Intervju angående valet i Ryssland

Även denna vecka har jag blivit intervjuad av banken för dess interna nyhetsbrev (v. 11). Denna gången gällde det valet i Ryssland. Med bankens medgivande publiceras den här utan att ange bankens eller anställdas namn. Således;

Ryssland efter valet – Putin sitter säkert (?)

Denna vecka har (Bordschefen: nedan skrivs det som BC) tagit kontakt med Mons Krabbe, oberoende freds- och konfliktvetare, för att få en lägesbild av Ryssland efter presidenvalet.

Fråga 1:

BC: Hej Mons, Nu har det gått några dagar sedan presidentvalet i Ryssland. Kan du kort sammanfatta hur det gick, något om största motkandidaterna till Putin och andra omständigheter?

Mons Krabbe: Putin vann som väntat av den anledningen att det inte fanns någon annan kandidat i valet som kunde samla stöd från hela det ryska samhället. Den starkaste motkandidaten, kommunisten Gennadij Ziuganov kunde aldrig vinna, då bara de fattigaste stödjer honom. Den liberala utmanaren var oligarken Prokhorov, som även han var knuten till en specifik grupp i samhället, medelklassen, som utgör 25%. Putin får stöd av den ekonomiska eliten, alla de som inte har det bra men ända har fått det lite bättre såsom pensionärerna, som är hans starkaste stöd, men även den delen av medelklassen som är anställda i företag som Gazprom och försvarsindustrin eller den statliga byråkratin.

Fråga 2:

BC: Hur ska man tolka valutgången där Putin fick 64% av rösterna? Det pratades om valfusk i övrigt media – har du någon uppfattning hur omfattande det kan tänkas ha varit i så fall, hade det något betydelse för valutgången och påverkar det Putin på något annat sätt?

Mons Krabbe: Det förekom valfusk, men det var inte lika omfattande som i parlamentsvalet. Helt enkelt därför att Putin inte behövde fuska lika mycket, särskilt inte när kandidater som Grigorij Javlinskij hade diskvalificerats. Putin fuskade för att slippa en andra valomgång och tog kanske i lite för mycket. Hans resultat skulle troligen hamnat runt 50 – 55%. Det orimligt stora stödet i valresultatet delegitimerar hans regim och är startskottet till en förändring. Resultatet kan dock tidigast skönjas i nästa parlamentsval.

Fråga 3:

BC: Vilka ekonomiska reformer kan Putin tänkas göra?

Mons Krabbe: Putin har lovat mycket till väljarna, men det är svårt att se att han kan genomföra allt detta. Höjning av pensioner har utlovats, då pensionärerna utgör hans trognaste väljarstöd, men pensionssystemet är redan nu underfinansierat och omfattande höjningar för de 40 miljoner pensionärerna blir svårt att finansiera. Flerbarnstillägg kommer genomföras då det är av största vikt i ett samhälle där det inte föds många barn. Övriga höjningar av löner för statsanställda såsom lärare får troligen vänta på bättre tider.

Fråga 4:

BC: Kan man förvänta sig någon förändringsprocess fram till nästa val och vad skulle krävas för att få en skifte vid nästa val?

Mons Krabbe: Putin blir tvungen att genomföra reformer. Den första kan bli decentralisering av makt till regioner och lokalstyre, som ett sätt att ta udden av en del av oppositionens kritik. Till nästa parlaments- och presidentval måste troligen en uppmjukning av vallagarna genomföras. Fler obekväma kandidater kommer troligen släppas fram. Vad gäller korruptionen så är detta ett fenomen som inte ens Putin längre kan göra någonting åt, så det får ryssarna leva med under lång tid framöver. Det är fullt möjligt att kritiken mot Putin är så pass omfattande 2018 att han väljer att dra sig tillbaka, till förmån för Medvedev eller någon annan handplockad kandidat. För att en utmanare ska kunna vinna 2018 och kanske t.o.m. behöva övervinna valfusk, så bör denna sammanväva värderingar som ingen kandidat gör idag. Det spelar inte så stor roll om han är liberal, socialliberal eller konservativ i grunden, men han bör vara både marknadsvänlig samtidigt som han spelar lite på nationalism och den kristna tron, för att fånga in hela bredden av det ryska samhället. En rysk Rick Santorum kanske?