Ett ödesval om migrationen och vår framtid!

DEBATT

Söndagens EU-val är ett ödesval. Inte det enda, men ett i en serie av ödesval under kommande 10-års period. På både nationell och EU-nivå. Desto förr vi kan få en förändring till stånd, desto bättre är våra chanser att få skutan på rätt köl igen. Greta har således rätt om de tio åren, men inte på det sätt som hon tror. Inte i närheten!

Jag har skrivit en del om migrationen till Europa den senaste tiden och här kommer en till. Det får ni stå ut med. Frågan är nämligen viktig. Mycket viktig! Europa håller på att förändras på grund av en migration som bara kommer att växa och växa i styrka. För mig som älskar Europa och som håller den västerländska civilisationen som den främsta som mänskligheten har frambringat, är detta fasansfullt. Ja, jag uttrycker mig på detta viset, och jag gör det trots att det låter högtravande i vissas öron. Jag vill nämligen väcka er ur er slummer. Något som inte bara är värdefullt för oss som lever idag, utan för mänskligheten som helhet, håller på att gå förlorat. Den västerländska civilisationen har nämligen fört ett ljus med sig till världens alla hörn, som inte finner en motsvarighet i historien. Den har spridet det goda ordet, om värdet av demokrati och yttrandefrihet, om individuella rättigheter och könens likställdhet, om värdet av en okorrumperad och välskött statsmakt, om fria medier och en opartisk rättsstat. Detta är en appell till er alla om att stå upp för detta! Stå upp för dessa landvinningar i civilisationens tjänst!

 

Vår tids barbarer!

Vår tids barbarer!

Dessa landvinningar är nämligen hotade. Detta är inte en fantasi utan något som pågår mitt framför oss, varje dag och i varje land i Europa. Många av dessa inskränkningar av det som vi bör skydda, utförs för att vissa av oss vill tillfredsställa önskemålen hos personer som kommer hit ifrån länder där man, som kollektiv, inte värderar dessa attribut lika högt som vi gör, om ens alls. Vi intalas att göra dessa inskränkningar av representanter för intellektuella traditioner på vänsterflanken. Dess resonemang brukas dock fritt av politiska krafter över nästan hela det politiska spektret. Så pass korrumperad är högerns moraliska kompass idag! Det finns ingen uppfattning om vad som gör vårt samhälle starkt och framgångsrikt. Det finns, i denna tid av historielöshet, ingen känsla för vad det är för arv vi bör föra vidare till kommande generationer.

I denna tid av både yttre tryck och inre förfall är det av största vikt att de som förstår, samlas och kämpar för en renässans för de värden som har byggt Väst!

Det finns hopp, men tiden är knapp:

Det vore i så fall i sista stund, för tiden är emot oss. Man kan förvisso skönja en ung och konservativ generation, som vägrar indoktrineras att inte lita till sitt goda förnuft, men massutbildningens-, massmediernas- och masspsykosens makt är stor och ofta överväldigande. Man kan skönja begynnelsen av en traditionalistisk motståndsrörelse runt om i Europa, men frågan är om denna hinner växa sig stark i tid, då de demografiska förändringarna som nu sker är en kraftfull faktor i sammanhanget och migrationen till Europa ser ut att bara öka i styrka. Alla prognoser som jag har sett indikerar att vi bara befinner oss i begynnelsen av tidernas största folkvandring. De flesta av oss som lever idag kommer få uppleva Roms fall, som om vi satt med näsan djupt ner i historieböckerna. Vi kommer att få leva….och lida oss igenom historien.

Den kända historikern Walter Laqueur ställde sig frågan, i sin bok, ”The last days of Europe; Epitaph for an Old Continent”, om ”Europa kan förbli detsamma med en annan befolkning”? Svaret är givetvis ett rungande: Nej! Kultur och dess värderingar formar ett samhälle. Tar man hit den tredje världens dysfunktionella samhällens befolkningar i stora mängder så kommer vårt samhälle med tiden också att bli ett dysfunktionellt samhälle. Ingen inbillad tanke om massintegration kan rucka på detta faktum. Inte ens massassimilation. Assimilation kan fungera, under gynnsamma förhållanden, med mindre grupper av människor, som gärna ska vara bildade och västerländskt sinnade. Sverige har haft tur med en del av våra migranter. Personer som har kommit hit av olika anledningar, men som enas av att dom alla har flytt från själva motpolerna till detta samhälle, såsom en stat styrd av religion och vidskeplighet, ett samhälle under ett patriarkats tunga hand eller en tillvaro i en intellektuellt beskuren och förtryckande miljö. De som känner sig träffade vet vad jag talar om och förstår vad jag vill säga. Dessvärre kom dessa personer inte ensamma i den stora migrationen till Väst. Där finns också en stor grupp, av opinions- och värderingsmätningar  att döma, rent av en majoritet, som är direkt fientliga i sin hållning till de värderingar som fram tills nu har upprätthållit vårt samhälles stabilitet.

 

Parallellen till Rom:

En del av dem vet dock inte ens om det. Denna kategori av aningslösa personer har dragits till Väst för att de ser välståndet, men de har ingen som helst uppfattning om vad som har skapat detta välstånd. De förstår inte att deras småskaliga gnagande på Västs fundament sakta men säkert underminerar detta välstånd.

Man kan dra en tydlig parallell till Roms fall: Germanerna, som i och för sig inte var utan goda värderingar, vilket manifesterades i deras återuppbyggnad av den romerska civilisationen ett antal hundra år senare i form av det som vi idag känner som Väst, kom till det romerska riket av precis samma anledningar som dagens migranter. De såg välståndet och ville ha en del av kakan.

De konverterade ofta till kristendomen, ibland redan innan de korsade gränsen, och gjorde ibland allt de kunde för att bli romare. De förstod dock inte att de inte bar på de romerska värderingar som en gång gjorde Rom till världens centrum. De må ha haft en kärlek till Rom, men de föraktade den bildning som utgör gränsen mellan civilisation och barbari. Skrivkunnigheten och utbildningen förföll snabbt och därmed alla möjligheter att administrera ett sådant rike och upprätthålla dess tekniska landvinningar. Vi ser tyvärr samma scenario idag. En vilja att ha frukterna av civilisationen, men ingen uppfattning om hur denna skapas. Vi ser det från de stökiga klassrummen där lärdom anses vara omanligt och aggression blir statusskaparen, till salafisterna i Syriens öken, som gärna vill använda en GPS eller en trådstyrd pansarvärnsmissil, men som föraktar den vetenskap som frambringat desamma. Förr eller senare skapas en kritisk massa av personer som vill ha men som inte gör någonting för att generera värden. Från denna punkt och framåt kommer systemet haverera i en allt snabbare takt.

 

Inre och yttre faktorer:

De inre och de yttre faktorerna samverkar starkt här. Utan bildning vet vi inte vad vi ska bevara och varför. Vi vet inte tyngden av kultur och vi förstår inte hur detta scenario tidigare har utspelats i historien. Vi förstår inte att det inte räcker med en god vilja för att allt mirakulöst ska falla på plats. Vi har nått en nivå av dumhet och hysteri i vårt samhälle som får oss med bibehållet förstånd att nästan ha en utanför-kroppen-upplevelse när vi förbluffade åser skeendet.

Många blir passiva av detta. Det får vi inte bli! Vi måste agera innan det har gått för långt. Vi måste mobilisera alla vettiga krafter som finns kvar där ute. Vi måste få dessa att verka för migrationsstop till inte bara Sverige, utan till hela Europa. Skapa effektiva sätt att avvisa illegala migranter. Fatta politiska beslut som säkerställer att vår lagstiftning kommer att stå oinskränkt och ohotad under många år in i framtiden. Finna lagliga sätt att bekämpa dem som hotar våra friheter. Gör vi allt detta så kommer den Europeiska civilisationen kanske överleva och fortsätta att utgöra en fyrbåk och ett exempel för världen. Även kunna ta emot begränsade mängder personer som är likatänkande och som har ett behov av beskydd i framtiden och således kunna ha ett utbyte med omvärlden till allas förmån.

Det är upp till oss, här och nu, att avgöra vilken typ av samhälle våra kommande generationer ska leva i. Jag, för min del, vill att dessa ska leva i ett samhälle som liknar det goda samhälle som jag växte upp i, så mycket som möjligt och tänker kämpa vidare för det. Jag tycker att dom förtjänar den ansträngningen från vår sida! Så gå ut nu på söndag och rösta. Rösta rätt och om ni inte gjort det tidigare; engagera er!

Västs agerande mot Centraleuropa är skamligt!

KOMMENTAR

Västeuropas traditionella höger står enad med vänstern i att de länder inom EU som inte vill bli påtvingade migration, ska straffas med bland annat förlust av ekonomiskt stöd från unionens strukturfonder. Jag anser själv att detta bidragssystem stater emellan, bör trappas ner och så småningom helt tas bort, men att använda deras vara eller icke vara som ett redskap till att framtvinga lydnad i en sådan här fråga, säger tyvärr något mycket beklämmande om var vi har hamnat.

EU var aldrig avsett att vara ett instrument för fördelningen av migranter från 3:e världen. Migranter som på det stora hela inte ens har sökt sig till länderna i Visegradgruppen, för att inte nämna Portugal, Grekland eller baltstaterna, ska nu tvångsfördelas dit. De söker sig nämligen inte till länder där det ekonomiska stödet är måttligt, utan istället till dem där mjölk och honung tycks flöda i gatorna, såsom Tyskland och vårt eget Sverige. Det är de länder som har genom sina locktoner orsakat denna situation som ska ta ansvaret, och då inte genom någon inbillad skyldighet att ta emot utan istället att tona ner dessa locktoner.

Nej, EU bildades för att européerna skulle hjälpa varandra, så att Europa igen skulle kunna bli inte bara en välmående kontinent utan en faktor att räkna med på den internationella arenan. I alla fall ur ett ekonomiskt perspektiv. Bistånd rent generellt har inte skapat välstånd i de länder som har blivit föremålen för vår generositet. Korruption och våld har istället följt i denna generositets spår. I ljuset av denna erfarenhet så har väl hjälpen till Centraleuropa genererat mer värde, över lag. Vi ska inte heller glömma hur det kom att bli så, att det har uppstått ett behov av bistånd.

Central- och Östeuropa har, som bekant, fått uthärda 45 år av nedbrytande kommunistisk diktatur. Inte alla problem kan spåras till denna tid, det ska sägas, då regionen släpade efter Väst redan innan Världskrigen, men det är klart att kommunisttiden skapade en svåröverbryggbar klyfta och främst länderna i Centraleuropa, tog tydliga steg tillbaka. Tjeckoslovakien, till exempel, hade under mellankrigstiden en stark och industrialiserad ekonomi och en stabil demokrati.

Våra ”egna” röda i Väst, gjorde under kommunisttiden, sitt bästa för att legitimera förtryckarregimerna. Nu när Centraleuropas länder försöker återvinna ställningen som stabila demokratier och därmed skapar ett tydligare band mellan folkviljan och makten, så är Västs röda och deras ”enablers” till höger, framme igen och försöker nu underminera denna lyhörda politik. De ska straffas för att de inte vill göra om våra misstag, för att de väljer nationalism istället för mångkultur. För att de gör vad deras folk egentligen vill. Detta måste vänstern i Väst sätta stopp för. Om inte för annat, så för att det sätter tanken i västeuropéernas huvuden, att de ju aldrig fått säga sitt i denna fråga. Nu börjar tankar om manipulation och spel under bordet väckas. Var det inte i Väst som demokratin hade sin boning? Varför lyssnar då ledarna i Öst mer på sina befolkningar? Där har folket lärt sig att demokratin får man kämpa för. Här firar våra främsta statsvetare demokratin genom att skriva en bok där man beklagar sig över det farliga med att folket har för mycket makt.

 

En historia av svek:

Hur kom det sig då att Centraleuropa fick uthärda 45 år av bolsjevikiskt tyranni, medan Väst fick vara fritt?

De Västeuropeiska stormakterna, och idag tillika EU-medlemmarna, Frankrike och Storbritannien gick in i det Andra världskriget för att skydda Polen och förhindra att Nazityskland skaffade sig ett imperium i öster. Kriget slutade istället med att Polen övergavs och Bolsjevikryssland tilläts få sitt eftersträvade imperium i väster.

Relationen till Polen, under Andra världskriget, präglades av svek. Frankrike och Storbritannien hade gått in som garanter för Polens säkerhet och det var dessa garantier som formellt sett uppfylldes den 3 september 1939, när krig förklarades mot det anfallande Tyskland. Inte att finger lyftes av de två västerländska stormakterna för att faktiskt hjälpa Polen!

När Sovjet ca två veckor senare invaderade den andra halvan av Polen reagerade man inte. Inte heller när Sovjet tog de Baltiska staterna eller Bessarabien från Rumänien. Inte heller när de anföll Finland.

 

Röda armén i triumf genom Berlin. Det röda imperiet i Central- och Östeuropa är säkerställt!

Röda armén i triumf genom Berlin. Det röda imperiet i Central- och Östeuropa är säkerställt!

Förband skapades sedermera av polacker i exil, i brittisk regi, och dessa stred uppoffrande under hela kriget, i tron att de stred för ett fritt Polen. När den röda armén närmade sig Warszawa 1944 så gjorde polackerna uppror mot det tyska styret. Stalin beordrade dock halt, för att upproret skulle kunna slås ner och förutsättningarna skulle bli de rätta för den nyligen skapade röda ”regeringen” i Lublin. En indikation om framtiden. De allierade fick inte tillstånd att mellanlanda de flygplan som flög in hjälp till den polska ”Hemmaarmén”, på sovjetiskt territorium. Detta förtret svalda man från Västs sida utan att knorra för mycket, trots att man var allierade och den legitima polska regeringen satt i London.

Fanns det inget att göra då? Absolut fanns det! Sovjet var beroende av många särskilda komponenter från Väst, för sin krigsmaskin. Ingen uppräkning är nödvändig här, men bara för att nämna en detalj så kan jag berätta att det röda flygvapnet nästan helt och hållet flög på amerikanskt flygbränsle. Ett beslut och veckor senare så hade hela flygvapnet stått på plattan. Finkänslighet krävdes gentemot Stalin, säger kanske någon. Det låg ju i västs intresse att ryssen fortsatte strida. Argumentet utgår ifrån att Stalin inte hade ett eget intresse av att kunna fortsätta angripa. Varje meter mark av Centraleuropa som man inte lade under sina stövlar var en meter mindre av det kommande röda imperiet i väster. Självklart hade man tyngd bakom orden, men man valde att svika sina ursprungliga löften till Polen. Principerna hade inte längre ett värde!

Likaledes accepterade man att Stalin svek alla sina löften om fria och demokratiska val i länderna som han ockuperat, efter kriget. Inom tre år var de alla röda diktaturer. Väst ställde inga krav, trots att man hade ett massivt övertag på Sovjet, i form av atombomben. Så slutade det andra världskriget som det började: Med acceptans för Sovjets ockupation av sina grannar i Central- och Östeuropa.

Jag skuldbelägger, som kanske nu är bekant, inte generellt länder som inte aktivt förde sig själva in i kriget. Inklusive Sverige! Bara de två nämnda västeuropeiska makterna gjorde så. Inte heller tror jag på arvsskulder för nationer, men…..det Andra världskriget startade som det faktiskt gjorde genom att Frankrike och Storbritannien gav Polen säkerhetsgarantier vilka gav polackerna råg i ryggen att stå emot Tysklands krav på Danzig och korridoren. Utan dessa garantier hade vi haft ett nytt München, men att ge sådana garantier förpliktigar faktiskt. Man kan inte sedan helt skamlöst bara lämna över det landet i en annan diktaturs händer.

Faktum är att västmakternas agerande, USA definitivt inkluderat, lade grunden för 45 år av förtryck, vilket resulterade inte bara i mänskligt lidande utan även ekonomisk eftersläpning. Nu kommer EU, som under ledning av samma allierade plus den tidigare angriparen Tyskland gav öst ekonomiskt stöd för att Central- och Östeuropa skulle kunna ta igen förlorad tid, och säger att stödet prompt ska dras tillbaka om dessa nyligen fria och demokratiserade stater inte accepterar massmigration till sina länder. Dessa folk som precis har kommit ut i ljuset och fått uppleva lite självbestämmande och möjlighet att staka ut sina respektive nationella öden, ska nu hunsas av desamma stater som antingen invaderade dem eller som gav bort deras frihet av ren och skär ryggradslöshet.

Detta är inget annat än skamligt!

Västeuropas höger har en chans att göra rätt här, men misslyckas fullständigt och följer istället i vänsterns fotspår. Vi har en möjlighet att skapa ett enat Europa och läka sår, men istället väljer Väst att trampa på de länder som redan har utstått så mycket. Detta agerande skapar bara splittring och aversion. Själva motsatsen till vad EU faktiskt var avsett att skapa.

%d bloggare gillar detta: