Egypten – De Abrahamitiska religionernas vagga

(Bright Magasin nr 2 2013)

Att de tre abrahamitiska religionerna har inspirerat varandra är allmän kännedom, men hur pass mycket det antika Egyptens religiösa föreställningar i första steget har påverkat dessa tre är mindre känt. Uppenbarligen vill framförallt de judeokristna sopa igen dessa spår, då de motsäger deras egen bild av de bud Moses fick som unika. Detta är inte en komplett genomgång av dessa spår, men jag vill lyfta fram några punkter som jag tror kan vara av intresse. Man ska när man studerar denna fråga ha i åtanke den stora grad av dominans politiskt såväl som kulturellt som Egypten utövade på närområdet. Levanten och Kanaan i synnerhet var en del av den Egyptiska periferin där inflytandet var stort. Egyptens religiösa värld överlevde långt efter att landets politiska makt hade upphört. Inte förrän kristenheten spred sig i landet och den gamla läran förbjöds försvann denna. Den egyptiska läran påverkade således inte bara judendomen utan även kristendomen såväl indirekt via judendomen som direkt under Jesu tid. Samma tankegods överfördes sedan till Islam.

Treenigheten

Treenigheten är kanske det mest förbryllande teologiska konceptet i den kristna föreställningsvärlden. Tidiga kristna teologer har bråkat om detta koncept, till exempel när det gäller om huruvida Jesus verkligen var gudomlig eller bara en människa. Detta svårgripbara koncept uppfanns dock inte av kristna teologer. Istället finns det en föregående tanke i Egypten som man sannolikt har kopierat och förfinat.

Egyptiska gudar sammanfördes ofta i grupper av tre. Familjer med far, mor och barn beskyddade ofta städerna. Solguden Re ansåg man hade tre olika gestalter under dagens lopp; barn, vuxen och gammal. Mest intressant av dessa grupper av tre är den treenighet som bildades av gudarna Amun, Re och Ptah. De kunde ses som tre gudar i en. Amun som var fördold, Re (solguden) som låter sig ses och Ptah som är förkroppsligad på jorden. Det är inte svårt att se att denna idé troligen har påverkat den kristna treenigheten bestående av Gud, den heliga anden och Jesus. Gud (Jehova) var precis som Re ”synlig” via himlafenomen, men inte i kroppslig gestalt. Den heliga anden var som Amun fördold och Ptah var som Jesus guden förkroppsligad och inkarnerad på jorden. Alla tre samma gudomlighet, men i olika gestalter. På ett djupare teologiskt plan var alla de egyptiska gudarna en och samma gud. Ett spår av monoteism som aldrig spred sig ner till de breda folklagren.

Pärleporten

Idén om Sankt Peter (Petrus) som står vid pärleporten till himlen och väljer ut de som har varit goda och ska få släppas in och väljer bort de onda som ska ner till helvetet har även den troligen influerats av egyptiska föreställningar. ”Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket..” sade Jesus till Petrus enligt Matteus- och Johannesevangelierna. Ursprunget ligger sannolikt i domen som egyptierna trodde att de utsattes för i dödsriket. Guden Anubis förde fram den döde till en våg där dennas hjärta skulle vägas mot en fjäder. Ett hjärta utan synd vägde lätt som denna fjäder och den döde kunde då passera, men om hjärtat nedtyngdes av synder såsom att ha tagit liv, stulit, bedrivit otukt, lurats osv kunde den dödas själ dömas till utplåning och efterlivet gick om intet. Parallellen till det judeokristna valet mellan himmel och helvete är tydlig och så är också agendan att kontrollera folket genom deras oro för denna dom. Den som passerade fick bli ett med Osiris, herren över dödsriket, eller som i kristenheten, sitta bredvid Jesus i himmelen.

Himmel och helvete

Det finns två versioner i den egyptiska teologin om vad som händer efter döden. Dessa kom att glida ihop efterhand, men båda har påverkat de abrahamitiska föreställningarna om efterlivet. Den första är Osiris-myten nämnd ovan. Den andra är myten om solguden Re:s vandring. Solguden åldrades under sin vandring över himlavalvet, som nämnts tidigare, för att slutligen dö och tvingas vandra genom dödsriket under natten för att sedan återfödas nästa dag. Under sin vandring genom underjorden lyser han upp tillvaron för de döda och tar med välförtjänta på sin vandring över himlavalvet nästkommande dag. De döda kan sägas ha återuppväckts från döden såsom Jesus lovade sina trogna, och deras själ, Ba, förs med upp till en annat, underförstått bättre, dödsrike på det västra himlavalvet. Egyptierna var som bekant besatta vid döden, men hade samtidigt i relation till sina samtida grannar i regionen en något ljusare och mer hoppfylld bild av denna. Återfödelse och räddning lockade för de som levde rena liv. De tre abrahamitiska religionerna har tveklöst anammat denna lockande tanke. Den judeokristna teologin har sammansmält de två egyptiska dödsmyterna till en mer samlad och slagkraftig sådan. Den tregradiga skalan; själens förintelse, dödsriket och det bättre dödsriket i himmelen förvandlades till helvete och himmel. Det är mycket svårt att bortse från denna koppling.

Monoteismens födelse

Om jag tillåter mig att spekulera en aning runt den monoteistiska tankens ursprung så tycker jag mig se en fullt rimlig koppling mellan Faraonen Akhenatons monoteistiska experiment och det judiska anammandet av monoteismen vid ungefär samma tid. De flesta källor placerar den judiska utvandringen från Egypten till 1300-talet f.kr., i det fall denna verkligen har skett vilket man kan undra då det inte finns andra källor som styrker uppgiften. Frågan om huruvida judarna befann sig i Egypten och sedan utvandrade eller inte har egentligen mindre betydelse då Kanaan och judarna oavsett stod under stark påverkan från Egypten. Faraonen Amenhotep IV (Akhenaton) som styrde mellan 1353 och 1335 f.kr. tog de funderingar, som jag nämnde ovan, om att alla gudar egentligen var en och samma, ett steg längre. Under hans styre skede en gradvis övergång till monoteism. Han valde att den enda guden som skulle dyrkas skulle vara solguden under namnet Aton. Därav hans namnbyte till Akhenaton = Den som dyrkar Aton. Alla omnämnanden av gudar ersattes med gud i singular och alla berättelser om andra gudar förbjöds och deras festspel avskaffades. Efter Akhanetons död så förvann dock denna monoteism efter bara ett par år. Det är inte alltför långsökt att anta att det judiska folkets religiösa ledare såg potentialen i denna tanke och möjligheten att ena folket med hjälp av monoteismen. Kan inflytandet ha gått i andra riktningen kan man dock fråga sig? Detta är mindre sannolikt. Man får fråga sig vad som är troligast: Att en egyptisk Faraon blir så imponerad av ett litet obskyrt (slavfolks?) ”irrläror” att han väljer att vända upp och ner på sitt rikes teologiska konstruktioner eller att detta lilla folk, varandes mer förbehållslösa än egyptierna själva, ser potentialen i en tanke som emanerar från det allsmäktiga och intellektuellt fullständigt dominerande Egyptiska rikets Faraon? En tanke som det redan finns ett embryo till i de högre egyptiska teologiska kretsarna. Ja, Gamla testamentet vill så klart få en att tro på det mer osannolika, som så ofta annars. Att denna tankes ursprung ligger hos någon annan än Jehova vore ju rent av förkrossande för hela den judeokristna läran.

Anubis

Den muslimska avskyn för hundar

Att så många muslimer avskyr hundar är ett fenomen som många säkerligen undrar över. Detta är egentligen bara kuriosa, men det är värt att förklara eftersom det är så påtagligt i vardagen i muslimska länder och vissa förorter här hemma. Först ett ord om Egyptens ”djurgudar”. Många romare och greker såg ner på egyptierna för att de som de såg det dyrkade djurgudar. Men detta var inte fallet. Egyptierna trodde inte att gudarna såg ut på detta viset. Framställningarna av de egyptiska gudarna med djurhuvuden, eller ibland hela djurkroppar, ska ses som symboler för deras förmågor och krafter. Framställningarna underlättade också för folket att skilja dem åt på väggmålningarna. Detta har inneburit lett till missuppfattningar om gudar som Anubis.

Den gud som förde den döda framför Osiris och genomförde vägningen av hjärtat som skulle avgöra om dennas själ skulle förstöras eller få komma in i dödsriket var Anubis. Denna Anubis framställdes med ett sjakalhuvud och har således i först den judiska och sedan muslimska traditionen satts i samband med dödsriket. Efterhand som detta ”nedre” dödsrike har kommit att översättas till helvetet i den abrahamitiska traditionen (medan det ”övre” dito blev himmelen) så har sjakalen och i förlängningen hunden, setts som helvetets kreatur och djävulens tjänare!

I den judiska traditionen har man lagt mindre vikt vid detta och en avsky mot hundar är inte märkbar idag, men inom islam har man dock tagit mer fasta på denna idé. Denna avsky är kanske en av de mest irrationella yttringarna av religion idag, som det är svårt att motivera teologiskt utan att avslöja tankens ursprung.

Annonser

Om Mons Krabbe
Jag är en liberal-konservativ skribent och samhällsdebattör. På denna blogg skriver jag artiklar om säkerhetspolitik, historia, samhälle och religion. Är aktiv inom Medborgerlig Samling, där jag sitter i styrelsen. Är talesman i Utrikesfrågor och i Integrationsfrågor för Medborgerlig Samling.

11 Responses to Egypten – De Abrahamitiska religionernas vagga

  1. Klart intressant, Mons. Jag har läst med nyfikenhet och igenkännande. Såsom utbildad religionshistoriker i botten har jag ju en syn som inte direkt kolliderar med dina efterforskningar. Sedan är jag ju inte lika kategorisk som du. Tror du skulle gilla att läsa mina båda artiklar ”The story behind Passover – Truth or fiction?” som jag skrev nu under Skärtorsdagen. Även texten dagen innan ”The Crucifixion of Jesus Christ”, samt en text från slutet juli månad om gestalten Josef, han som blev slängd i en brunn av sina bröder. Vill gärna ha dina tankar om dessa texter. Jag har delat din text här på både Facebook och Twitter.

    Vänligen, Anders Moberg

  2. Att (bla.) Egypten har haft ett starkt inflytande är akademiskt accepterat. Om man ska tala om en ”vagga” är dock troligen Sumer eller efterföljare ett bättre val.

    Dina exempel är även något konstiga. Tex. handlar flera bara om kristendomen, vilket pekar på ett senare och ej gemensamt inflytande. Det samma gäller exemplet med hundar och muslimer.

    • monskrabbe says:

      Michael: Konstiga? Underlig kommentar. Jag tog dom som jag ansåg vara mest intressanta och tydliga. Det finns andra, såsom skapelsemyten, men jag begränsade mig.

      Som jag skrev så har påverkan skett dels direkt på judendomen, men även senare både direkt och indirekt på kristendomen och indirekt på islam. ”Treenigheten” berör kristendomen, ”Pärleporten” och ”Himmel och Helvete” berör alla tre religionernas syn på var man hamnar efter döden och ”Monoteismen” rör i största grad alla tre religionerna. Hundhatet har som jag sade gått via judendomen till islam, men dom har varit vettiga nog att fasa ut den dumheten. Jag ser inte poängen i din invändning.

      På vilket sätt är Sumer de abrahamitiska religionernas vagga? Skulle gärna höra argumenten för det.

      • Du talar om religioners vagga. ”Vagga” syftar normalt sett på någots ursprung—inte på något som har haft ett starkt inflytande. Egypten är dock snarare det senare än det förra. Härutöver måste en gemensam vagga visas genom gemensamheter som går tillbaka till denna vagga. Om tex. kristendomen har importerat något från Egypten som inte finns inom judendomen tyder detta _inte_ på en uregenskap som kan tillordnas en vagga, ännu mindre
        en gemensam vagga, utan tyder på en senare import av denna egenskap. För att treenigheten ska vara ett bra exempel måste du alltså visa att denna fanns redan inom judendomen (och på ett rätt tidigt stadium).

        Till detta kommer att det finns många andra inflytanden på dessa religioner, och jag tror inte att Egypten kan sägas vara det största inflytandet på kristendom och islam. Kristendomen har tex. sett ett starkt grekiskt inflytande och det finns en del likheter med tex. Mitraskulten. (En jämförelse kan dock vara svår eftersom dessa andra inflytanden till del kan ha bytt ideer med Egypten.)

        Angående Sumer och efterföljare, se tex. http://en.wikipedia.org/wiki/Panbabylonism .

        Den klassiska judendomen hade i mitt intryck _inte_ en utvecklad bild av ett liv efter döden eller av vad som sedan hände. Kontrasten med kristendomen är stor.

        • monskrabbe says:

          Med vagga syftar jag här på många av de centrala idéerna inom dessa religioner har sitt ursprung i Egypten, såsom monoteismen, som jag ser det. Dessa importerade idéer har sedan haft stort inflytande som jag säger i texten. Tycker du sysslar med hårklyverier i ditt resonemang.

          Du hänger också upp dig på att detta inflytande måste ha skett allena i de tidiga åren när den judiska religionen formades. Så ser jag inte på saken. Egypten har utövat kontinuerligt inflytande på dessa abrahamitiska religioner under lång tid. Är givetvis medveten om det grekiska inflytandet och andra källor till påverkan, men när man skriver artiklar så får man hålla ett ganska snävt fokus, följa den röda tråden som det heter, något som många som kommenterar inte visar förståelse för. Om man ska foga in allt på 2-3- A4-sidor så blir det sällen ett bra resultat. Bättre då att dela upp.

          Vad som utgör det största inflytandet kan man diskutera men enligt ovan så var ämnet för dagen vad jag såg som de nämnda religionernas vagga, inte allt inflytande på dem genom åren.

          • Som jag förstår dig förstår du mig inte pga. ”vagga”: Poängen är att ”vagga” har en rätt specifik betydelse, medan du använder ordet på ett annat sätt. Viktigt är här att den avvikande användningen inte är uppenbar från din ursprungliga text. Själv utgick jag tex. vid min första kommentar från att du använde ordet på vedertaget sätt—och under detta antagande var dina exempel verkligen konstiga och din argumentation rätt svag. Om vi, baserande på dina senare kommentarer, utgår från tesen ”Egypten har haft ett stark inflytande på X” ser det hela mycket annorlunda ut.

            Jag skulle i det här läget helt enkelt rekommendera ut du formulerar om titeln (och eventuella andra användningar av ”vagga”), så att den skenbara tesen stämmer med den verkliga.

            • monskrabbe says:

              Jag är medveten om betydelsen av ordet och det är därför jag använde det. Kan inte se skillnaden mellan att du definierar ordet som ursprung och att jag definierar ordet som ursprung. Kan du det? Känns lite som tomgång här. Tack för din vilja till feedback, men jag vet vad jag skriver och varför, så jag låter rubriken vara.

  3. Om du vill skriva om sådant här, kan Åke Ohlmarks översättning av Erich Zehren (Stjärnornas Testamente, A&W/Gebers, 1959) vara av värde för dig.

  4. Christer Brodén says:

    Enligt mitt av dig betvivlade sätt att tolka Bibeln, har du rätt. Det gäller både igensopade spår och Egyptens inflytande. Visserligen publicerade Jean-François Champollion lösningen på hieroglyfernas gåta år 1824, men gåta blev de först fr.o.m. ca år 400 e.Kr., då kyrkan förbjöd (sopade bort) kunskapen om den såsom varande hednisk. Den beryktat lärde aposteln Paulus levde 350 år tidigare, och då var Egypten den närmsta stora kulturnationen. Sannolikheten för att Paulus kunde läsa hieroglyfer var jämförbar med den, att en svensk läroverkslektor år 1913 kunde läsa tyska.

    Bevis för mitt påstående finns i NT, där hedningarnas apostel Paulus skriver till f.d. hedningar på ett språk och med begrepp som de antas förstå: ”… lät er ledas av fursten över luftens rike … den andemakt som …” (Ef 2:2). Den herre över de lägre himlarna som Paulus avser bör vara den egyptiske luftguden Shu http://sv.wikipedia.org/wiki/Shu_(egyptisk_mytologi)

    Dyrkades han i Efesus? Varför inte? Solguden dyrkades i Syrien, varifrån han importerades till Rom. Den ”kristne” kejsar Konstantin var på sin tid överstepräst i solkulten. Han satsade alltså på två hästar i sitt Konstantinopel. Paulus var tvungen känna till hela menageriet av gudar, för att kunna tala för sin. Luftens rike? Luft var det element som ord och tankar troddes vara skapade av under den äldre antiken, då ljudvågorna var okända.

    Av denna substans (elementet luft) var änglarna (betyder budbärare) skapade, liksom demoner och annat, som kan besätta oss. Kommunismens spöke (ängel) är en andevarelse sammansatt av en mängd ord, liksom Lagens Ängel. Shu var deras furste. Samtidigt som Paulus kände till och diskuterade utifrån denna världsbeskrivning, bestred han den och alla dess gudar som övertro. Senantiken var kanske medveten om ljudvågorna via stränginstrumenten. I princip är Paulus angrepp på ”psychikós” människor (överatt själiska människor 1917, oandliga 1981 = logiskt men psykopatiskt resonerande) detsamma, som angreppet på dem som låter sig styras av Shu.

    Paulus använder en vetenskapligt sett felaktig världsbild, den fornegyptiska filosofins, för att beskriva de villolärare med psykopatiska tendenser, som på hans tid började ta över kyrkan. Trots det beskriver han dem korrekt i bl.a. 2 Kor. Och det är utifrån den filosofins beskrivning av dem, som han formulerar sina kritiska åsikter om änglarna, som besatt villolärorna. Kristna har mycket svårt att tolka Paulus, då de, men inte han, med änglar alltid menar Herrens änglar. Paulus änglar har bildligt talat ofta svans, och det är sådana, som talar illa om kvinnan i 1 Kor.

    Man måste nödvändigtvis kunna lite egyptisk hedendom, om man skall förstå Bibeln, NT såväl som GT. Paulus skrev för sina f.d. hedningar. GT’s judar levde omgivna av hedendom.

    • monskrabbe says:

      Ja, jag är väl lite tveksam till din tolkning av Bibeln, men jag avfärdar den definitivt inte. Trevligt att vi är helt överens i detta fallet i alla fall! Intressanta aspekter du för fram vad gäller Paulus. Visst måste det vara så att han var bevandrad i den egyptiska religionen och kunde tyda hieroglyfer. Och Konstantin döptes väl inte förrän på dödsbädden även om han hade beskyddat kyrkan sedan långt tidigare. Han ville säkert som du säger helgardera sig.

  5. Christer Brodén says:

    En intressant detalj. Den egyptiska Himlen, som likt solen tillika var en gud, hette Nun (googla gärna på namnet). Ra försöker ständigt klättra upp på Nun och sätta sig över, varvid Nun blir sur och slänger ned Ra till Underjorden genom en avgrund i väster. Ra brukar komma upp ur en annan avgrund i öster och upprepa sitt försök. Det var därför, som han i Rom och Konstantinopel dyrkades som Sol Invictus (= den obesegrade solen).

    Då Ramses är en sammandragning av Ra och moses (= avkomma, barn) höll farao på Ra (fadern och sonen var ett) och dyrkan av Nun förekom inte (= statsfientlig verksamhet). Nun ville ju störta dem i den västliga avgrunden. Kanske något för en konfliktforskare?

    Orden ”Josua, Nuns son” upprepas ett 30-tal gånger i GT. I gymnasiet fick jag lära mig, att i Bibeln är upprepning en stilistisk metod att stryka under viktiga saker. Namnet Josua betyder ”Gud frälser”. Josua efterträdde Moses som ledare. Namnet Jesus är grekiskt. NT skrevs på grekiska. Han hette alltså egentligen Josua.

    Om Nun sägs i en gammal upplaga av Biblisk Uppslagsbok (Efs), att man inte vet mer om karln, än att han var Josuas far. Den Petrus (klippa) som blev kyrkans fundament sade också: ”Jag känner inte den mannen!” Det är väl det förnekandet, som i kyrkan kallas levande tradition.

    Muslimsk myt har gjort en fisk av Nun (googla!). Som sådan utgör han föda åt fromma muslimer, som hamnat i Paradiset. De tuggar alltså på Herren Guds lekamen!

    Annars är himlen Nun egentligen ett himmelshav på vilket gudarna (t.ex. Venus) vandrar. Gudar skall gå på vattnet! Nun kallas sötvattensguden. Att vi inte blir dränkta, beror på himlavalvet, som skiljer vattnet ovan från vattnet nedan (läs skapelseberättelsen!).

    Valvet läcker! Det kallas regn. Förvånat sägs i 1917 års Bibels ordförklaringar under ordet ”hav”, att det ibland syftar på Nilen och Eufrat. Det är ju naturligt, då floderna är himmelshavets utlopp. Att döpa någon i floden, är att döpa någon i Gud.

    Paradisfloden (regnet) delar sig i fyra grenar. En gren är Eufrat och rinner i Asien. En annan gren rinner omkring i Afrika (Kus på bibelhebreiska). Vad är det för konstigt med det? Man måste bara känna till den gamla världsbilden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: