Populismens seger ger oss fyra år till med svikna löften, samhällssplittring och lugnande godnattsagor!

KOMMENTAR

Så var valcirkusen över, för denna gång. Resultatet var minst sagt oväntat, men det är en annan historia. Det man kan fastslå, är att valet präglades av populism. Det präglades av en kamp mellan två typer av populism: en nyttig och en skadlig.

Den nyttiga populismen är ett uttryck för informationsflödet mellan politiker och folk. En funktion genom vilken demokratin får ny energi och vitalitet. Den innebär att politikerna faktiskt lyssnar på vad väljarna prioriterar och vill se för utveckling i samhället. Detta innebär inte att de formar sin politik precis därefter, om den inte går att genomföra, men att den i stort vägleds av vad folkmajoriteten vill i essentiella frågor.

Den skadliga populismen består i att partierna gör vad som helst för att bli valda, vilket medför att de driver en politik som inte är realistisk och förankrad i fakta och en förståelse för samhällets mest grundläggande processer. Politiken går ut på att lova, lova och lova lite till, med vetskapen att man aldrig kommer kunna leverera eller hålla det som man lovat. Man lurar helt enkelt väljarna i kallt blod. När det sedan inte går som utlovat, så följer ursäkterna som grundar sig på ”oförutsedda omständigheter”. Problemet är att dessa omständigheter ofta inte alls är oförutsebara, om man, som sagt, bara förstår samhällets grundläggande processer. Det finns så klart skadliga populister som inte vet, men de flesta är bara cyniker som mer än väl vet att de inte kan hålla sina löften. Såsom bensinskatter som inte skulle höjas, eller sjukvårdköerna som skulle försvinna i ett nafs. Man lovar en fungerande integration, social harmoni och starka samhällsfunktioner. Man lovar ordning, men levererar kaos! Likväl tycks väljarna inte ha reagerat. I alla fall inte i tillräcklig omfattning.

Den skadliga populisten söker röster genom att lova allt till alla och delar ut förmåner till så många grupper i samhället som möjligt. Den är på så vis tätt knuten till identitetspolitik. I denna valrörelse har vi bland annat sett sena beslut om höjt bistånd till länder varifrån det finns många migranter i Sverige, eller ännu mer direkt, bidrag till deras etnoreligiösa föreningar här hemma. Hillary Clintons presidentvalskampanj utmärkte sig på detta viset med utspel till alla etniska subgrupper i USA, utom de vita vill säga. Denna identitetspolitiska populism verkar givetvis splittrande för samhället. Sina egna utlåtande till trots, så var det Obama och Hillary som fördjupade rasklyftorna i USA. Trump utgjorde helt enkelt motreaktionen på denna politik. En reaktion som illustrerade att vita också ansåg att de hade intressen. Som Alexander Bard många gånger har framfört; om man splittrar samhället i raser och etniciteter och gynnar minoriteterna över den vita majoriteten, så kommer givetvis också dessa vita för eller senare kräva sina särrättigheter. Vill etnicitetssplittrarna verkligen ge sig in på denna väg, istället för att förstärka ett samhälle där alla har samma rättigheter?

Inte alla partier är populister, nyttiga eller skadliga. Vissa säger till väljarna exakt vad de inte vill höra. De hårda sanningarna. Detta går dock sällan hem i stugorna. I alla fall inte förrän det blir riktigt illa ställt med ett lands essentiella institutioner. Detta är demokratins grundläggande problem. Genomsnittsväljaren vill bli ljugen för. Vill bli bedragen! På något undermedvetet plan vill väljaren i gemen, vaggas till ro och få höra från sina politiker att allt är bra och att lösningen finns runt hörnet. Att inga uppoffringar behöver göras och man lugnt kan lita på att politikerna klarar detta. Här finns det, milt uttryckt, en utmaning.

Nu blev resultatet av valet att den skadliga populismen till höger såväl som till vänster förblev intakt vid rodret, medan den nyttiga populismen strandade likt en blåval på stranden och den för samhället, så essentiella, realistiska politiken aldrig gavs en chans. Jag tycker synd om Sverige! Fyra år till med svikna löften, samhällssplittring och lugnande godnattsagor.