En stat som inte längre tjänar medborgarna

Veckans stora nyhet är att polisen medvetet har filtrerat information till medborgarna i politiskt syfte. Polisen är således nu en aktör i det politiska spelet, som verkar till förmån för vissa intressens agenda. Nu befinner vi oss verkligen på ett sluttande plan. Poliserna ska, såsom statens alla andra tjänstemän vara opolitiska och objektiva i sin yrkesutövning. Polisen ska vara alla medborgares neutrala verktyg för upprätthållandet av lag och ordning. Den ska inte vara, såsom är fallet i en rad mindre utvecklade länder, ett redskap för en politisk elit, i dess strävan att behålla makten.

I ljuset av detta förefaller det en smula ironiskt när svenska medier kritiserar Polens nya konservativa regering för att undergräva demokratin genom för hård styrning av statliga medier, polis, säkerhetstjänst osv. Den enda skillnaden mellan Sverige och Polen är egentligen tidsfaktorn. Det Polen gör på några veckor, har Sveriges politiska elit gjort under loppet av decennier. Och detta till den grad att många, kanske de flesta, svenskar inte ens har märkt vad som har hänt. Sveriges politiska system är inte längre fullt demokratiskt. Långt ifrån fullt demokratiskt skulle jag nog säga. Vi får rösta, men utsätts för så mycket otillbörlig påverkan, filtrering av information och indoktrinering att man kan ifrågasätta om det val medborgarna gör vid valurnorna egentligen är fritt. Socialdemokraternas stora dominans av den svenska politiska scenen under 1900-talet tillsammans med den röda ungdomsrevolten på 60-talet lade grunden för detta förfall. Socialt lutande s.k. ”liberaler” har agerat nyttiga idioter under de senaste decennierna.

Det började med skolan, där våra unga från tidiga år marineras i vänstens världsbild; idéer såsom, att framgång och individualism är fult och staten ska ta hand om allt och alla, västvärlden bär skulden för all ondska i välden och föreställningarna om den normativa mångkulturens alla välsignelser får sjunka in ordentligt. Sedan tar medierna vid i bästa Pravdastil med var man kallar ”värdering” av vad medborgarna behöver veta. Den enda värdering som görs är vilken politisk agenda som nyheterna eller reportagen antas gynna. Att polisen nu tar del i detta arbete borde innebära ett uppvaknande även bland de djupast sovande. ”Ingenting ska ut”, säger polisen i sina interna direktiv, om flyktingars våldshandlingar. Koden ”291” gör att dessa ärenden hålls borta från de medier som redan själva sysslar med filtrering. I den demokratur vi lever i så finns det trots allt en del fritänkande journalister kvar och tidningar man inte har förlorat hoppet om, såsom Svenskan och GP, så för att hindra fritänkare där från att ”göra en grej” av detta så måste tydligen även polisen sättas in i ”arbetet” med att lulla svenskarna tillbaka till sömns igen.

För att återgå till parallellen med Polen, så kritiseras det konservativa regeringspartiet PiS för att styra de statliga medierna och andra statliga organ för hårt, men vad händer här? Vi har en rikspolischef som alldeles uppenbart är en politisk tillsättning för att genomdriva regeringens agenda, istället för att fokusera på upprätthållandet av lag och ordning. På vilket sätt är Sverige bättre än Polen? Vi har statliga medier, med chefer som är handplockade utefter deras politiska lojalitet, som blint och okritiskt propagerar för den politiska elitens linje. I Polen rensas ämbetsmän ut på löpande band, men i Sverige får ingen överhuvudtaget tillträda en position på statliga myndigheter såsom Migrationsverket utan att skriva under på värderingar som är i högsta grad subjektiva. På vilket sätt är Sverige bättre?

Staten ska skydda naturligt givna grundläggande värderingar, såsom människors lika värde, rättigheter och skyldigheter i samhället. Jämställdheten mellan könen. Allas likhet inför lagen. Samhällets sekulära principer. Demokratins grundvärden, såsom yttrandefriheten. För övrigt ska staten förhålla sig neutral inför politiska partiers eller intressegruppers värderingar. Statens resurser ska inte kunna användas för att gynna en subjektiv politisk värdering över en annan. Detta borde vara självklart i vårt moderna samhälle! Istället har vi ett politiskt system där staten inte tjänar alla medborgare i lika hög grad. Denna utveckling måste reverseras, annars bär vägen snabbt från en defekt demokrati till ett auktoritärt samhälle.