Skrota asylrätten!

DEBATT

Asylrätten måste avskaffas och ett bättre system tas fram som ersättning. Det finns inget annat val längre. Asylrätten framstår idag mest som en absurd fars. I princip innebär asylrätten att alla som känner sig förtryckta, förföljda eller lidande av en konflikt har rätten att ta sig till Europa för att söka asyl här. EU:s medlemsländer säger sig stå för denna princip, men likväl gör de vad de kan för att förhindra de asylsökande att komma hit för att söka asyl. Varför agerar man då så här? Svaret är att man vet om att asylrätten inte fungerar som den var tänk. Till stor del på grund av att fördraget skrevs under andra förutsättningar än vad vi har idag.

Migrationsforskaren vid Göteborgs universitet Joakim Ruist gjorde 2015 ett utspel om att asylrätten borde avskaffas då det i längden inte är ett hållbart system. Han grundade detta på dels att det ger incitament att ge sig ut på farliga resor över Medelhavet och dels att det ändå inte finns ett stöd bland Europas befolkning för att leva upp till asylrätten fullt ut då det istället finns en önskan om en övre gräns för migrationen.

Faktum är att Europa bara befinner sig i inledningen av det migrationstryck som byggs upp nu med ursprung i Afrika och Mellanöstern. Österrikes militära underrättelsetjänst (HNaA) bedömer att 15 miljoner afrikaner är på väg mot Europa de närmaste fyra åren, på jakt efter en bättre levnadsstandard. En enorm befolkningstillväxt i dessa regioner kommer skapa migrationsströmmar mot Europa med anledning av fattigdom, dysfunktionella stater och i viss mån konflikter.

Afrikas befolkning kommer mer än fördubblas fram till 2050, med en tillväxt från 1,1 miljarder upp till 2,4 miljarder. Även Menas befolkning kommer fortsätta växa under lång tid framöver, vilket vidare göder sociala frustrationer och konflikter. Genom att försöka upprätthålla den chimär som asylrätten egentligen är så kommer vi bibehålla dagens starka ”pull-effekt” på världens fattiga och frustrerade. Detta är inte en hållbar situation!

Afrikanska båtmigranter på väg mot Europa via Italien

Afrikanska båtmigranter på väg mot Europa över Medelhavet

Den primära anledningen till att asylrätten inte fungerar som den är tänkt idag är för att om rätten att söka asyl ska kunna upprätthållas så måste de som inte beviljas uppehållstillstånd vara villiga att återvända och rent av, vara möjliga att skicka tillbaka. Annars innebär ett upprätthållande av asylrätten detsamma som FRI MIGRATION. Resultatet blir att alla som kommer hit stannar, oavsett vad vi beslutar. Detta vet Europas ledare och därför försöker de underminera flyktingkonventionen samtidigt som de låtsas som att de lever upp till den.

FN:s flyktingkonvention från 1951 skrevs med situationen under världskrigen i åtanke och gällde fram till -67 bara internt mellan de europeiska länderna. Det faktum att detta fördrag skrevs med Europas erfarenheter i åtanke är den andra anledningen till att den idag inte fungerar som den var tänkt att göra.

Man tänkte sig då relativt korta och definierade krig och långa perioder av fred där emellan, så att de personer som hade beviljats asyl skulle kunna, och faktiskt förväntades vilja, återvända till sina hemländer när dessa krig var avslutade för att bygga upp igen. Givet att gränserna inte hade ändrats. Idag har vi en situation där krigen ofta drar ut på tiden och de som avslutas, följs av en politisk oro som inte tycks vilja upphöra. Detta samtidigt som vi ser att den huvudsakliga ”push-faktorn” bakom migrationen idag är missnöje med ekonomiska möjligheter och politiskt vanstyre, vilket vi inte kan se ett slut på under överskådlig tid.

Man kan även konstatera att när konventionen skrevs i 1951 så förväntade man sig att det skulle vara lika lätt att identifiera lidande grupper som under det nyligen avslutade världskriget. Ingen kunde betvivla att judarna var ett förföljd grupp. Ingen kunde betvivla värdet av att ta emot de mycket unga finska krigsbarnen till Sverige. Ingen kunde betvivla att miljoner tyskar blev fördrivna från de östra landsändarna 1945 av Sovjetunionen.

Idag är situationen mycket annorlunda. Hur ska en migrationshandläggare i Sverige idag kunna med säkerhet bekräfta en historia från en person från Afghanistan eller Eritrea? Vad vet denna handläggare, eller ens UD, om den enskilda individens situation eller hur säkerheten ser ut i dennas landsända?

Situationen kompliceras även av att det genom åren har lagts till flera ”rättigheter” som inte fanns i det ursprungliga dokumentet. Den f.d. riksdagsledamoten (m) Anne-Marie Pålsson skrev i våras om detta i Det goda samhället. Idag ses det som en del av asylrätten bland annat att stanna kvar i landet man har fått avslag från för att sedan lämna in upprepade ansökningar. Mest skadligt är dock den av aktivisterna inbillade rätten för en asylsökare att lämna in sin ansökning utan något som helst medel för identifikation. Denna absurda situation förstärker det förhållande jag tar upp ovan, med svårigheterna för handläggare i Sverige att göra en individuell bedömning av en person från en för denna så pass främmande miljö som det ofta handlar om om denna inte ens går att identifiera. Det hela utvecklas som sagt mer och mer till en parodi, i både stort och smått.

Sist men inte minst så hör det till saken att eftersom konventionen skrevs med intern europeisk migration i åtanke hade man heller inte i åtanke de stora konflikter som skulle uppstå när man som idag flyttar stora mängder människor från en kultursfär till en annan. Ingen hade i tankarna att den inhemska befolkningen själva skulle komma att behöva göra avkall på essentiella delar av den egna civilisationens samhälleliga värden som en konsekvens av undertecknandet av konventionen. Istället förhåller det sig så att det uttryckligen deklareras i Artikel 34 av flyktingkonventionen att flyktingarna skyndsamt ska assimileras in i mottagarsamhället!

I summering kan man konstatera att FN:s flyktingkonvention hade i åtanke korta krig med tydliga offergrupper. Idag har vi ett permanent tillstånd av konflikter, vanstyre och fattigdom som driver folk framför sig, där mycket få någonsin kommer återvända oavsett beslutet från myndigheterna. Konventionen är med andra ord inte anpassad till dagens verklighet och måste skrivas om och asylrätten måste skrotas.

Istället måste vi skapa ett nytt system där vi dels kan behålla kontrollen över det antal migranter som vi tar emot och dels kunna välja vilka vi vill ta emot. Det ska inte längre vara så att de som har resurserna eller den fysiska styrkan att ta sig till Sverige ska vara de som får söka asyl här. Ett moraliskt system hade byggt på att vi själva, på plats, väljer ut de grupper som vi anser är i behov av skydd här i Sverige, vilket är de verkligen svaga och utsatta. Till dessa räknar jag inte unga och starka män eller de mer välbeställda av migranterna!

Det enda sättet att uppnå denna, moraliskt hållbara situation, är att asylrätten skrotas omgående och att vi kollektivt i Europa uppvisar en fullkomlig nolltolerans för den illegala migration som asylrätten göder. Bara så kan vi få ett stop för resorna över Medelhavet och därmed även få rättvisa och ordning i flyktingmottagandet och dessutom genom att begränsa numerären få en situation som är ekonomiskt och socialt hållbar för Sverige.

Vi står inför en ny folkvandringstid!

Under hösten 2015 fick vi höra från våra politiker att situationen med den enorma flyktingvågen var exceptionell och unik. Påföljande år skulle antalet migranter falla betydligt. Redan då var det uppenbart att dessa påståenden inte var korrekta och nu får vi bekräftelse på detta. Prognoserna för antalet migranter till EU under 2016 matchar och i vissa fall toppar dem för 2015. Det finns ingen händelse som just nu kommer minska flödet av migranter till Europa. Inte fred i Syrien, inte någon annan handling i avsändarländerna som vi kan se i det korta loppet. Det är endast en förändrad attityd från de tänkta mottagarna som kan förändra den rådande situationen. Den svåra belägenhet som Europa befinner sig i just nu går med andra ord inte bara att ”vänta ut”.

Istället är det så att vi befinner oss i det inledande stadierna av en ny folkvandringstid. Orsaken är, som alltid, en befolkningsexplosion! Afrika och stora delar av övriga Mellanöstern genomgår just nu en sådan utveckling. Ta Irak som exempel på denna utveckling: 1989 hade landet en befolkning på 17 miljoner, 2014 på 32 miljoner och för 2050 är prognosen 83 miljoner! Iran som har fått ner sina födelsetal kommer ändå landa på 92 miljoner samma år och Turkiet där turkar har en relativt låg nativitet och kurder en väldigt hög, vilket för övrigt ligger bakom Erdogans hårda linje gentemot kurderna, kommer landa på 95 miljoner. Pakistan som genererar en hel del migration till Storbritannien kommer växa från 173 miljoner till 300 miljoner. Det finns andra områden med väldigt hög tillväxt, såsom Jemen, men det stora problemet finns i Afrika.

Afrikas befolkning på ca en miljard kommer växa till 2,8 miljarder fram till 2060. Nigeria kommer gå från 158 miljoner till 400 miljoner. Egypten växer från 82 till 150 miljoner, Kenya får 95, Sudan 80 osv. Denna tillväxt kommer pressa redan idag ansträngda system till bristningsgränsen. Afrikas ekonomi växer ganska bra idag, men det känns som att befolkningstillväxten har kapaciteten att omintetgöra dessa framsteg och skapa stora grupper av ekonomiskt utslagna. Tillväxten är ojämn och till stor del externt genererad från Kina och korruption ser till att stora vinster inte återinvesteras i systemet. Den stora befolkningstillväxten skapar också en kamp om resurser mellan stammar och folk som kan leda till nya konflikter. Ojämn tillväxt mellan religioner, där islam tenderar att växa snabbare, kommer skapa konflikter mellan islam och kristendomen om utrymme.

En ny Folkvandring!

En ny Folkvandring!

De stora drivkrafterna bakom den folkvandring som vi ser nu är dock inte krig. Syrien är ett undantag och syrierna är i minoritet bland migranterna. Syrien har dock haft effekten av en murbräcka in i Europa för övriga. Alla de svarta afrikaner och nordafrikaner som fyller båtarna från Malta till Gibraltar kommer oavsett krig eller fred. Dom är uteslutande ekonomiska migranter. Krigen är just nu ändå fåtaliga på den Afrikanska kontinenten. Eritrea, som är en stor källa till migranter till Sverige, har inte befunnit sig i krig på 15 år nu. I Somalia pågår ett lågintensivt krig mot Shabaab, men stora delar av landet är säkra. Samma sak gäller för Afghanistan, som är källan till lejonparten av våra ensamkommande ”barn”.

Den gemensamma nämnaren mellan Afrika och Mellanöstern är att befolkningstillväxten sätter press på dysfunktionella stater som har en undermålig förmåga att planera för denna situation. De lider av låg tillväxt och svårigheter att ta till sig modernismens tänkande, både när det gäller faktorer som påverkar ekonomisk utveckling och sociala strukturer. Detta är särskilt påtagligt när det gäller arabvärlden, som inte har den tillväxt som man skulle kunna förvänta sig från en gammal kulturregion. Afrika är mer ursäktat i det sammanhanget. En faktor som ytterligare bidrager till att arabvärlden har så svårt för att hantera det stora befolkningstrycket är de likaså dysfunktionella politiska strukturerna. Här har Afrika, i stort, gått om och förbi arabvärlden. Reaktionära religiösa regimer blandas med lika hänsynslösa sekulära autokratiska regimer. Så länge Mellanöstern fortsättningsvis förblir odemokratiskt så kommer förmågan att hantera befolkningssituationen och hålla befolkningarna i regionen tillfreds att förbli låg.

Således; ett Afrika som rent ekonomiskt inte kommer kunna ge sin växande befolkning de möjligheter som de önskar, och ett Mellanöstern som förutom detta kommer att förbli politiskt instabilt under överskådlig tid. Migrationstrycket mot Europa kommer alltså förbli högt under de närmaste decennierna och troligen bara öka och öka. FN förutspår att ca 2,2 miljoner människor årligen kommer söka sig till den utvecklade världen fram till 2050. Mer än hälften av dessa kommer sikta mot Europa. Personligen tror jag att detta är lågt räknat. Det kan komma att handla om flera miljoner per år. Oavsett vad man tycker om vad som är mest moraliskt korrekt när det gäller hanteringen av detta migrationstryck, så måste vi inse att det kommer bli större och större. Tiden för velande och halvmesyrer är för länge sedan förbi. Europa måste upprätta en hållbar strategi som möjliggör att man kan ta emot de politiska flyktingar som verkligen inte kan hjälpas på plats och som vi vill skydda, medan man avvisar rena ekonomiska migranter och dem med alldeles för svag grund för politiskt skydd. Om vi går in i denna folkvandringstid i dagens skick så kommer Europa förändras på ett mycket dramatiskt sätt under de kommande decennierna.

Vi tvingas åse rättssamhällets upplösning

Kan ett samhälle anses vara ett rättssamhälle utan rättvisa? Kan det anses vara ett rättssamhälle utan att alla medborgare och andra personer som befinner sig i landet behandlas lika av lagen? Kan ett samhälle anses vara det när kriminella undflyr påföljd med anledning av att de själva påstår att de är minderåriga? Ett samhälle där man tar emot och skyddar krigsförbrytare på grund av att migranterna som kommer över gränsen inte tvingas att identifiera sig. Vi har nått vägs ände när det gäller detta snedvridna tänkande där man sätter en grupp över en annan och följer en linje som leder till orättvisa och omoral.

När man låter folk passera in i landet utan identifikation så uppträder tre grundläggande problem: 1) Staten ger avkall på möjligheten att på en god grund avgöra om huruvida en person har, enligt våra principer, rätten att få uppehållstillstånd i landet. 2) Personer kan inte lagföras för brott om man inte kan fastslå att de är straffmyndiga. 3) När man inte identifierar personer som vill in i landet så släpper man därmed även in krigsbrottslingar och terrorister i landet. Detta är en i högsta grad omoralisk handling, inte bara gentemot det svenska folket som man utsätter för en risk, utan även gentemot befolkningarna i de krigsdrabbade länderna där dessa män har utfört sina dåd. Slussandet fram och tillbaka av mordiska jihadister tillhörande IS och andra organisationer kan närmast liknas vid nazisternas ”ratlines” efter kriget. Så mycket var ”aldrig mer” värt!

Hur ska vi på ett rättssäkert sätt avgöra om vi bör ge någon asyl om vi inte kan säkerställa identiteten? Det ska inte vara vårt ansvar att reda ut vem en person är! Kan man inte identifiera sig så kommer man inte in i landet. Så enkelt ska det vara. Det finns ingen som helst anledning att tro att man inte kan medföra något som helst bevis för att man kommer från ett specifikt land. Ska vi förväntas tro att man kan få med sig sin mobiltelefon, som alla tycks ha, men aldrig varken sitt pass, sitt körkort eller annat ID-kort? Alla påstår sig ha ”tappat” passet i havet man mirakulöst nog lyckats behålla greppet om iphonen. Inte ens ett födelsebevis, bibliotekskort, studentkort, skolbetyg, faktura för hyra av lägenhet eller vad tusan som helst? Ska vi verkligen utgå från att de som kommer hit utan någonting som kan hjälpa oss att identifiera dem eller deras tidigare bostadsorter, gör så utan bedrägligt uppsåt? Vi måste vara det dummaste folket i världen! Konsekvensen blir att vi inte kan hjälpa dem som verkligen behöver vårt skydd!

Rättssamhället är på god väg in i en systemkollaps. Polisen kan, sedan länge, inte upprätthålla lag och ordning. Idén om att alla ska få lika behandling av lagen har medvetet underminerats genom att icke-medborgare och personer från andra kulturer får frikort från ett antal brottsliga handlingar, på grundval av att de anses (?) inte kunna förstå bättre. Kärnan i detta rättsliga förfall är det socialistiska tankesätt som har väglett vår rättsuppfattning i decennier, där förövaren alltid själv är ett offer för någon form av struktur. Förövaren kan därmed aldrig anses vara fullt ansvarig för sina handlingar. Därför sätter vi inte hårt mot hårt mot de marockanska ”gatubarnen”, våldtäktsmännen, rånarna och de som demolerar sina flyktingboenden. Bristerna i detta tankesätt har varit synbara många år nu, men i och med inflödet av unga män från Menaområdet så har dessa blottats fullständigt för alla att se. Ett system som vårt, som lägger sig platt för de kriminella och intalar dem att de inte är ansvariga för sina egna handlingar utstrålar en svaghet som personer som är benägna att begå brott inte är sena att dra nytta av. De unga män som invandrar idag från Mellanöstern är särskilt benägna att se denna svaghet som just en uppmuntran att göra som de vill, då förståelse för kriminella är för dem ett främmande begrepp. Om brott inte bestraffas hårt, så måste det ju betyda att det tolereras?

Systemets svårigheter att hantera de s.k. ”gatubarnen” i Stockholm och Göteborg illustrerar felet med detta tänkande. Man säger sig inte kunna lagföra de unga männen då man är beroende av att de själva korrekt ska deklarerar sin egen ålder. 30-åringar säger sig vara 14 år säger poliserna i Stockholm. De ses som offer som helt plötsligt bara råkar befinna sig här i Sverige, som nedsläppta av storken. Är det inte rimligt att konstatera att de har tagit sig hit på eget bevåg, i strid med gällande lagar? Ska de då inte få ta konsekvenserna av denna handling, istället för att Stockholms och Göteborgs unga flickor får betala priset, när de går fria från ett övergrepp på väg mot ett annat? Var ligger rättvisan i detta förfarande? Kan ett rättssamhälle verkligen fungera utan rättvisa?

Det orättvisa rättssamhället är en styggelse för alla som vill se likhet inför lagen. I början av året kom det till känna att asylsökande som ertappas med att köra bil utan giltigt förarbevis släpps av polisen utan påföljd, då polisen tillämpar en omvänd bevisbörda för dessa asylsökande. Istället för, som är brukligt, att föraren bevisar att han har tillstånd att framföra ett fordon, så tar polisen på sig själva att bevisa att den asylsökande inte har ett tillstånd utfärdat i hemlandet, vilket är smått omöjligt om detta är en krigszon, eller ett land av den mer kaotiska sorten. Resultatet blir att det är fritt fram för asylsökande att köra bil utan körkort. Detta tänkande genomsyrar tyvärr alla kontakter med migranterna där man tycker sig ha anledning att ta hänsyn till faktorer som kultur, religion och ursprungsland. Straffrabatter för hedersmord och sexövergrepp utfärdas i parti och minut. Förstår man inte att denna orättvisa och direkt uppmuntrande till lagbrott och verkar för ett underminerande av förtroendet för rättssamhället bland befolkningen i stort? Snart kommer folk allt mer känna sig tvingade att ta lagen i egna händer. Då är det rättssamhälle som vi mödosamt har byggt upp ett minne blott.

%d bloggare gillar detta: