DEBATT
(Magasinet Bright nr 3 2012)
Den senaste vågen av karikatyrer av Muhammed, har skapat upprördheten bland muslimer. Men vi kan också se hur ledarskribenter och debattörer missar målet. Man säger sig stå upp för rätten till yttrandefrihet, men detta åtföljs nästan alltid av uttalanden i stil med ”…men, denna yttrandefrihet bör inte användas till att såra religiösas känslor.” Men detta eviga ”men” är ett hot mot, inte bara vår egen yttrandefrihet, utan även mot en modernisering av Mellanöstern.
Liberala och socialistiska revolutionärer i Europa på 1800-talet visade tack och lov ingen respekt för kyrkan och de troendes känslor när de kristna dogmerna utmanades med skarp kritik. Utan denna respektlösa kritik, är det tveksamt om vi hade haft det sekulära samhälle som vi har idag.
Kritik av religiösa dogmer och religiösa ledare, levande eller sedan länge döda, ska inte följas av beklaganden, de ska uppmuntras. Det vore berömvärt om landets opinionsbildare kunde stå upp för denna, för det sekulära samhället, så viktiga princip.
Religiösa auktoriteter har idag i många länder ofta mer inflytande över människors dagliga liv än politiker. Religiösa heliga texter har mer inflytande än regeringsförklaringar och författningar. Är det då orimligt att begära att media uppmuntrar till en minst lika grundlig granskning av de religiösa auktoriteterna som de granskar en politikers liv och gärning och religionernas heliga texter som de granskar partiernas politiska program? Är det inte ett rimligt krav att ställa på samhällets politiska ledare och opinionsbildare att de uppmuntrar till denna granskning istället för att, som ofta är fallet, hävda att den är osmaklig och omoralisk?
Ska politiska ledare som Moses, Josua och Muhammed stå utanför denna granskning bara för att det även finns en religiös dimension av deras gärning? Vare sig Moses, Josua och Muhammed är faktiska personer eller fiktion, så måste de utstå denna granskning då de troende upplever dem som riktiga och följaktligen ofta, men dock inte alltid, accepterar deras gärningar som ett föredöme. Ska det faktum att Moses och Josua bedriver folkmord på invånare i Sinai och ”det heliga landet” utan att detta beskrivs som moraliskt klandervärt i Gamla testamentet, inte kritiseras? Ska det faktum att Muhammed beordrar mord på 700 judar i Medina inte föranleda kritik av Muhammed som politisk ledare och härförare? Det senare exemplet är i nuvarande debattklimat inte comme-il-faut. Detta trots att det är uppenbart hur detta agerande från muslimernas profet, parat med en rad judefientliga ställningstaganden från densamma, har lagt grunden till synen på hur judar ska behandlas inom den muslimska världen.
Mons Krabbe 
De som lovar oss ett Himmelrike, om vi tycker som de och röstar på dem, kallas numera politiker. Så var det inte förr:
En din åsiktsfrände skrev för länge sedan: ”… mörker över profeterna och över siarna, edra ledare” (Jes 29:10, 1917 års översättning). Flera kapitel är svåra kränkningar av dåtida troende och deras politiker. De påstås alla vara druckna och ragla, ”men icke av starka drycker” (Jes 29:9).
Vad är det då man berusat sig på? Som får folk att kravalla på gatorna, vråla, skrika och visa upp sina känslor? Den religiösa kunskapens frukt kan missbrukas. Jäst och destillerad blir den ett elände. Inte heller brödet får jäsa och svälla upp till oformlighet. Det osyrade brödets högtid.
Det skall väl bakas på den säd, som den bibliske såningsmannen spred på hälleberget. Jesus, ja redan Jesaja talade som Saddam Hussein. Bibelomslagets sädesax symboliserar förkunnelsen, orden. Av dem kan göras sådant man pratar skit av: Alla jästa och destillerade dryckers moder.
Trots preciseringen i (Jes 29:9) ”men icke av starka drycker” påstår druckna bibelexegeter, att den följande liknelsen beskriver alkoholmissbruk bland dåtida judiska präster och profeter:
”Men också här raglar man av vin, stapplar man av starka drycker; både präster och profeter ragla av starka drycker, de äro överlastade av vin, de stappla av starka drycker; de ragla, när de profetera, de vackla, när de skipa rätt. Ja, alla bord äro fulla av vämjeliga spyor, ingen ren fläck finnes” (Jes 28:7-8, 1917 års översättning).
Jag undrar vad Koranens förbud mot starka drycker egentligen innebär? Trots att man likt osalige Saddam fortfarande talar på detta allegoriska sätt därnere, vägrar imamerna tolka texten i enlighet med av Saddam auktoriserad språklig tradition.
Att kritisera missbruk av Guds namn, ord och lära kan aldrig vara hädelse. Om det ändå är så, är det en religiös plikt att häda.
GillaGilla
Intressant tolkning av Jesaja. Jag får erkänna att jag inte känner Bibels tillräckligt väl för att kommentera huruvida beskrivningen är allegorisk eller inte.
Kan du utveckla vad du är inne på vad gäller spritförbudet inom islam? Menar du att även det är allegoriskt menat?
GillaGilla
Jag misstänker det. Men Koranen hör inte till det jag kan mycket om. Dock finns det mycket mat och dryck i åtskilliga religioner. Grisen Särimner är enligt Oden den bästa mat man kan äta, men få är det enligt honom som vet vad det egentligen är som asar och einhärjar äter.
Du får ett stycke ur en text jag skrivit. Den kan du begrunda.
Ett påstått mysterium i den indiska religionens tidiga texter heter soma. Det beskrivs som en saft från en växt med samma namn. Botanikerna har inte kunnat identifiera den, ett misslyckande som anses märkligt.
I sin bok ”Arkeologi och Språk” tycks även Colin Renfrew anse, att växten borde kunna identifieras. I boken hittar vi en hymn från Rig-Veda. Ett par förkortade verser lyder så här:
Drick den stenpressade Soman, O Indra … För den glädjens berusning det ger dig, för att det helt återställer dina krafter. Låt fuxarna föra dig hit, liksom … de dagligen för hit solen.
Han har funnit den dolda himlaskatten, som låg på en undangömd plats i klippan … Indra har öppnat för den dolda födan, öppnat de stängda dörrarna, öppnat för den dolda födan.
Det korta utdraget berättar om den dolda himmelsskatten, den dolda födan och hästar som drar solen över himlen! Märkligt att zoologerna inte kan identifiera hästrasen! Skall man kunna identifiera soma, bör man även kunna identifiera hästarna. Det liknar sökandet efter Edens Lustgård och Noaks ark.
Men hymnen är mytologisk, den omnämner även slakt av drakar! Frukt från Kunskapens Träd är med säkerhet den somatiska orsaken till berusningen i Rig-Veda. Varför heter annars den här skriften Rig-Veda?
Rig betyder medvetande och veda är ett ord ur det gemensamma indoeuropeiska språkarv, som gett svenskan ordet veta. Om vi tolkar titeln blir det ”Medvetandet om Vetandet” eller något liknande, som allt innebär ett intagande av kunskapens frukt.
Saften pressas ur somafrukten mellan stenar. De stenar vi bygger tankebyggnader med kallas ord. GT använder sten i sina liknelser. Alla vet, att syndare skall stenas, men det är mindre känt att (tanke)-byggnader kan få spetälska (3 Mos 14:34ff). Våra ord kan vara sjuka!
I Tredje Mosebok (13:47) kan kläder få spetälska. Inte bara stenar, utan även tankens väv kan drabbas. Ett tält är både en väv och en byggnad. Texterna blir mer tankeväckande, om vi kan se de här allegorierna. Stening är inte barbari i en kultur, där ordet ”sten” betyder ord. Tala till rätta genom att slänga ord. Att tala är barbari i en kultur där talade ord får betydelsen stenar.
De som vidhåller de traditionellt brutala tolkningarna tvingas hävda, att det under äldre antik fanns spetälska, som gick på kläder och stenar. Står det i Bibeln, måste det ju vara så! Det är ett vanligt och knasigt argument bland fundamentalister.
Liksom i sagan om Elvis och i GT finns det även i Rig-Veda ett påstått dolt budskap, den dolda födan. Som vi skall se, är den inte alls dold. Det är bara vi, som vägrar äta. Intellektuell anorexi! Mat är ju så äckligt, och varför skall man veta något?
GillaGilla
PS! Sagan om Elvis fanns i ett tidigare kapitel av texten. Låt dig inte störas av det.
När det gäller alla religiösa texter, gäller att de är avskrivningar och i de äldre fallen nedskrivningar av muntliga traditioner. De senaste nedtecknarna förstod kanske inte texten. Men de kanske ”förbättrade” den. Vi måste alltså alltid vara misstänksamma.
Kan vi få delar av dem att bli logiska och begripliga, är det enligt min mening ett indicium för att vi hittat något. Paulus mycket yngre brev visar tydliga tecken på svår redigering. Logiska resonemang bryts av svåra stilbrott. Du kan googla på Pseudo-Paulus, en religiös tönt, som kladdat en del i NT. Den äkte Paulus var mycket modernare i tänkesätt.
GillaGilla
Christer, jag håller med dig om att de flesta religioners heliga texters beskrivningar till stor del är av allegorisk natur, men jag anser att du drar för stora växlar på detta. Koranen, GT och NT innehåller långa stycken av mer konkreta direktiv om hur den troende ska bedriva sitt liv. Detta kan vi inte komma ifrån. Om allting ska tolkas allegoriskt, bokstavligen allting, som i detta stycke som du skrev ovan, ”Stening är inte barbari i en kultur, där ordet ”sten” betyder ord. Tala till rätta genom att slänga ord”, så får vi ta till allt mer ansträngda övertolkningar.
GillaGilla
Observera mitt PS! Där skrev jag, att vissa nedtecknare/avskrivare inte förstod texterna de förde vidare. De även ”förbättrade” dem. Tydligast ser vi det i NT, särskilt Paulus brev. Vi har i Bibeln en textmosaik, med vissa bitar skrivna av Einstein-typer, och andra av Ron Hubbard-typer. En författarmosaik.
Tänk inte på ”Guds Ord” som ett enhetligt verk, skrivet av Gud själv. Det är ett ”årtusendenas arbete”. Innan det skrevs ned, var det urgamla muntliga traditioner. Det var en överlägsen tradering, då den gamle berättaren genast korrigerade alla missförstånd. Den som inte fattade jagades bort. Kvar blev den duktige lärjungen.
När det gäller GT skall nog inte allt tolkas allegoriskt. Moseböckerna tycks dock till ganska stora delar kunna tolkas på ett enhetligt allegoriskt sätt. Det blir ofta logiskt då.
Man måste dock först lära sig lite elementa om t.ex. fornegyptisk religion. Och allegori är inte enda problemet. Världsbilden var så annorlunda, att orden inte hade samma betydelse då som nu: Vad är himlen, om sötvattenshavet ovan det regnläckande himlavalvet är blått? Det är en fråga, som får dig att begripa skapelseberättelsens ord om vattnet ovan himlens fäste.
Det finns mycket mer.
GillaGilla
Jag har inga invändningar mot vad du skrev i ditt PS. Absolut är det på det viset att de heliga verkan är kompilationer med inslag av sagor av mycket äldre ursprung än verket i sig och att de är författade av fler än själva ”profeten”.
Jag vidhåller likväl att det kan bli ganska ansträngt emellanåt om vi väljer att läsa in alldeles för många allegorier i innehållet. Men det håller du säkert med om?
GillaGilla
Tja, vad är för många? De jag ser räcker för att ge en avvikande syn på mycket i texterna och stor osäkerhet om innehållet över huvud taget. Jag tror i övrigt, att vi håller med varandra om mycket.
Exempel: Den som förnekade Faraos eller eller andra gudars gudomlighet, hade nog sårat deras religiösa känslor. Kärnan i sådana känslor är åsikten: ”Jag har rätt! (Gud har sagt det!)”
Om påståendet: ”Gud har sagt …” finns det faktiskt ett budord: ”Du skall inte missbruka Herren din Guds namn …”. Ordet namn har för oss bara betydelsen person-namn. Hur missbrukas sådana? I Bibeln är innebörden även begrepps-namn. Då handlar det om ord och texter.
Det är alltså inte bara allegorier, som är problemet vid tolkningar.
GillaGilla
Vad gäller budet; ”Du skall inte missbruka Herren din Guds namn..”, så instämmer jag i att det är just ett sådant stycke som både kan tolkas på många olika sätt. Vem som nu än skrev NT, kan t.ex. ha menat det som en uppmaning till prästerskapet att inte framhäva sig själv genom att bruka guds namn i det syftet, eller som en uppmaning att inte feltolka texterna, dvs en uppmaning till ortodoxi. Ja, vem vet?
GillaGilla
Ansträngt och ansträngt, odla kunskap är ansträngande! Det är bara frukten som är söt.
Jag har skapat en blogg med idag fyra inlägg: Hur ser blicken ut?, Sagan om Darwins Dotter, Blickande Ormen och Sagan om Karl Marx Dotter.
http://bochrister.bloggo.nu
Ursäkta om de är korta. Gratisbloggar tillåter bara ett begränsat antal tecken, och tycks lätt krångla.
GillaGilla
Jag har vuxit ifrån religioner – tack och lov !
GillaGilla
JB. Jag tror mer det är de knasiga gudsbilderna du vuxit ifrån, om du någonsin trott på dem.
GillaGilla
Jo… – Christer – det finns goda poänger i det…
Hur Ingmar Bergman upplevde Livet efter sitt Exit 2007 som kanaliserad;
Han säger där att i himlen finns det inga gudDomare – och det styrker ju att ”gud” är ett påhitt av religiösa makthavare – för att förslava sina undersåtar med – eller ?
GillaGilla