Miljöpartiet är salafistens val!

Avslöjandet att den ökända salafistiska imamen Abu Raad i Gävles Moské har uppmanat sina följare att rösta på Miljöpartiet är en bekräftelse på det vi redan kunnat ana: Att MP inte bara är islamisternas, utan nu även salafisternas val!

Detta är resultatet av en politik som går tillbaka många år. Miljöpartiet har sedan Per Gahrton gjort antisemitiska utspel och mer och mer profilerats sig som ett parti som är vänligt inställt till islamismen och dess krav på särlagstiftning och religiös påverkan på samhället. Organisationen är full av aktivister som samverkar med direkt demokratifientliga organisationer och som för med sig antisemitiska- och demokratifientliga åsikter från sina hemländer. Denna infiltration stärker de krafter som vill inskränka yttrandefriheten och kriminalisera religionskritik.

Varför har man då gjort så här? Det finns två sätt att tolka detta ställningstagande. Å ena sidan kan man se partiets positionering i relation till islamisterna som ett försök att skaffa politiska allierade i en kamp för att fullständigt omvälva västvärlden, vilket är en tolkning som jag ser som mer och mer trolig. Eller så kan man se det som en rent krass beräkning, ett försök att ta den största portionen av landets snabbast växande väljargrupp; muslimerna. Dessa röstar redan till ca 90 % på vänsterblocket. Detta har undersökningar från runt om hela Europa visat. MP vill kapa åt sig så stor del som möjligt av dessa väljare i en huggsexa där även S har visat framfötterna med försöket att föra in Mustafa Omar i partistyrelsen.

Frågan är alltså om det handlar om en läpparnas bekännelse från miljöpartiets sida i syfte att vinna väljare, eller om en farlig samsyn om gemensamma fiender och angreppspunkter på vår demokrati?

Det tragiska i det hela är att miljöpartiets val av muslimska företrädare, med en stor andel islamister, är ett underkännande från vänstern av den muslimska majoritetens värderingar. Här ser vi återigen att det är vänstern som håller nedlåtande koloniala föreställningar om de utomeuropeiska folken! Högern, å sin sida, rekryterar mer ofta personer från muslimska länder i kraft av deras egen förmåga, som individer och inte som representanter för en föreställning som man har om deras kollektivt burna värderingar.

Miljöpartiet har förvandlats till en politisk rötkammare

Miljöpartiet är ett parti som helt tydligt är angripet av en politisk röta. I de slutna kretsarna odlas tankemönster som är främmande för samhället i övrigt och främmande för alla med en klar moralisk kompass. Denna process har pågått under lång tid, men det är först under Romson/Fridolins ledning som denna röta har exponerats fullständigt inför allmänheten. Man frågar sig hur Romson kan klämma ur sig det ena osmakliga uttalandet efter det andra, men egentligen är detta helt naturligt. Dessa uttalanden speglar hur man verkligen tänker i partiet.

När Romson uttryckte oro för att de 130 döda i terrordåden i Paris skulle kunna utgöra ett hinder för fokuset på den kommande klimatkonferensen, så visade hon att hon inte har någon som helst sympati för döda européer. Dessa döda européer fick inte stå i vägen för en fortsatt överföring av tillgångar från västvärlden till resten. Samma tankemönster blev tydligt igen när Romson nyligen i SVT kallade 9/11 attackerna för ”olyckor”! Hon menade säkert, som hon hävdar, att hon ville få fram att dessa ”händelser” (som hon skulle ha uttryckt det) var en olycka för Sveriges muslimer. De kunde nu utsättas för misstänkliggöranden och där, menar hon, gjorde Kaplan en ”bra” insatts tillsammans med andra islamistkramare, som på förhand anklagade oss för ”islamofobi” om vi ens tänkte tanken att dessa muslimska terrorister kunde vara inspirerade av koranens många våldsamma verser. Vad Romson uppfylldes av var alltså inte sympati för de 3000 döda amerikanerna, utan istället såg hon dessa döda som besvärliga då de kunde åkalla misstänkliggöranden mot muslimer. Dessa döda stod i vägen för hennes och ”miljö”partiets politiska vision!

Denna vision består av en fullständig avindustrialisering av väst tillsammans med en massiv invandring från muslimska länder som ska resultera i en nedmontering av vårt välstånd. Europa ska aldrig kunna bli storartat igen! Under miljöpartiets vision ska alla de värderingar som gjorde Europa storartat krossas av partiets aktivister. Dödade vita eller judar (i såväl Auschwitz som i Israel) har Romson och hennes partikamrater ingen sympati för. Miljöpartiets vision inbegriper användandet av västfientliga islamister, såsom Mehmet Kaplan, Yasri Khan mfl för att föra in den nya ordningen. Alla andra delar av partiets politik, som man säger sig stå för, såsom queer- och kvinnoaktivismen, får stå åt sidan när islamisterna ska föras fram mot makten.

Den senaste skandalen, som troligen inte kommer nå riksmedierna, är att den f.d. al-Qaida aktivisten Anna Sundberg (alias; Um-Anas) är aktiv i partiet. Hon sitter i grundskole- och gymnasienämnden. Anna Sundberg har varit gift med en al-Qaida terrorist, Said Arif, som 2004 blev dömd för planering av terrorattentat i Frankrike och var verksam inom al-Qaida i Irak under många år. Hon flyttade till ett område kontrollerat av jihadister i Kaukasus för all leva där med sin make och barn. När 9/11 attackerna utfördes så jublade hon tillsammans med de andra jihadisterna i bergen. Den omvändelse som hon beskriver för DN ger jag inte mycket för. Väl hemma i Sverige satt hon i styrelsen för den unkna organisationen ”Charta 2008”, tillsammans men Kaplan och Mattias Gardel, som verkade för frisläppandet av dömda terrorister. Att hon hamnade i miljöpartiet är väl bara naturligt. Där passar hon in perfekt!

Nej, det finns ingen plats i de demokratiska institutionerna för odemokratiska värderingar!

Det verkar som att SVT:s avslöjande på måndagen, att Kaplan ser ut att ha verkat till förmån för en främmande makt, var det sista strået som knäckte kamelens rygg. Att han regelbundet träffade Milli Görus, som enligt Mona Sahlins ord är; ”djupt anti-semitiskt” och enligt Kurdo Baksi har en ambition att ”islamisera Mellanöstern och hela världen”, var tidigare, enligt undertecknad, det tyngsta argumentet för hans avgång. Milli Görus är ett av Erdogans redskap för att islamisera samhället och när SVT avslöjade att Kaplan även träffade en direkt representant för Erdogans regim vars uppgift det är att infiltrera och påverka omvärldens syn på Turkiets kvasidemokratiska styre, så blev detta troligen droppen. Kaplan var med andra ord sannolikt en agent för en främmande makt! Likväl så kan inte miljöpartiet förmå sig att ta avstånd från honom. Istället försvaras hans ”goda karaktär och värderingar”. Att hans värderingar står i stark kontrast till de demokratiska gör dem tydligen inte mindre ”goda”?

Islamistkramare runt om i landet, såsom miljöpartiets Peter Eriksson i Aktuellt på måndagskvällen, envisas likväl med att påstå att kampanjen mot Mehmet Kaplan var ett utslag av s.k. ”islamofobi”. Eriksson hävdar att de som inte är etniska svenskar eller av annan religion får utstå en hårdare behandling. Detta påstående kan lätt skjutas ner, genom en hänvisning till alla dem ”etniska svenskar” som har fått lämna sina poster för långt mindre förseelser. Istället kan man vända på brädet och påvisa att dem som kritiserar islam behandlas väldigt hårt medan personer som Kaplan kommer undan med väldigt mycket väldigt länge, just därför att de är av annan religion och etnicitet.

Rashid Musa, ordförande för ”Sveriges unga muslimer”, stämmer in i denna kör av ogrundade rop efter en offerroll, i syfte att minska det framtida motståndet mot försök att föra fram islamistiska politiker på den svenska politiska scenen. Han hävdar att angreppen på Mustafa Omar och nu Kaplan, ”påverkar unga muslimers vilja att deltaga” och att detta visar för dem att muslimerna ”inte har en plats de demokratiska institutionerna.” Nej, inte så länge de försöker föra in demokratifientliga värderingar i dessa institutioner, skulle jag vilja säga till svar!

Frågan vi får ställa oss här är, till vilket pris vi vill genomföra en integration av politiken? Är egenvärdet av att föra in muslimer i de demokratiska partierna och regeringen så stort att vi ska ha överseende med att de värderingar de ofta bär på är odemokratiska? Svaret från Miljöpartiet och oftast från Socialdemokraterna (Omar till trots), är att det ÄR värt det. Integration är ett egenvärde och stärkta av ”uppbyggliga” (läs; underminerande) kulturrelativistiska värderingar så ser de inte varför våra värderingar är bättre och ska läras ut.

Jag vill hävda att priset är aldrig värt det! Låt de muslimer som har anammat vårt samhälles demokratiska värdegrund deltaga, men förskjut alla dem som vägrar att anpassa sig. Demokratin är alldeles för skör för att man ska kunna utsätta den för sådana här påfrestningar. Den enda konsekvensen av att man släpper in islamister med demokratifientliga värderingar är att man visar för de unga muslimerna att demokratin är svag i sina värderingar i relation till islam. Det skulle visa att det finns en mottaglighet för de islamistiska värderingarna, om att stat och religion ska sammansmälta, i vårt samhälle. Att sända denna signal vore en ogärning mot både dem och vårt samhälle. Vi ska inte ge dem detta intryck. Istället ska vi tydligt visa att islamistiska värderingar inte har en plats i vår demokrati och att om dessa unga muslimer vill ha en framtid inom politiken så ska de slå dessa idéer ur sina huvuden på studs!

%d bloggare gillar detta: