Skåningar och smålänningar!

KOMMENTAR

SVT skriver att en skåning är gripen för skjutningen i London, nyligen. En Malmöbo, förtydligar men sedan med i texten, men detta är inte begrepp som kan likställas. SVT:s senaste grepp är att rutinmässigt tillskriva invandrade, inte bara svensk identitet, utan även regionala identiteter, som det inte är självklart att ens svenskar som flyttat dit anammar! 

Kent Ekeroth, påtalade det orimliga med att kalla de nyligen anlända unga afghanerna som avled i flygkraschen i Iran, för smålänningar. Ganska dålig timing efter en sådan händelse, vilket han också sedan erkände, men i sak hade han rätt. Hanif Bali invände med att han gärna hade blivit hänvisad till som ”Solnabo”, om han avlidit, men detta är som sagt inte samma sak. Malmöbo och Solnabo indikerar platsen där man är bosatt. Detta blir man så fort man har fast adress där. Det finns ingen djupare betydelse däri.

Skåning och smålänning, däremot, blir man inte per automatik. Det innebär en regional identitet som man, för det första ska vara villig att anamma. Det finns till exempel stockholmare som bor nästan ett helt liv i Skåne utan att bli skåningar, på grundval av ett sådant ställningstagande. För det andra så är skåning, smålänning…och ja, norrlänning, dalkarl, gotlänning med mera, identiteter som implicerar en särskild sammanhållning, en särskild kärlek till hembygden och ofta även ett särskilt synsätt på samhälle och den lokala historien. De sociala koder som man ska anamma, för att ses av omgivningen som sådan, är ofta svårare än de som krävs för att bli accepterad som svensk.

Det hör till mönstret att SVT gör sitt för att tona ned sådant här. Allt för att ge intrycket att det inte finns barriärer att ta sig över, för dem som kommer till vårt land, men en afghan blir inte smålänning för att han sätter sin fot här. En tunisier blir inte skåning, för att han mellanlandar här på en ”resa” som ändar med att han blir förövare i ett skjutningsdåd i London. Detta på samma sätt som man inte blir svensk för att man ”åker tunnelbana” i Stockholm. Jag hoppas att ni inte låter sådant här försåtligt språkbruk, påverka er.

 

P.s. På ett personligt plan, så är jag Skanörsbo, svensk, europé och skåning…..i den ordningen. Jag kan inte påstå att jag, mer än till en liten del, anammat en skånsk identitet, trots att jag är född här och har mina anfäder här, men sedan är ju Skanör också något av ”Skåne-light”. Min hembygd är det absoluta närområdet, min politiska identitet, inklusive samhälleliga referensramar och värderingar är svensk, men kulturellt så känner jag mig mer hemma i Wien än i Tomelilla och den skånska myllan, mer i Berlin och Dresden än i Stockholm. Så här komplext kan det vara, så ge tusan i att sätta etiketter på folk, vars innebörd ni inte förstår, eller vill förstå, SVT!

Mångkulturell assimilation i skolorna

KOMMENTAR

Per Bolund (MP), skriver på expressen att man ska motverka dåliga skolresultat genom att tvångsintegrera eleverna i mångkulturen. Vänstern resonerar, som vanligt, i linje med att det är värt att förstöra för de elever som det går bra för, i syfte att lyfta de som misslyckas bara några millimeter. Istället för att ta itu med det kaos som den mångkulturella blandningen har skapat i skolmiljön, så ska nu de elever, som inte redan påverkats, tvingas att deltaga i detta kaos. Mycket bra lösning på problemet Bolund! 

Någonting säger mig dock att en lösning, är det sista man eftersträvar. Istället är det ett självändamål att svenskarna ska tvingas deltaga i detta misslyckade sociala projekt, eftersom det inte är skolresultat som finns på måltavlan, utan den mångkulturella assimilationen. Han skriver vidare:

”Skolsegregationen är också ett problem för hela samhället. Om barn med olika bakgrund inte möter varandra i samtalen på samhällskunskapen och i leken på rasten så sätter vi vår största tillgång på spel, vår tillit till varandra.”

Kruxet här är bara att tillit inte skapas i ett samhälle där folkgrupper har så skilda bakgrunder, som idag är fallet i Sverige. Kollisionerna mellan svensk kultur och mellanösternkultur, skapar bara mindre tillit. Mobbing av svenska pojkar, och sexuella trakasserier av svenska flickor, i skolor där mellanösternkulturen är dominerande, skapar definitivt inte tillit. Istället förstärker den känslan hos dessa unga av vem det är som bestämmer nu.

Jag ska inte uttala mig om Bolunds avsikter här. Han kan mycket väl vara naiv, på det där speciella vänsterviset, men en vanlig tanke bland de av kulturmarxismen influerade vänsterpolitikerna, är att svenskarna ska, inte ens integreras, utan assimileras in i ”det nya Landet”. Få kompromissa på sin kulturella särart och sina värderingar. Bli en del av ett samhälle, där de inte längre kan förvänta sig att ha någon särskild rätt att se detta samhälle bli väglett in i framtiden av sin kultur och sina värderingar.

 

 

Den maniska agendan med att blanda elever från olika etnoreligiösa tillhörigheter i klassrummen, är i syfte att luckra upp den tidigare kulturen och sammanhållningen och kasta ut svensken i en rotlös tillvaro. Det här med att man vill skapa ”tillit”, är rent nonsens. Det vet var och en att tillit inte byggs i konflikthärdar. Konflikten, i skolorna, är ett redskap för att mala ner den tidigare samhällsmodellen och den gamla tilliten. Ty, en ny ordning, ett nytt ”normaltillstånd”, kan bara uppnås om det gamla underkastar sig det nya.

Ingen ska kunna fly! Ingen ska kunna rösta med fötterna och ta sig till ”svenskzoner”, i syfte att bevara sin kultur. Det går inte längre att fly, svensk! Ni måste ta ställning och kämpa mot en stat som allt mer tar skepnaden av en auktoritär ångvält!

GOD Fornnordisk JUL!

God Jul, alla bloggläsare!

Julen är ju en högtid som det tampas om mer och mer. Modernt har blivit att peka på alla inslag i den som är importerade. Istället vill jag ta tillfället i akt att påpeka hur mycket som faktiskt har Nordiskt ursprung. Orsaken till firandet är, formellt sett, Jesu födelse, men som bekant så fastslogs datumet för hans födelse för att passa tidsmässigt med de olika förkristna firandena av midvintersolståndet i det Romerska riket. Här i Sverige hade vi som bekant Midvinterblot.

Tomtens föregångare är det grekiska helgonet St: Nicholas, men på goda grunder kan man hävda att dagens tomte är formad med guden Oden, Allfadern, som förebild, från när han i formen av en vandringsman besökte folk i hemmen, i sitt långa vita skägg och med hatt och käpp.

 

Oden som vandringsman, av George von Rosen, 1888.

 

Och tomtenissarna är som alla vet skapade utefter föreställningen om hustomten i nordisk folktro. Fram tills 1800-talet delades presenter ut av julbocken, som man tänkte var någondera av bockarna Tanngnjóstr och Tanngrisnir, som drog Tors vagn. Idag står bocken dock snällt under granen…..eller i flammor i en rondell i Gävle….

Julskinkan som har en central plats på vårt julbord, är Tors gris Särimner, som återskapades varje natt, så att han kunde äta den på nytt påföljande dag. Kanske därför den aldrig tycks ta slut…?

Julgranen, som vi är bekanta med idag, formades i norra Tyskland, men om inspirationen till dessa kom från de julstänger och julruskor vi sedan länge har haft här i norr vid Jul, låter jag vara osagt. Klart, vågar jag nog påstå, är dock att granen symboliserar blotträdet i Uppsala, runt vilket midvinterblotet kretsade. De röda kulorna i granen, ska efterlikna de röda äpplen som man initialt hade, som i sin tur symboliserade de blodiga offer som hängdes upp i blotträdet.

Roligt är det i alla fall att vår fornnordiska kultur har satt sådana spår det av anglosaxarna globalt spridda julfirandet. Allt svenskt kommer inte utifrån, som en del vill få oss att tro idag. Fira nu er Jul med stolta hjärtan. Sedan tar vi nya tag, mot ett sundare Sverige!

Med dessa ord, vill jag önska er alla en GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR!

Ska minnen från förintelsen få styra över dagens svenska politik?

KOMMENTAR

Mycket väsen har gjorts över det faktum att Ulf Kristersson lovade förintelseöverlevaren Hedi Fried, att inte samarbeta med SD. Nu går Fried ut stort med att Kristersson svikit sitt löfte till henne. Man kan se att det var ett emotionellt ögonblick, när de träffades, och att han kände sig tvungen att ge detta löfte till en gammal dam, men det är ändå inte särskilt seriöst av en man som aspirerar på att bli statsminister att låta sina emotioner styra på det viset, istället för att föra ett rationellt resonemang med henne om detta.

Jag har den största hänsyn för de känslor Sveriges judar har inför förintelsen, men….och detta är ett massivt men, denna hänsyn får inte ta överhanden och innebära att minnen från förintelsen ska styra Sveriges utveckling idag!

Hedi Frieds upplevelse är viktig, men det är också vilken som helst av berättelserna från någon av de likaledes gamla damer som har blivit misshandlade och rånade i detta nya Sverige. Jag har svårt att förstå varför Kristersson måste ta mer hänsyn till en berättelse från historien och ett annat land, än han tar till de många berättelser om övergrepp som sker här och nu, i vårt eget land. Det skedde faktiskt ingen förintelse i Sverige, även om man kan tro det, givet tongångarna i debatten!

Att tala om Sverigedemokraterna som nazister, är inte bara ogrundat, utan även djupt förolämpande mot var fjärde/var femte svensks politiska värderingar. Sverige är, tillsammans med Tyskland, unikt i att Hitlertiden är en så pass levande del av dagens politiska liv. Allt motstånd mot massinvandring till dessa två länder stämplas per automatik som nazism. Förintelsen används idag som ett redskap för att bereda vägen för massinvandring!

Det talas ibland om att inte missbruka parallellen, och det måste man verkligen säga att man gör här. Förintelsen används som en slägga av vänstern, på ett djupt ohederligt sätt. Högern måste lära sig att stå emot dessa härskartekniker som man har böjt sig för tillräckligt länge nu.

Jag kan förstå att Sveriges judar bär på en oro för att de ännu en gång ska hamna i strålkastarljuset, men måste avvärjandet av detta medföra att det istället blir svensken som blir nästa offer? Många judar verkar för mångkulturen, då de tror sig vara säkrare i den än som en litet minoritet i ett samhälle dominerat av en monolitisk majoritet. Men, som Dan Korn menar, är majoriteten mer öppen för att respektera en minoritets rättigheter om denna själv först är säker i sin position. En situation med en krympande majoritetsbefolkning och ett samhälle som förvandlats till en arena för allas kamp mot alla, lägger inte grund för samma generositet.

Det är ett stort fel-tänk att tro att judarna skulle vara mindre utsatta i ett mångkulturellt samhälle, där man delar plats med en stor minoritet från den muslimska kultursfären, där det som bekant frodas djupt antisemitiska värderingar. Judarnas väl och ve hänger på om det gemensamma västerländska samhälle, som vi har byggt tillsammans, bevaras som just ett samhälle som vilar på judeo-kristen, såväl som grekisk-romersk-germansk grund!

Staffanstorp och den vita flykten!

DEBATT

Christian Sonessons Staffanstorp gör reklam för sig och detta har retat många! Men varför skulle de inte göra det! Kommunen utgör nu motpolen till det mångkulturella haveriet i Malmö. Staffanstorp visar upp sig som en plats dit svenskarna kan fly och finna en trygg plats för sina fortsatta liv.

Smaka först på den karamellen en stund: Sverige tar emot mängder med människor från krigsdrabbade eller på andra sätt havererade samhällen. Nu, som en konsekvens av att tillräckligt många av dessa migranter tog med sig beteenden och värderingar hemifrån, får de etniska svenskarna i sin tur fly. Först från storstäderna, där mångkulturen är som mest påtaglig, ut till krans- och sedermera troligen till glesbygden. Detta är ett fenomen som kan beskådas i nästan hela Västvärlden. Det kallas ”vit flykt” (”white flight”). Sedan kommer nästa steg, att man lämnar landet helt och hållet. Detta dock ännu i begynnelsestadiet och kan förhoppningsvis vändas, med rätt politisk linje.

Långt ifrån alla var så godtrogna att de trodde att detta skulle falla väl ut, men samhällets officiella hållning var; Välkommen till Sverige. Nu får man känslan av; ”Farväl svenskarna”.

Det finns dock dem som kämpar emot. Vi kan som bekant se s.k. ”Visegrad-kommuner”(1) växa fram i Staffanstorp och Sölvesborg, där konservativa och nationella i samklang vill skapa platser där det svenska samhället kan re-bootas. Där vi kan få en ny chans och starta om!

 

Befolkningsprognos där utgångspunkten är det s.k. scenariot: ”Hög invandring”, vilket vi måste utgå ifrån nu när lägstanivån har stabiliserats runt 100.000/år inkl. familjeåterförening.

 

Situationen med en pågående ”vit flykt”, illustrerar hur viktigt flertalet anser att kulturell samhörighet är. Ivar Arpi tog upp detta i somras, med sin omtalade text om hur motståndet mot invandringen huvudsakligen kunde spåras till att folk vänder sig emot den demografiska förvandlingen av vårt land, som nu pågår i till och med de minsta av samhällen. Orsaken till denna motvilja mot att den etniska homogeniteten bryts upp, och ja, att svenskarna rent av håller på att förvandlas till en minoritet i sitt eget land, har mycket lite med rasism att göra. Istället handlar det om att var och en förstår att etniska grupper, som kollektiv, är bärare av värderingar. Dessa värderingar tenderar dessutom att förstärkas, i en främmande miljö. Eftersom det stora flertalet av personer, och detta inkluderar sannerligen den vänster-liberala mediala- och politiska eliten, vill leva omgivna av personer med vilka de delar de grundläggande värderingar som gör livet lite mer smidigt och friktionsfritt, så tenderar de således också att vända sig emot att andra etniska grupper tränger in i deras sociala sfär.

Etnicitet är alltså ofta lika med värderingar! Oavsett om många ur de invandrade grupperna som bryter sig ur och istället sällar sig till de svenska, anammar deras livsstil och värdegrund, så kommer de alltid vara avsevärt färre än de nyanlända. I alla fall med rådande migrationspolitik. Därför kommer de etniska spänningarna bara öka och samhället enklaviseras, och efterhand kommer fler Visegradkommuner dyka upp runt om i landet!

Många utspel som sker från de två nuvarande Visegradkommunerna, Staffanstorp och Sölvesborg, är just signalpolitiska, men detta är viktig signalpolitik för dem som just nu flyr, eller är på god väg. Dessa signaler syftar till att påvisa att detta är zoner där kulturmarxism, mångkulturalism och annan vänsterideologi inte har, eller i framtiden ska ha en plats.

Den reklamfilm som Staffanstorp har gjort för att ytterliga cementera sitt rykte som en plats dit denna ”vita flykt” bör landa, har som ett brev på posten tilldragit sig mängder av kritik från de vänster-liberala. Nazism, skriker man i högan sky! Bara för att man har gjort den film där det figurerar vita etniska svenskar. Vi har kommit till en punkt där det är nazism om etniska svenskar vänder sig till andra etniska svenskar med ett budskap som rör dem! Staffanstorps budskap är inte att personer med annat etniskt ursprung inte är välkomna, men det betyder, mellan raderna, att här är det det svenska folkets värderingar och kultur som ska gälla!

 

Det kanske mest intressanta med kritiken, är att samtidigt som man kritiserar att alla i Staffanstorp porträtteras som etniska svenskar, så har man så klart fullständigt bortsett ifrån att i scenen från Malmö, där ett gäng på fyra grabbar trakasserar mamman med barnet, så är också de svenskar! Möjligen alla av dem, enligt vad jag kan se, men minst två av gängmedlemmarna spelas av etniska svenskar, varav en som ser ut som Avici.  Det är alltid så här! Vänster-liberala vänder sig emot när etniciteter framställs negativt, eller saknas i sammanhang där personer framställs positivt, men är fullständigt blinda när vita framställs övervägande negativt (Se till exempel; Gilette-reklamen). Vad är oddsen för att ett sådant gäng består av etniska svenskar? Sedan när är det etniskt svenska gäng som får etniska svenskar att fly Malmö?

Således, genomskåda gärna dubbelmoralen i den vänster-liberala kritiken!

 

Fotnoter: 

(1) En referens till de fyra stater i Centraleuropa; Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern, som kallas för Visegradländerna efter ett viktigt möte i staden Visegrad på medeltiden mellan de ungerska och den polska kungarna, vilka nu gör motstånd mot EU:s migrations- och mångkulturpolitik. Många konservativa och nationella hoppas på att det ska bildas ett kluster av oppositionella kommuner i Sverige, vilka gör motstånd mot det vänsterliberala etablissemangets agenda: Så kallade Visegradkommuner!

Turkiet och USA – Dolda agendor?

KOMMENTAR

Erdogans turkiska armé går nu in i norra Syrien, för att upprätta en buffert mellan kurdiska YPG och Turkiets egen kurdiska befolkning. Alldeles uppenbart ser man ytterligare en autonom kurdisk entitet vid sin södra gräns, som ett stort problem.

USA:s agerande reser en hel del ögonbryn, men är helt i linje med Trumps utrikespolitik. Han gör helt enkelt som generalerna alltid har velat göra: Gå in och slå till hårt, och sedan dra sig ur fortast möjligt! Trump vill inte involveras i nya långvariga konflikter.

Trump raljerar lite om att kurderna ”inte hjälpte oss med Normandie”, och menar med detta två saker. 1) USA skiljer på långvariga allierade som man delar värderingar och intressen med, och tillfälliga allianser för att lösa specifika problem. 2) Det är inget svek i den bemärkelsen att kurderna har gjort USA en tjänst, och sedan blivit svikna. Istället menar han att eftersom USA istället har hjälpt kurderna, så har de inga förpliktelser längre.

Situationen är dock lite mer komplicerad än så! IS uppstod ur den röra som USA lämnade efter sig i Irak och blev ett hot som nådde ända fram till Europa och i viss mån till USA. Kurderna blev redskapet för att städa upp denna röra och USA:s hjälp till självhjälp var således även i eget intresse, och inte bara av välvilja.

Visst kan man, med fog, hävda att USA inte har ett långsiktigt ansvar för kurderna i regionen, men samtidigt är det ett faktum att de har stått på USA:s sida i tre krig, 1991, 2003 och nu senast. I deras eget intresse ligger kanske att bygga mer förtroende med en grupp som kan ha ett modererande inflytande på islam i regionen och en säkerhetspolitiskt stabiliserande effekt, på längre sikt. Det vill säga, när har kurderna har fått sin egen stat.

Bakom USA:s ovilja att ställa sin armé som en spärr framför sin NATO-allierade Turkiets, strävan att upprätta sin buffert i norra Syrien, ligger osäkerheten runt vad den pyrande konflikten länderna emellan ska leda till. Ända sedan den misslyckade kuppförsöket i Turkiet 2016, som Erdogan ser som en amerikansk sammansvärjning mot honom, har relationerna länderna emellan varit sämre än någonsin, sedan Turkiet blev en del av NATO.

Turkiet har nu graviterat allt mer mot Rysslands sfär, vilket bland annat har resulterat i Turkiets kommande inköp av Rysslands luftvärnssystem; S-400, vilket bryter mot NATO:s regler. Troligen vill Trump, genom att dra sig tillbaka och genom att tillerkänna Turkiets, dess hävdade rätt till en buffertzon i Syrien, ta steg mot att lappa ihop den skakiga relationen med NATO-partnern.

Sedan kan man skönja en dold agenda, i ockupationen av en remsa av Syrien. Erdogan säger att han vill skapa en plats för ca 2 miljoner, av de 3,5 miljoner, syriska flyktingar som nu finns i Turkiet. Egentligen ska detta ses som en omlokaliseringspolitik i Stalins värsta anda. Eller med andra ord, en tvingande bosättningspolitik. Erdogan vill, högst troligt, blanda upp den kurdiska befolkningen vid Turkiets södra gräns, med sunniaraber, för att på så sätt förbättra landets säkerhetspolitiska situation mer långvarigt än en tillfällig buffertzon någonsin kan.

Slutligen bör noteras att Erdogan ännu en gång hotar med att skicka sina 3,5 miljoner syrier (och andra) mot Europa! Denna gång, om vi insisterar med att kalla invasionen en invasion! Hur utfallet blir, är osäkert, men en sak är säker och det är att Europas politiska etablissemang inte kommer sätta ner foten mot den turkiska halvdiktatorns hot! Man kan se på det som så, att våra politiker saknar ryggrad. Till skillnad från Trump, som inser att han kan sätta hårt mot hårt gentemot Kina i det embryo till handelskrig, som just nu råder dem emellan, tack vare att Kina är så mycket mer beroende av relationen till USA än vise versa.

Europas politiker låter sig hållas gisslan av Erdogan, vars land är fullständigt beroende av EU, för sin handel och som hade kollapsat om EU bara hade satt hårt mot hårt och krävt att landet kontrollerar sina gränser, eller i alla fall ger tusan i att aktivt släppa fram migranterna till Europa. Men dessvärre tror jag inte att ryggradslösheten är den enda faktorn i detta sammanhang. När man ser en grupp, med alla makt i sina händer, agera på ett fullständigt irrationellt och självdestruktivt sätt, så är det lätt att misstänka att det finns något annat i spel. Detta ”annat” är att detta liberal-socialistiska etablissemang egentligen vill ha den massmigration mot EU, som Erdogan ”hotar” med. Det är svårt att landa i någon annan slutsats.

%d bloggare gillar detta: