Vellinge antog en integrationsplan med skarpa krav, men nådde inte ända fram till målet!

KOMMENTAR

Vellinges Kommunfullmäktige antog igår en ny Integrationsplan. Det som var mest kontroversiellt i denna, ur vänsterperspektiv, var att de invandrade nu får en integrationsplikt. Denna innebär att om man inte gör framsteg inom SFI, följer de aktivitetsinsatser som ska leda till arbete och får godkänt resultat på en, nu obligatorisk, kurs i samhällsorientering, så kan ersättningar komma att dras in! Ännu en gång sätter nu Vellinge ned foten, bara tre månader efter förbudet mot tiggeri.

Jag drev själv under 2015 exakt denna kravinriktade linje inom mitt tidigare lokalparti, Nya Listan (NL), vilket orsakade brytningen mellan mig och dem. Det var rätt i sak, erkände man då, men inställningen ”skavde”. Det blir aldrig bekvämt för en social-liberal när verkligheten kommer och knackar på! Följaktligen inte konstigt att NL nu invände mot Kommunstyrelsens förslag till integrationsplan.

De vanliga argumenten kom från NL:s kompisar på vänsterkanten. MP uttryckte att de inte ville att man skulle ställa några som helst krav på de som invandrat till Vellinge, vilket visar att man inte har lärt sig någonting alls från de senaste decenniernas integrationsmisslyckande.

Socialdemokraternas Axtelius deklarerade att han inte kunde acceptera en linje som ställde ensidiga krav på de invandrade. Istället, menade han, skulle man följa den mångkulturella principen att både den inhemska kulturen och den nya invandrade ska förändras för att kunna passa ihop. Varför, undrar jag? Vad är det som är fel i vår samhällskultur som nu måste ändras? Tycker ni som bor i Vellinge, eller i resten av Sverige, att vårt samhälle är så pass fel att vi måste ändra det, i riktning mot det som finns i Mellanöstern? Tycker man så, så får man väl rösta på (S), men jag tycker personligen att den svenska samhällskulturen har skapat en av de mest framgångsrika, trygga och stabila länderna i världen.

Det är just därför folk väljer att komma hit, inte sant? Normativ mångkultur är ett kapitalt misslyckande och jag hoppas att väljarna är trötta på detta experiment nu!

Moderaterna ska ha cred för sitt integrationsprogram. Några steg till så kan ni kanske till och med gå med i Medborgerlig Samling. Nåja, den piken får ni moderater kanske tåla. Vi har ju ändå legat och fortsätter ligga några steg framför er när det gäller att söka en skärpning av kraven på de som har kommit till Sverige.

Jag skulle ha velat se en tydligare formulering i integrationsprogrammet om vilka kärnvärden som man vill försvara. Ni tog upp demokrati och hedersvåld, men jag läste inget om vikten av att lära ut vilken roll yttrandefriheten har i Sverige. Att det står alla fritt att kritisera religioner och profeter och att inga blasfemilagar någonsin kommer accepteras här, såsom det ofta är i hemländerna. Vidare skulle jag vilja ha sett någon formulering om vikten av att lära ut att staten och kommunernas verksamheter är sekulära och att vi inte vill se och inte heller kommer tillåta, religiös klädnad och beslöjning på varken anställda i dessa verksamheter eller på barnen som går i skolorna.

Jag saknade också en tanke om hur man vill motverka att barn undantas av sina föräldrar från gymnastik, simning, sexualundervisning, religionsundervisning mm i skolan med anledning av föräldrarnas tro.

Således, ett steg i rätt riktning, men varför inte hela vägen fram?

Annonser

Bidrag till illegala migranter undergräver rättsstaten

DEBATT

(Josefin Utas (MED) och jag har skrivit denna artikel tillsammans för MED-bloggen där den publicerades 21/11)

I Stockholms stad har den röd-grön-rosa majoriteten röstat igenom riktlinjer om att staden ska ge ekonomiskt bistånd till illegala migranter med barn. Liknande regler finns redan i Göteborg och Malmö. Medborgerlig Samling är starkt kritiskt till detta. Inte för att det är fel i sig att hjälpa människor som har det svårt, utan för att det undergräver rättsstaten och eroderar välfärdsstaten.

Dessa illegala migranter, som av det vänsterliberala blocket benämns som ”papperslösa”, är personer som vistas illegalt i landet och antingen inte har sökt asyl, eller som har sökt asyl men inte beviljats det. Beslutet att ge bidrag till illegala migranter med barn rättfärdigas med att det är barn involverade och att politikerna måste se verkligheten, att det numera finns ett skuggsamhälle i Sverige där människor far illa. Resonemanget framförs av politiker som i många år själva har tagit beslut som bidragit till skapandet av detta skuggsamhälle. Nu vill man fortsätta bygga på det, vilket kommer att kräva ännu fler undantag och mer ekonomiskt stöd. Någonstans måste vi stiga av denna karusell som snurrar allt snabbare.

Mycket generösa förmåner för asylsökande och flyktinginvandrare, särskilt för barn och för dem som har barn, har de senaste åren utgjort starka drivkrafter för migranter och flyktingar att komma just till Sverige, trots att de passerar många länder på vägen hit. Människosmuggling har blivit till en lönsam industri för utförarna. Familjer har till och med valt att skicka hit sina barn för att deras familjer sedan ska kunna få möjlighet att komma hit genom reglerna för anhöriginvandring. När avslag kommit har sedan många valt att stanna ändå för att bli illegala migranter. Detta går ju bra när staten underlättar för dem som bryter mot lagen.

Politiska makthavare är idag ofta så uppslukade av sina egna känslor att de tappar sitt rationella tänkande och förståelsen för hur viktig lagen är för ett fungerande samhälle. Undantag på undantag görs från grundläggande principer och regler. Makthavarna glömmer att de ansvarar inför medborgarna som betalar skatterna. Dessa har rätt att förvänta sig att skattekronorna används på ett ansvarsfullt sätt.

Det svenska välfärdssystemet var aldrig tänkt som ett ”hemmakomplement” till den verksamhet som SIDA bedriver utomlands. Systemet utgör en grundtrygghet, en sorts försäkring, för landets invånare som vistas här på legala grunder. En utvidgning till att omfatta i princip vem som helst tjänar bara till att ytterligare underminera solidariteten och viljan att göra rätt för sig som skattebetalare.
Det som står i socialtjänstlagen om att kommunen har ansvar för dem som vistas inom kommunens gränser skrevs före globaliseringen och de stora migrationsströmmarna. Med tanke på hur lagen används av politiker idag bör den uppenbarligen ifrågasättas och ansvaret definieras om.

Godtycklighet och gränslöshet kan idkas i fristående privata välgörenhetsorganisationer i den mån medel och vilja finns – inte från stat eller kommun. Politikerna måste värna principerna som hela rättssystemet bygger på.
Medborgerlig Samling värnar lag och ordning. Vi anser att det måste vara glasklart vad som gäller i en rättsstat, både när det gäller rättigheter och skyldigheter. De som inte har tillstånd att vistas i landet bryter mot lagen genom att inte lämna det. Genom att lägga resurser på att möjliggöra lagtrots, så inbjuds till mer lagtrots. Våra makthavare får inte vara så naiva att de inte förstår att detta blir konsekvensen.

Sydsvenskan missförstår MED:s integrationspolitik

DEBATT

Sydsvenskan hade i fredagens nummer (7/10) fyra helsidor om det nya partiet Medborgerlig Samling. Det är bra att ett nytt och snabbt växande parti som vårt äntligen uppmärksammas av Sydsvenskan, men tyvärr finns det anledning att invända mot sättet man hanterade vårt parti. Tyvärr konstaterar jag att bilden som framträder i artikeln är förvrängd i några avseenden och det antyds på helt felaktiga grunder att vi i det stora hela skulle ha likheter med andra partier, med vilka vi varken delar värderingar eller politik.

Som integrationspolitisk talesperson för Medborgerlig Samling vill jag bemöta den felaktiga bild av vår integrationspolitik som denna blandning av utbrutna citat och reportrarnas egna texter har skapat.

Sydsvenskans artikel har tagit citatet ”fullständig anpassning” från vårt idéprogram, men citatet står inte längre i sitt rätta sammanhang och har i stället fått ett nytt sådant som ger intrycket av att vi anser att alla måste assimileras kulturellt. Så är det inte. Vad vi kräver fullständig anpassning till är de grundläggande principer som vårt moderna samhälle vilar på: Demokratin, jämställdheten, statens sekularitet, press- och yttrandefriheten, barnens rätt och likheten inför lagen. Dessa principer vill vi inte rucka på och här är det mer än befogat att kräva just ”fullständig anpassning” av dem som kommer till Sverige. Detta är en viktig ståndpunkt, då vi i dagens samhälle kan se en smygande underminering av dessa principer, när det offentliga accepterar månggifte, könssegregation, religiösa krav på samhälle och skola och faktiskt finansierar organisationer som vill avveckla demokratin.

Detta är en helt nödvändig samhällelig assimilation, men vårt parti, sprunget som det är ur liberala och konservativt frihetliga tankar, anser att en tydlig gräns skall dras mellan samhället och den privata sfären. Vi anser således att det inte är statens roll att verka för kulturell assimilation. Hur var och en väljer att leva sitt liv, värderar samhället, firar sina högtider och vad man känner samhörighet till ska givetvis inte staten ha synpunkter på, så länge man inte inskränker någon annans frihet till detsamma. Vi kräver med andra ord ingen kulturell anpassning av dem som kommer till Sverige. Att kräva detta vore, förutom att det vore en uppenbar inskränkning av den personliga friheten även, som satsning utsiktslöst, då man inte kan tvinga en person att omfamna eller känna samhörighet med en kultur eller ett samhälle.

Istället ser vi sammansmältningen av dem som kommer till vårt land, med dess majoritetskultur som en naturlig process, som givet de lärdomar som vi kan dra från historien, kommer fortskrida av egen kraft och under loppet av ett par eller tre generationer, givet att den inte aktivt motverkas av samhället, leda till en frivillig anpassning. Tyvärr blir resultatet av det normativa mångkulturella samhällsprojektet som staten driver just nu att man just motverkar denna naturliga process. Tanken att det kulturella utanförskapet, vilket blir resultatet för många grupper, ska permanentas, är märklig och gynnar varken individen eller samhället på sikt. Historiskt har över lag migrerande befolkningar frivilligt assimilerats in i värdkulturerna. Det är svårt att se varför detta skulle vara en dålig process i sig och således varför de invandrande grupperna ska uppmuntras att permanenta sitt kulturella utanförskap gentemot majoritetsbefolkningen? De franska hugenotter som flydde till England och Preussen talar inte franska idag eller har en säridentitet. De svenskar som flyttade till USA är idag fullständigt och frivilligt assimilerade i det anglosaxiska amerikanska samhället. Det är svårt att förstå på vilket sätt dessa fransmän respektive svenskar på något sätt hade mått bättre om de idag hade levt i ett permanentat kulturellt utanförskap i dessa länder.

Således är det Medborgerlig Samlings linje att inte tvinga in någon invandrare in i kulturell assimilation, men att samtidigt se till att staten inte heller aktivt motverkar den naturliga och frivilliga kulturella anpassningen till det nya landet, istället för att aktivt verka för sociokulturell splittring av samhället.

%d bloggare gillar detta: