Vellinge antog en integrationsplan med skarpa krav, men nådde inte ända fram till målet!

KOMMENTAR

Vellinges Kommunfullmäktige antog igår en ny Integrationsplan. Det som var mest kontroversiellt i denna, ur vänsterperspektiv, var att de invandrade nu får en integrationsplikt. Denna innebär att om man inte gör framsteg inom SFI, följer de aktivitetsinsatser som ska leda till arbete och får godkänt resultat på en, nu obligatorisk, kurs i samhällsorientering, så kan ersättningar komma att dras in! Ännu en gång sätter nu Vellinge ned foten, bara tre månader efter förbudet mot tiggeri.

Jag drev själv under 2015 exakt denna kravinriktade linje inom mitt tidigare lokalparti, Nya Listan (NL), vilket orsakade brytningen mellan mig och dem. Det var rätt i sak, erkände man då, men inställningen ”skavde”. Det blir aldrig bekvämt för en social-liberal när verkligheten kommer och knackar på! Följaktligen inte konstigt att NL nu invände mot Kommunstyrelsens förslag till integrationsplan.

De vanliga argumenten kom från NL:s kompisar på vänsterkanten. MP uttryckte att de inte ville att man skulle ställa några som helst krav på de som invandrat till Vellinge, vilket visar att man inte har lärt sig någonting alls från de senaste decenniernas integrationsmisslyckande.

Socialdemokraternas Axtelius deklarerade att han inte kunde acceptera en linje som ställde ensidiga krav på de invandrade. Istället, menade han, skulle man följa den mångkulturella principen att både den inhemska kulturen och den nya invandrade ska förändras för att kunna passa ihop. Varför, undrar jag? Vad är det som är fel i vår samhällskultur som nu måste ändras? Tycker ni som bor i Vellinge, eller i resten av Sverige, att vårt samhälle är så pass fel att vi måste ändra det, i riktning mot det som finns i Mellanöstern? Tycker man så, så får man väl rösta på (S), men jag tycker personligen att den svenska samhällskulturen har skapat en av de mest framgångsrika, trygga och stabila länderna i världen.

Det är just därför folk väljer att komma hit, inte sant? Normativ mångkultur är ett kapitalt misslyckande och jag hoppas att väljarna är trötta på detta experiment nu!

Moderaterna ska ha cred för sitt integrationsprogram. Några steg till så kan ni kanske till och med gå med i Medborgerlig Samling. Nåja, den piken får ni moderater kanske tåla. Vi har ju ändå legat och fortsätter ligga några steg framför er när det gäller att söka en skärpning av kraven på de som har kommit till Sverige.

Jag skulle ha velat se en tydligare formulering i integrationsprogrammet om vilka kärnvärden som man vill försvara. Ni tog upp demokrati och hedersvåld, men jag läste inget om vikten av att lära ut vilken roll yttrandefriheten har i Sverige. Att det står alla fritt att kritisera religioner och profeter och att inga blasfemilagar någonsin kommer accepteras här, såsom det ofta är i hemländerna. Vidare skulle jag vilja ha sett någon formulering om vikten av att lära ut att staten och kommunernas verksamheter är sekulära och att vi inte vill se och inte heller kommer tillåta, religiös klädnad och beslöjning på varken anställda i dessa verksamheter eller på barnen som går i skolorna.

Jag saknade också en tanke om hur man vill motverka att barn undantas av sina föräldrar från gymnastik, simning, sexualundervisning, religionsundervisning mm i skolan med anledning av föräldrarnas tro.

Således, ett steg i rätt riktning, men varför inte hela vägen fram?

Annonser

Bidrag till illegala migranter undergräver rättsstaten

DEBATT

(Josefin Utas (MED) och jag har skrivit denna artikel tillsammans för MED-bloggen där den publicerades 21/11)

I Stockholms stad har den röd-grön-rosa majoriteten röstat igenom riktlinjer om att staden ska ge ekonomiskt bistånd till illegala migranter med barn. Liknande regler finns redan i Göteborg och Malmö. Medborgerlig Samling är starkt kritiskt till detta. Inte för att det är fel i sig att hjälpa människor som har det svårt, utan för att det undergräver rättsstaten och eroderar välfärdsstaten.

Dessa illegala migranter, som av det vänsterliberala blocket benämns som ”papperslösa”, är personer som vistas illegalt i landet och antingen inte har sökt asyl, eller som har sökt asyl men inte beviljats det. Beslutet att ge bidrag till illegala migranter med barn rättfärdigas med att det är barn involverade och att politikerna måste se verkligheten, att det numera finns ett skuggsamhälle i Sverige där människor far illa. Resonemanget framförs av politiker som i många år själva har tagit beslut som bidragit till skapandet av detta skuggsamhälle. Nu vill man fortsätta bygga på det, vilket kommer att kräva ännu fler undantag och mer ekonomiskt stöd. Någonstans måste vi stiga av denna karusell som snurrar allt snabbare.

Mycket generösa förmåner för asylsökande och flyktinginvandrare, särskilt för barn och för dem som har barn, har de senaste åren utgjort starka drivkrafter för migranter och flyktingar att komma just till Sverige, trots att de passerar många länder på vägen hit. Människosmuggling har blivit till en lönsam industri för utförarna. Familjer har till och med valt att skicka hit sina barn för att deras familjer sedan ska kunna få möjlighet att komma hit genom reglerna för anhöriginvandring. När avslag kommit har sedan många valt att stanna ändå för att bli illegala migranter. Detta går ju bra när staten underlättar för dem som bryter mot lagen.

Politiska makthavare är idag ofta så uppslukade av sina egna känslor att de tappar sitt rationella tänkande och förståelsen för hur viktig lagen är för ett fungerande samhälle. Undantag på undantag görs från grundläggande principer och regler. Makthavarna glömmer att de ansvarar inför medborgarna som betalar skatterna. Dessa har rätt att förvänta sig att skattekronorna används på ett ansvarsfullt sätt.

Det svenska välfärdssystemet var aldrig tänkt som ett ”hemmakomplement” till den verksamhet som SIDA bedriver utomlands. Systemet utgör en grundtrygghet, en sorts försäkring, för landets invånare som vistas här på legala grunder. En utvidgning till att omfatta i princip vem som helst tjänar bara till att ytterligare underminera solidariteten och viljan att göra rätt för sig som skattebetalare.
Det som står i socialtjänstlagen om att kommunen har ansvar för dem som vistas inom kommunens gränser skrevs före globaliseringen och de stora migrationsströmmarna. Med tanke på hur lagen används av politiker idag bör den uppenbarligen ifrågasättas och ansvaret definieras om.

Godtycklighet och gränslöshet kan idkas i fristående privata välgörenhetsorganisationer i den mån medel och vilja finns – inte från stat eller kommun. Politikerna måste värna principerna som hela rättssystemet bygger på.
Medborgerlig Samling värnar lag och ordning. Vi anser att det måste vara glasklart vad som gäller i en rättsstat, både när det gäller rättigheter och skyldigheter. De som inte har tillstånd att vistas i landet bryter mot lagen genom att inte lämna det. Genom att lägga resurser på att möjliggöra lagtrots, så inbjuds till mer lagtrots. Våra makthavare får inte vara så naiva att de inte förstår att detta blir konsekvensen.

Lögner och bedräglighet om Afghanistan

KOMMENTAR

Uppdrag Granskning visade, för dem som inte redan hade förstått, att utvisning till Afghanistan inte innebär en dödsdom. Masood Ahmadi, integrationsansvarig för FN organet IOM (International Organization for Migration), hade inga uppgifter om specifika säkerhetsproblem för de 20 000 återvändarna från väst, sedan 2002. Det fanns uppgifter om att en person som utvisats från Sverige år 2014 hade omkommit, så det här kan man inte se som en väldigt stor risk. Denna man hade dessutom jobbat som lastbilschauför åt armén. Den propaganda som sprids från vänsterhåll om att de utvisade skickas direkt i döden är alltså rent nonsens.

Det är även bevisligen så, att inte heller har att de som utvisas generellt sett inte har ett socialt sammanhang att komma tillbaka till. Vi har ofta fått höra att de kommer lämnas ”helt ensamma” på gatan i Kabul! Istället är det så att av de 7000 som utvisades från Västeuropa förra året har bara 179 använt möjligheten att få en gratis hotellvistelse. Övriga har hämtats av familj eller vänner.

Det stora hindret för dessa utvisade i deras fortsatta liv är uppenbarligen ekonomiska svårigheter, men enligt vad jag vet så är detta inte ett legitimt skäl för att få flyktingstatus i Sverige, framför allt inte på bekostnad av hjälp till de verkligt utblottade och svältande i 3:e världen.

De återvändande från väst är inte ensamma i sin situation. Tydligen så har ca 1 miljon afghaner återvänt frivilligt till hemlandet från Iran och Pakistan bara förra året. Tydligen upplever man att situationen har stabiliserats så pass mycket nu att det går att återvända. Kabul är nu en snabbt växande mångmiljonstad. Visst, det råder fortfarande konflikt och talibanerna är inte på långa vägar betvingade, men är i alla fall upptryckta i bergen. Regeringen kontrollerar 60 % av landet, men i dessa 60 % går det alldeles utmärkt att bo. Detta är det enda som är intressant för oss ur ett migrationsperspektiv!

3500 civila dödas årligen i Afghanistan. En hög siffra? Jämfört med vad? Samtidigt dödas ca 6500 årligen i trafikolyckor. 10 ggr dödligheten jämfört med i Västeuropa. Ska man kunna söka asyl i Sverige baserat på även denna högre risk för att förolyckas? Jag jämställer inte konfliktdöda och trafikdöda på något annat sätt än att jag vill peka på risken för att dö i denna konflikt i relation till vardagliga orsaker till fataliteter i landet. Jämförelsen syftar till denna slutsats: Om man anser att 3500 döda civila årligen som ett resultat av, ofta slumpmässiga terrordåd, innebär en orimlig risk för de unga männen från Afghanistan som nu befinner sig i Sverige, vad ska vi då säga om den dubbet så stora risken att dödas i den hejdlösa trafiken?

Vi vet att livet i den 3:e världen inte är lätt. Dödligheten är avsevärt högre än här i väst pga sjukvårdsbrister, våldsam trafik, kriminalitet och stora såväl som små samhällskonflikter. Om allt detta hade varit grund för asyl, d.v.s. att man inte är lika trygg där som i Sverige, så skulle vi behöva ta emot minst 1 miljard migranter till vårt lilla land. Detta kan vi givetvis inte göra! Därför måste hårda kriterier gälla. Just nu ska fullskaligt krig i hemlandet eller personlig förföljelse gälla som skäl. Personligen så anser jag att inte heller detta fungerar längre. Sverige har tagit på sig för mycket. Vi kan helt enkelt inte integrera dem som har kommit hit på ett sådant sätt att vårt samhälle på överskådlig tid återigen kan bli stabilt och harmoniskt. Därför måste vi hjälpa katastrof- och krigsflyktingar i närområdet och vi måste ha motståndskraft mot den sortens bluffpropaganda som organisationer som ”Ung i Sverige” sprider.

Slutligen så måste detta sägas igen, ja, om och om igen, tills alla förstår. Unga män är generellt INTE en grupp som vi ska ta emot från länder som befinner sig i konflikt eller politisk oro. Det får inte vara vår inställning att vi ska premiera att ta emot unga män från konfliktdrabbade länder, samtidigt som kvinnor, gamla och småbarn blir kvar. Det anses säkert som en anakronism, i dagens feministiska samhälle, att män och kvinnor till viss del har olika funktioner i samhället, men det strider verkligen mot klassik moraluppfattning, och tillika min moraluppfattning, att unga män ska vara de första att fly från en konfliktzon, istället för att stå till förfogande för försvarsmakten i syfte att bekämpa sådan ondska som talibanerna utgör. Det är svårt att tänka sig en ström av unga finska män till Sverige vintern 1939/40!

Jag kan givetvis inte tycka att sådant är mer acceptabelt från Afghanistan, eller är det de låga förväntningarnas rasism vi ser här?

%d bloggare gillar detta: