Lögner och bedräglighet om Afghanistan

KOMMENTAR

Uppdrag Granskning visade, för dem som inte redan hade förstått, att utvisning till Afghanistan inte innebär en dödsdom. Masood Ahmadi, integrationsansvarig för FN organet IOM (International Organization for Migration), hade inga uppgifter om specifika säkerhetsproblem för de 20 000 återvändarna från väst, sedan 2002. Det fanns uppgifter om att en person som utvisats från Sverige år 2014 hade omkommit, så det här kan man inte se som en väldigt stor risk. Denna man hade dessutom jobbat som lastbilschauför åt armén. Den propaganda som sprids från vänsterhåll om att de utvisade skickas direkt i döden är alltså rent nonsens.

Det är även bevisligen så, att inte heller har att de som utvisas generellt sett inte har ett socialt sammanhang att komma tillbaka till. Vi har ofta fått höra att de kommer lämnas ”helt ensamma” på gatan i Kabul! Istället är det så att av de 7000 som utvisades från Västeuropa förra året har bara 179 använt möjligheten att få en gratis hotellvistelse. Övriga har hämtats av familj eller vänner.

Det stora hindret för dessa utvisade i deras fortsatta liv är uppenbarligen ekonomiska svårigheter, men enligt vad jag vet så är detta inte ett legitimt skäl för att få flyktingstatus i Sverige, framför allt inte på bekostnad av hjälp till de verkligt utblottade och svältande i 3:e världen.

De återvändande från väst är inte ensamma i sin situation. Tydligen så har ca 1 miljon afghaner återvänt frivilligt till hemlandet från Iran och Pakistan bara förra året. Tydligen upplever man att situationen har stabiliserats så pass mycket nu att det går att återvända. Kabul är nu en snabbt växande mångmiljonstad. Visst, det råder fortfarande konflikt och talibanerna är inte på långa vägar betvingade, men är i alla fall upptryckta i bergen. Regeringen kontrollerar 60 % av landet, men i dessa 60 % går det alldeles utmärkt att bo. Detta är det enda som är intressant för oss ur ett migrationsperspektiv!

3500 civila dödas årligen i Afghanistan. En hög siffra? Jämfört med vad? Samtidigt dödas ca 6500 årligen i trafikolyckor. 10 ggr dödligheten jämfört med i Västeuropa. Ska man kunna söka asyl i Sverige baserat på även denna högre risk för att förolyckas? Jag jämställer inte konfliktdöda och trafikdöda på något annat sätt än att jag vill peka på risken för att dö i denna konflikt i relation till vardagliga orsaker till fataliteter i landet. Jämförelsen syftar till denna slutsats: Om man anser att 3500 döda civila årligen som ett resultat av, ofta slumpmässiga terrordåd, innebär en orimlig risk för de unga männen från Afghanistan som nu befinner sig i Sverige, vad ska vi då säga om den dubbet så stora risken att dödas i den hejdlösa trafiken?

Vi vet att livet i den 3:e världen inte är lätt. Dödligheten är avsevärt högre än här i väst pga sjukvårdsbrister, våldsam trafik, kriminalitet och stora såväl som små samhällskonflikter. Om allt detta hade varit grund för asyl, d.v.s. att man inte är lika trygg där som i Sverige, så skulle vi behöva ta emot minst 1 miljard migranter till vårt lilla land. Detta kan vi givetvis inte göra! Därför måste hårda kriterier gälla. Just nu ska fullskaligt krig i hemlandet eller personlig förföljelse gälla som skäl. Personligen så anser jag att inte heller detta fungerar längre. Sverige har tagit på sig för mycket. Vi kan helt enkelt inte integrera dem som har kommit hit på ett sådant sätt att vårt samhälle på överskådlig tid återigen kan bli stabilt och harmoniskt. Därför måste vi hjälpa katastrof- och krigsflyktingar i närområdet och vi måste ha motståndskraft mot den sortens bluffpropaganda som organisationer som ”Ung i Sverige” sprider.

Slutligen så måste detta sägas igen, ja, om och om igen, tills alla förstår. Unga män är generellt INTE en grupp som vi ska ta emot från länder som befinner sig i konflikt eller politisk oro. Det får inte vara vår inställning att vi ska premiera att ta emot unga män från konfliktdrabbade länder, samtidigt som kvinnor, gamla och småbarn blir kvar. Det anses säkert som en anakronism, i dagens feministiska samhälle, att män och kvinnor till viss del har olika funktioner i samhället, men det strider verkligen mot klassik moraluppfattning, och tillika min moraluppfattning, att unga män ska vara de första att fly från en konfliktzon, istället för att stå till förfogande för försvarsmakten i syfte att bekämpa sådan ondska som talibanerna utgör. Det är svårt att tänka sig en ström av unga finska män till Sverige vintern 1939/40!

Jag kan givetvis inte tycka att sådant är mer acceptabelt från Afghanistan, eller är det de låga förväntningarnas rasism vi ser här?

Annonser

Inte längre två pizzor och Netflix…?

KOMMENTAR

Rambergs senaste utspel om att vi måste ge avkall på välfärden för att kunna ta emot flyktingar (migranter) signalerar ett skifte bland aktivisteliten. Ja, Anne Ramberg är advokatsamfundets generalsekreterare, men hon är fortfarande lika mycket en del av aktivisteliten som Henrik ”två pizzor” Schyffert och Malena Ernman, när hon gör sådana här uttalanden.

Förskjutningen från Schyfferts avfärdande av kostnaderna inbegripna i att öppna dörrarna på vid gavel för världens alla migranter, genom det nu välkända resonemanget om pizzor och Netflix, är betydande. Nu när man har insett att det kommer kosta det svenska folket ganska dyrt att ta ta emot alla dem som kan ta sig hit, så nu har resonemanget förskjutits till att det är vår moraliska skyldighet att dra ner på vårt välstånd för att göra detta möjligt. Värt att notera är att denna värdering återigen kommer från en person som är väldigt välbärgad, såsom Ramberg är, boendes i en lägenhet värd 25 miljoner. Inte konstigt att det väcker ont blod när Ramberg resonerar runt uppoffringar uppe på sin elfenbenstron.

Ramberg fortsätter med att raljera om sina meningsmotståndare som ”råttor”. Oklart vilka som ska täckas av det tillmälet. Vilka är det som är ”bruna”, som hon uttrycker det? Är det alla som har en avvikande åsikt från hennes ståndpunkt om fri migration, som är ”råttor”? Detta är anmärkningsvärda uttalanden då Ramberg är ledamot i Värdegrundsdelegationen, som syftar till att ta fram ”en statlig värdegrund” (vilket känns som ett organ som kan missbrukas på ett ”1984”-liknande sätt). Är det inbegripet i denna statliga värdegrund att kalla meningsmotståndare för ”råttor”? Det finns en väldigt arrogant elitism i Rambergs resonemang. Hon beskriver sina motståndare som en ”undervegetation”, där hat förekommer, som hon själv, underförstått, tornar över som ett ädelträd. Hur detta går ihop med att kalla folk av annan åsikt för ”råttor” förblir för mig lite oklart.

Riksdagsmannen Hanif Bali, som blir angripen av Ramberg med omdömet att hans politiska diskurs hör hemma i rännstenen, svarar sarkastiskt att det som sägs ”måste vara i linje med den goda värdegrunden” (…) Ramberg är ledamot i Värdegrundsdelegationen (…) Då är jag väl en brun råtta som förtjänar att vara i rännstenen”.

Oklart blir det också för mig, på vilket sätt Ramberg tycker att man från politiskt håll kan anses sig ha rätten att beröva det svenska folket den välfärd som det har jobbat så hårt för? Detta är ett uppenbart brott mot folkets äganderätt över landets tillgångar och det medborgarkontrakt som innebär att inbetalad skatt ska komma medborgarna till godo i första hand. Ramberg försäkrar att nedskärningarna inte ska behöva gå ut över de fattigaste, men det är precis det som sker nu. Fattigpensionärerna lever, på tal om råttor, som kyrkråttor och på äldreboendena sparar man in på ägg och juice och annat som anses vara onödigt.

Om Ramberg hade velat lätta på bördorna för dessa samhällets svagaste så hade hon kunnat sälja sin dyra bostad och frivilligt betalat mer i skatt. Sänkt sin välfärd, som hon säger. Eller är det bara andra som ska göra uppoffringar för Rambergs inbillat höga moral? Jag skriver inbillat, för jag kan inte se hur det kan anses vara moraliskt att se till att fattiga i Sverige får det ännu sämre och kvinnor och barn nere i krigszoner ska berövas det bistånd som vi annars skulle ha gett dem, så att vi ska kunna försörja de friska och starka unga män som har haft möjligheten att ta sig ända hit till vårt land. Detta är inte god moral på långa vägar!

Vi tvingas åse rättssamhällets upplösning

Kan ett samhälle anses vara ett rättssamhälle utan rättvisa? Kan det anses vara ett rättssamhälle utan att alla medborgare och andra personer som befinner sig i landet behandlas lika av lagen? Kan ett samhälle anses vara det när kriminella undflyr påföljd med anledning av att de själva påstår att de är minderåriga? Ett samhälle där man tar emot och skyddar krigsförbrytare på grund av att migranterna som kommer över gränsen inte tvingas att identifiera sig. Vi har nått vägs ände när det gäller detta snedvridna tänkande där man sätter en grupp över en annan och följer en linje som leder till orättvisa och omoral.

När man låter folk passera in i landet utan identifikation så uppträder tre grundläggande problem: 1) Staten ger avkall på möjligheten att på en god grund avgöra om huruvida en person har, enligt våra principer, rätten att få uppehållstillstånd i landet. 2) Personer kan inte lagföras för brott om man inte kan fastslå att de är straffmyndiga. 3) När man inte identifierar personer som vill in i landet så släpper man därmed även in krigsbrottslingar och terrorister i landet. Detta är en i högsta grad omoralisk handling, inte bara gentemot det svenska folket som man utsätter för en risk, utan även gentemot befolkningarna i de krigsdrabbade länderna där dessa män har utfört sina dåd. Slussandet fram och tillbaka av mordiska jihadister tillhörande IS och andra organisationer kan närmast liknas vid nazisternas ”ratlines” efter kriget. Så mycket var ”aldrig mer” värt!

Hur ska vi på ett rättssäkert sätt avgöra om vi bör ge någon asyl om vi inte kan säkerställa identiteten? Det ska inte vara vårt ansvar att reda ut vem en person är! Kan man inte identifiera sig så kommer man inte in i landet. Så enkelt ska det vara. Det finns ingen som helst anledning att tro att man inte kan medföra något som helst bevis för att man kommer från ett specifikt land. Ska vi förväntas tro att man kan få med sig sin mobiltelefon, som alla tycks ha, men aldrig varken sitt pass, sitt körkort eller annat ID-kort? Alla påstår sig ha ”tappat” passet i havet man mirakulöst nog lyckats behålla greppet om iphonen. Inte ens ett födelsebevis, bibliotekskort, studentkort, skolbetyg, faktura för hyra av lägenhet eller vad tusan som helst? Ska vi verkligen utgå från att de som kommer hit utan någonting som kan hjälpa oss att identifiera dem eller deras tidigare bostadsorter, gör så utan bedrägligt uppsåt? Vi måste vara det dummaste folket i världen! Konsekvensen blir att vi inte kan hjälpa dem som verkligen behöver vårt skydd!

Rättssamhället är på god väg in i en systemkollaps. Polisen kan, sedan länge, inte upprätthålla lag och ordning. Idén om att alla ska få lika behandling av lagen har medvetet underminerats genom att icke-medborgare och personer från andra kulturer får frikort från ett antal brottsliga handlingar, på grundval av att de anses (?) inte kunna förstå bättre. Kärnan i detta rättsliga förfall är det socialistiska tankesätt som har väglett vår rättsuppfattning i decennier, där förövaren alltid själv är ett offer för någon form av struktur. Förövaren kan därmed aldrig anses vara fullt ansvarig för sina handlingar. Därför sätter vi inte hårt mot hårt mot de marockanska ”gatubarnen”, våldtäktsmännen, rånarna och de som demolerar sina flyktingboenden. Bristerna i detta tankesätt har varit synbara många år nu, men i och med inflödet av unga män från Menaområdet så har dessa blottats fullständigt för alla att se. Ett system som vårt, som lägger sig platt för de kriminella och intalar dem att de inte är ansvariga för sina egna handlingar utstrålar en svaghet som personer som är benägna att begå brott inte är sena att dra nytta av. De unga män som invandrar idag från Mellanöstern är särskilt benägna att se denna svaghet som just en uppmuntran att göra som de vill, då förståelse för kriminella är för dem ett främmande begrepp. Om brott inte bestraffas hårt, så måste det ju betyda att det tolereras?

Systemets svårigheter att hantera de s.k. ”gatubarnen” i Stockholm och Göteborg illustrerar felet med detta tänkande. Man säger sig inte kunna lagföra de unga männen då man är beroende av att de själva korrekt ska deklarerar sin egen ålder. 30-åringar säger sig vara 14 år säger poliserna i Stockholm. De ses som offer som helt plötsligt bara råkar befinna sig här i Sverige, som nedsläppta av storken. Är det inte rimligt att konstatera att de har tagit sig hit på eget bevåg, i strid med gällande lagar? Ska de då inte få ta konsekvenserna av denna handling, istället för att Stockholms och Göteborgs unga flickor får betala priset, när de går fria från ett övergrepp på väg mot ett annat? Var ligger rättvisan i detta förfarande? Kan ett rättssamhälle verkligen fungera utan rättvisa?

Det orättvisa rättssamhället är en styggelse för alla som vill se likhet inför lagen. I början av året kom det till känna att asylsökande som ertappas med att köra bil utan giltigt förarbevis släpps av polisen utan påföljd, då polisen tillämpar en omvänd bevisbörda för dessa asylsökande. Istället för, som är brukligt, att föraren bevisar att han har tillstånd att framföra ett fordon, så tar polisen på sig själva att bevisa att den asylsökande inte har ett tillstånd utfärdat i hemlandet, vilket är smått omöjligt om detta är en krigszon, eller ett land av den mer kaotiska sorten. Resultatet blir att det är fritt fram för asylsökande att köra bil utan körkort. Detta tänkande genomsyrar tyvärr alla kontakter med migranterna där man tycker sig ha anledning att ta hänsyn till faktorer som kultur, religion och ursprungsland. Straffrabatter för hedersmord och sexövergrepp utfärdas i parti och minut. Förstår man inte att denna orättvisa och direkt uppmuntrande till lagbrott och verkar för ett underminerande av förtroendet för rättssamhället bland befolkningen i stort? Snart kommer folk allt mer känna sig tvingade att ta lagen i egna händer. Då är det rättssamhälle som vi mödosamt har byggt upp ett minne blott.

%d bloggare gillar detta: