Mot en ny integrationspolitik för högern!

DEBATT

Såväl alliansen som vänsterblocket uppvisar lite intresse för en politik som syftar till att de som kommer till vårt land ska anpassa sig till de principer som vårt samhälle bygger på. Man drönar på om vad som krävs för att uppnå ekonomisk integration, d.v.s. att invandrarna blir en del av arbetsmarknaden, och hoppas på så sätt att alla andra problem helt magiskt ska försvinna. Från höger till vänster låter det nästan likadant; sänk trösklarna till arbetsmarknaden, ordna enkla jobb, billiga bostäder, ordning i skolan och….givetvis….anses diskriminering vara ett stort problem. Man pratar om allt utom värderingar, för någon social eller politisk integration, eller som jag hellre skulle uttrycka det; någon anpassning till samhället, ser man inget behov av att underlätta från samhällets sida.

Är det då total assimilation över hela brädet som vi ska verka för här? Nej, skulle jag säga. Det är varken realistiskt eller önskvärt att staten tar på sig denna roll. Det viktiga här är att vi skiljer mellan den sociala och den politiska processen av anpassningen till vårt samhälle! Metoderna bör således vara väldigt olika när det gäller den sociala sfären respektive den politiska sfären.

Migranter, var man än finner dem, kommer nästan alltid vara ovilliga att släppa sina band till hemlandets kultur. Så var det med de svenska migranterna till USA, där man pratade svenska i Chicago ända fram tills 20-talet. Svenskar som flyttar utomlands idag är likaså obenägna att ge upp sin egen kultur, vare sig de bor i Spanien eller Thailand. Lika lite kan vi förvänta oss att migranter till Sverige från till exempel Mellanöstern eller Balkan kommer agera på något annat sätt. Kulturell anpassning till det nya hemlandet är en långsam process som kan ta generationer, men assimilation blir oftast ändå slutresultatet. Detta är en helt naturlig process som kommer fortgå om bara staten inte lägger hinder i vägen för den, vilket man kan konstatera att den gör idag med sitt normativa mångkulturella samhällsprojekt. Det bör inte finnas något intresse från samhällets sida av att reglera invandrarens personliga seder, vanor och preferenser och staten ska lika lite trycka ned dessa seder som den ska tvinga på de ursprungliga svenskarna de nya kulturernas uttryck. Staten ska givetvis utgå från den kultur som finns i landet vid officiella evenemang, skolavslutningar och så vidare, men den ska inte tvinga någon att ge avkall på sin egen kultur. För att den naturliga och frivilliga anpassningen ska fungera så räcker det med att samhället inte uppvisar den bristande tro på den egna kulturens värde, såväl socialt som politiskt, som vårt samhälle gör idag, vilken då framstår som mindre attraktiv varpå den naturliga utvecklingen bromsas.

Till skillnad från denna syn på den sociala anpassningen som en naturlig och individuell process så vill jag se att samhället ställer ett obönhörligt krav på fullständig samhällelig assimilation! Detta innebär att de invandrade personerna ovillkorligt accepterar det politiska system vi har i Sverige idag och de principer, rättigheter och friheter som detta system bygger på! Jag vill att staten nu står upp för och försvarar dessa principer, som nu är djupt rotade i det västerländska samhället, såsom demokratins självskrivna roll, den sekulära staten som garant för stora individuella friheter, yttrandefrihetens okränkbarhet, individen som den minsta enheten och jämlikheten mellan könen. Respekten för dessa principer bör vara ett absolut krav för att en person ska bli aktuell för svenskt medborgarskap!