Den nödvändiga konservativa ideologin!

ESSÄ

Förutsättningen för en väckelse inom högern är en återgång till konservatismens grundläggande tankegångar. Ett sådant återtagande av konservativ ideologi innebär dock inte dogmatism i någon som helst form. Konservatismen är nämligen den mest pragmatiska ideologin som man kan tänka sig.  Dock så finns det ett antal vägledande intellektuella principer som man anser har gjort västerlandet storartat, vilka jag tycker att vi ska ta till hjärtat. Två av de mest grundläggande av dessa principer är: Tilltron till en naturrätt bestående av universella objektiva moraliska sanningar och behovet av en ackumulerande utveckling. När vi har hållit fast vid naturrättens principer så har väst blomstrat. När vi har avvikit från den ackumulerande utvecklingen så har Europa störtats in i en våldscykel av revolutioner, blodsutgjutelse och totalitära ideologier såsom marxism och nazism.

Naturrätten

Idén om naturrätten är central inom konservatismen. Här drar man inspiration från en mer än 2400 år gammal filosofisk idétradition som går tillbaka till Platon och Aristoteles, som myntade begreppet. Grundtanken som har formats genom dessa år av idédiskurs är att det finns grundläggande rättigheter, oavsett vilket juridiskt system som råder och ej nödvändigtvis knutet till detta, som bygger på universella moraliska principer. Rätten till liv och trygghet, till egendom och rättssäkerhet, rätten till individuellt självbestämmande. Enligt naturrätten är dessa rättigheter objektivt uppenbara och ett samhälle som utvecklas i enlighet med dessa principer blir också harmoniskt och stabilt. Denna idétradition ligger till grund för inte bara den engelska Bill off Rights (1689), den amerikanska självständighetsdeklarationen och den franska förklaringen av människans och medborgarens rättigheter under revolutionen 1789, utan även FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Denna idétradition stötte på motstånd under 1800-talet då värdenihilismen växte fram, vars förespråkare hävdade att det inte fanns någon objektiv sanning, inga moraliskt sanna värden. Idén om naturrätten och värdenihilismen är varandras naturliga motpoler. Den logiska fortsättningen på nihilismen är kulturrelativismen som idag undergräver vår kulturs förmåga att kritisera brister och brott mot naturrätten inom andra kulturer. Enligt kulturrelativismen, som idag till stor del är vänsterns skötebarn, kan man inte säga att de moraliska principerna inom en kultur är bättre än de som råder inom en annan kultur. Alla kulturer ska bedömas efter sina egna standards och ingen moralisk princip är giltig utanför den enskilda kulturen.

Att denna tankefåra har fått ett sådant grepp om västvärlden är ett resultat av att kulturmarxismen har varit framgångsrik i att profitera på det västerländska självtvivlet i kölvattnet av de två världskrigen. Efter krigen tänkte många intellektuella att kanske allting som vi gjorde i väst var fel? Vilka var vi att deklarera att moraliska principer som var framväxta ur den judeokristna traditionen och dessutom var formade i den europeiska kontexten, ägde allmänmänsklig giltighet? Slutsatsen var dock felaktig. Problemet var inte de höga moraliska principer som västerlandet byggde sin utveckling på, eller att argumentet om dessas naturrättsliga giltighet! Problemet låg i det faktum att dessa inte hade fått ett tillräckligt starkt grepp om alla samhällen i Europa när de teknologiska genombrotten som möjliggjorde krigen kom. Vi var inte ännu tillräckligt immuna mot totalitärt, kollektivistiskt och utopiskt tänkande. Mer betoning på naturrätten borde ha varit svaret, inte mindre! Istället för detta förnuftiga svar så har vi nu fått se en 2300 år gammal filosofisk tradition brytas till förmån för en kulturmarxistisk dominans inom alla utbildningsinstanser, medierna och politiken.

Den verkan kulturrelativismen har fått genom vänsterns försorg blir uppenbar när vi betraktar den misslyckade integrationen av invandrare till vårt land. Eftersom inga traditioner eller vanor kan ses som stridande mot naturliga mänskliga rättigheter, så har kulturellt och religiöst förtryck, hedersvåld, religiösa irrläror och vetenskapsförakt fått härja fritt i vårt samhälle utan åtgärd. Att detta är skadligt för så väl individen som utsätts för det som för samhället i övrigt borde vara uppenbart.

Vi vill se en återgång till ett samhälle som bygger på idén om objektiva universella mänskliga rättigheter. Vi vill se att vårt land återupprättar tilltron till den västerländska civilisationens och vetenskapens frukter. Det är dags att skörda igen!

Ackumulerande utveckling

Den andra av konservatismens två grundpelare är tanken att samhället mår bäst av att utvecklas gradvis. Det Edmund Burke kallade för innovation är det ständiga ackumulerandet av goda erfarenheter från samhällets alla medlemmar genom historiens gång. Detta ska inte lättvindigt förkastas, då det borgar för en stabil och gynnsam samhällsordning. Konservatismen ska dock inte vara ett försvar för en stelnande social och politisk ordning. De samhällen som utvecklas i enlighet med naturrätten gör så med framgång. De andra stagnerar. Förtryckande strukturer som inte kan förmås att lösgöra sitt grepp om individen ska kunna få hjälp på vägen. Detta ska dock ske med största möjliga försiktighet och långsiktighet, då revolutionerande omvälvningar ofta medför svåröverskådliga konsekvenser.

Behovet av en stegvis utveckling som bygger på ett åtföljande av naturlagarna är en nödvändighet enligt konservatismen då man konstaterar att den enskilda människans förnuft inte räcker till för att förstå ett samhälles alla drivkrafter och således inte räcker till för att på ett tillfredsställande sätt radikalt omforma detta samhälle. Detta innebär att konservatismen utgör själva motpolen till utopiska fantasier. Dessa är dömda att misslyckas då de bygger på två felaktiga premisser. Den första är som sagt att en person eller en liten grupp av personer inte kan förstå samhället bra nog för att radikalt rita om detta. Bevis i sak är marxismen vars teorier visade sig vara fullständigt inkompatibla med den mänskliga naturen. Detta leder in till den andra felaktiga premissen; antagandet att alla människor är förnuftiga och i grunden goda. Konservatismen inser att människan är dualistisk. Hon är både god och ond. Hon är både altruistisk och självisk. Marxismen byggde sin katastrofala samhällsmodell på den orealistiska tanken att människan skulle prestera sitt bästa helt utan egenintresse. Kapitalismen, å andra sidan, förstår att det individuella egenintresset genererar det största värdet för det allmännas bästa.

De som förespråkar utopier som omvandlar samhället förespråkar ofta som en konsekvens stora ingrepp i individens liv och en stor stat. Beslut ska fattas över huvudet på folket av de som tror sig veta bättre om hur individen ska leva. Detta appellerar till människans värsta sidor. När man sätter folk i en position att utöva den sortens makt över sin nästa så kommer denna makt obönhörligen eskalera och missbrukas. Vägen till helvetet är kantad med goda föresatser, som talesättet lyder.

Det är därför vi som konservativa ser den ackumulerande utvecklingen som det bästa skyddet för individen. Vi vill minska statens roll i individens och familjens liv. Ingen byråkrat eller politiker kan överblicka vilka behov alla individer eller familjer har och således är de inte skickade att bestämma om hur dessa ska fördela föräldrapenningen eller ta liknande beslut. En utopi som samhället lider under idag är den radikala feminismen som vill mena att könet är en social konstruktion och vill kvotera bort alla inbillade orättvisor. Såsom är fallet med all form av socialt ingenjörskap så finns det en förlorare för varje vinnare med en kvoteringspolitik. Vi anser att detta inte är statens roll. Varje övergrepp på en individs rättigheter är en tragedi.

Annonser

Om Mons Krabbe
Jag är en liberal-konservativ skribent och samhällsdebattör. På denna blogg skriver jag artiklar om säkerhetspolitik, historia, samhälle och religion. Är aktiv inom Medborgerlig Samling, där jag sitter i styrelsen. Är talesman i Utrikesfrågor och i Integrationsfrågor för Medborgerlig Samling.

6 Responses to Den nödvändiga konservativa ideologin!

  1. gregermorin2012 says:

    Bäste bror. Jag är inte så datorbegåvad. Ville lägga in din text på FB -liksom jag försökt tidigare med andra av dina texter. Men lyckades inte.

    Vet du hur man kan göra?

    Med vänlig hälsning

    Greger Morin

    ________________________________

  2. bbnewsab says:

    En svag statsmakt leder tyvärr ofta till att religionens olika makthavare tillskansar sig ökat inflytande över medborgarna.

    Ett bra och avskräckande exempel härpå är USA.

    I detta val mellan pest och kolera – dvs mellan en stark sekulär/icke-religiös statsmakt och ett starkt religiöst samhällsinflytande – väljer jag utan tvekan att bryta min lans för den sekulära statsmakten.

    Stark religiositet (ja, stark ideologi över huvud taget) och hög intolerans mot oliktänkande går hand i hand. Neurovetenskapen kan med fMRI-undersökningar och dylikt av hjärnan påvisa denna starka korrelation.

    Jag märker det även på mig själv på så vis, att ju mer jag av ideologiska skäl kritiserar religiös bullskit, desto mer intolerant blir jag gentemot religiösa företrädare och deras bullskitdogmer.

    Extrem religionsfrihet är ett fördärv, anser jag

    Varför ska just religionsfriheten, av alla friheter, erhålla en så uttalat positiv och vanligtvis icke-ifrågasatt särbehandling?

    Religion – inte bara islam – kan liknas vid en spottande kobra. Denna orm siktar som bekant mot ögonen för att förgifta, fördunkla och förblinda.

    Därför tål jag inte någon religion. För att parafrasera Hermann Göring, så osäkrar jag min revolver var gång jag får höra hur religionen prövar nya vägar i sina försök att återvinna förlorad terräng.

    Religionens viktigaste uppgift är att fostra hycklare, som vill tillskansa sig makt över både individen och samhället. Någon form av teokrati står som regel på den religiösa agendan, i alla fall om vi håller oss till någon av de tre abrahamitiska religionerna. Den kristna bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, är att likna vid en orgie i teokratiskt tänkande. Detsamma gäller judendomens och islams heliga urkunder.

    Religion bör följaktligen hållas kort. Bekämpas.

    Det är enligt mig religionsfrihetens banerförare, vilka är duktiga på att utnyttja välmenande medborgare som nyttiga idioter, som ligger bakom exempelvis den slappa attityd som vísas mot religiöst färgade aktiviteter, manifesterade inte minst av religiöst indoktrinerade migranter/invandrare här i vårt fina land.

    Karl Marx hade fel i mycket. Men EN sak hade han onekligen rätt i. Nämligen att religion är att likna vid ett slags opium för folket.

    Och detta sätt att se på religionen saknar jag i Mons Krabbes bloggtext här ovanför. Det känns inte bra, i mina ögon, att en så duktig konservativpolitisk ideolog som Mons Krabbe är, att inte fästa någon vidare uppmärksamhet på hur farligt religiöst tänkande kan vara för ett samhälle. Religionernas samhällsnytta som sammanhållande kitt med mera har passerat bäst före-datumet för länge sedan.

    • Mons Krabbe says:

      Var snäll och ursäkta mitt sena svar!

      Vad gäller religionsfriheten så ska den givetvis även inbegripa frihet från religion. Detta är särskilt viktigt när det gäller det gemensamma rummet. Friheten från religion trumfar rätten till religiös utövning. I ljuset av detta är Europadomstolens godkännande av arbetsgivares rätt att förbjuda slöjor, eller andra synliga religiösa symboler, på sina anställda väldigt uppmuntrande!

      Vad gäller; ”Det känns inte bra, i mina ögon, att en så duktig konservativpolitisk ideolog som Mons Krabbe är, att inte fästa någon vidare uppmärksamhet på hur farligt religiöst tänkande kan vara för ett samhälle.”

      Nu ska det noteras att jag vid många tillfällen har kritiserat religiösa företrädares försök att låta sin religion att påverka samhället. Denna texts fokus ligger inte på religionsfrågor, utan på de två viktigaste delarna av den konservativa ideologin, som jag anser vara lika viktiga och tillämpliga idag som någonsin tidigare.

  3. bbnewsab says:

    Tack för ditt förtydligande, Mons Krabbe!

    Uppskattat!

    Tyvärr verkar det i politiskt konservativa kretsar finnas ett slags vurmande för kristna värderingar.

    Detta synes gälla inte minst i politiska partier som ofta, lite nedvärderande, kallas för högerpopulistiska.

    Här i Sverige är Sverigedemokraterna ett bra exempel härpå.

    Låt mig citera ur SD:s kyrkomanifest (se: https://sd.se/wp-content/uploads/2013/08/kyrkomanifest.pdf )

    TRO OCH TRADITION

    Sverigedemokraterna betraktar Svenska kyrkans förvaltning och utveckling som en angelägenhet för alla svenskar. Troende såväl som icke troende. I århundraden har kyrkan i såväl glädje som sorg varit en omistlig del av det svenska folkets liv. Svenska kyrkan och kristendomen är oupplösligt sammanflätade med vårt lands kultur och historia. Genom den betydelse som svenska kyrkan har haft i skapandet av vår svenska identitet och den betydelse som den fortfarande har för förvaltandet av vårt gemensamma kulturarv, som upprätthållare av vårt lands kristna värdegrund, som opinionsbildare, som arbetsgivare och som social och ekonomisk kraft, kan och bör den inte jämställas med något annat religiöst samfund i vårt land. Dessa förhållanden är grundorsaken till Sverigedemokraternas kyrkopolitiska engagemang.

    Sverigedemokraterna är i grunden ett ickekonfessionellt parti och öppet för alla som delar partiets värderingar, oavsett religiös åskådning. Inom ramen för kyrkopolitiken och Svenska kyrkans beslutande organ arbetar vi för att stärka kyrkan och kristendomens ställning i det svenska samhället.

    Vår uppfattning är att såväl liberalismen som socialismen har haft en negativ inverkan på kyrkans utveckling och vi strävar således efter att minimera dessa ideologiers inflytande inom kyrkan. Vi vill inte se en fortsatt utveckling mot en kyrka där oliktänkande tystas och brännmärks. Vi vill inte se en kyrka som sviker sina traditioner och tonar ned sin kristna identitet. Vi vill inte se en kyrka som understödjer islams frammarsch i Sverige. Vi vill inte se en kyrka som bidrar till fortsatt upplösning av normer och traditionella gemenskaper.

    Vår vision är istället en bred och offensiv folkkyrka där den kristna identiteten är stark, där kärleken till det egna landet har en naturlig plats vid sidan av den allmänna människokärleken. En kyrka som bejakar sin roll som kulturbärare och förvaltare av ett svenskt, nordiskt och västerländskt kulturarv. En kyrka som utan att ge avkall på sina värden, sin värdighet eller sina traditioner vänder sig till samhället och söker nya arbets- och kommunikationsformer. Kort sagt: en kyrka i tiden, men inte av tiden.

    MIN KOMMENTAR: Nu är ju du inte Sverigedemokrat, Mons Krabbe. Men jag är nyfiken på vilken roll religion – enkannerligen Svenska kyrkan – enligt dig ska komma att spela i ditt ”idealsamhälle”? Kort sagt: Hur ser ditt partis syn på religion – och Svenska kyrkans roll i ditt partis idealsamhälle – ut?

    Som du vet är jag ingen vän av Miljöpartiet. Medlemmar i det partiet är inte sällan konspirationsteoretiker och troende på woowooistiskt färgad bullskit (såsom att tro på alternativmedicin, vara förespråkare av vaccinationsskepticism, tycka att abortlagen bör stramas åt och dylikt).

    Tyvärr förefaller även många av dem som röstade fram Donald Trump som president i USA vara som många svenska miljöpartister är i det avseendet (alltså konspirationsteoretiker på olika vis). Och jag har till min sorg noterat att liknande åsikter inte precis är utrotningshotade inom Sverigedemokraterna, den högerpopulistiska rörelse jag känner till bäst (minst dåligt), heller.

    Jag tror, lite förenklat, att det finns ett samband mellan religion och politiskt konservativa rörelser och ideologier.

    Miljöpartiet har, menar jag, vissa likheter med den politiska konservatismen.

    Medlemmar av MP är sålunda att betrakta som ett slags nostalgiker, de också, vilka hyser åsikten att det var bättre förr, inte minst miljömässigt sett. Fast än så länge – som väl är – verkar MP inte vilja vrida tiden tillbaka ända till medeltiden, trots att miljöförstöringen då för tiden inte var lika märkbar som den är i dagens samhälle.

    Icke desto mindre är MP, medvetet eller omedvetet, religionkramare. Något som politiskt intresserade islamister nogsamt har noterat.

    Det har, vilket väl inte kan ha undgått någon, under senare år avslöjats en del frapperande exempel på hur muslimer, som eftersträvar återgång till medeltida ideal och umgängesformer, har kunnat nå rätt högt upp i den miljöpartistiska hierarkin.

    Så jag säger bara: Vestigia terrent (Spåren förskräcker)!

  4. Fast naturrätten ses som tro på ”högre” värden. All sådan tro gör föregående talare galen, då han har svårt med den ibland hårfina skillnaden mellan religion och filosofi. Det är inte alltid så klart som skillnaden mellan helbrägdagörelse och naturrätt.

    Jag delar Måns Krabbes syn på naturrätt, värdenihilism och kulturrelativism.

    Hur ställer du dig till ”Land skall med lag byggas!”? Är det konservativt? Igår framfördes i något TV-program påståendet, att bedrägerier kostar det svenska samhället 330 milliarder per år. Jag har förgäves letat efter programmet och uppgiften på nätet. På TV var det en polis(?), som använt en brittisk mätmetod, och chockats. Det är sju gånger försvarsbudgeten!

    Antag att påståendet stämmer! För att landet skall kunna byggas behövs kanske ett starkare, mer övervakande samhälle med fler ämbetsmän. Är det konservativt?

    Gamla statskyrkans Ämbetsmannasverige såg till att både eventuella muslimer och bbnewsabs avskydda woowooister höll sig på mattan. Begränsad religionsfrihet. Idag är människooffer och bombbälten brott, men hur är det med JV’s vägran att godta blodtransfusioner till sina barn? Kan statskyrka (ev. + statsmoske/synagoga) och begränsad religionsfrihet (till godkända religioner = ordning och reda) vara konservativt?

    Föresten, var Karl XV och Oskar II och deras regeringar konservativa? De och deras likar var ju inblandade i skapandet av statlig verksamhet såsom SJ, kungliga Postverket, ofria läroverk och apoteksmonopol.

    PS. Hur döljer man (en grupp), att man snott åt sig 330 milliarder kr/år under många år? Skall jag tro på en konspirationsteori, eller har du något annat förslag?

    I övrig, bara för att reta någon, vill jag meddela, att Fan blivit så gammal, att han överväger att bli religiös.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: