Skymning över Tunisien

Denna artikel publicerades idag på Newsmill under titeln nedan, som är newsmills. Min som ni ser ovan är lite mer dramatisk.

Valets vinnare i Tunisien döljer sin agenda

(Newsmill 2 november 2011)

Jag har tidigare hävdat att Tunisien har en bättre chans att fortsätta sin resa mot modernismen än något annat land i den arabiska muslimska världen och detta står jag fast vid. En etablerad medelklass med ett starkt inslag av fria kvinnor och en modest befolkningsökning ökar oddsen för framgång. Kvinnorna kommer att slåss med näbbar och klor för att försvara sina landvinningar. Frågan är om detta räcker?

Jag skrev i min artikel, ”Naivt om revolutionen i Egypen” (3juni 2011);

”Överallt där det har genomförts val av mer eller mindre fri natur i arabvärlden de senaste 20 åren, har muslimska brödrarskapet, eller liknande islamistiska organisationer fått en ansenlig andel av rösterna och etablerats som det dominerande partiet.”

I ”Revolution med osäkert slut” (16 maj 2011) skrev jag angående det förestående valet i Egypten vad gäller islamisternas förmodade framgångar att;

”…erfarenheten visar att parti nummer två kommer långt efter.”

Dessvärre så har detta återigen blivit sanning. Islamistpartiet al-Nahda fick 37% av rösterna och fick tre gånger så många platser i parlamentet  som parti nummer två. Al-Nahda fick 90 av 217 platser, dvs ca 41%.

I en undersökning om väljarnas identitet som genomfördes före valet svarade 47% att de identifierade sig med islamism, 19% med arabisk nationalism, 19% med liberalism och 6% med socialism. Detta är siffror som stämmer ganska bra överens med valresultatet. Lite mindre än halva folket vill att staten styrs i enlighet med den muslimska läran. Vad innebär detta för Tunisien?

Det faktum att al-Nahda inte har prövats i den riktiga hetluften gör att denna fråga är svår att besvara, men det finns ledtrådar;

-Al-Nahda är associerat med det Muslimska brödraskapet. Denna kontakt säger oss någonting. Brödraskapet är en organisation med tydliga mål – sharialag och religionen i centrum och en markerad västfientlig hållning. Brödraskapet och de med dem närstående rörelserna är mycket pragmatiska. Politiken, retoriken och förändringstakten som förespråkas anpassas till det land där de verkar, men det ultimata målet är alltid detsamma; att bekämpa modernismen och västvärlden.

-Sayyid Qutb och andra islamistiska tänkare vars verk innehåller uppmaningar om krig (jihad) mot väst och ”dåliga” muslimer utgjorde grunden för al-Nahda vid begynnelsen. Ledaren Rashid al-Ghannushi hävdar att detta inte längre är aktuellt. Går det att lita på?

-Partiet deklarerar att de ska verka för kvinnors rättigheter. Inhemska kritiker observerar dock att det finns en diskrepans mellan det som partiets företrädare säger i TV-sofforna och vad de säger i moskeérna, mellan vad partiets ledare uttalar och vad deras väljare, framförallt på landet, anser. Endsta två av partiets 33 regionala listor till valet toppades av kvinnor. Vad menas med kvinnors rättigheter? Islamister brukar vara duktiga på att ställa logiken på huvudet, som när de definierar dessa rättigheter som kvinnans ”rätt” att bära slöja!

-Stora summor från gulfstaterna, främst Saudiarabien, har finansierat valkampanjen. Vad innebär detta för partiets politik? Ska vi tro att det inte finns några krav som medföljer dessa generösa donationer. Ingen risk för att det finns en samsyn här om relationen mellan stat och religion?

-Al-Nahda själva hävdar att deras politik ska modelleras efter den som drivs i Turkiet och Malaysia. Turkiet används ofta som ett exempel av islamister för att slå dunster i ögonen på de som granskar dem. Vad innebär detta egentligen, om vi nu utgår från att de talar sanning, vilket verkligen vore att tänja på den goda viljan. Turkiet är en stat som steg för steg nedmonterar den lagstiftning som har syftat till att landets offentliga liv ska vara sekulärt. Slöjförbud i skolor och annan offentlig verksamhet har tagits bort. Skyddet för sekulära muslimers livsstil blir allt mer nedmonterat, såsom är fallet med den allt mer aggresiva lagstiftningen för att beskära konsumtionen av alkohol.

Journalister förföljs och ställs inför domstol utan rimlig grund och personer tilldöms hårda straff med anledning av att de kritiserar religionen. Turkiet är helt klart på väg åt fel håll.

Vidare så kan man se oroväckande trender inom utrikespolitiken. Aggresiv och hotfull retorik gentemot Israel och Cypern paras med ett närmande och kanske rent av en allians med Iran. De båda planerar t.ex. att tillsammans slå till mot kurderna i sina respektiva länder och inne i Irak.

Vad gäller Malaysia, så är detta ett ännu värre exempel. Faktumet att al-Nahda nämner detta land är oroväckande. Malaysia har hamnat under radarn och inte fått särskilt mycket uppmärksamhet sedan de  införde sharialagar. Detta har skett som en konsekvens av stora investeringar i religiös ”upplysning” á la wahhabismen från Saudiarabiens sida. Precis som i ursprungslandet patrullerar nu shariapoliser på Kuala Lumpus gator och dikterar hur kvinnor ska vara klädda och hur nära varandra kvinnor och män får stå på gatan. Personer som påträffas med att dricka alkohol får spöstraff.

Är det dessa som är al-Nahdas förebilder så vet vi vad Tunisiens moderniserade invånare har att vänta!

Min slutsatts blir att al-Nahdas politik i Tunisien kommer bestå av en gradvis förändring av samhället i riktning mot sharia, men med förändringstakten anpassad till de tunisiska förhållandena. Pompösa tal om respekt för kvinnans rättigheter kommer att hållas men de kommer att stå i skarp kontrast till partiets egentliga och dolda värderingar. Finansieringen från Saudiarabien tyder på ett starkt band dem emellan, vilket al-Nahda gärna försöker dölja då detta avslöjar deras dubbelspel. Saudiarabien investerar inte en rial utomlands utan förväntningar på utdelning, en utdelning som al-Nahda troligen har lovat dem.

Bäva Tunisiens kvinnor, intellektuella, konstnärer, sekulära och fritänkande människor, ty skymningen nalkas…..

Annonser
%d bloggare gillar detta: