Om Frankrike och västvärlden ska kunna försvara sig mot jihadvåldet så måste vi se ideologin bakom terroristerna!

(Bright Magasin nr 4 2015)

Jihadisternas val att angripa just Frankrike var logiskt. Frankrike utgör just nu det närmaste man kan komma ett bålverk mot anpassning till islamisternas krav. Medan Storbritannien och Tyskland steg för steg viker sig för en kombination av hotbilden från våldsverkarna och de förment ”mjuka” islamisternas krav om anpassning mot att de ska respektera oss när/om vi hamnar i minoritet. Detta sjuka ”bad cop, good cop” spel lurar de som är svaga i sin övertygelse, men de flesta fransmännen hör tack och lov inte till denna kategorin.

Den franska demokratin bygger på principer, närmare bestämt principerna från revolutionen 1789. Dessa principer utgör en väldigt viktig del av vad det innebär att vara fransman. De är inristade i folksjälen, kan man säga. Om de släpper dessa principer så överger de därmed revolutionens landvinningar och tar ett steg tillbaka mot medeltiden. Detta vet och känner alla fransmän. En av de viktigare av dessa principer är att staten och det offentliga rummet ska vara sekulärt.

Det faktum att landet har Europas största muslimska befolkning gör att det är bäddat för konflikter runt denna princip. Där många andra folk i Europa viker sig, står fransmännen fast. Burkor förbjuds, bönerum i skolorna avfärdas, religionen kritiseras. Men när den ”mjuka” påverkan inte fungerar då kommer våldets män in på scenen. Frankrike ska till varje pris förmås att vika sig.

På senare år har Frankrikes principer fått dem att engagera sig mot jihadisterna i MENA. Ingripandet i Mali sticker ut, då ingen annan lyfte ett finger, men sedan har vi Afghanistan, och bombningarna av IS i Irak och Syrien. Officiellt handlar IS attack om att få Frankrike om att dra sig tillbaka från MENA-området, men egentligen handlar det huvudsakligen om att knäcka Europas moraliska och principiella bålverk. Vinner man slaget om Frankrike så är kriget om Europa i stort sett över! För vem ska sedan stiga fram?

Vad kommer då hända framöver? Vad kan Frankrike göra egentligen? Man kan inte vinna kriget mot IS på egen hand. Det är tveksamt om man kan få USA att på allvar börja bekämpa IS i Syrien. Likväl är det av största vikt att man inte, efter bombastiska uttalanden om att ”nu är det krig” inte följs av ett tillbakadragande om ett halvår. Eftergifter och svaghet har nämligen en påeldande funktion på en kultur som präglas av aggression. Framgångar för det pågående jihadkriget ger jihadisterna blodad tand och förnyad styrka.

Eftergifter för aggression har präglat Europa i decennier. Att terrorbombningarna i Madrid 2004 fick Spanien att dra sig ut ur Irak är det mest anmärkningsvärda exemplet. Att Europa sedan oljekrisen har övergett Israel med anledning av hoten om oljeblockad från Saudiarabien är ett icke-terroranknutet exempel. Europa är svagt och står inte längre förankrat i en tydliga moraliska västerländska principer. Detta är resultatet av kulturmarxismens framgångar i samhällsdiskursen och politiken.

I Frankrike kunde vi beskåda en väldig beslutsamhet att inte vika sig för våldet efter attentatet mot Charlie Hebdo. Världens ledare gick sida vid sida och miljoner tågade på gatorna. Mindre än ett halvår senare kom dock beskedet att C.H. skulle sluta kritisera och driva med Muhammed! Jihadisterna kan gång på gång dra slutsatsen att våld lönar sig, vare sig det gäller små saker som att pressa tidningar, teatrar och gallerier, eller större som att påverka staters politik.

Det är troligt att Frankrike kommer utvisa fler radikala imamer och personer med anknytning till IS och trappa upp jakten på personer som kan knytas till terrordåd, men det finns ett grundläggande och begränsande feltänk. Vi kommer aldrig kunna vinna den här striden om vi begränsar oss till att tro att vi har ett problem med individer. Dessvärre har vi istället ett problem med en aggressiv och expansiv religiös ideologi. Om vi och framför allt fransmännen, som nu är mest hotade, inte kan inse detta så kan vi aldrig kunna upprätta ett framgångsrikt försvar av västvärlden och dess värderingar.

Då kommer vi få fortsätta med dagens meningslösa whac-a-mole liknande kamp som kommer bli allt svårare mot en fiende som blir allt mer manstark. Istället bör vi gå till botten med de demokratifientliga värderingar som frodas i moskéer och muslimska förbund. Dra in statsbidrag till demokratifiender och lagför dem som har deltagit i strid för organisationer som IS, som gör sig skyldiga till massakrer och folkmord. Och, vilket är högaktuellt idag; måste vi kräva identifikation av alla som vill in i landet och kontrollera invandringen.

Annonser

Om Mons Krabbe
Jag är en liberal-konservativ skribent och samhällsdebattör. På denna blogg skriver jag artiklar om säkerhetspolitik, historia, samhälle och religion. Är aktiv inom Medborgerlig Samling, där jag sitter i styrelsen. Är talesman i Utrikesfrågor och i Integrationsfrågor för Medborgerlig Samling.

2 Responses to Om Frankrike och västvärlden ska kunna försvara sig mot jihadvåldet så måste vi se ideologin bakom terroristerna!

  1. Som jag skrev i min blogg: ”Krossa den skändliga!” Voltaires ord gällde den tidens hemskheter utgångna från religiös ondska. Samtidigt klargör slagordet, att det inte nödvändigtvis handlar om Islam. Då var det den katolska kyrkan, som avlivade ”Guds fiender”.

  2. bbnewsab says:

    @Christer Brodén: Gillar verkligen din kommentar men hittar ingen GILLA-knapp att trycka på. Får skriva här i stället.

    Även kristendomen har haft synsättet att martyrer har tillgång till en gräddfil till Himmelriket. Utan det synsättet, sanktionerat av påvarna, skulle det ha varit svårare att rekrytera folk till korstågen.

    Du har kanske läst denna artikel: When Did Christians Stop Seeking Martyrdom?
    http://www.slate.com/articles/news_and_politics/explainer/2012/10/christian_martyrdom_when_did_christians_stop_trying_to_die_for_god.html ?

    Se även https://en.wikipedia.org/wiki/Martyr . (BTW, den ståndaktige martyrens motsats är apostaten/avfällingen. De sistnämnda kallades för Lapsi. Läs mer om Christian Lapsi här: https://en.wikipedia.org/wiki/Lapsi_(Christianity .)

    Min uppfattning av fanatiker är att de som regel INTE går att tala till rätta. Om fanatiker är farliga för sig själva och/eller sin omgivning (läs: OM de är potentiella självmordsbombarkandidater), behöver de låsas in, gärna på livstid. Jfr Anders Behring Breivik – vem vill se honom utsläppt ur fängelset efter X antal år? (Kan inte vara många.)

    Dagens dödskult-tendenser inom islam har för övrigt haft sina kristna motsvarigheter. Det räcker väl med att påminna om de kannibalistiska inslagen i nattvardsritualen.

    De här dödskultstendenserna går bevisligen att tona ned och ”avväpna”/neutralisera/motarbeta. Men då krävs det att religionen och dess trossatser reformeras.

    Kristendomen har lyckats rätt bra med sådan reformering (till priset av urvattnade trossatser, något som stör en del, framför allt fundamentalisterna). Men inom islam härskar än i dag synsättet, att allt i Koranen är Allahs egna ord och därmed kan innehållet INTE omtolkas från hur traditionen har lärt ut att de ska/måste tolkas. Det har helt enkelt gått prestige i tolkningarna.

    Likaså var profeten Muhammed av allt att döma en person som uttalade sig om det mesta, alltifrån nyttan att dricka kamelurin till hur man bör agera före, under och efter ett toabesök för att behaga såväl Allah som Hans största profet.

    Jesus’ visdomsord är blott en bråkdel av profeten Muhammeds många ”visdomsord”. Därför föreligger det betydligt större tolkningsutrymme inom kristendomen. Jesus har – glädjande nogm anser jag – inte uttalat sig om ditten och datten, något som förstås underlättar en reformering av kristendomen.

    Tillbaka nu till de dödslängtande jihadistkrigarna i IS’, al-Qaidas och andra jihadistsekters sold. Det bästa vore, om vi lyckades se till så att ungdomar inte utvecklas till fanatiker (dvs, precis som Mons Krabbe är inne på, att försöka förhindra deras radikalisering).

    Men det får mig att tänka på tulipanarosen, dvs detta är lättare sagt än gjort. I moskéerna skydd och hägn predikas uppenbarligen helt andra budskap än vad dessa imamer och föreläsare känner för att kommunicera utåt, när de vet att en mikrofon och/eller filmkamera är påslagen. Med dold kamera och mikrofon är det betydligt lättare att få reda på deras icke-tillrättalagda budskap till moskébesökarna de facto är.

    Exkludering ur samhällsgemenskapen åberopas ofta som en viktig orsak till radikalisering, inte minst från politiskt vänsterhåll. Men hur gör man när den exkluderade inte vill bli inkluderad?

    Hur som helst, IS-krigarna är som toppen på isberget. Man kan inte spränga bort enbart toppen på ett isberg och sedan inbilla sig att isbergsfaran är över. Jag har träffat rätt många före detta muslimer, vilka blivit avfällingar och rent av ateister. Men utan att blinka fortsätter de att efterleva de religiösa traditioner deras religion, som de alltså tagit avstånd ifrån, påbjuder. De fastar under Ramadan, de kan inte tänka sig att fira jul (på grund av den högtidens kristna konnotationer), och, kanske mest uppseendeväckande av allt, de omskär sina egna nyfödda gossebarn till synes glatt och villigt UTAN ATT ens reflektera över VARFÖR de gör så.

    Fast å andra sidan, vi kristna är i vissa avseenden lika naiva och aningslösa. Exempelvis tycks väldigt många svenskar föredra kyrklig vigsel, fastän de utåt sett förklarar sig vara icke-troende och icke-religiösa. Hur fan nu det går ihop.

    Ja, detta var några tankar som Mons Krabbes post och din kommentar framkallade hos mig, Christer. Tack för ordet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: