Vi tvingas åse rättssamhällets upplösning

Kan ett samhälle anses vara ett rättssamhälle utan rättvisa? Kan det anses vara ett rättssamhälle utan att alla medborgare och andra personer som befinner sig i landet behandlas lika av lagen? Kan ett samhälle anses vara det när kriminella undflyr påföljd med anledning av att de själva påstår att de är minderåriga? Ett samhälle där man tar emot och skyddar krigsförbrytare på grund av att migranterna som kommer över gränsen inte tvingas att identifiera sig. Vi har nått vägs ände när det gäller detta snedvridna tänkande där man sätter en grupp över en annan och följer en linje som leder till orättvisa och omoral.

När man låter folk passera in i landet utan identifikation så uppträder tre grundläggande problem: 1) Staten ger avkall på möjligheten att på en god grund avgöra om huruvida en person har, enligt våra principer, rätten att få uppehållstillstånd i landet. 2) Personer kan inte lagföras för brott om man inte kan fastslå att de är straffmyndiga. 3) När man inte identifierar personer som vill in i landet så släpper man därmed även in krigsbrottslingar och terrorister i landet. Detta är en i högsta grad omoralisk handling, inte bara gentemot det svenska folket som man utsätter för en risk, utan även gentemot befolkningarna i de krigsdrabbade länderna där dessa män har utfört sina dåd. Slussandet fram och tillbaka av mordiska jihadister tillhörande IS och andra organisationer kan närmast liknas vid nazisternas ”ratlines” efter kriget. Så mycket var ”aldrig mer” värt!

Hur ska vi på ett rättssäkert sätt avgöra om vi bör ge någon asyl om vi inte kan säkerställa identiteten? Det ska inte vara vårt ansvar att reda ut vem en person är! Kan man inte identifiera sig så kommer man inte in i landet. Så enkelt ska det vara. Det finns ingen som helst anledning att tro att man inte kan medföra något som helst bevis för att man kommer från ett specifikt land. Ska vi förväntas tro att man kan få med sig sin mobiltelefon, som alla tycks ha, men aldrig varken sitt pass, sitt körkort eller annat ID-kort? Alla påstår sig ha ”tappat” passet i havet man mirakulöst nog lyckats behålla greppet om iphonen. Inte ens ett födelsebevis, bibliotekskort, studentkort, skolbetyg, faktura för hyra av lägenhet eller vad tusan som helst? Ska vi verkligen utgå från att de som kommer hit utan någonting som kan hjälpa oss att identifiera dem eller deras tidigare bostadsorter, gör så utan bedrägligt uppsåt? Vi måste vara det dummaste folket i världen! Konsekvensen blir att vi inte kan hjälpa dem som verkligen behöver vårt skydd!

Rättssamhället är på god väg in i en systemkollaps. Polisen kan, sedan länge, inte upprätthålla lag och ordning. Idén om att alla ska få lika behandling av lagen har medvetet underminerats genom att icke-medborgare och personer från andra kulturer får frikort från ett antal brottsliga handlingar, på grundval av att de anses (?) inte kunna förstå bättre. Kärnan i detta rättsliga förfall är det socialistiska tankesätt som har väglett vår rättsuppfattning i decennier, där förövaren alltid själv är ett offer för någon form av struktur. Förövaren kan därmed aldrig anses vara fullt ansvarig för sina handlingar. Därför sätter vi inte hårt mot hårt mot de marockanska ”gatubarnen”, våldtäktsmännen, rånarna och de som demolerar sina flyktingboenden. Bristerna i detta tankesätt har varit synbara många år nu, men i och med inflödet av unga män från Menaområdet så har dessa blottats fullständigt för alla att se. Ett system som vårt, som lägger sig platt för de kriminella och intalar dem att de inte är ansvariga för sina egna handlingar utstrålar en svaghet som personer som är benägna att begå brott inte är sena att dra nytta av. De unga män som invandrar idag från Mellanöstern är särskilt benägna att se denna svaghet som just en uppmuntran att göra som de vill, då förståelse för kriminella är för dem ett främmande begrepp. Om brott inte bestraffas hårt, så måste det ju betyda att det tolereras?

Systemets svårigheter att hantera de s.k. ”gatubarnen” i Stockholm och Göteborg illustrerar felet med detta tänkande. Man säger sig inte kunna lagföra de unga männen då man är beroende av att de själva korrekt ska deklarerar sin egen ålder. 30-åringar säger sig vara 14 år säger poliserna i Stockholm. De ses som offer som helt plötsligt bara råkar befinna sig här i Sverige, som nedsläppta av storken. Är det inte rimligt att konstatera att de har tagit sig hit på eget bevåg, i strid med gällande lagar? Ska de då inte få ta konsekvenserna av denna handling, istället för att Stockholms och Göteborgs unga flickor får betala priset, när de går fria från ett övergrepp på väg mot ett annat? Var ligger rättvisan i detta förfarande? Kan ett rättssamhälle verkligen fungera utan rättvisa?

Det orättvisa rättssamhället är en styggelse för alla som vill se likhet inför lagen. I början av året kom det till känna att asylsökande som ertappas med att köra bil utan giltigt förarbevis släpps av polisen utan påföljd, då polisen tillämpar en omvänd bevisbörda för dessa asylsökande. Istället för, som är brukligt, att föraren bevisar att han har tillstånd att framföra ett fordon, så tar polisen på sig själva att bevisa att den asylsökande inte har ett tillstånd utfärdat i hemlandet, vilket är smått omöjligt om detta är en krigszon, eller ett land av den mer kaotiska sorten. Resultatet blir att det är fritt fram för asylsökande att köra bil utan körkort. Detta tänkande genomsyrar tyvärr alla kontakter med migranterna där man tycker sig ha anledning att ta hänsyn till faktorer som kultur, religion och ursprungsland. Straffrabatter för hedersmord och sexövergrepp utfärdas i parti och minut. Förstår man inte att denna orättvisa och direkt uppmuntrande till lagbrott och verkar för ett underminerande av förtroendet för rättssamhället bland befolkningen i stort? Snart kommer folk allt mer känna sig tvingade att ta lagen i egna händer. Då är det rättssamhälle som vi mödosamt har byggt upp ett minne blott.