När terrorattacker reduceras till incidenter

KOMMENTAR

Jag satt uppe sent i natt och följde rapporteringen från terrorattacken i London på främst BBC, men även på France 24 och NBC. Det som slog mig, kanske tydligare än någonsin tidigare var hur dessa nyhetskanaler, såväl som de myndigheter de citerade, konsekvent vägrade använda ordet angrepp. Det var nästan plågsamt att beskåda det utstuderade sätt på vilket man bar våld på språket i syfte att uppnå en politisk effekt. Ordet par préférence var ”incident”.

I början, när det var osäkert om vad som hade hänt, när det fortfarande kunde vara bara en allvarlig trafikolycka eller ett vansinnesdåd, så passade ordvalet. Jag följde rapporteringen från början, då jag av en slump slog på BBC just då de började rapportera, och i det läget var det rimligt att benämna det hela som en ”incident”. Det som däremot föreföll mig vara märkligt var när man envist fortsatte med att använda ordet ”incident” efterhand som det blev allt tydligare att det var en samordnad attack, då två angreppspunkter hade identifierats och när polisen hade bekräftat att de hade skjutit ned minst två gärningsmän, vilket senare visade sig vara tre stycken.

Kronan på verket kom när Londonpolisen gjorde ett tweet under småtimmarna med budskapet att det absolut var ett terrordåd, men där man dock benämnde det hela som en ”terrorincident”. Vad är nu detta? Inte en ”terrorattack”, utan en ”terrorincident”!

Vad vill myndigheter och vänsterlutande statsmedier vinna på sådant här nyspråk? I mina ögon, vill man helt uppenbarligen förminska och reducera hotet från radikala muslimska terrorgrupper!

Bruket av ordet ”incident” är så konsekvent och utstuderat att vi behöver ägna det lite uppmärksamhet. En vanlig definition är ”tillfällig och störande händelse”. Synonymer anses förutom ”tillfällig” och ”händelse” vara, ”episod”, ”tillbud” och ”missöde”. Episod å sin sida är bland annat en olyckshändelse eller en tillfällighet. Tillbud är hotande händelse och ett olyckstillbud. Missöde slutligen en olycka eller en fatalitet. Ja, ni får bilden här!

Den känsla man vill förmedla genom bruket av ett ord som incident är att:

1) Terrordåden är tillfälliga missöden och absolut inget som vi kommer behöva oroa oss för på lång sikt. Absolut inget som innebär att vi behöver ta åtgärder. Detta kommer gå över snart. Sitt bara still i båten!

2) Terrordåden är tillfälliga olyckshändelser och störande episoder, som ”är en naturlig konsekvens av att leva i en storstad”. Nästan som en naturkraft som vi inte kan råda på.

3) Terrordåden är en konsekvens av mänskligt vansinne och attentatsmännen är uppenbarligen förvirrade. Det finns ingen genomtänkt tanke här inte. ”Incidenterna” är tillfälligheter! Det finns ingen genomtänkt strategi. Bara slumpmässiga vansinnesdåd. Det finns således ingen anledning att agera mot de krafter som ligger bakom dessa dåd. Detta ska anses vara en polisiär fråga och absolut inte en politisk dito.

4) När terrordåd har förvandlats till blott ”incidenter” så finns det ingen fiende och ingen krigsförklaring mot västvärlden. Hur kan man befinna sig i en kamp mot incidenter. Blotta tanken är ju löjeväckande. Detta är ännu mer förminskande än begreppet ”kriget mot terrorismen”. På detta sätt vill man förvandla dem som pekar på hotet från de radikala och våldsamma grupperna inom islam till löjliga personer som ser hot där det uppenbarligen bara finns tillfälliga och olyckliga händelser.

Hemma i Sverige har vi vant oss vid att medier och politiskt korrekta politiker brukar ord som ”incident” eller ”händelse”, eller vad som helst som gör att de slipper ta ord som attack eller angrepp i sina munnar. Detta är en smygande indoktrinering av tittare och åhörare, ett försök av forma debatten genom bruket av nyspråk, som jag hoppas att alla som ställs inför fenomenet ska genomskåda! Angreppet i London är, precis som de i Manchester, Stockholm, Berlin, Paris och Nice, inte incidenter med något diffust eller obegripligt ursprung. Dessa är tveklöst angrepp, som utgör delar av något som allt mer börjar likna början på ett krig.

 

Annonser

Om Mons Krabbe
Jag är en liberal-konservativ skribent och samhällsdebattör. På denna blogg skriver jag artiklar om säkerhetspolitik, historia, samhälle och religion. Är aktiv inom Medborgerlig Samling, där jag sitter i styrelsen. Är talesman i Utrikesfrågor och i Integrationsfrågor för Medborgerlig Samling.

15 Responses to När terrorattacker reduceras till incidenter

  1. Lokatt says:

    Du har fullständigt rätt.

  2. bbnewsab says:

    Faktiskt reagerade jag också på detta.

    Incident = ett litet och tillfälligt hack i kurvan (CD-skivan) som snart upphör att irritera och störa ordningen och som du därför absolut inte behöver oroa dig över.

    Hur kan terroristhandlingar, vilka drivs/styrs av en religiös agenda, ses som incidenter? De beror ju på ett inbyggt systemfel, i synnerhet om religionen i fråga har politiska ambitioner, något som är fallet med framför allt islam men dessutom förekommer inom kristendomen och i viss mån även i judendomen. Sannolikt inom andra religioner också, till och med inom buddhismen, en form av religion/livssyn som annars brukar strykas medhårs här i västvärlden och ses som ren och vacker. Jo, pyttsan! Spåren förskräcker för den som har ögon att se (och läsa) med.

    Religiös fundamentalism borde klassas som grav psykisk/mental störning. Den psykiatriska diagnosbibeln DSM-V har fegat ur i denna fråga. Enligt DSM-V klassas sekteristisk fundamentalism (= minoritetsfundamentalism) som mental störning, men INTE den religiösa fundamentalism som är mainstream i en region. Dvs i sistnämnda fall resonerar de ansvariga bakom DSM-V som att om majoriteten i ett område är knäpp och galen, då ska det INTE ses som mental störning. Tydligen kan bara en minoritet klassas som galen. (Detta torde vara samma mekanism som ligger bakom synsättet att man i svensk mainstreampolitik kan klassa Sverigedemokrater som knäppa och galna, men inte anhängare av de övriga riksdagspartierna.)

    • Mons Krabbe says:

      Jag kan inte skriva under på den analysen. Det finns för mycket politik, för mycket kall kalkyl i det som ytligt sett ser tokigt ut.

      • bbnewsab says:

        Utveckla gärna ditt resonemang, Mons Krabbe.

        Jag hoppas i alla fall att du inte är någon religionkramare.

        Den allra värsta typen av religion är enligt mitt sätt att se på saken islam. Den religionen har inte bara en religiös agenda utan även en juridisk (sharia) och politisk (kalifat och världsherravälde) dito. Kan näppeligen bli värre än så. Den lagstiftande, dömande och verkställande makten samlad under en och samma hatt verkar vara målet för islam.

        • Mons Krabbe says:

          Jag menar att det är min uppfattning att det finns många fundamentalister som använder de ”heliga” texterna för att motivera världsliga behov. Detta kan vara till ex mannens kontroll över kvinnan, eller makthavares bruk av prästerskapet för att uppnå social sammanhållning inom den etnoreligiösa gruppen (vilket har förekommit inom alla de abrahamitiska religionerna). Detta är förhållningssätt till extrema tolkningar av religionen som är, ur deras perspektiv fullt rationellt och resultat av strategiska överväganden. Med andra ord, inte vansinne. Visst, bland gräsrötterna så finns det många som hör hemma i den kategorin, men dessa personer driver inte händelseförloppet.

          • bbnewsab says:

            @Mons Krabbe: Med begreppet mental störning (mental disorder) avses ett kontinuum eller ett spektrum av symtom, vilka har det gemensamt att de fördunklar verklighetsseendet. Inget hindrar alltså att den drabbade individen kan agera logiskt givet de premisser som hans mentala störning stipulerar.

            Så kanske står du och jag, til syvende og sidst, ändå inte så långt från varandra åsiktsmässigt härvidlag som det i förstone kunde verka.

            Ett exempel: Den som fått för sig att han inte får trampa på plattskarvar eller vägtrummelock (i tron att världen då kommer att gå under) gör naturligtvis klokt i, sett till denna inbillade förutsättning (vanföreställning/delusion), att undvika att göra just det, ifall han vill rädda mänskligheten, och sig sjöälv, från total undergång.

            Vad jag tycker mig ha funnit är, att fundamentalistiskt gudstroende är starkt överrepresenterade bland dem som omfattar en knäpp/bisarr världsbild, och det går liksom inte att få dem att nyktra till tankemässigt, i alla fall inte i första taget. (Detta gäller för övrigt alla fundamentalister, inte bara religiösa sådana, förtjänar att påpekas.)

            Hörde du möjligen denna nyhet bland morgonens vetenskapsnyheter, Mons Krabbe: http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=406&grupp=12718&artikel=6709646 ?

            Forskare har alltså testat hur folk tar till sig evidens som förevisas dem. Man har då funnit att en persons politiska övertygelse styr hans verklighetsuppfattning.

            Jag vill mena att även någons religiösa övertygelse styr den individens verklighetsuppfattning.

            Min egen arbetshypotes härvidlag kan sammanfattas så här: Ju mer fundamentalistisk en intagen ståndpunkt är, desto mer av tyckandet sker med hjälp av hjärnans autopilot (dvs det handlar då om mer eller mindre reflexmässigt stimulus-respons-tänkande utan kritiskt ifrågasättande eller konsekvensanalys). Och användning av hjärnans autopilot ökar i takt med att hjärnan primeras (läs: hjärntvättas), dvs man ”lär sig” vad man ska/bör tycka för att behaga sina auktoriteter och för att man själv ska ”må bra” (läs: slippa kognitiv dissonans).

            Härav följer i sin tur att religioner – eller, för den delen, politiska grupperingar – som är ”extremistiska” har medlemmar/anhängare, vilka är mer benägna att slå på, och använda sig av, hjärnans autopilot när de ska ta ställning till någonting.

            Den som är intresserad av denna arbetshypotes kan gärna börja med att läsa exempelvis Wikipediaartikeln om Magical thinking: https://en.wikipedia.org/wiki/Magical_thinking . Lite förenklat. Autopilottänkande motsvarar barnets sätt att tänka; det emotionella inslaget är påtagligt och styr individens beteende och slutsatsdragande och fjärmar honom från ”kyligt” rationellt & logiskt (läs: icke-emotionellt) tänkande. Dessutom är, vilket jag redan antytt, auktoritetstron stor (så om den här sortens individer lyssnar på fel sorts auktoriteter, kan resultatet bli förödande sett ur ett omgivningsperspektiv).

            Applicera det tänket på exempelvis kunskapsfientliga islam (all kunskap man behöver finns ju i Koranen & haditherna) och den religionens krav på underkastelse inför auktoriteter (du får inte tvivla eller ifrågasätta, du ska lyda & acceptera). Då inses lätt, hoppas jag, att inom just islam är grogrunden för religiös extremism extra stor.

  3. Fast om jag var helt galen. Om jag skulle se mig som Guds Svärdshand. Om jag hade hybris med klåda och galopperande megalomani. Då skulle jag nog känna mig kränkt av att kallas ”incident”. Men det borde givetvis tydligt understrykas, att det då handlar om ett hån, en värdering av deras självbild och andra sjuka tankar.

  4. Göran Pettersson says:

    Absolut, språkbruket ”incident” leder direkt tanken till en obetydlig händelse utan betydelse…

  5. Sossefobiker says:

    Ett förbannat oskick detta ”nyspråksanvändande”. Många , alltför många gånger har de tidigare tjatat om de MISSTÄNKTA terrordåden. Nu ”utvecklas” alltså språket. Månne det är Romsons ”olycka” som står modell?

  6. elina says:

    Ett annat ord som retar mig lite är det ständiga ” feg”. Feg incident, feg attack. Andra betydelser för feg är är modlös, försiktig, harig, ängslig och det stämmer inte när man hugger ihjäl folk.

  7. raulfierro says:

    Det är inte bara du kära Mons Krabbe som känner obehag för dessa nyhetskanaler & myndigheter rapportering … usch !!!

  8. bbnewsab says:

    Att just islam är en extra intolerant religion är helt naturligt. Intoleransen är inbyggd i den religionens fundamenta.

    17 gånger dagligen – utspridda över fem böneperioder – ska/måste en sann muslim uttrycka vrede/ilska och hat mot judar och kristna. Med andra ord en form av indoktrinering/hjärntvätt (eller primering – från engelskans priming – som jag vanligen kallar detta ritualiseringsfenomen).

    För detaljer, läs denna artikel: http://crispysea.blogspot.se/2010/10/intolerant-islam-religion-of-bigotry.html .

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: