Mediernas feghet gör dem medskyldiga till att Charlie Hebdo blev en måltavla

Den feghet västvärlden har visat upp de senaste två decennierna har lagt grunden för denna tragedi. Charlie Hebdo fick tillsammans med ett fåtal andra, såsom Jyllandsposten, bära ansvaret för att skydda Europas sekulära värden. Klander för att dess redaktion nu bokstavligt talat har fått klä skott för detta ska riktas mot alla de medier som tog ett steg tillbaka när dessa modiga tog ett steg framåt.

Det är dags att skörda det vi har sått. Som kollektiv har vi verkligen förtjänat detta! Det surras mycket i medierna om att denna attack är riktad mot alla medier, men är det verkligen så? De kuvade, de fega, de som har levt sina liv på knä undslipper, men lämnar samtidigt de som har modet exponerade, oskyddade. Det är lätt för radikala muslimska terrorister att fokusera på dessa få, när alla andra gömmer sig. Var var alla andra när muslimska religiösa ledare försökte styra västvärldens medier att inte publicera Muhammedkarikatyrerna? Oavsett vad man ansåg om dessa så borde det ha varit en principsak för alla tidningar att stå enade och publicera dessa bilder solidariskt, ställda som de var inför ett orimligt försök till manipulation och styrning. Istället blev de få som hade modet, såsom Charlie Hebdo, JP och Nerikes Allehanda med rondellhunden, lätta mål. Slå ut dessa, tänker de radikala muslimerna, och de andra gummiryggarna förblir tysta. Shariastyrda medier blir ett faktum. Och de har troligen rätt i detta antagande. Den brittiska Daily Telegraph twittrade samma dag en bild av en person som läste Hebdo, med omslaget föreställande Muhammed pixlat! Inte ens denna dag förmår de ha lite ryggrad.

DN:s Wolodarski skriver en ledare samma dag där han säger att ”Solidariteten och fördömandena inger hopp, men det räcker inte med ord.” Synd då att det faktiskt stannar där även på DN! Varför återpublicerar de inte Hebdos teckningar i en trotsig solidaritetshandling? Libération täcker hela sin förstasidan med texten ”Nous sommes tous Charlie” (Vi är alla Charlie), men problemet är att ni är inte alla Charlie. Medierna är en samling fega stackare som förskjuter de modiga få och förvandlar dem till attraktiva måltavlor för skräckinjagande uppvisningar, istället för att stå upp tillsammans. Om inte medierna lär någonting av detta så är vi förlorade!

Västvärldens politiker har dessutom skapat en intellektuell miljö där de som vågar kritisera eller förlöjliga religiösa dogmer och karaktärer är satta på undantag. Den fria världens ledare, Barack Obama, deklarerade i FN 2012, efter att en av hans egna medborgare hade skapat en film om Muhammed vid namnet ”Innocence of Muslims”, som tydligen retade en del, att ”The future must not belong to those who slander the Prophet of Islam.” (Framtiden får inte tillhöra de som smädar P Muhammed). Detta häpnadsväckande angrepp på yttrandefriheten gör oss sårbara och rättfärdigar indirekt den typen av våldshandlingar mot satiriker och religionskritiker som numera har blivit vanliga. Pim Fortyn, Theo van Gogh, Lars Vilks, Lars Hedegaard, Ayyan Hirsi Ali, ja listan kan göras lång på de som har antingen mördats, utsatts för mordförsök eller står på dödslistor för att de gör som ledaren av den fria världen säger att vi inte ska göra.

Om vi som samhälle sänder signalerna, via diskussioner om och i visa fall redan tillämpningar av blasfemilagar, att de radikala muslimernas krav på underkastelse inför Muhammeds lagar faktiskt kan accepteras här i väst så ger vi dem bara blodad tand. De känner att målet är nära och vill skynda på processen genom illdåd som det mot Charlie Hebdo. Skäms på er, säger jag till de politiker och journalister som möjliggör detta. Skäms på er som inte står upp för det fri ordet. Skäms på er som låter ett modigt fåtal betala priset för att stå upp för de principer som hela vårt moderna samhälle bygger på: sekularism, fritt meningsutbyte och rätten, eller rent av nödvändigheten, att utmana unkna och förtryckande föreställningar och dogmer.

Det finns dock fortfarande chans till bättring, för staten att bättre stå upp mot påtryckningar för blasfemilagar, för medierna att verkligen stå enade till skydd för de sekulära principerna, inte bara i ord utan även i handling. Det är inte försent, men ert svar på den utmaning som angreppet på Charlie Hebdo utgjorde kommer visa vilken väg vi är utstakade att gå framöver. Vilka står upp mot mörkrets krafter, inte bara i ord, utan även i handling och vilka viker sig?

Annonser

Om Mons Krabbe
Jag är en liberal-konservativ skribent och samhällsdebattör. På denna blogg skriver jag artiklar om säkerhetspolitik, historia, samhälle och religion. Är aktiv inom Medborgerlig Samling, där jag sitter i styrelsen. Är talesman i Utrikesfrågor och i Integrationsfrågor för Medborgerlig Samling.

2 Responses to Mediernas feghet gör dem medskyldiga till att Charlie Hebdo blev en måltavla

  1. Kristian Grönqvist says:

    Själv är jag trygg i min vetskap om att jultomten, Allah, tandfén, Gud och Storsjöodjuret inte existerar, att rädda människor får leva ett räddhågset och otryggt liv och att jag inte kan göra något åt det Svenska Eländet annat än att syrligt kommentera det. Det gör jag å andra sidan väldigt gärna. Man får ”vad var det jag sa”-upplevelser varje dag…. Du är ute i en god sak…

  2. Pingback: Mer Lambertziana | Hemma hos POS

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: