Vänsterextremisterna rättfärdigar sitt våld genom en inversion av rollerna ”förövare” och ”offer”

Man ska tacka Uppdrag Granskning för att de nu har gjort så att fler har fått upp ögonen för vilket hot mot det demokratiska systemet de vänsterextrema i RF och AFA verkligen är. Det har dock varit påtagligt ända sedan Göteborgskravallerna att deras målsättning går långt bortom att bekämpa nazister. Hela det demokratiska och kapitalistiska systemet är de vänsterextremas måltavla. Att betydande delar av vänsterpartiets ungdomsförbund och även moderpartiets representanter stödjer eller accepterar RF:s och AFA:s aktivitet säger mycket om till vilken låg grad Vänsterpartiet har lämnat den revolutionära kommunismen bakom sig.

Det började med nazisterna, men det slutade inte där. Det fortsatte med sverigedemokraterna och sedan de ”klassiskt liberala” och numera alla allianspartierna. När ska samhället ta detta på allvar? Det stjälper viljan att agera när forskare som Magnus Wennerhag svamlar om att de vänsterextrema rörelserna präglas av ”direktdemokrati och deltagardemokrati”, vilket är inget annat än en omskrivning av ”gatans parlament” där den som skriker mest eller skrämmer mest, får mest inflytande. Detta är själva motsatsen till demokrati! Wennerhag lägger lite vikt vid vad som står i deras manifest när det gäller våldsideologin och det våld som faktiskt utövas. Viktigare enligt Wennerhag är det ”idealsamhälle” de vill ha. Precis på detta sättet har kommunister alltid resonerat. Våldet är rättfärdigat eftersom det är enda sättet att uppnå utopia. Miljoner måste dö, men det är det värt! På vilket sätt ett samhälle utan yttrandefrihet och med den demokratisyn som är förhärskande bland dessa grupper kan vara ett ”idealsamhälle” för en forskare som Wennerhag är svårt för mig att förstå. Är de fem Södertörnforskarnas relativistiska och politiserade debattartikel ett uttryck för högskolans förfall?

Det som slår mig under uppdrag granskning är att begreppet ”strukturellt våld” återigen dyker upp. När jag läste freds- och konfliktkunskap utgjorde Marxistisk teori en inte obetydlig del av begreppsvärlden. Som ett sätt att legitimera det oprovocerade bruket av våld uppfanns begreppet ”strukturellt våld”. Det innebär att man vänder på händelseförloppet och inverterar rollerna ”förövare” och ”offer”. Ur marxistisk synvinkel är det vi vanligen uppfattar som etablerade kapitalistiska ekonomiska mönster att betrakta som förtryck och inte bara det utan även en form av ”våld” mot de som befinner sig i en ogynnsam situation i detta system. Fredsforskaren Håkan Wiberg definierade detta ”strukturella våld” som att människor dör i onödan pga ojämlik fördelning av resurser. Detta gör det legitimt för de som ”utsätts” för detta ”strukturella våld” att vara de första att lyfta vapen mot sina ”förtryckare” då de egentligen redan har utsatts för ”våld”. De agerar således egentligen i ”självförsvar”.

Wiberg tar som exempel, när ett land i 3:e världen, utbildar jurister istället för agronomer eller tillverkar kosmetika istället för mediciner. Om alla resurser bara fördelades lika och man bara utbildade läkare och agronomer och tillverkade mediciner som kunde distribueras utan kostnad till befolkningen så skulle ingen dö i onödan, drömmer Wiberg i sin ”Konfliktteori och fredsforskning” som är en av de essentiella böckerna på fredsforskningens grundkurs. Problemet med Wibergs fantasier är att detta redan har testats i länderna Sovjetunionen och Maos Kina och fortsätter att testas i Nordkorea. Resultatet blev att 100 miljoner dog. Det värsta exemplet på sant strukturellt våld! Om en stat bara fokuserar på att tillhandahålla läkare och tillverka gratis mediciner utan att inse att man måste tillåta konsumtionsartiklar, såsom den till synes onödiga kosmetikan, som ger vinst och således tillväxt så finns det inga resurser att betala för läkarna och finansiera gratis mediciner. Detta faktum förstår dock inte en marxist.

Samma synsätt blir påtagligt när man ser hur vänsterextremisterna resonerar i UG. En aktivist hotar en ung moderat, Rebaz Sanar, och säger att han ”förstör hans liv”, syftandes på att moderaten står för ett system som förtrycker honom strukturellt. Precis som när det gäller 3:e världen, så ses kampen mot det kapitalistiska systemet i västvärlden som en form av självförsvar mot vad man utmålar som ”strukturellt våld”. Som Mathias Ståhle från Eskilstunakuriren också säger i UG så pekar man på vad man ser som ett ”inneboende våld” i systemet som motivation, vilket är ett annat ord för samma sak. Detta motiverar att alla marknadsinriktade krafter idag riskerar att utsättas för våld och hot. Slutmålet är fullständig dominans, ett samhälle som styrs av marxstiska principer, ja, rent av revolution. Det enda som förhindrar detta är aktivisternas numerära underläge visavi ordningsmakten.

Självförsvarsargumentet lurar ingen, som inte har ideologiskt färgade glasögon på!