Ship to Gaza

Denna artikel publicerades idag på Newsmill.

Ship to Gaza underminerar fredsprocessen

(Newsmill 15 september 2011)

FN rapporten om Ship to Gaza incidenten (hädanefter benämnt StG) visar att Israel hade rätten att upprätta en blockad av Gaza, för att förhindra införseln av vapen till Hamas. Israel befinner sig trots allt i ett ”de facto” krigstillstånd med Hamas.  StGs försök att bryta blockaden har som syfte att provocera Israel till att ännu en gång överreagera. Israels tendens att överreagera är dess stora svaghet. Det är i och för sig förståeligt, givet att staten har stått under invasions- och förintelsehot under hela dess 60-åriga existens.

(Fredsaktivist på Mavi Marmara)

StG:s provokationsstrategi är en del av en större helhet som har inkluderat krigen i Libanon 2006 och Gaza 2008.

I grund och botten sitter Israel i en rävsax. Om de drar sig tillbaks från ockuperade territorier så utsätter de landet för beskjutning från positioner lång mer fördelaktiga för landets fiender än vad som annars är fallet. Om de stannar kvar förlorar de allt rimligt hopp om ett fredsavtal samtidigt som landet blir allt mer isolerat i omvärlden.

Då hoppet om ett fredsavtal trots allt har varit ett marginellt hopp, givet inte bara Syriens ställningstagande, utan framförallt de islamistiska rörelserna, Hamas och Hizbollahs kompromisslösa ställningstagande att ingen fred kan bli möjlig förrän Israel är förintat, så har Israel länge valt att självt agera kompomisslöst.

Till slut blev det dock Israel som tog det första steget mot att påbörja en fredsuppgörelse. I maj 2000 drog Israel sig tillbaka från buffertzonen i södra Libanon och 2005 från Gaza plus en del bosättningar på västbanken, utan något fredsavtal eller krav på några andra vilkor som den arabiska sidan skulle uppfylla. Detta var en stark goodwillgest från israelisk sida som de hoppades skulle underlätta vidare förhandlingar.

Vad blev svaret? Ja, det vet vi idag. Islamisterna flyttade fram sina positioner och använde dessa till att angripa Israel, precis som man hade fruktat. Gränsraiden av Hizbollah in i Israel 2006 och Hamas oupphörliga beskjutningar in i Israel från Gazaremsan, med crescendo i december 2008, var otvetydigt krigshandlingar. Man kan beklaga att Israel ofta väljer att agera mycket kraftfullt. För dem är det sekundärt vad den internationella opinionen säger. Hamas och Hizbollah å andra sidan är mycket slipade i sin mediastrategi. Militära installationer placeras i källarlokaler i vanliga bostadshus i södra Beirut och Gaza city. Raketer avfyras från hustak och nära intill sjukhus, med vetskap om att IDF´s artilleriradar pejlar in avfyrningarna, vilket leder till omedelbar svarseld, med civila förluster som följd. Dessa civila förluster är medel för att uppnå målet, offerstämpeln. Al-Jazeera slussas runt från katastrof till katastrof och kablar ut bilderna till världen. Israel är chanslösa i mediakriget. Hamas och Hizbollah är de otvetydiga vinnarna i de båda krigen 2006 och 2008/09. Den tydligaste effekten av kriget i Libanon 2006 var att Israels relation med Turkiet blev väldigt skakig.

Spiken i kistan för denna relation sätts in av intermezzot runt StG konvojen 2010. Att Turkiet släppte iväg blockadbrytarna var en indikation om hur relationen med Israel hade utvecklat sig. Det finns tydliga band mellan, den för ”Frihetsflottan” centrala organisationen, IHH och terrororganisationer som Hamas. Att namnkunniga svenskar såsom författare, filmstjärnor, riksdagsledamöter och professorer lierar sig med terrororganisationer är och förblir ett mystrium för mig.

Värre är att detta engagemang och agerande, som FN nyligen har förklarat vara i strid med internationell rätt, verkar mycket menligt på fredsprocessen. Den övergripande strategin bakom Libanon- och Gazakrigen och StG är att isolera och frysa ut Israel. Israel ska känna att det befinner sig i en omöjlig situation och tvingas till ytterligare eftergifter.

Problemet är, som nämnts ovan att Israel redan har provat eftergifter och sett resultatet av dessa. Islamisterna ser eftergifter som ett tecken på svaghet och istället för egna tillmötesgåenden får de blodad tand.

Således blir det enda resultatet att Israel allt mer drar sig tillbaka in i sitt skal och fredsprocessen dör allt mer. Denna process är personerna bakom StG medskyldiga till. De bestraffar den part som försöker göra eftergifter.

Denna linje är inte så konstig givet deras världsbild, där judarna inte har rätt att bo i regionen och än mindre har rätt att ha en egen stat. Hur pass fel dessa båda premisser är ska jag förklara i en annan artikel som publiceras här om ett par dagar.

Annonser

Om Mons Krabbe
Jag är en liberal-konservativ skribent och samhällsdebattör. På denna blogg skriver jag artiklar om säkerhetspolitik, historia, samhälle och religion. Är aktiv inom Medborgerlig Samling, där jag sitter i styrelsen. Är talesman i Utrikesfrågor och i Integrationsfrågor för Medborgerlig Samling.

13 Responses to Ship to Gaza

  1. Jan S says:

    9 civila mördades av IDF på Mavi Marmara och du väljer att visa en arrangerad bild med en aktivist som håller i en kniv. Du är xxxxxx.

    • monskrabbe says:

      1/ Jag godkänner inte förolämpningar och nedsättande kommentarer på min blogg, därav kryssen!

      2/ Det är ingen större hemlighet att det fanns terrorister ombord på Mavi Marmara. Bilden visar att de själva inte ens försökte dölja detta.

  2. Erik H says:

    Ingen hemlighet att det fanns terrorister ombord…? Är det ditt försvar för att Israel kallblodigt mördade flera av passagerarna på Mavi Marmara?

    Det fanns inga vapen ombord StG-fartygen. Det förstod ju alla deltagare att det i så fall vore att bjuda israelerna på en propagandavinst.

    Det vore klädsamt om du vidgade vyerna och såg hela perspektivet och inte enbart det snäva israeliska synsättet.

    • monskrabbe says:

      Det fanns mängder med knivar, påkar och andra tillhyggen. Knivarna finns med på ett flertal bilder.

      Jag har dock inte sagt att detta rättfärdigade att ”aktivisterna” sköts. Inte heller det faktum att ”aktivisterna” ytterst våldsamt angrep de israeliska soldaterna rättfärdigar ett så omfattande dödligt våld från IDF´s sida.

      Du får försöka att hålla dig till sanningen här. Jag har aldrig försvarat IDF´s agerande. Varken jag eller du har egentligen tillräckligt med information om vad som egentligen hände i skeppets innandöme för att vare sig kategoriskt försvara eller fördömma IDF´s agerande.

      Artikeln berör det faktum att FN-rapporten har belagt att Israels blockad var laglig. Vad som hände på Mavi Marmara har jag inte behandlat i artikeln. Om du frågar mig så anser jag att ansvaret för utfallet av denna olagliga blockadforcering är delat mellan IDF och terrororganisationerna som avsiktligt provocerade IDF med handlingen som sådan och sedan angrep soldaterna när de bordade.

  3. Erik H says:

    Om du inte försvarar IDFs agerande vore det ju bra om du också tog avstånd från det. Men det gjorde du inte!

    Det blir rätt patetiskt när du säger ”att aktivisterna ytterst våldsamt angrep de israeliska soldaterna”!!! Men snälla nån, IDF bordade ett obeväpnat fartyg på internationellt vatten. Klart att det skapar en reaktion. Säg de som inte skulle reagera på ett sådant övergrepp!?

    Skall man bedriva propaganda så måste den åtminstone innehålla en del trovärdigheter.

    • monskrabbe says:

      Jag varken försvarar eller fördömmer som jag sade tidigare. Vi vet för lite om vad som hände i skeppets inre. Min känsla är dock att det troligen handlade om alldeles för mycket bruk av våld från IDF´s sida. Dock så vet vi inte hur varje enskild situation såg ut. Om en person (som kanske har som mål att uppnå martyrdöden) stormar mot en soldat med höjd kniv i en trång passage i skeppets inre så är det inte så konstigt om soldaten skjuter honom, t.ex. i ansiktet, från nära håll. Jag anser att vi ska invänta mer information innan vi uttalar oss kategoriskt.

      Det som du och många andra inte förstår är att när man skriver en artikel så kan man inte väga in allting. Det skulle bli spretigt och svårt att följa för läsaren. Vad jag talar om här är vad som kallas att följa den röda tråden. Det kan inte vara ett nytt begrepp för dig! Om jag i den artikel som handlar om den provokationspolitik som Hamas och dess allierade bedriver, med fokus på krigen i Libanon och Gaza och StG, med ett rent säkerhetspolitiskt innehåll också skulle infoga djupgående (spekulativa) diskussioner om vad som hände på Mavi Marmara eller en djupexpose om bosättningarnas vara eller inte vara på västbanken, så skulle artikeln bli helt oläsbar och ointressant. Om du och andra antiisraeliska intresserade vill veta vad undertecknad anser om dylika saker så får ni invänta artiklar om dessa eller som nu föra en diskussion i kommentatorsfälten.

      Att som så många andra hela tiden påpeka, apropå en artikel som jag har skrivit; varför nämnde du inte det? Varför fördömmde du inte det? osv är banalt och orealistiskt. Det tyder på att ni oftast själva inte skriver några egna artiklar.

      Men för att svara på din fråga ännu en gång: ”Aktivisterna” hade inte rätten att angripa soldaterna från IDF p.g.a. att deras blockadforcering var illegal. Konsultera FN-rapporten om detta! Om FN är trovärdigt eller inte får du själv ta ställning till.

  4. Jani says:

    En mycket bra artikel som beskkrivet väldigt väl den verklighet som Israel befinner sig i och som ofta inte diskuteras så mycket i den vanliga median. Ändå är jag fundersam med några enstaka detaljer.

    ”Man kan beklaga att Israel ofta väljer att agera mycket kraftfullt.”

    Hur borde Israel ha agerat i stället t.ex. i december 2008?

    ”För dem är det sekundärt vad den internationella opinionen säger.”

    Har Israel inte gjort många eftergifter, som har äventyrat dess säkerhet, just på grund av den internationella opinionen (se på http://www.mcwe.com/news_article.php?id=10 )? T.ex.problemet i Gaza skulle inte ha blivit så omfattande om Israel inte hade lämnat Sinai tillbaka till Egypten. Nu strömmar vapen och material för bomber och raketter till Gaza mest just via Sinai.

    ” Att namnkunniga svenskar såsom författare, filmstjärnor, riksdagsledamöter och professorer lierar sig med terrororganisationer är och förblir ett mystrium för mig.”

    I http://paulmcguireblog.blogspot.se/2010/09/israelhillary-clinton-cfr-global-elite.html kan det finnas några svar. Även om denna artikel huvudsakligen berättar om USA, är den samma hemliga världseliten (frimurarna, Bilderberggruppen mm.) lika verksam också i Sverige (i http://sv.wikipedia.org/wiki/Bilderberggruppen finns det en lista av de svenskar som har varit medlemmar i Bilderberggruppen eller annars deltagit dess möten).

    • monskrabbe says:

      Hej Jani! Trevligt att du tyckte om artikeln. Vad gäller dina frågor;

      1) Israels kraftfulla svar på raketangrepp från Gaza, d.v.s. att de besvarar dessa genom att ge svarseld från sitt artilleri med ledning av sina artillerilokaliseringsradars, är militär praxis, men jag beklagar att IDF ofta väljer att spela Hamas i händerna, när de är medvetna om att Hamas oftare än inte har placerat dessa avskjutningsramper på eller i anslutning till bostadshus. De hade kunnat välja att utöva mer återhållsamhet och välja sina mål något bättre. Bruket av vit fosfor är en aspekt av IDF´s krigsföring som jag inte tycker är rimlig. Riskerna för onödiga civila förluster är alldeles för stora.

      2) Vad gäller utlåtandet att Israel inte bryr sig om den globala opinionen, så menar jag inte att de SKA anpassa sig efter denna. Det var istället ett konstaterande som jag ställde i kontrast till att Hamas och Hizbollah är så slipade i sitt manipulerande av denna opinion. Det är möjligt att det skulle vara bättre i Gaza om Israel behöll Sinai, men istället skulle situationen i Sinai blivit ett helvete för Israel. Fredsavtalet med Egypten har trots allt varit av värde för Israel. Mellan -67 och -73 krigen bedrevs istället ett lågintensivt utnötningskrig mellan Israel och Egypten.

      3) Det var ett retoriskt grepp vad gäller de kända svenskar som stödjer StG och Hamas. Jag har jag definitivt en uppfattning om bakgrunden till detta ställningstagande. Det som är ett mysterium för mig är hur de kan förmå sig till att ta denna position.

      • Jani says:

        Men enligt några beräkningar skulle Israel ha blivit självförsörjande vad gäller oljan redan ca. 1990 om Israel hade behållit Sinai. Skulle detta inte ha gjort Israel mindre beroende av USAs ekonomiskt stöd och därmed också mindre sårbar mot sådana ekonomiska påtryckningar från USAs sida som ägde rum t.ex. under George H. W. Bush i början av 1990-talet och som ledde till Arbetarpartiets valseger (genom att Israels ekonomi kraschade) och därigenom till Osloavtalet med alla dess förödande konsekvenser?

  5. monskrabbe says:

    Jag anser inte att det hade varit varken rimligt eller en särskilt god idé för Israel att fortsättningsvis ockupera Sinai. Israels position i Mellanöstern hade varit än mer prekär utan ett fredsavtal med Egypten och än mer isolerad från världen i övrigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: