Öppna gränsen……till Gulfstaterna!

DEBATT

Elefanten i rummet

Är det inte märkligt att dessa oändliga strömmar av människor, strävar efter att komma in i Europa, medans ingen tar sig till de rika Gulfstaterna. Att de reser hundratals mil ända till kalla Norden, istället för tiotals mil söderut, till några av de rikaste samhällena på denna Jord. Är det inte märkligt att det vänsterliberala etablissemanget och dess svans av gråterskor, skriker i högan sky om vårt ansvar att ta hand om världens fattiga, men samtidigt inte ens berör tanken om rimligheten i att de väldigt rika och välmående muslimska staterna runt Persiska viken (1) tar just detta ansvar. Ansvar betyder nämligen ”att leva upp till en skyldighet” och vilka kan ha en större moralisk skyldighet att ta hans om världens fattiga muslimer än just dessa rika muslimska stater, med det Saudiarabien i spetsen som säger sig vara den muslimska världens vagga och ledare? Varför är det vi som är inhumana, när vi säger ”det räcker nu”, och därmed får bannor från FN, medan de undviker all kritik när de gör samma sak? Detta är elefanten i rummet i den globala migrationsdebatten!

 

Varför kommer de hit?

Svaret är i all korthet: Att dels så lockar det överdrivet generösa ekonomiska bistånd som vissa europeiska länder öser över migranterna. Det faktum att vi inte kräver att de är de-facto flyktingar längre, utan kallar alla migranter för flyktingar. Att vi sedan inte kräver att dessa identifierar sig så att vi just kan särskilja flyktingar från migranter. Men bortom dessa omedelbara problem har vi det faktum att det finns organisationer från USA, Europa och till och med Israel, som medvetet styr migranterna mot Europa. Vi har ett FN som tar fram migrationsavtal, som är helt och hållet riktat mot att bryta ner motståndet mot migrationen till specifikt Europa och resten av den västerländska världen. Vi har starka krafter på alla plan, från det lokala till det globala, som driver på denna migration eftersom de vill bruka den till att luckra upp de västerländska samhällenas homogena identitet och självbild i syfte att ersätta dem med mångkulturella samhällen.

Med detta sagt, viktigt som det är, så är detta en separat diskussion och idag ska jag istället lägga fokus på att föra fram argument för att det är Saudiarabien och de andra Gulfstaterna som ska öppna gränserna, och inte vi i Europa. Det är upp till oss, de vanliga svenskarna, att styra om debatten. Det är upp till oss att peka på den stora svullna elefanten i rummet som ingen annan talar om när ord som ”ansvar” slängs till höger och vänster.

 

Välståndet runt Gulfen, såsom i Dubai som syns i bilden, är anmärkningsvärt. Det är svårt för en europé att se varför denna region inte ska ta sitt ansvar för världens fattiga muslimer, men utgår ifrån att vi ska göra det istället.

 

Varför istället till Gulfen?

Det mest uppenbara skälet är att staterna runt Persiska viken befolkas av dessa migranters religionsfränder och kulturella likar. Medan vi i Europa har enorma problem med att integrera/anpassa dessa personer till våra samhällen som är sekulära, till stor del på kristen grund, och finner stora svårigheter att hantera klanstrukturer som ofta leder till korruption, nepotism och rent av kriminell verksamhet, så är detta redan normen i Gulfstaterna. Det framstår som den mest uppenbara självklarheten, att FN ska verka för att strömmen av muslimska migranter ska styras om och hjälpas till dessa stater, där de kan snabbt anpassa sig till sina nya liv, bland en befolkning som delar tro, kultur och värderingar med dem. Bara Saudi är wahhabitiskt, men dit kan alla de som vill leva salafistiskt och bära heltäckande slöja ta sig. Gudarna vet att vi har fått många av dessa individer hit till oss. Men även Saudi förändras, så där finns utrymme för även något mer moderata. Om detta inte fungerar så finns runt Gulfen hela spektret av stater, ända ut till det ganska liberala Förenade Arabemiraten, dit den internationella kändiseliten åker för att festa. Regionen är heller inte begränsad till sunnis, då Bahrain har en majoritet shias och iranier bor i hundratusentals redan, runt om i Gulfstaterna. Även i Saudi finns en betydande shiaminoritet, även om denna inte är så önskad av ledarskapet i Riyad.

Det sägs ofta, ställda som vi är inför migrationens kostnader, att ”vi har råd”, men det har vi faktiskt inte när vår sjukvård inte fungerar och vi inte kan ta hand om äldre och upprätthålla den allmänna ordningen. De som däremot HAR råd är Gulfstaterna. Qatar toppar världsrankingen av BNP/capita (PPP-justerat, enl. IMF 2016) och på topp-10-listan finns ytterligare två till; Kuwait och Förenade Arabemiraten. Även Saudi och Bahrain finns på topp-15. Att de inte tar emot flyktingar, om nu inte migranter, låter som ett dåligt skämt.

Istället är man i till exempel Qatar och Saudi, mer intresserat av att lägga oljerikedomar på att rusta upp militärt och sprida en hårdför och militant jihadism. Bland annat till oss i Väst. De kan göra detta, eftersom vi låter dem, genom att vi tar hand om kostnaden för såväl islams fattiga som för dess mer förslagna typer.

Saudiarabien, islams vagga, dit miljoner muslimer vallfärdar årligen, borde inte vara främmande för att ta emot världens muslimer i sitt land, men ändå sker detta inte. Rimligen borde detta de-legitimera deras anspråk på att utgöra den muslimska världens samlande kraft, men uppenbarligen blir detta inte konsekvensen. Varför? Rimligen för att islam är en missionerande och expansiv religion där det finns lite mervärde i att föra muslimer till redan muslimska länder. Detta vet såväl imamen som den vanliga troende. Varför ska man missa chansen att leva på de ”otrognas” bekostnad och sprida islam? Som en modern form av jizya, den straffskatt som lades på de kristna i det Ottomanska riket. Samtidigt kan de få sin ”själavård” här, levererad av Saudi och Qatar, utan att vi invänder det minsta. Win-Win!

En annan aspekt är svårigheten med att integrera okvalificerade och lågutbildade från Mellanöstern, på arbetsmarknaderna i Europa. I våra moderna ekonomier finns det lite behov av denna arbetskraft. I Gulfstaterna å andra sidan, tycks det finnas ett oändligt behov av lågutbildad arbetskraft. Miljoner från Pakistan till Filipinerna, åker till Saudiarabien och de andra Gulfstaterna för att jobba på byggen, i butiken eller som tjänstefolk i hemmen. Det hör till saken att den lokala arabiska eliten är ganska arbetsskygg och tar in allt från högkvalificerade västerlänningar till dessa asiatiska lågutbildade för att sköta allt från himmel till jord i sina samhällen. Gulfstaterna låter till och med sina väpnade styrkor till stor del bemannas med pakistanier och annan inhyrd personal. Potentialen för att istället ta emot dessa migranter från närområdet borde vara avsevärd…..om de som nu kommer, kommer för att jobba vill säga.

Vidare kan man konstatera att språkbarriären, in till arbetsmarknaden, inte existerar. Inte heller den kulturella barriären. Om något så kan man säga att den lokala arabiska eliten skulle hålla hårt i såväl den politiska som den ekonomiska makten. I alla fall initialt. Men nu sägs det att man flyr för sina liv, så det borde kanske vara underordnat att få möjligheten att styra den nya samhället. Kan man tycka i alla fall.

Avslutningsvis kan man konstatera att vi i Europa, idag tycks vara besatta av klimatförändringar. Om vi för en stund lägger alla former av tvivel åt sidan, för argumentets skull, så kan man konstatera att det mest vansinniga man kan göra idag, ur klimatsynvinkel, att föra in miljoner med människor i våra samhällen, eftersom man därmed omedelbart höjer deras klimatpåverkan till samma nivå som våran.

Hur stor del av våra ansträngningar att skära ner på vårt s.k. klimat-fotavtryck, negeras av befolkningstillskottet från migrationen? Om man påtalar detta för en vänster-liberal som oftast både är klimatfrälst och migrationsförespråkande, så blir det härdsmälta i ledartornet.

Runt Persiska viken, å andra sidan, finns oändliga möjligheter för ren och klimatneutral energi genom bruk av solpaneler. Redan nu finns omfattande solpanelsparker och dessa kan utvidgas för att försörja en växande befolkning. Den goda tillgången till el ger också tillgång till dricksvatten genom de-salinisering, vilket man också redan nu sysslar med. Städerna runt Gulfen har således kapaciteten att växa till klimatvänliga megastäder, som kan sluka alla migranter som den arabiska världen kan frammana. Bara viljan finns!

 

Stäng en gräns. Öppna en annan!

Således européer, det finns ingen som helst anledning för oss att späka oss själva med känslor av dåligt samvete, eller för oss att låta våra samhällen gå åt pipsvängen, bara för att FN hetsar oss till det. Det bästa för såväl oss som för migranterna själva är att de som nu försöker forcera sig genom den grekisk-turkiska gränsen, istället omdirigeras till Gulfstaterna. EU bör tala med klar och tydlig stämma till FN och deklarera att nu räcker det. Eftersom den arabiska världen faktiskt på egen hand har kapaciteten att ta emot de som flyr, eller bara migrerar mot en bättre tillvaro, så ska den göra så.

Inte en enda gång till vill vi höra att det är vårt ansvar, vår skyldighet, att ta emot dessa personer. Inte förrän Gulfstaterna har tagit emot tiotals miljoner av migranter från den värld, som de själv säger sig leda, ska vi vara beredda att diskutera denna fråga igen. Och då med utgångspunkten att detta mottagande runt Gulfen har fallit så väl ut att det inte finns mer anledning att diskutera arabisk invandring till Europa igen, då det alltid har varit fallet, och fortsätter vara så att var folkgrupp, var kultur, har rätten att utvecklas på sina egna villkor och dess invånare har rätten att leva sina liv omgivna av personer med liknande värderingar.

Ingen ska behöva acceptera att få sin tillvaro vänd upp och ned och känna sig otrygg och hotad, slagen och pissad på, i sitt eget hemland. Det talas i migrationsfrågan, mycket om mänskliga rättigheter, men jag ser inte att våra egna mänskliga rättigheter beaktas på något plan. Vår rätt till trygghet, liv och egendom. Vår rätt att inte fördrivas, tryckas ner och ersättas i våra egna länder ÄR en mänsklig rättighet och den kommer först i mina ögon!

Jag föreslår att vi unisont deklarerar att det räcker nu! Från och med nu ska vi inte ta emot en enda migrant till i Europa, från den arabiska världen. Nödhjälp ska ges lokalt och permanent omlokalisering får bli Gulfstaternas eget ansvar! 

 

Fotnoter:

(1) Namnen ”Persiska viken” och det idag vanligare förekommande, anglifierade namnet, ”Gulfen” kommer användas på ett utbytbart sätt.

Tilliten som var vår styrka, leder nu till förlusten av vårt land!

ANALYS

Det svenska folkets största styrka genom historien, har varit vår sammanhållning och vår höga nivån av inbördes tillit. Detta har skapat en relativt sett hög grad av harmoni och lugn i samhället, vilket har möjliggjort att energi har kunnat riktas i nyttig riktning, istället för att ägnas åt att dämpa destruktivitet. Denna tillit och sammanhållning är huvudsakligen ett resultat av en närhet mellan den politiska eliten och det folk som de har styrt. Medan Medelhavsregionens greko-romanska experiment i demokrati rann ut i despotism och sedan den katolska kyrkans hierarkiska ställning, så resulterade den egalitära germanska traditionen i folkligt medinflytande med valda hövdingar och kungar ända in i Högmedeltiden, och senare det protestantiska uppbrottet med Påvens Rom, med anledning av den katolska cynismen och maktfullkomligheten.

Historien:

Här i Norden, fanns dessutom heller inte, vid denna tid, förutsättningarna för en absolut makt över invånarna i det väglösa och otillgängliga landskapet, när väl makteliterna blev lite influerade av kontinentens förhållanden, med början i Medeltiden. Till skillnad från hur det var där, så fick aldrig livegenskapen fullt fotfäste här. Den självägande bondeklassen förblev intakt och kungamakten hade vett nog att respektera den. Sverige var det enda land i Europa, där bönder var stadigt representerade i riksdagen, under förmodern tid. Ett av få exempel på omfattande socialt betingad bonderevolt i Sverige, skedde som en konsekvens av utländska fogdars hårda framfart mot den svenska allmogen.

Om man ska generalisera något, så kan se det så som att i det germanska och protestantiska Nordeuropa så har folket krävt respekt och medinflytande, samtidigt som den politiska eliten har varit tillmötesgående. Samtidigt nere i det romanska och katolska Sydeuropa, så har folket varit kuvat och ofritt, medans deras eliter har varit maktfullkomliga, arroganta och har sett sin makt som självklar, om inte rent av gudagiven.

Däremellan, har vi kunnat se att det funnit en zon, där dessa två världar har överlappat varandra. Denna zon kallar jag ”revolutionsbältet”, vilket man kan läsa mer om i denna länkade artikel. Detta bälte löper i princip från norra halvan av Frankrike och Belgien och österut bort till Prag. I denna zon anammar folk och eliter det förhållningssätt som passar just dem. Eliterna är influerade av den romano-katolska traditionen (Kung Sol), medan folket ser mot norr, och de rättigheter som finns där (de franska upplysningsfilosofierna var influerade av förhållandena i Storbritannien). Denna missmatch mellan folkets och elitens synsätt skapar givetvis en grogrund för våldsamma konflikter, vilket förklarar bland annat Frankrikes våldsamma period (1789-1871) och det faktum att fransmännen än i dag så lätt tänder till när en ledare, såsom Macron, uppvisar sitt förakt för dem.

 

”Into the unknown” från 1900, får stå som illustration till svenskens godtrogna marsch mot undergången.

 

Idag:

Sydeuropas nedtryckta befolkning försökte, i skiftet till den moderna tiden, ersätta sina maktfullkomliga eliter. Men eftersom de var så kulturellt präglade, så kom de att ersätta dem med mer av samma sak. Lösningen på problemet, var en del av problemet!

Därför fick både fascism och kommunism ett sådant grepp om Sydeuropa under 1900-talet och därför är kommunismen fortfarande så stark där nere. Efter 70-talet, kan man säga att ”revolutionsbältet” har flyttats söderut, och att folken idag har sundare sätt att uttrycka sitt missnöje gentemot makteliten, men likväl så kan man observera att den typen av populism som är vanlig i Sydeuropa, såsom Beppe Grillos raljanta Femstjärne-rörelse, är indikativ på att den osunda relationen mellan makt och folk fortfarande är en realitet.

Ett fenomen som däremot är mer nedslående, är att elit-attityderna inom EU:s organisation, är en blåkopia av de som var förhärskande inom den romano-katolska världen. De är som ett spöke från det förgångna, som tar en sista chans att hemsöka oss. Den stora konfliktlinjen inom EU, synbar i EU-parlamentet bland annat, går mellan å ena sidan ett romano-katolskt influerat etablissemang och å andra sidan en allians mellan germano-protestantiska partier, vägledda av närhetsprincipen och det sydeuropeiska populistmotståndet. Framtiden får utvisa, om den Sydeuropeiska elitmodellen ska triumfera, i denna sista kamp om hur Europa ska styras, för annars ser jag det som den naturliga utvecklingen att vår Nordeuropeiska modell, med tiden kommer att få överhanden, i takt med att folk blir allt mer upplysta. Även om detta kan ta sin tid. I den verkligheten är ett projekt som EU:s superstat dödsdömt!

Samtidigt, förädlade vi i Nordeuropa, genom inträdet i den moderna tiden, den germano-protestantiska samhällsmodellen. Folkhemmet, var uttrycket för den omsorg som eliten visade folket. I gengäld stärktes folket i sin tilltro till sagda elit. Det finns fortfarande inte ens i tanken, och särskilt inte hos de som föddes före 80-talet, att staten INTE skulle vilja vårt bästa! Vi är så invaggade i denna starka tillit till eliterna att de inte kan tro att de vi har valt för att ta hand om land och folk, helt plötsligt skulle svika det förtroendet, för att istället sätta helt andra intressen före vårt väl och ve. Denna, idag väldig naiva, tro, är själva förutsättningen för det svenska folkets nedgång och kommande fall. 

Förtroendet och tilliten, det som en gång gjorde vårt samhälle starkt, är alltså det som nu leder till förlusten av vårt land. Vem kunde ha anat det för 100 år sedan?

Afrika åt afrikanerna, säger afrosvenskarna! Europa åt européerna, således?

KOMMENTAR

Med anledning av den gamla diktatorn Robert Mugabes död, i förrgår, delade Afrosvenskarnas riksorganisation (ASR) en länk till en artikel från siten ”This i Africa”, med titeln; ”Remembering an anti-colonial and liberation hero”……med hjärtan, RIP och allt!

Att afrosvenskarnas ASR, ställer sig bakom innehållet är ganska anmärkningsvärt, men ändå inte överraskande för undertecknad, givet de dubbelstandards som jag vet finns i sådana kretsar.

Texten består av Mugabes 10 mest berömds uttalanden, vilka inleds med en handfull välvilliga från 1980, som vi vet, baserat på vad som följde sedan, bara var läpparnas bekännelse. De som följer sedan är mer hans rätta jag.

Några citat som sticker ut är:

”Den vita mannen är inte en naturlig företeelse i Afrika. Afrika är för afrikanerna.”

”Vårt parti måste fortsätta att sätta skräck i den vita mannens hjärta, vår riktiga fiende.”

”De (homosexuella) är värre än hundar och grisar.” – Ingen Pride för ASR, alltså?

 

Afrosvenskarnas riksorganisations tweet om diktatorn och folkfördrivaren Robert Mugabe

Afrosvenskarnas riksorganisations tweet om diktatorn och folkfördrivaren Robert Mugabe!

Det som verkligen är värt att notera här, är uttalandet om att ”Afrika är för afrikanerna”, vilket också är det uttalande som syns i tweeten, som Afrosvenskarnas riksorganisation delar.

Min stilla undran blir då, innebär detta att de också ställer upp på att Europa är för européerna och att svarta inte är en naturlig företeelse här? Hur tänker de afrosvenskar som bor i Sverige och delar denna text? Förstår dom ens vad dom själva säger, eller är dom så uppfyllda av sin dubbelmoral att dom inte kan se det? Alla folkgrupper i världen har rätt till sin sfär, har rätt till sitt land, men absolut inte vita. Det är uppenbarligen så här man tänker! Är det så man visar uppskattning mot det folk som har tagit emot en? Man vill ”sätta skräck” i våra hjärtan! Tack afrosvenskarna, för er kärlek och uppskattning!

Det är så här jargongen går, i de vänster- och vänsterliberala kretsar som dominerar och styr värdegrunden, världen över. Japanerna har rätt till sitt land. Kineserna till sitt. Araberna till sina länder. Judarna till sitt Israel. Latinamerikanerna till sina länder och Afrikanerna till sina länder, men européerna……om de hävdar rätten till sina länder, ja då är de rasister.

Bara i de vita länderna måste det vara en större mångfald av kulturer och etniska grupper. Bara där behövs det mer mångfald, för att samhällena ska vara hållbara och framgångsrika. Som om själva historien inte motbevisade just denna tes med emfas. Bara i de etniskt homogena samhällena i den vita världen och i Östasien, har riktig utveckling varit möjlig, medan länderna med mångfald har varit genomsyrade av utvecklingshämmande inre konflikter och slitningar. Den vita delen, av den del av världen som fungerar, ska till varje pris förvandlas till att efterlikna resten av världen, som inte fungerar. Detta är varken hållbart eller eftersträvansvärt!

Istället tänker jag så här: Om Afrika ska vara åt afrikanerna, så får Europa bli åt européerna! Mitt budskap till afrosvenskarna blir att: Man kan inte både ha kakan och äta den! Ni kan inte både ha ett Afrika fritt från vita, och samtidigt tro att ni ska ha rätt att bosätta er i Europa. Om afrikanerna ska ha rätt till ett hörn av världen, där deras kultur kan få förädlas och frodas i fred, ja då har givetvis européerna också samma rätt!

Givetvis kommer motargumentet att de vita ockuperade Afrika, och därför har de inga rättigheter, medan den svarta migrationen till Europa å andra sidan är en rättfärdig hämnd, för begångna oförrätter. Detta argument bygger på tanken om kollektivskuld, inte bara över grupp, utan även över tid. Logiken är att två fel blir ett rätt! För flertalet av dagens européer är landstigningarna av mängder av unga svarta män på Europas kuster, som inte kan finna sin plats här, där många irrar runt på gatorna och begår våldsbrott och våldtäkter för att till slut få ut raseriet i kravaller, lika mycket av en invasion, som kolonialimperierna någonsin var!

 

För flertalet av dagens européer är landstigningarna av mängder av unga svarta män på Europas kuster, som inte kan finna sin plats här, där många irrar runt på gatorna och begår våldsbrott och våldtäkter för att till slut få ut raseriet i kravaller, lika mycket av en invasion, som kolonialimperierna någonsin var!

 

Den Sydafrikanska frågan:

 

De vita afrikandiska bönderna, som afrosvenskarnas hjälte Mugabe drev ut ur Rhodesia/Zimbabwe, och som nu på liknande sätt hotas i Sydafrika, har bott i regionen sedan 1600-talet. Har dessa ingen hävdvunnen rätt att bo kvar i Afrika? Förstår afrosvenskarna ens vilket politiskt prejudikat man skapar för sin egen situation?

Denna aspekt åsido, får man fråga sig, när det gäller de vitas situation i södra Afrika, om alla afrikaner (läs; svarta) är en och samma grupp? Har en nigerian rätt till Sydafrika? Skulle i så fall en svensk ha rätt till Italien? Svaret bör givetvis vara att svarta inte är en mer homogen grupp än vita är och även inom dessa grupper finns kollektiva grupprättigheter. Frågan var och en får ställa sig, är vilken betydelse man tillskriver ras i denna fråga. Det hela är nämligen mer komplicerat än de flesta tänker sig.

Södra Afrikas historia kan nämligen beskrivas så här, på kortast möjliga sätt: Afrika söder om Kongos regnskogar och längs den östra kusten ända upp till Somalia, befolkades fram till 300 f.Kr. av Khoisan-folket, s.k. Bushmen, som var ett jägar- och samlarfolk med en civilisation på stenåldersnivå. De skiljer sig avsevärt genetiskt från de svarta som befolkar huvuddelen av Afrika söder om Sahara idag, vilka härstammar från Västafrika. Dessa, huvudsakligen, bantutalande grupper började då expandera söderut, och trängde undan (diplomatiskt uttryckt), införlivade eller rent av folkmördade sig genom Khoisan, tills dess att man på 1500-talet hade nått fram till dagens Zimbabwe. Av dessa bushmen, som en gång befolkade halva Afrika, finns idag bara kvar som en spillra i Kalahariöknen. Folkmordet på Khoisan är det svarta Afrikas motsvarighet till vad som hände Amerikas indianer. Men, jag antar att det bara är vita som ska bära på arvsskulder?

 

Khoisan (till vänster) och Bantu (till höger).

När holländarna på 1600-talet landsteg vid Kapudden, så mötte de och sedermera trängde undan samma khoisan som bantus redan hade trängt undan i norr. Enda skillnaden, är att Khoisan idag i princip bara lever kvar i de f.d. vita appartheidstaterna Sydafrika och Namibia. Överallt annars har de assimilerats genetiskt, om man återigen uttrycker det diplomatiskt. Om man ska hårdrar det, så är det ett faktum att de vita holländarna och hugenotterna (sedermera kallade för boer=bönder) har längre historia i södra och västra Sydafrika än vad bantufolken har. Det egentliga ursprungsfolket, khoisan, har både vita och bantus trängt undan. Det enda argument som de svarta bantufolken i Sydafrika har idag, är att de vita är en ras som, för att använda Mugabes ord, inte är ”naturlig” i Afrika. Värt att tänka på nu, är vilken sida det är som är helt besatt av ras. Med vänsterns eget språkbruk, så skulle man kanske kunna säga att de vita i Sydafrika och Zimbabwe är ”rasifierade”.

Avslutningsvis:

 

Personligen anser jag att alla folkgrupper har rätten att få utvecklas, förädlas och frodas på ett eget hörn av detta klot. Småskalig migration, pga. arbete, äktenskap, adoptioner mm, är en naturlig del av tillvaron, men storskalig migration, som resulterar i att  de som inget annat vill än att få leva sina liv med sina likatänkande och kulturellt närstående medmänniskor, berövas detta, är en styggelse. Det vi ser idag, är en migration som, ohejdad, kommer resultera i att Europa förvandlas från en plats präglad av europeisk/västerländsk kultur till något helt annat. En mångkulturell röra, vars enda definierande särdrag är en negation. Vad den INTE är. Dvs; inte västerländsk! Eftersom de som propagerar för massmigration, bara syftar till att förändra vår europeiska kultur till oigenkännlighet, och ingen annans, vilket tydliggörs av afrosvenskarnas hyllning av Mugabe, så blir det än mer uppenbart att detta är någonting som vi måste tala mer om. Någonting som vi absolut måste stå upp mot och våga vägra!

Som fallet Sydafrika illustrerar, så har det ingen betydelse att bantus och de vita i södra Afrika båda var imperialister och trängde undan ursprungsbefolkningen och båda, specifikt i Sydafrika, har like mycket såväl skuld i historien som de har rätt att bo där idag. Rätt att kalla sig afrikaner! Det enda som räknas i identitets(läs:ras)politiska grupperingar är om man är vit eller svart, och de vita ska helt sonika ut från den kontinent där de färgade, i någon form, var först. Vill man gå på den linjen, att man inte talar om etniska- eller nationella rättigheter, utan bara fokuserar på ras, så visst gör det, men kom inte och klaga sedan när svängdörren slår er i bakhuvudet, säger jag bara. Kom inte och klaga när européerna en dag verkligen säger, och med kraft bakom orden, att Europa ska vara åt européerna. Den retoriken går nämligen lika bra att använda åt båda hållen!

Paradoxen med islams frammarsch i Väst

KOMMENTAR

Islams roll i Europa, är ett ämne som troligen alla åtminstone nån gång har tänkt över. Stämmer det att Europa håller på att islamiseras? Oavsett vad vi tror så är det ett faktum att det finns en hel del muslimer som vill att detta ska ske. Inte minst kan man finna dessa personer, som propagerar för ett muslimskt Europa, i ledande positioner i moskéerna.

Radikala muslimer och traditionella muslimer går oftast hand i hand i denna strävan. Moderata dito hyser å andra sidan, oftare inte denna önskan. Det radikala/traditionella har en plan för hur detta ska gå till, men det finns en hake. I tanken om hur detta ska gå till, finner vi också möjligheten till planens omintetgörande. Teorin synes motsägas av det sunda förnuftet. Detta är paradoxen med Islams frammarsch i Väst!

Det är en ganska enkel tanke. För att förhindra att de muslimska unga ska falla ifrån tron, att assimileras, såsom skedde till viss del med den första generationen på 60 och 70-talen, så måste det religiösa ledarskapet agitera för att muslimerna förblir vid islams rötter och således tar avstånd från det västerländska samhället. I denna process, så skapas dock allt mer motstånd mot den muslimska invandringen till Europa, vilket kan störa det efterlängtade demografiska övertagandet, genom skapandet av en allt större opinion mot denna.

Om man å andra sidan, inte hade agiterat för avståndstagande från Väst, vilket minskat konflikterna, hade motståndet mot migrationen troligen varit svagare, men å andra sidan hade troligen den etno-religiösa sammanhållningen inom till exempel den sunnimuslimska befolkningen, som utgör den stora majoriteten, ha varit svagare och därmed chansen mindre till ett framgångsrikt formerande av en muslimsk maktposition i framtiden.

Således; bevarandet av det självvalda utanförskapet, kan bli det som utgör fröet till projektets omintetgörande. 

 

En imam i Storbritannien som agiterar mot Väst.

I dagens moskéer i Väst, varav det stora flertalet är radikala och inte sällan med direkta kopplingar till radikala regimer såsom Saudiarabien och Qatar, agiteras det rutinmässigt mot vårt samhälle. Demokratin, d.v.s. tanken om att människans lagar är viktigare än en tänkt Guds dito, ses som haram. Demokratierna ska bara brukas som redskap för att avskaffa desamma. Man agiterar för att vårt samhälle är moraliskt bankrutt och för att kvinnorna i Väst är horor, när de klär sig fritt och nekar slöjan. Denna agitation leder följaktligen till att många unga muslimska män förgriper sig på kvinnor. Detta är en uppmaning till de muslimska unga att föra en form av lågintensiv krigsföring. Detta är en gammal metod. Sexuell förnedring ska bryta ner motståndsviljan.  Och föraktet för demokratin ger bränsle till de som utför terrordåd i syfte att destabilisera hela vårt politiska system. Denna agitation mot Väst, för att bevara utanförskapet, har alltså delvis effekten att den för projektet framåt, men samtidigt så är den farlig för dem, då det hela slår tillbaka mot islam.

På ett sätt kan terrordåden ha effekten att de skapar denna underkastelse hos våra myndigheter. Detta sjuka ”elak polis – snäll polis” spel har jag varit inne på tidigare. Den ”snälla polisen” (förment moderata muslimer) säger till myndigheterna att, de borde ge efter och anpassa sig efter islam, för annars kan den ”elaka muslimen” (radikala jihadister) komma att bruka våld. Den ”snälla polisen” framställer sig som en räddare, som visar en väg ur problemen. Det hade inte gått om myndigheterna hade gjort eftergifter inför de radikala, direkt, men eftersom det är det förment moderata som ”ger goda råd” så. På det viset sker den ”krypande islamiseringen”.

Samtidigt, ska man vara klar över att detta är ett samspel mellan islam och myndigheterna/ den politiska eliten. Hur folket reagerar är en helt annan sak. Varje terrordåd och varje våldtäkt bygger vidare på den redan starka opinion, som vill stoppa muslimska invadering till Europa. Redan nu har de som vill stoppa denna migration, ett stort övertag i opinionen. Problemet är att eftersom våra europeiska demokratier fungerar så dåligt idag, med angrepp på yttrandefriheten och omfattande smutskastningskampanjer, så resulterar denna opinion oftast inte i politisk makt. Det som hade kunnat löst knuten, direkta folkomröstningar, kommer aldrig att tillåtas i denna fråga. Likväl är denna opinion en faktor som inte helt kan bortses ifrån. Traditionella högerpartier runt om i Europa, såsom i Österrike, Polen och Ungerns till exempel, har bytt sida i denna fråga och har bildat solida majoriteter i sina respektive länder.

Frågan är nu om detta räcker? Kommer det folkliga motståndet bli stark nog, innan de radikalas plan för den demografiska omvandlingen av Europa har förverkligats? Allting beror egentligen på hur sunda, eller osunda, den vanliga européns överlevnadsinstinkter är. Hur mycket älskar vi vår kultur och vill bevara den. Kommer den uppenbara paradoxen i de radikala muslimernas tillvägagångssätt få sin naturliga konsekvens, att vi uppmanar kraften att säga NEJ, eller är vi för förslöade av vårt relativt lyxiga leverne och passiviserade av medierna.

Ja, det är den stora frågan!

SVT använder ett barns död i sin opinionsbildning för fri migration!

DEBATT

 

I onsdags körde SVT:s Rapport och Aktuellt ett reportage om den pappa som drunknade i Rio Grande, tillsammans med sin två-åriga dotter. Anmärkningsvärt nog visade SVT bilder av de två liggandes döda tillsammans vid vattenbrynet. Det är svårt att inte bli berörd, vilket givetvis är syftet. Anmärkningsvärt var, att de två fick ligga där, utan att någon täckte över dem, vilket är sedvanligt. Detta trots att det svärmade av poliser och journalister runt om kring. Det finns tydliga paralleller till Alan Kurdi, i detta avseende, där fotografer svärmade runt omkring den döda kroppen, på ett mycket ovärdigt sätt. Alltihop känns väldigt medvetet.

De här bilderna har givetvis kablats ut på bred front av mainstream medierna i USA, precis som man gjorde i Europa med bilderna av Alan Kurdi. Ett barns död blir propaganda och SVT tvekar givetvis inte över att haka på. Det framgår tydligt av studiosamtalet, att man har en agenda i sammanhanget. Nyhetsankaret frågar, med ett tonläge som indikerar vad hon vill ha för utfall: ”Bilder på döda barn, kan det leda till en förändring?”. Syftandes på USA:s ökande vilja att hålla sina gränser. Svaret blir givetvis det förväntade ”ja”.

Man kan absolut diskutera huruvida det är lämpligt att visa döda barn på nyheterna. Det finns goda argument för båda sidorna av en sådan diskussion, men det jag vänder mig mot är att SVT, precis som så många andra mainstream medier, är väldigt selektiva i vilka döda barn de visar. Detta urval påvisar i vilken riktning man på den statliga televisionen vill påverka folkopinionen. Man visar som vi kan se döda migrantbarn, i syfte att väcka opinion mot alla ansträngningar att stänga gränserna, men man vägrar att visa barn dödade i terrordåd i Västvärlden, av rädsla för att opinion ska väckas för att just stänga dessa gränser. Man visar, vad man uppfattar som, konsekvenserna av att vi försöker stoppa migrationen, men man visar inte konsekvenserna av att låta den fortsätta ohejdad.

Är konsekvenserna för våra egna barn så mycket mindre viktiga? Alla bilder av lemlästade barn på Promenade des Anglais i Nice, eller i konsertsalen i Manchester eller på vår egen Ebba på Drottninggatan, blockerades av statliga- och övriga mainstream medier runt om i Europa. De döda kropparna täcktes snabbt över, som brukligt är. Inga fotografer cirklade runt Ebbas kropp, som en flock gamar. Bara migrantbarnen ligger kvar i strålkastarljuset för att utnyttjas av liberalvänsterns agenda.

 

SVT visar gärna döda migranter, men avstår från att visa dödsoffren för terrorn i Europa. Vilket visar tydligt att SVT är en agendadriven propagandamaskin. Om de ska visa döda barn i Rio Grande eller på Medelhavets stränder, så bör de också visa bilder som den här.

 

SVT:s ankare förklarade dödsfallen med Trumps ansträngningar att stänga av gränsen, vilket ska ha resulterat i ”farligare vägar att gå”. Till att börja med: 4500 försöker ta sig in i USA från Mexiko varje dag. Runt att dussin har omkommit i år. Med andra ord, inte direkt en massdöd. Rio Grande är inte en väldigt farlig flod att korsa. Kanske om man försöker simma med en två-åring på den djupa delen, men vem tvingade pappan att göra det? Var finns det individuella ansvaret i denna situation? Alan Kurdis far hade det bra nog i Turkiet, men ville ha bättre förhållanden och ja, fri tandvård sägs det. Konsekvensen blev att hans son drunknade. Vems fel är det?

SVT och andra vänster-liberala aktörer vill få er att tro att allt detta är vårt fel. Att när Europa och USA begränsar migrationen, så blir de också skyldiga till alla dödsfall bland dem som försöker ta sig in illegalt. Tanken är givetvis fullständigt absurd!

Har vi i Väst ingen rätt att själva bestämma över vem som ska få komma och leva i våra samhällen? För det är andemeningen som framförs av dem som trycker upp sådana här bilder av döda barn i våra ansikten. Dessa personer försöker skuldbelägga oss för utövandet av denna självklara självbestämmanderätt! SVT tog aldrig upp frågan om den två-åriga flickans pappas ansvar, för att ha orsakat hennes död. Den vinkeln finns aldrig med!

Denna ensidiga propaganda, där man visar dödsoffer i den ena vågskålen, men inte i den andra, kommer fortsätta så länge vi tolererar att de statliga nyhetsmedierna är uppenbart partiska och agendadrivande! Hur länge till gör vi det?

Ett ödesval om migrationen och vår framtid!

DEBATT

Söndagens EU-val är ett ödesval. Inte det enda, men ett i en serie av ödesval under kommande 10-års period. På både nationell och EU-nivå. Desto förr vi kan få en förändring till stånd, desto bättre är våra chanser att få skutan på rätt köl igen. Greta har således rätt om de tio åren, men inte på det sätt som hon tror. Inte i närheten!

Jag har skrivit en del om migrationen till Europa den senaste tiden och här kommer en till. Det får ni stå ut med. Frågan är nämligen viktig. Mycket viktig! Europa håller på att förändras på grund av en migration som bara kommer att växa och växa i styrka. För mig som älskar Europa och som håller den västerländska civilisationen som den främsta som mänskligheten har frambringat, är detta fasansfullt. Ja, jag uttrycker mig på detta viset, och jag gör det trots att det låter högtravande i vissas öron. Jag vill nämligen väcka er ur er slummer. Något som inte bara är värdefullt för oss som lever idag, utan för mänskligheten som helhet, håller på att gå förlorat. Den västerländska civilisationen har nämligen fört ett ljus med sig till världens alla hörn, som inte finner en motsvarighet i historien. Den har spridet det goda ordet, om värdet av demokrati och yttrandefrihet, om individuella rättigheter och könens likställdhet, om värdet av en okorrumperad och välskött statsmakt, om fria medier och en opartisk rättsstat. Detta är en appell till er alla om att stå upp för detta! Stå upp för dessa landvinningar i civilisationens tjänst!

 

Vår tids barbarer!

Vår tids barbarer!

Dessa landvinningar är nämligen hotade. Detta är inte en fantasi utan något som pågår mitt framför oss, varje dag och i varje land i Europa. Många av dessa inskränkningar av det som vi bör skydda, utförs för att vissa av oss vill tillfredsställa önskemålen hos personer som kommer hit ifrån länder där man, som kollektiv, inte värderar dessa attribut lika högt som vi gör, om ens alls. Vi intalas att göra dessa inskränkningar av representanter för intellektuella traditioner på vänsterflanken. Dess resonemang brukas dock fritt av politiska krafter över nästan hela det politiska spektret. Så pass korrumperad är högerns moraliska kompass idag! Det finns ingen uppfattning om vad som gör vårt samhälle starkt och framgångsrikt. Det finns, i denna tid av historielöshet, ingen känsla för vad det är för arv vi bör föra vidare till kommande generationer.

I denna tid av både yttre tryck och inre förfall är det av största vikt att de som förstår, samlas och kämpar för en renässans för de värden som har byggt Väst!

Det finns hopp, men tiden är knapp:

Det vore i så fall i sista stund, för tiden är emot oss. Man kan förvisso skönja en ung och konservativ generation, som vägrar indoktrineras att inte lita till sitt goda förnuft, men massutbildningens-, massmediernas- och masspsykosens makt är stor och ofta överväldigande. Man kan skönja begynnelsen av en traditionalistisk motståndsrörelse runt om i Europa, men frågan är om denna hinner växa sig stark i tid, då de demografiska förändringarna som nu sker är en kraftfull faktor i sammanhanget och migrationen till Europa ser ut att bara öka i styrka. Alla prognoser som jag har sett indikerar att vi bara befinner oss i begynnelsen av tidernas största folkvandring. De flesta av oss som lever idag kommer få uppleva Roms fall, som om vi satt med näsan djupt ner i historieböckerna. Vi kommer att få leva….och lida oss igenom historien.

Den kända historikern Walter Laqueur ställde sig frågan, i sin bok, ”The last days of Europe; Epitaph for an Old Continent”, om ”Europa kan förbli detsamma med en annan befolkning”? Svaret är givetvis ett rungande: Nej! Kultur och dess värderingar formar ett samhälle. Tar man hit den tredje världens dysfunktionella samhällens befolkningar i stora mängder så kommer vårt samhälle med tiden också att bli ett dysfunktionellt samhälle. Ingen inbillad tanke om massintegration kan rucka på detta faktum. Inte ens massassimilation. Assimilation kan fungera, under gynnsamma förhållanden, med mindre grupper av människor, som gärna ska vara bildade och västerländskt sinnade. Sverige har haft tur med en del av våra migranter. Personer som har kommit hit av olika anledningar, men som enas av att dom alla har flytt från själva motpolerna till detta samhälle, såsom en stat styrd av religion och vidskeplighet, ett samhälle under ett patriarkats tunga hand eller en tillvaro i en intellektuellt beskuren och förtryckande miljö. De som känner sig träffade vet vad jag talar om och förstår vad jag vill säga. Dessvärre kom dessa personer inte ensamma i den stora migrationen till Väst. Där finns också en stor grupp, av opinions- och värderingsmätningar  att döma, rent av en majoritet, som är direkt fientliga i sin hållning till de värderingar som fram tills nu har upprätthållit vårt samhälles stabilitet.

 

Parallellen till Rom:

En del av dem vet dock inte ens om det. Denna kategori av aningslösa personer har dragits till Väst för att de ser välståndet, men de har ingen som helst uppfattning om vad som har skapat detta välstånd. De förstår inte att deras småskaliga gnagande på Västs fundament sakta men säkert underminerar detta välstånd.

Man kan dra en tydlig parallell till Roms fall: Germanerna, som i och för sig inte var utan goda värderingar, vilket manifesterades i deras återuppbyggnad av den romerska civilisationen ett antal hundra år senare i form av det som vi idag känner som Väst, kom till det romerska riket av precis samma anledningar som dagens migranter. De såg välståndet och ville ha en del av kakan.

De konverterade ofta till kristendomen, ibland redan innan de korsade gränsen, och gjorde ibland allt de kunde för att bli romare. De förstod dock inte att de inte bar på de romerska värderingar som en gång gjorde Rom till världens centrum. De må ha haft en kärlek till Rom, men de föraktade den bildning som utgör gränsen mellan civilisation och barbari. Skrivkunnigheten och utbildningen förföll snabbt och därmed alla möjligheter att administrera ett sådant rike och upprätthålla dess tekniska landvinningar. Vi ser tyvärr samma scenario idag. En vilja att ha frukterna av civilisationen, men ingen uppfattning om hur denna skapas. Vi ser det från de stökiga klassrummen där lärdom anses vara omanligt och aggression blir statusskaparen, till salafisterna i Syriens öken, som gärna vill använda en GPS eller en trådstyrd pansarvärnsmissil, men som föraktar den vetenskap som frambringat desamma. Förr eller senare skapas en kritisk massa av personer som vill ha men som inte gör någonting för att generera värden. Från denna punkt och framåt kommer systemet haverera i en allt snabbare takt.

 

Inre och yttre faktorer:

De inre och de yttre faktorerna samverkar starkt här. Utan bildning vet vi inte vad vi ska bevara och varför. Vi vet inte tyngden av kultur och vi förstår inte hur detta scenario tidigare har utspelats i historien. Vi förstår inte att det inte räcker med en god vilja för att allt mirakulöst ska falla på plats. Vi har nått en nivå av dumhet och hysteri i vårt samhälle som får oss med bibehållet förstånd att nästan ha en utanför-kroppen-upplevelse när vi förbluffade åser skeendet.

Många blir passiva av detta. Det får vi inte bli! Vi måste agera innan det har gått för långt. Vi måste mobilisera alla vettiga krafter som finns kvar där ute. Vi måste få dessa att verka för migrationsstop till inte bara Sverige, utan till hela Europa. Skapa effektiva sätt att avvisa illegala migranter. Fatta politiska beslut som säkerställer att vår lagstiftning kommer att stå oinskränkt och ohotad under många år in i framtiden. Finna lagliga sätt att bekämpa dem som hotar våra friheter. Gör vi allt detta så kommer den Europeiska civilisationen kanske överleva och fortsätta att utgöra en fyrbåk och ett exempel för världen. Även kunna ta emot begränsade mängder personer som är likatänkande och som har ett behov av beskydd i framtiden och således kunna ha ett utbyte med omvärlden till allas förmån.

Det är upp till oss, här och nu, att avgöra vilken typ av samhälle våra kommande generationer ska leva i. Jag, för min del, vill att dessa ska leva i ett samhälle som liknar det goda samhälle som jag växte upp i, så mycket som möjligt och tänker kämpa vidare för det. Jag tycker att dom förtjänar den ansträngningen från vår sida! Så gå ut nu på söndag och rösta. Rösta rätt och om ni inte gjort det tidigare; engagera er!

%d bloggare gillar detta: