En feministisk utrikespolitik som respekterar mullorna i Iran mer än landets kvinnor!

KOMMENTAR

Regeringen Löfven stoltserar med att vara den första svenska feministiska regeringen. Utrikesministern Margot Wallström slår sig för bröstet och deklarerar regeringen ska föra en feministisk utrikespolitik. Vad detta innebär har vi med all tydlighet fått illustrerat i denna kalla februarimånad. Först har vi fått se en trotsig men ack så ihålig markering mot Trumps förmodade kvinnosyn utförd av vice statsministern och tillika biståndsministern Isabella Lövin, där hon omger sig med bara kvinnor. Denna markering mot ett förmodat patriarkat i väst följs en dryg vecka senare av en mental knäböjning inför ett riktigt patriarkat i Teheran, när de kvinnliga medlemmarna av delegationen som regeringen Löfven skickar till Iran alla skrudar sig i den för iranska kvinnor påbjudna slöjan. Allt för att visa respekt för en sedvänja som påbjuds av män i syfte att beskära och kontrollera kvinnors frihet och sexualitet.

Skillnaden mellan agerandet i dessa två situationer illustrerar med alla tydlighet var feminismen står idag och vad dess syfte egentligen är. Den feministiska rörelsen av idag är, i dess huvudspår, inte en rörelse som vill verka för kvinnors befrielse. Den västerländska feminismen är sedan länge kidnappad av marxismen, vilket har inneburit att dess fokus idag ligger på att bekämpa vita västerländska män. Att krossa den vita mannen är för dem ett nödvändigt steg mot demonteringen av den borgerliga och kapitalistiska samhällsordningen. Hatet som många feminister visar mot den vita mannen är helt enkelt ett uttryck för deras hat mot västvärlden!

Isabella Lövins protest mot Trump följdes snabbt av en mental knäböjning inför de iranska mullornas kvinnosyn!

Isabella Lövins protest mot Trump följdes snabbt av en mental knäböjning inför de iranska mullornas kvinnosyn!

Således ligger det inte i deras intresse att kritisera patriarkala strukturer i de länder som utmanar denna västerländska världsordning. I dessa länder, varav de i den muslimska världen hör till de mest uttryckligt fientliga, finns ju deras allierade. I islam finner vänstern sina bröder i kampen mot kapitalismen och de vita män som de ser som stöttepelarna för denna ordning. Denna anti-kapitalistiska allians är även synlig på andra politiska plan. Bland annat när det gäller vänster- och socialdemokratiska partiers gullande med islamister såsom det Muslimska Brödraskapet som har infiltrerat väst ända från Vita huset (under Obama) till svenska partier som socialdemokraterna och miljöpartiet.

Feminismens utveckling i korthet

Feminismen som vi känner den idag, har sitt ursprung i upplysningstidens diskussioner om vilka rättigheter som kvinnorna också skulle få ta del av. Under 1800-talet fördes denna rörelse framåt av liberaler såsom John Stuart Mill som skrev ”Förtrycket av kvinnorna” och lade fram förslag om kvinnlig rösträtt i parlamentet. I början av 1900-talet blev dock vänsteridéerna allt vanligare då tanken att de bättre bemedlade feministerna hade svikit de mindre bemedlade kvinnorna började sprida sig. Vissa ansåg att bara en revolution kunde skapa de önskade förändringarna och stödde följaktligen den sovjetiska revolutionen. Det riktiga genombrottet för de marxistiska tankegångarna inom den feministiska rörelsen kom dock efter kriget i och med de Beauvoirs ”Det andra könet” och befästes under 60- och 70-talens hippierörelse. Nedgången för feminismen på 80-talet då en känsla spred sig att jämställdheten var väl avancerad i västvärlden vändes när rörelsen fick ny kraft efter det kalla krigets slut då kommunister sökte en ny väg framåt. Gudrun Schyman personifierar denna omvandling, där feminismen nu är en fullblodsmarxistisk rörelse med ett program fyllt av idéer om den stora staten, strypt kapitalism och företagande, tvång och knasiga tankar om medborgarlön. Således: Det som började med att feminister anslöt sig till marxismen som ett medel för att påskynda sin sak, vändes efter denna absorption till att marxismen nu istället är den kraft som använder feminismen som ett redskap för att nå sina mål!

Feminismen på nedgång (men inte i Sverige?)

Kvinnor över hela västvärlden blir allt mer medvetna om det femi-marxistiska hyckleriet i att bara kritisera män i väst, medan man vänder ryggen mot kvinnor utanför väst och de kvinnor som lever i väst men som befinner sig under inflytande av islam. Allt fler kvinnor reagerar inför det oblyga hatet som ofta visas mot västerländska män och många opinionsundersökningar påvisar att feminismen nu tappar stöd bland kvinnor i väst. Dock inte i Sverige, som lever vidare i sin kokong. YouGov utförde en undersökning i USA för nästan exakt ett år sedan som visade att bara 32 % av kvinnor där såg sig som feminister och där 47 % av dem som avvisade feminismen tyckte att rörelsen var för radikal.

Samtidigt skördar ett radikalt marxistiskt feministiskt parti, Fi, framgångar i Sverige. När ska även svenska kvinnor vakna och inse att feminismen som vi känner den idag, inte värnar om kvinnan för kvinnans skull. Om kvinnors rättigheter hade varit av något som helst intresse för den ”första feministiska regeringen”, så hade Löfvens delegation gjort en tydlig markering genom att inte bära slöjor. Visa att man inte böjer sig för ett sant patriarkat. Visa att man inte tänker respektera en vilja att beskära kvinnors frihet och närvara slöjfria, vilket hade varit deras rättighet som besökande utländsk delegation. Detta hade sänt en signal till iranska kvinnor att vi står bakom deras rätt att röra sig slöjfritt. Istället visade vår regering att respekten för Irans religiösa ledarskap var större än den respekt de har för Irans kvinnor. Detta val säger väldigt mycket. Jag hoppas att svenska kvinnor lyssnar (in) och fattar ett bättre beslut vid valurnorna i 2018!

Annonser

Om Mons Krabbe
Jag är en liberal-konservativ skribent och samhällsdebattör. På denna blogg skriver jag artiklar om säkerhetspolitik, historia, samhälle och religion. Är aktiv inom Medborgerlig Samling, där jag sitter i styrelsen. Är talesman i Utrikesfrågor och i Integrationsfrågor för Medborgerlig Samling.

3 Responses to En feministisk utrikespolitik som respekterar mullorna i Iran mer än landets kvinnor!

  1. bbnewsab says:

    Najs iakttagelse från din sida, Mons Krabbe!

    Fast samtidigt kan jag hysa viss förståelse för slöjbärandet, även om det rimmar illa med de gängse feministiska brösttornerna på svensk hemmaplan.

    Jag föresorpkar nämligen synsättet, att man gör kolot i att ta seden dit man kommer. Vill man inte acceptera dessa seder, då reser jag inte dit till det land, där dessa seder frodas.

    Följaktligen kräver jag precis samma saker av de muslimer som kommer hit till Sverige och av massmedierna kallas för svenskar, när de begår brott eller uppför sig som klantarsel i största allmänhet. Dvs jag tycker att de ska visa att de i så fall gör skäl för det där epitetet (svenskar) som massmedierna älskar att klistra på dem.

    I mina ögon är att vara svensk INTE samma sak som att anstränga sig att försöka leva likadant som de här personerna är vana vid från sina respektive hemländer.

    Multikulti är uppenbarligen inte deras melodi. Och inte min heller. Jag fnyser åt det sortens halvkvädna ”visor”.

    Hur som helst, nu räknar jag med att fanatikerna i FI och liknande feministorganisationer ska brännmärka sedvänjan att bära slöja här i Sverige samt, därtill, kritisera hycklande svenska regeringskvinnor och andra som talar med kluven tunga på samma falska vis som en gång Yassir Arafat var ökänd för att göra. När han översatte sina egna uttalanden, riktade till en engelskspråkig publik (= på engelska), till en arabisktalande dito, var det plötsligt ett helt annat ljud i skällan. Fredsappeller kunde hastigt och lustigt förvandlas till aggressiva diatriber.

    Har det iaf berättats för mig.

    Själv kan jag inte många arabiska ord. Men ETT ord har av någon anledning fastnat i mitt usla minne: tagiyya.

    Fast stämmer verkligen det som står att läsa i denna Wikipediaartikel: https://sv.wikipedia.org/wiki/Taqqiyya ?

    Jag menar så här: En av de sunnitiska IS-anhängarnas främsta ”dygder” är väl att behandla icke-troende som en påse skit.

    Jag har svårt att se att den sortens attityd skulle förbjuda dem – eller avhålla dem från – att ljuga för den ”goda” sakens skull, dvs av taktiska och/eller strategiska skäl.

    Det är, enligt mig, alltså lite av samma stuk som den kristna Lying for Jesus-rörelsen ägnar sig åt alltsedan kyrkofädernas tid. Eller varför inte jesuitiska ”Ändamålet gagnar medlen”?

    I krig och kärlek sägs allt vara tillåtet, hör man inte sällan folk förklara. Det talesättet borde kanhända ändras till: ”I kärlek, krig och missionsarbete är det helt OK att ljuga, bluffa, hota och vissa fall rent av döda din nästa.”

    Med vänlig hallelujahälsning // Buster Bullskit, religionsbekämpare.

  2. Hans-Jörgen Schönning. says:

    Ja tänk så tokigt det kan bli när dumma, medfött eller förvärvat, försöker tänka ”rätt”.

  3. raulfierro says:

    Mullorna och feminism … bakom dem finns brutala diktaturer … oavsett hur många tror på deras får kostym, USCHHH !!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: