Rudbecks ohållbara resonemang om vapenexporten till Saudiarabien

Denna artikel som bemöter Carl Rudbecks inpass på ledarsidan 23 april publicerades idag i Sydsvenskan. Orginalet nedan skiljer sig en del från den nedkortade version som ligger i Sydsvenskan.

Sverige ska inte sälja vapen till Saudiarabien

(Sydsvenskan 26 april 2012)

Carl Rudbeck skrev 23 april en arg krönika i Sydsvenskan om kritikerna av vapenexporten till Saudiarabien.  Dessa framställs som naiva då de inte förstår att om Sverige inte säljer vapen till Saudiarabien så gör någon annan det istället. Är det så vi ska resonera i vårt land? Har vi förvandlats till ett land utan normer och moral? Det finns en historisk parallell till detta resonemang.

1935 godkände den brittiska regeringen försäljningen av Rolls-Royce Kestrel flygplansmotorer till Nazityskland. Man var fullt medvetna om att Tyskland förföljde judar och att de rustade upp sitt flygvapen i brott mot Versaillesavtalet. Likväl sålde man motorerna. Argumentet i slutna kretsar var att; ”om vi inte säljer till dem så gör någon annan det istället”. Dessa mycket kvalificerade motorer användes för att utveckla de flygplanstyper såsom Messerschmitt 109 och Junker 87 ”Stuka” som senare kom att användas mot just dem själva under ”Slaget om Storbritannien”. Ironiskt inte sant, men har vi lärt oss läxan?

Rudbeck benämner kritikerna av vapenexporten till Saudiarabien som ”de tyckande och pratande klasserna”. Underförstått är kritikerna personer som pladdrar utan att förstå. Låt oss då granska Rudbecks realpolitiska resonemang.

Kritikerna är okunniga om geopolitiska sammanhang menar Rudbeck. Han hävdar att om Sverige eller någon annan part inte säljer avancerade vapensystem till Saudiarabien så kommer denna regim att kollapsa och följas av en ännu värre inhemsk islamistisk regim eller så kommer Iran att marschera in och fylla tomrummet. Rudbeck uttrycker det så här; ”… om den störtas kommer den inte att inom överskådlig framtid att ersättas av en upplyst liberal demokrati utan av en dogmatisk och hårdför islamism”.

Beskrivningen av vad som kommer den dagen regimen i Saudiarabien faller är korrekt, men det är just därför som vi inte ska sälja vapen till det landet! Omvälvningarna i regionen under det senaste året har med all tydlighet visat att vi har mycket små möjligheter att förutspå hur regionen ser ut om ett par år. Ännu mindre så under de 40 år som utgör vapensystemens livslängd.

Garanterar svensk vapenförsäljning att regimen förblir intakt, vilket Rudbeck tycks mena ska vara en uppgift vi ska verka för? Absolut inte! Radarledningssystemet Erieye och pansarvärnsroboten Bill 2 är inte heller vapen som man använder mot civila eller upprorsmän, om det nu ska anses vara eftersträvansvärt?

Svensk vapenindustri kommer lida svårt om vi avstår från att sälja till Saudiarabien låter Rudbeck förstå. I själva verket så är omfattande försäljningar till Saudiarabien en relativt ny företeelse. Enligt uppgifter från Svenska Freds sålde svenska företag vapen för 13900 miljoner kronor 2011. Försäljningar till ett värde av 2869 miljoner kronor gick till Saudiarabien. Men 2010 då vi sålde för 13746 miljoner kronor kom bara 246 miljoner kronor från försäljningar till Saudiarabien. 2009 då vi sålde för 13661 miljoner kr var siffran för Saudiarabien 44 miljoner kr. Backar men tillbaka till 2006 så hamnar man på 29 miljoner kr. Således går den svenska försvarsindustrin inte under om vi avstår från att sälja vapen till denna hemska regim!

Rudbeck citerar Sartre när han deklarerar att politik och den därtill hörande vapenhandeln är ett smutsigt hantverk, utan vilket vi kommer få frysa om vintrarna då vi blir utan den Saudiska oljan, när regimen förmodat faller samman under det islamistiska trycket som en konsekvens av att flygvapnet saknar god svensk radarstridsledning!

Om en framtida värre regim i Saudiarabien väljer att bryta oljeleveranserna till Sverige så är det inte en händelse som får svenskarna att frysa i sina hem. Mig veterligen så finns det andra källor till energi i detta land. En tillfällig prishöjning blir det säkerligen, men inte ett olösligt problem. Man får skilja på ett samhälles känslighet för störningar av leveranserna av olja för drivmedel och uppvärmning, som gäller alla länder och sårbarhet för långsiktiga avbrott. Vad gäller det svenska samhällets sårbarhet så ligger vi bättre till än de flesta länder i västvärlden tack vare den mångfald av energikällor som står till buds för vår ekonomi.

En eventuell känslighet eller sårbarhet för störningar av oljeleveranserna är inte ett skäl till att sälja vapen till ohyggliga regimer. Istället bör vi resonera så här: Risken för att det blir ett framtida avbrott i drivmedelsleveranserna är skäl i sig att vi så fort som möjligt söker göra oss oberoende av energileveranser från regimer som den i Saudiarabien. Det finns annan olja än den från Saudiarabien. Inom en snar framtid så är Kanada och USA tillsammans en större olje- och gasproducent än Saudiarabien, tack vare skifferoljan. Vidare så bör detta hot om avbrutna leveranser vara ett gott skäl i sig till att satsa på alternativa energikällor. Sälja vapen till Saudiarabien är inte en smart försäkring, snarare ett sätt att bita sig själv i svansen.

Annonser

Vapenexporten till Saudiarabien

Den senaste tiden har vapenexporten varit högaktuell i media. Den 23/2 hade Sydsvenskan ett stort uppslag som behandlade frågan om varför Sverige säljer vapen till en så pass repressiv regim som Saudiarabien.

Andreas Ekman Duse, generaldirektör på kontrollmyndigheten ISP, försvarar den svenska försvarsexporten till Saudiarabien, såsom pansarvärnsroboten Bill 2 från Saab Bofors Dynamics och flygburna radarledningssystemet Erieye från Saab Microwave Systems, genom att hävda att exporten av dessa system, troligen med betoning på det sistnämnda, är nödvändiga för att Saudi ska kunna bekämpa ”pirater, terrorism och organiserad brottslighet”. Han säger vidare att det är en viktig säkerhetspolitisk fråga för Sverige att Saudi kan hålla internationella farvatten, såsom Hormuzsundet, öppna och beskydda dem från dessa hot, så att oljan kan flöda fritt till världsmarknaden.

Detta försvarstal är ett oerhört ansträngt försök att försvara en oförsvarbar policy. Generaldirektör Ekman griper efter halmstrån. Det finns ingen som helst grund för hans påståenden.

De aktuella vapensystemen kan absolut inte användas till att bekämpa de tre hot han nämner. Vad gäller Bill 2 så kan den uppenbarligen inte användas till annat än krig. Att Bill 2 är ett ”defensivt vapensystem” är ett argument som ofta används. Detta är fel. Det finns inga sådana klara gränser i krig mellan defensiva och offensiva vapen. Även i ett angreppskrig så har den offensiva parten behov av att värja sig mot fientliga motangrepp. Då kommer Bill 2 väl till pass, som är en av världens mest avancerade pansarvärnsrobotar.

Vad gäller Erieye, försöker Ekman ge den en nästan civil aura. Han kallar det för en ”spaningsradar”. Associationerna ska gå till ett civilt radarövervakningssystem som söker efter knarksmugglare i små flygplan eller pirater utanför Somalias kust.

USA använder liknande system till att söka efter luftburna knarksmugglare, men vad jag vet så råder inte samma situation i Saudi? Flyger somalierna in kat illegalt till Saudiarabien? Kan man användda Erieye till att bekämpa terrorister och pirater? Tveksamt. Via radar kan man inte skilja somaliska pirater från fiskare, förrän de redan har gått till angrepp. Vilka terrorister ska Erieye finna? Ett terrordåd har utförts med hjälp av flygplan och då var alla radarinstallationer på USA´s östkust till ingen som helst nytta.

Nej, Erieye är ett system som huvudsakligen användas till krigföring. Det är ingen ”spaningsradar” utan en luftburen stridsledningcentral som använder sin radar till att leda de egna flygstyrkorna i striden mot fiendens stridsflyg. Detta system är absolut nödvändigt för luftstridskrafter idag, utan vilken ingen framgång kan nås.

Om vi ser till de politiska aspekterna av generaldirektör Ekmans motivering så ser vi att de inte är i samklang med dagens verklighet. Är Ekman inte medveten om ironin i de påståenden han gör; att Saudi ska kunna skydda farlederna från ”terrorister, pirater och kriminella”.

Ska vi beväpna Saudi så att de kan skydda oljeleveranserna? Var det inte Saudiarabien som ströp oljeleveranserna till väst som ett utpressningmedel, för att få Europa och USA att ta avstånd från Israel under det arabiska angreppskriget mot landet 1973. Vad gäller Europa så lyckades dom. USA hade då ännu råg i ryggen.

Ska Saudiarabien skydda världen från terrorism? Är Ekman helt omedveten om att Saudi officiellt stödjer en rad organisationer med kopplingar till terrororganisationer och att de inofficiellt stödjer och har skapat en rad terrororganisationer som destabiliserar hela regionen från Uzbekistan till Indien till Israel och Egypten?Vad gäller piraterna, så finns det många vittnesemål som beskriver hur mycket av pengarna som finansierar piratverksamheten i Adenviken har sitt ursrung i Saudi. Större delen av vinsterna går sedan i retur till där de kom ifrån.

Finns det någon poäng med att utrusta Saudiarabien för att hålla oljeleveranserna flytande och bekämpa pirater och terrorister? Dessutom med vapensystem som inte kan tjäna det syftet. Ska Ekman med flera inte sluta hyckla nu och erkänna att det bara handlar om att tjäna pengar.

Visst ska Sverige ha en vapenindustri. En av få högteknologiska sektorer där vi fortfarande ligger i tätskiktet. Men denna ska sälja till stabila demokratier som delar vår värdegrund. Vi ska absolut inte göra affärer till priset av vår själ och vår moral!

%d bloggare gillar detta: