Därför vann Trump!

ANALYS

Den stora anledningen till att Trump vann valet var att väljarna inte längre kunde åse USA:s nedgång. Väst förfaller ekonomiskt och värderingsmässigt framför våra ögon. Samtidigt gör den etablerade politikerklassen ingenting för att vända denna utveckling. Man gör ingenting åt att väst dräneras på arbetstillfällen inom den för välståndet så viktiga industrin. Den välmående medelklassen, som till avsevärd del bestod av välavlönade industriarbetare, utraderas just nu på båda sidor av Atlanten. Fattigdom sprider ut sig och i USA som ligger lite före oss i Europa upplever man en fattigdom som på sina håll kan liknas vid den tredje världen. Det tidigare välmående USA har återgått till en förindustriell ekonomisk struktur, med en superrik elit och en bred fattig massa som ofta inte kan leva anständiga liv. Trumps väljare såg att de etablerade politiska eliterna trots detta fortsatte på samma linje. Man ingick handelsavtal som påskyndade denna utveckling istället för att försöka lösa problemen. Vem i USA ser till amerikanernas intressen? Är fullständig frihandel i deras intresse om konsekvensen blir ett enormt handelsunderskott, en historiskt stor statsskuld och att vanliga människor är så fattiga att de inte har råd med vatten i kranen? Trumps väljare signalerade att de har fått nog nu! De vill ha en annan politik och en annan ledning.

Trumps väljare signalerar också att de är trötta på all form av politisk korrekthet och politiker som inte säger vad de egentligen tycker och tänker. Trump har spelat på detta genom att ta ut svängarna rejält. I decennier har folket fått lektioner i hur de ska tänka och om de har insisterat på att yttra sig okänsligt så har de kategoriserats som ”bedrövliga”, som Hillary uttryckte det. Nu har folket svarat med raseri på dessa nedlåtande kommentarer. De har skickat en tydlig signal till eliterna inom politiken såväl som medierna som säger ungefär; ”Vi bryr oss inte längre om att någon kan känna sig trampad på tårna eller kränkt. Hädanefter vill vi att det politiska samtalet ska vara rakt på sak. Den politiska korrektheten ska dö!” Trump har helt klart gått avsevärt längre i sina utspel än vad hans väljare i gemen har velat se i samhällsdebatten, men det faktum att hans upprepade feltramp inte har påverkat hans kampanj negativt avsänder en tydlig signal om att de istället vill tala om sakfrågorna.

Politiker, medier och tyckare båda här och i USA säger med skräckblandad förakt att Trumps kampanj är grovt populistisk och att den förstör demokratin. Det finns dålig populism; att lova vad man vet att man inte kan hålla, och det finns god populism; att lyssna på folket. Trumps kampanj har stått för lika portioner av båda, men det som väljarna föredrar honom för är just att han lyssnar på folkets oro över det amerikanska samhällets nedgång och planerar att genomföra radikala reformer. Det är de sittande politikernas eget fel att de inte lyssnar på väljarnas oro över ekonomin och de ökade klyftorna utan istället bryskt avfärdar dem. Ilskan i USA har växt till en orkanstyrka som nu syftar till att fullkomligt blåsa rent i Washington. Det behöver knappast sägas att detta inte kommer ske, hur mycket Trump än vill det.

Vid sidan av ekonomin så finns det en faktor som har fört de vita till Trump och som har fört minoriteterna bort från honom och det är synen på den förändrade demografiska situationen i landet. Många vita känner oro över dessa förändringar men när det kommer till kritan är denna känsla inte huvudsakligen framburen av rasism, som svenska medier gärna vill förspegla oss. Istället handlar det om att de svarta och latinos (som är en grupp som växer snabbt) har en annorlunda syn på statens roll i samhället. De vitas oro över den ökande andelen latinos skulle inte varit lika stor om dessa genomsnittligt hade haft liknande politiska värderingar som de vita. Eftersom det nu inte är på det viset så ser många konservativa vita de demografiska förändringarna som ett hinder för reform av det politiska systemet. Kort uttryckt så kan man säga att de svarta och latinos har en större förkärlek för den stora staten, medan en majoritet av de vita vill ha den lilla staten. Många konservativa vita känner att de genom sin avsevärt minskade andel av befolkningen inte längre kan påverka, eftersom minoriteterna så konsekvent röstar på demokraterna som står för denna stora bidragsstat. Troligt är att om de vita hade behållit den andelen av befolkningen som de hade på 80-talet, dvs ca 80 %, så hade USA nu valt fram sin femte raka republikanska presidentperiod efter Clinton (58 % av de vita röstade på Trump denna gång) (eller möjligen en mycket högerlutande demokrat). Nu är de vitas andel av befolkningen nere på 62 % och utvecklingen går snabbt. År 2050 är de nere på 46 % enligt prognosen som inkluderar uppskattningar av migrationen.

Den demografiska utvecklingen i USA 1950 - 2050

Den demografiska utvecklingen i USA 1950 – 2050

Eftersom demokraterna vet att latinos röstar till övervägande grad på dem så ser de gärna att det kommer in fler latinos i landet och verkar således för amnesti för de illegala, av samma anledning som vänstern i Europa verkar för fri migration. I detta val röstade 65 % av latinos och 88 % av svarta på Hillary. Det vita upproret som har fört fram Trump drivs till stor del av det faktum att migrationsfrågan nu närmar sig ett vägskäl. Demokraterna vill legalisera de ca 10 miljoner illegala migranterna i landet. Republikanernas väljarbas vet mycket väl att detta skulle innebära början på slutet för dem som politisk kraft i och med att det avsevärt skulle skynda på den demografiska omstöpning som landet tycks stå inför. Istället vill dessa arga vita att de illegala kastas ut, en mur byggs och man hoppas att detta kan hindra förskjutningen av balansen mellan raserna (det är det ordet som används i officiell amerikansk statistik).

Trumpanhängare säger att de vill ”ta tillbaka vårt land”, och ja, det finns faktiskt också vid sidan av ovan nämnda, ett mått av raskamp i den vita ilskan just nu. Man anser inte bara att USA håller på att glida in i någon form av europeisk socialism som håller på att underminera den amerikanska nybyggarsjälen. De vita undrar också hur samhällets sammanhållning kommer förändras genom denna utveckling, när man redan nu kan se en markant tillväxt för den splittrande och söndrande identitets- och raspolitik som även är synlig i vårt samhälle. Mest synlig är den i kriget mot polisen, men den propageras generellt och syns inte minst genom Obamas många klumpiga utspel i rasfrågor. Migrationen göder med andra ord samma sprickor mellan folkgrupperna i USA som här i Europa.

Man kan studera de detaljerade ”exit-polls” som fanns redan på valnatten (Jag har titta på dem som presenterades av MSNBC). Mycket har gjorts av det faktum att Trumps säkraste grupp är vita med låg utbildning, men inget har sagts om att de med lägst inkomst tydligt valde Hillary! Detta har sannolikt med det faktum att göra att demokraterna är det parti som står för ”bidragslinjen” i USA, för att använda ett begrepp här hemifrån. Mest intressant är dock att även om det är så att kvinnor valde Hillary (54 %) och män valde Trump (53 %), så ser man vi närmare granskning av siffrorna att ras trumfar kön. Vita kvinnor röstar nämligen för Trump med 52 % (vita män med med 63 %). Så mycket för att Trumps kvinnosyn skulle vända kvinnorna mot honom. Visst finns det en förskjutning, men det är anmärkningsvärt att vita kvinnor, om de ensamma hade fått bestämma, hade valt Trump! Hans relativt låga siffror bland kvinnor generellt kan tillskrivas det faktum att minoritetskvinnorna ställt sig så tydligt emot honom. Bara 4 % av svarta kvinnor och 26 % av latinokvinnor gav honom sin röst. En stor anledning till detta finner man i det faktum att det bland framför allt svarta kvinnor, men även latinokvinnor, finns väldigt många ensamstående mödrar (72 % av svarta barn föds utanför äktenskapet). Följaktligen har de intresse av en stor stat!

Summa summarum

I summering kan man säga att Trump vann p.g.a. att de ledande politikerna i såväl demokraterna som republikanerna har undlåtit att göra någonting för att korrigera USA:s ekonomiska nedgång och Trump byggde en otroligt engagerad rörelse runt denna fråga. Viktigt var också revolten mot den kvävande politiska korrektheten, även om Trump gick över gränsen även enligt många av sina supportrar när han gjorde personliga påhopp, vilket inte har någonting med kampen mot PK att göra. Slutligen så är Trumps rörelse även de vitas uppror mot de demografiska förändringarna, vilket har speglat deras oro för hur dessa kommer påverka samhällets politiska värderingar såväl som dess inre sammanhållning.

Annonser

Om Mons Krabbe
Jag är en liberal-konservativ skribent och samhällsdebattör. På denna blogg skriver jag artiklar om säkerhetspolitik, historia, samhälle och religion. Är aktiv inom Medborgerlig Samling, där jag sitter i styrelsen. Är talesman i Utrikesfrågor och i Integrationsfrågor för Medborgerlig Samling.

9 Responses to Därför vann Trump!

  1. Rolf says:

    Håller helt med dig i analysen om att Trumps valseger är en revolt mot det politiska etablissemanget (Washington), som Hilary Clinton representerar. Förmodar att huvuddelen av den amerikanska kongressen (både republikaner och demokrater) också ingår i detta etablissemang, dvs yrkespolitiker som lever avskilda från vanligt folk, både socialt och geografiskt. Har inte sett valresultatet för Washington DC, men har sett i ett annat val att 90 % röstade demokratiskt i DC.

    När det gäller förlusten av amerikanska jobb, och att Trump menar att man ska skydda dessa genom någon form av inskränkningar i frihandeln, så håller jag inte med dig. Detta att amerikanska, europeiska och (inte minst) svenska jobb konkurreras ut av länder med lägre löner, är en process som har pågått sedan 50-60-talet, åtminstone i Sverige. Och det ska vi vara tacksamma för. Hade Sverige fortsatt att leva på att tillverka bomulls-T-shirts, och andra lågproduktiva industrier, hade vi varit avsevärt fattigare idag. Sverige valde tidigt att låta dessa lågproduktiva industrier försvinna, och satsade istället på att gradera upp vår industri till branscher med högre förädlingsvärde, som kunde betala högre löner. En förutsättning har dock varit att vi haft en välutbildad arbetskraft. Processen har inneburit att svensk industri idag i huvudsak består av kunskapsintensiv sådan. Det har fungerat bra, fram till nu i alla fall. Det man kan vara orolig för idag är om vi förmår producera dessa kvalificerade människor som vi behöver för att försörja vår industri med arbetskraft. När man ser hur skolan fungerar har man all anledning att fundera. Och det blir naturligtvis inte bättre av att vi också under lång tid haft ett inflöde av folk med svag utbildning.

    När det gäller de demografiska förändringar du tar upp har jag två funderingar. För det första innebär väl inte en amnesti för illegala flyktingar att dessa omedelbart blir röstberättigade? Jag vet inte vilka krav som ställs i USA för att få rösta, men jag inbillar mig att man behöver vara amerikansk medborgare, och det blir man väl inte över en natt? För det andra, trots att både färgade och latinos ökar sin andel av valmanskåren, och att dessa övervägande röstar demokratiskt, så hjälpte tydligen inte det. Antingen så har röstbenägenheten bland vita ökat markant, eller så har inte röstbenägenheten bland färgade och latinos ökat lika mycket. Hur ska man annars förklara att en ökande andel av sympatisörer för Demokraterna i valmanskåren inte förmår rösta in en demokratisk president igen?

    • Mons Krabbe says:

      Egentligen är det inte rakt av en inskränkning av frihandeln som Trump åsyftar, utan delvis andra aspekter, såsom att USA accepterar att Kina, precis som Japan gjorde på sin tid, manipulerar sin valutas värde, vilket ger fördelar gentemot USA. Nafta som den ser ut nu är en fullkomlig drain för USA:s industri. Det är inte nödvändigt för USA att befinna sig i en sådan situation. USA kan mycket väl, som Trump är inne på lägga på strafftullar på de industrier som flyttar hela rasket söderöver.

      Sedan säger väl ingen att en industrialiserad nation ska förbli vid de minst lönsamma formerna av produktion, såsom tekoindustrin, men det är ett stort problem när USA såväl som Sverige nu börjar förlora sin avancerade industri också. Sker det så blir vi fattiga ganska snabbt. Det finns andra vägar. Vi behöver inte acceptera orimlig konkurrens från länder som inte har några som helst regler som styr upp levnadsvillkoren för de anställda. Glöm inte att det är USA och Europa som är marknaderna. Det är oss alla vill få axess till. Vi kan aldrig ställa oss utanför. Vi ställer dem utanför istället. Västvärlden är en självförsörjande inre marknad om vi vill vara det. Kina blir lusfattiga om vi sätter ner foten! Vi går igenom en massiv lågkonjunktur vid ett handelskrig, men Kina…..dom blir förstörda. Denna förhandlingsmakt ska vi använda för att skydda oss från orimlig konkurrrens vid behov. Så visst behöver inte bara USA, utan även vi förhandla nya avtal med Kina, Indien mfl.

      Vad gäller demografin: Nej, de blir inte medborgare direkt, men med tiden blir de flesta det! Denna massiva emancipation hade verkligen skyndat på det pågående demografiska skiftet i USA.

      Sedan är det sant att i detta val räckte inte minoritetsrösterna för demokraterna, men 1) Hillary är vit och 2) USA har inte passerat den punkten ännu, då de vita blir irrelevanta. Men den tiden kommer. Sedan spelade en oväntad faktor in som troligen avgjorde valet; nämligen att de vita kvinnorna (som jag nämner i artikeln) vände i relation till Obama-valen och röstade republikanskt igen. Detta trots att motståndaren var en kvinna. Mycket anmärkningsvärt, men som jag sade så trumfade ”ras” kön i detta val. Om detta är en del av en trend, det får framtida val visa, men man skulle kunna peka på ett samband mellan detta fenomen och det faktum att nationalistiska partier i Europa får allt mer kvinnor i sina led. Kanske kommer de vita kvinnorna börja rösta mer höger framöver istället för vänster som de länge har gjort?

      • Rolf says:

        När det gäller valutan kan jag hålla med dig. Kinas valuta är sannolikt undervärderad, vilket naturligtvis är ett problem på en marknad som förutsätter korrekta växelkurser. Problemet bör väl hellre lösas genom att sätta press på Kina, än att börja bedriva någon form av handelskrig.

        Att Naftaavtalet blivit en ”drain” för USA:s industri, beror väl fr a på att USA:s industri har dålig konkurrenskraft. USA har en mycket liten utrikeshandel, relativt sett, vilket har lett till att det inte utsatts för det omvandlingstryck som Sverige levt under länge, med vår stora utrikeshandel. Dessutom tror jag det är en fördel för både USA och Mexico att enklare jobb kan exporteras till Mexico. Då kan mexikanerna få jobb på hemmaplan, och behöver inte åka till USA.

        Du har helt rätt i att frihandel förutsätter att konkurrensvillkoren är rättvisa. Länder som kan hålla låga kostnader genom att åsidosätta både arbetsmiljö, naturmiljö, förbjuda fackliga organisationer etc ska vi naturligtvis inte acceptera. Utvecklingen visar väl också att villkoren i de fattiga länderna förbättras, inte minst genom att vi i väst ställer krav. Man kan tycka att det går långsamt, men min bild är ändå att det blir bättre. Och återigen, ingen har något att vinna på att Kina eller andra länder i tredje världen blir fattigare. En värld, där väst blockerar ut fattigare länder, och dessa därför blir allt fattigare, är en farlig värld. Om i stället tredje världens länder kan få jobb och utveckla en medelklass, blir världen säkrare. Medelklassen gör inte revolution!

        Jag såg en analys av valresultatet, där man hade relaterat antalet demokratiska röster i förhållande till inkomst. Sambandet var tydligt, ju högre inkomst, desto fler demokratiska röster. Skribenten (en amerikan) framhöll att när han var barn så var demokraterna de fattigas parti, och republikanerna ett parti för de rika. Det verkar som om det sambandet brutits.

        • Mons Krabbe says:

          Jag menar inte att handelskrig är något att eftersträva, utan ville betona att Kina skulle förlora mer än vi skulle, vilket gör det möjligt att just förhandla fram nya utgångspunkter med dem…men från en position av styrka!

          Självklart ska vi ha en handel med 3:e världen som gör dem rika med, men vi ska inte gräva vår egen grav. Frankrike till ex har en del straffskatter för företag som flyttar ut lönsamma företag till utlandet. Trumps linje kan ses som att han vill testa liknande metoder. Jag måste säga att det sticker i ögonen när produktion som är lönsam i Sverige läggs ner pga att ägaren vill pressa några kronor till ur gråstenen. Jag är kapitalist, men samtidigt så tycker jag att den rovkapitalism som frodas nu är bedrövlig. Känner Sveriges industriägare inte längre något som helst ansvar för landet?

          Sverige är det land i Europa som har lägst självförsörjningsgrad när det gäller livsmedel. Samtidigt läggs den ypperliga och lönsamma Findus fabrik ner. Är det bra för Sverige? Borde inte regeringen kunnat förhandla med Findus ägare för att se om det går att göra någonting?

          Vad gäller medelklassen så har du tyvärr fel. Det är just medelklassen som gör revolution mot autokratiska regimer när de ser att de ekonomiska framgångarna inte följs av demokratiska framsteg….men detta är en BRA sak! Om demokratin inte kommer uppifrån så får den helt enkelt komma nerifrån!

          Vad gäller inkomster och val av parti så har du tyvärr fel. Den statistik som jag refererade till i texten visar tydligt att i det lägsta inkomstsegmentet så röstar 52 % på Hillary och 41 % på Trump. Bland mellan och de högre segmenten så fick Trump några procent mer. Man måste skilja på utbildning och inkomst. Det innerbär inte ett automatisk samband. De med lägst utbildning tenderade mot Trump, men det är många utan college som klarar sig bra ändå! Kvalificerade arbetare kan tjäna en bra hacka! Hillary fick istället många röster från fattiga svarta och latinos. Slutsatsen blir att den gamla visdomen är giltig, att de fattiga röstar D, men samtidigt har medelklassen skiftat över till R. Om det är en engångs eller en trend, det får vi se.

  2. Rolf says:

    Findus tillverkning flyttades av de brittiska ägarna till Tyskland, vilket väl visar att de inte gjorde det p g a höga lönekostnader. Enligt tidningsartiklar flyttades produktionen bl a för att passa in bättre i marknadsstrukturen. Ett annat skäl var att Findus hade betydligt högre fasta kostnader i sin produktion än företagets övriga fabriker i Italien och Grekland. Men exemplet visar ändå på den utsatthet ett litet land, med en liten hemmamarknad, har, när man inlemmas i globala koncerner. Ur denna aspekt är det naturligtvis en risk att de större svenska företagen inte längre är svenskägda. Jag är dock inte så säker på att svenska ägare heller är särskilt sentimentala, om det visar sig att förutsättningarna för produktion i Sverige är sämre än i utlandet. Den stora faran med nuvarande utveckling tror jag är det anonyma ägandet, där pensionsfonder, försäkringsbolag, riskkapitalbolag etc ersätter personliga ägare. I stället för en företagsledare, som själv har byggt upp sitt företag, sitter nu många anställda VD:ar, som ser sitt uppdrag endast som ett led i den vidare karriären.

    Däremot finner jag det helt meningslöst att som t ex LO-chefen säga ”inte en ärta ska flyttas till Tyskland”, när man inte menar något med det. Näringsministern talade med företaget, men i slutändan har man inga invändningar mot nedläggningen. Utvecklingen har visat att de flesta anställda ganska snart får nya jobb, eftersom deras kompetens är efterfrågad. Det finns också hyfsat generösa stöd för att vidareutbilda sig. Jag följde nedläggningen av Saab Automobile på ganska nära håll, och de flesta har klarat sig bra.

    När jag säger att medelklassen inte gör revolution menar jag att den inte går ut på gatorna. Den kinesiska medelklassen kommer säkerligen att efterfråga demokratiska reformer med tiden, men jag tror inte de kommer att ställa till med våldsamheter, de har alldeles för mycket att förlora på det. Därför tror (hoppas) jag att den kinesiska regimen till slut kommer att ersättas av ett mer demokratiskt styre, men det kommer nog att ta tid. Det värsta som kunde hända världsekonomin idag är nog ett instabilt Kina (minns Göran Persson), eftersom Kina under det senaste decenniet har drivit tillväxten i världen.

    Den statistik jag hänvisade till var andel demokratiska röster i förhållande till medelinkomst på delstatsnivå, och då var sambandet tydligt. Men, som sagt, med statistik kan man visa mycket!

    • Mons Krabbe says:

      Vad gäller statistiken så var det baserat på exitpolls nationellt utförda av MSNBC (se länk i texten ovan) eller på deras uppdrag. De uppgifter som kom fram där om att de fattigaste röstar på D bekräftas bakåt i tiden av liknade exitpolls. Sorry, men jag tror bestämt att du har fel där.

      Vad gäller medelklassen så brukar ingen revolution (de senaste 250+ åren iaf) existera utan medelklassen i ledningen, utan deras frustration, deras ideologiska ledning…och …ja utan att de själva går ut på gatorna.

  3. Rolf says:

    Att de allra fattigaste röstar D motsäger inte att det finns en korrelation mellan medelinkomst på delstatsnivå och andel röster på D. Jag tror att vi båda har rätt.

    Jag skulle snarare säga att revolutioner startar hos de underprivilegierade, men sedan tar medelklassen ledningen (eller kanske snarast en elit). Se på franska revolutionen, se på ryska revolutionen, där massornas missnöje utnyttjades av makthungriga kretsar, som kapade revolutionen. Ryska revolutionen var i det avseendet en regelrätt statskupp.

    Jag tackar för ett trevligt meningsutbyte! Kul att det finns folk som orkar starta bloggar, så att vi andra initiativlösa stimuleras i vårt tänkande.

    • Mons Krabbe says:

      Roligt att det uppskattas… 😉

      Jag måste insistera om det här med medelkassen. Visst spelar de fattiga massorna roll i alla revolutioner, men det är alltid medelklassen som först intellektuellt lägger grunden för den med böcker och pamfletter och annan revolutionär förberedande verksamhet (ibland delar ur överklassen med, som avfaller från sin klass och deras kollektiva intressen), och sedan medelklassen som organiserar när det väl gäller, för detta har alltid krävt utbildning. I många revolutioner är det också medelklassen som går ut med vapen i hand. Detta var vanligt i de franska revolutionerna under 1800-talet. Revolutionen av 1789 var till en början medelklassens revolution, men kom senare att urarta i arbetarklassens revolution vilket yttrade sig i Robespierres skräckvälde. Den ryska var också medelklassens revolution. Titta på de centrala aktörernas bakgrund! Den amerikanska var ett klockrent exempel på en medelklass/överklass revolution, vilken tog rent av konservativa uttryck.

  4. bbnewsab says:

    Jag vill lyfta fram den religiösa aspekten. Se t ex http://www.dagen.se/sa-rostade-de-religiosa-valjarna-i-usa-valet-1.802902 . Det finns för övrigt fler bra artiklar i tidningen Dagen om USA-valet, baserade på religiös statistik.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: