SVT fantiserar och fabulerar om kvinnliga vikingakrigare!

KOMMENTAR

Jag hör till dem som såg SVT:s ”dokumentär”…hmm…”Den kvinnliga vikingakrigaren” och blev konfunderad över innehållet. Varför måsta allting idag paketeras och formas i enlighet med den för dagen styrande samhällselitens världsbild? Detta angrepp på alla fronter, med alla verktyg, med alla medel, mot verkligheten, ger känslan av att man bor i ett auktoritärt samhälle. Om inte annat så lever vi i alla fall i ett intellektuellt auktoritärt samhälle idag.

Allt vad fakta och rimlighet flyger ut genom fönstret, för att ersättas med fantasier och önsketänkande, på rent sovjetiska nivåer. Hela historien ska skrivas om för att den ska passa narrativet som är på modet idag. Så jäkla beklämmande, rent ut sagt, att man idag inte ska kunna se ett enda historieprogam på SVT utan att känna att avsändaren tror att man är en idiot!

Till att börja med, visst fanns det kvinnliga krigsgudinnor. Atena, gudinnan för det ordnade kriget i den grekiska mytologin, till exempel, men Freja var inte en sådan. Så banalt att försöka tänja på verkligheten på det sättet i statlig television!

Sedan det här med den påhittade envigen som dokumentärens krigarkvinna har med en dubbelt så stor man. Visst, allt är väl möjligt, men att kvinnor skulle ha nytta av att ha låg tyngdpunkt! Hmm…..ok. Ungefär lika mycket nytta som små män då? Vilket aldrig har varit en fördel vid något tillfälle alls, under den tid vi använde spjut, sköld och svärd. Skulle kvinnor ha fördel av att vara smidigare i strid? Jag vet inte det, jag. Ni kvinnor ska inte gå i taket nu, men det är ganska väletablerat att män har bättre kroppslig koordination, vilket visar sig i till exempel sporter där båda kraft och smidighet ska appliceras, vilket är en högst tillämpbar förmåga i en strid man mot…hmm….kvinna.

Jag minns en tjej som bodde på min studentkorridor i Uppsala. Hon och hennes pojkvän höll på med s.k. ”live-spel”, där man fäktas med träsvärd och liknande. Man fick, om jag förstod det hela korrekt, poäng för beröringar med svärden på olika kroppsdelar, eller att dessa efter träff inte kunde användas, eller något i den stilen. Ja, ni förstår. Hon tyckte att hon hade varit bättre än mig i en riktig strid. Jag hade lite svårt att förbli seriös, men försökte förklara för henne att en riktig strid inte ser ut som en fäktningsscen i en kass Hollywoodfilm med Errol Flynn. I en riktig strid, med svärd och sköld till exempel, så handlar det lika mycket om kraft som vapenteknik. Försökte förklara för henne att i deras live-spel så var det ingen som ville skada varandra och således brukades lite av denna kraft. Om hon hade fått en rejäl sköldtackling så hade hon flugit som en vante och sedan hade det varit över. Jag vill inte vara elak, men detta är realiteten. Ungefär så såg jag på SVT:s tramsiga strid mellan den kvinnliga vikingen och den dubbelt så stora mannen. I och för sig, så var han i detta fall lite äldre och ganska fetlagd, så det var väl inte en helt representativ stridssituation.

Det här narrativet med kvinnliga krigare, känns sammankopplat med trenden på bio, med kvinnliga krigare och actionhjältar som gör processen kort med män i en handvändning. Sedan går unga tjejer på självförsvarskurser, vars utlärda tekniker överlag är rent ut sagt löjeväckande och orealistiska och tror att de uppspelande scenarierna liknar någonting från verkligheten. Det är inget som helst fel med att kvinnor lär sig att försvara sig, tvärt om, men detta måste vara rotat i verkligheten. Annars byggs en falsk känsla av säkerhet upp, som kan få mycket tragiska konsekvenser i slutändan.

En representativ bild för såväl ett hoplitslag, som ses på bilden, som ett slag på vikingatiden. Nästan lika mycket trycka och knuffa som att svinga med svärd och spjut!

Det talas mycket om sköldmör, och dessa fanns säkerligen, såsom den legendomspunna Lagerdha, som också porträtteras i serien ”Vikings”. Dock är det inte troligt att det var så vanligt att dessa tog plats i sköldväggen.

Slagen från antiken och fram till tidiga medeltiden kan nämligen ofta beskrivas som en enda stor fysisk kraftmätning, där sköldlinjerna trycker och trycker mot varandra. Under slagen i det gamla Grekland, när hoplitarméerna rök ihop så pressade de mot varandra på detta sätt, tills att ena sidan kollapsade och därefter, när raset var ett faktum, erhöll den förlorande sidan 90 % av sina förluster. Vikingarna och deras fiender, frankerna och saxarna, stred på i princip samma sätt. Sköldväggen måste hålla! Skulle man då verkligen riskera en svag länk i denna kedja av…män. Detta är anledningen till att jag har svårt att köpa alla dessa fantasifulla ”rön” om hur vanligt det ska ha varit med krigande vikingakvinnor.

Kvinnor följde säkerligen med på krigstågen. Det har kvinnor ofta gjort genom historien, men detta är en helt annan sak. Det var till exempel vanligt att kvinnor plundrade fallna krigare på slagfältet…och gjorde slut på dem vid behov. Ett krigståg, vare sig på vikingatiden eller under 30-åriga kriget kunde vara en familjeaffär, där man hjälptes åt att plundra. Jag säger alltså inte att det inte har funnits kvinnor som drog på viking eller andra olika former av krigsrelaterade aktiviteter, där vissa faktiskt rakt av var krigare, genom historien, men dagens historiker har en förmåga att fabulera fritt, för att vinna gunst från etablissemanget och gör väldigt gärna en riktigt stor höna av en fjäder. Detta är inte seriöst!

Det var mina 2 cents i alla fall….

P.s. En mer utförlig kritik av programmet kan läsas här på Kvartal. Väl värd att klicka in på!