UKIP ser ut att gå mot stora framgångar i morgondagens EU-val i vad som ser ut som EU:s mest EU-skeptiska medlemsland just nu. Det finns en reell möjlighet att Storbritannien folkomröstar om utträde ur unionen om denna trend håller i sig. Varför då detta motstånd?
Britterna har aldrig varit särskilt varma anhängare av att underordna sig det europeiska kollektivets makt. Detta är inte så konstigt givet att Storbritanniens politiska roll under många hundra år har varit att bekämpa framväxten av politiska imperier på kontinenten. Inte minst med ursprung i Frankrike, som har utgjort blåkopian för detta EU. Frankrikes statscentrerade, kollektivistiska, byråkratiska och hierarkiska imperier har stått mot britternas liberala, handelsorienterade och marknadsstyrda rike med en högre grad av frihet och folkstyre.
Som jag har skrivit om tidigare så kan man se konflikten mellan Frankrike och Storbritannien på 60-talet, när britterna i alla fall ville gå med i EU och fransmännen då blockerade dem under ett antal år från ”deras” skapelse, som en förlorarens hämnd, en Frankrikes revansch för alla gånger som britterna hade krossat fransmännens kontinentala imperiedrömmar.
I mina ögon, så har det varit svårt att se att britterna skulle acceptera denna ordning under en längre tid. Jag kan tänka mig att det svider i många brittiska själar, som lever och uppfylls av historien. Att britterna, som har förblivit obesegrade efter århundraden av spanska, franska och tyska försök att kuva dem och skapa kontinentala imperier, där man istället har lyckats i sin ambition att balansera kontinentens makter emot varandra, nu istället fredligt ska ge upp sin suveränitet till fransmännens senaste konstruktion för att dominera kontinenten. Detta måste svida!
Valaffichen nedan från UKIP är den som bäst fångar denna känsla, när den sätter in teknokraten Barroso istället för Britannia, den kvinnliga personifikationen av Storbritannien, i en bild som är en av symbolerna för Storbritanniens frihet och storhet.
Orginalet nedan:
EG var en helt annan sak. Britterna är av tradition för frihandel och mot alla typer av hinder för rörlighet av kapital och människor, men när unionen bildades, då väcktes den gamla konflikten till liv. Att britterna nu ska tyngas ner av samma byråkrater i fransk anda som de har förlöjligat i århundraden är tydligen för mycket för dem att bära. Vi får se vad detta leder till och resultatet av den kommande folkomröstningen beror troligen till stor del på vad förhandlingarna mellan Storbritannien och EU leder till för nya villkor, men även Skottlands beslut om att lämna eller inte lämna unionen på öarna har stor betydelse. Om Skottland gör sig fritt från Storbritannien så är det inte troligt att England, eller rest-Storbritannien, väljer att lämna EU i ett så pass försvagat skick.
Frihetsikonen Farange vinner, oavsett vad det hela leder till, min sympati. Europas framtid ligger inte i byråkrati, centralisering och att alla stater stöps i samma form. Den ligger i sammarbete, frihandel och att alla stater får utforska vilken väg som ger framgång för just dem!
Mons Krabbe 