Idag firar vi 70-års jubileumet av 1900-talets viktigaste dag: D-dagen. Dagen då Västeuropa befriades från nazismens mörker. Sovjetunionens bidrag till segern i Europa ska inte reduceras, men Stalin var inte ute efter att befria, utan efter att ockupera, förtrycka och förvandla Europa till sitt eget imperium!
Utan D-dagen hade Europa delats upp i en nazistisk och en kommunistisk halva, då jag ställer mig mycket tveksam till att de ryska krafterna hade räckt till för att slutföra jobbet själva. Oavsett om ett rött eller brunt täcke hade legat över Europa så är det tveksamt om kontinenten hade hämtat sig igen på mycket mycket länge.
D-dagen borde ge alla USA-kritiker en tankeställare. Vad hade väst varit utan USA? Var hade vi varit utan den stora garanten för vår livsstil? Om vi går bortom D-dagen: Vad hade hänt efter -45 om USA hade dragit sig ur som man gjorde 1919? Troligen hade Sovjetunionen då tvingat in resterna av västeuropa i ett beroendeförhållande, som den mildaste konsekvensen.
Kontrasten mellan de två Tyskland är slående. Sovjet skapade en militariserad fortsättningsstat till nazistaten där gamla nazister helt enkelt bytte färg till rött och det med, kan man tycka, en besvärande lätthet. USA å andra sidan lyckades med det till synes omöjliga. Man pacificerade Europas arga man! USA lyckades anpassa Tyskland till det beteende som krävdes för att landet skulle kunna leva i fred med sina grannar. USA möjliggjorde därmed EG, vilket de ska ha beröm för, och EU vilket de inte kan skyllas för. Det är vår egen dumhet som ska skyllas för att vi accepterade den franska federala visionen för Europa istället för ett lösare politiskt nätverk, som skulle passat vårt nordeuropeiska sinnelag bättre.
USA:s insats ska inte undervärderas. Kontrasten mot det franska, men även det brittiska, beteendet gentemot Tyskland efter det första världskriget är slående. USA är en nation som inte dröjer vid det förgångna. Man såg istället direkt mot framtiden, medan Europa inte kunde avstå från att diskutera skuldbördans fördelning och hänga upp sig vid alla oförrätter som begåtts. Den amerikanska historielösheten kan sannerligen ha sina baksidor emellanåt, men inte vid sådana här tillfällen. USA räddade 1945 oss européer från oss själva och kom in med en friskhet som drev iväg den europeiska politiska sjukan!
Därför firar vi D-dagen idag! För att Västeuropa befriades från utsikten att leva under den ena av två alternativa auktoritära och människoförstörande system och för att amerikanerna hjälpte oss att glömma det förgångna och istället omskapa Europa till att bli en fredens boning.
Mons Krabbe 
du säger: ”Sovjet skapade en militariserad fortsättningsstat till nazistaten där gamla nazister helt enkelt bytte färg till rött och det med, kan man tycka, en besvärande lätthet.” Alla vet att USA tog emot de nazister som passade dem utan nåra problem, de bytte färg till rött vitt och blå så länge de kunde tjäna USA.
GillaGilla
Det är sant att många tyskar, nazister eller inte, såsom von Braun, tjänade USA efter kriget, men det finns en stor skillnad här. Att de släpper en eventuell nazistisk ideologi för att anpassa sig till systemet i ett fritt samhälle får vi betrakta som sund utveckling, i stil med hela Sydeuropas anpassning från fascistiska regimer till marknadsorienterade system och tankesätt. Här handlade det om individer som anpassade sig till en ny miljö för att lyckas.
När det gäller hur väl hela den nazistiska statsapparaten i öst fördes över i ryska händer kan man istället se att detta skedde genom de påtagliga likheterna mellan nazistisk och kommunistisk ideologi, såsom bland andra; Auktoritär statism, socialism, anti-liberalism och anti-kapitalism. Det faktum att den Östtyska staten var den mest framgångsrika i Östblocket kan tillskrivas det faktum att tyskarna i högre utsträckning trivdes (av vana) i den auktoritära och socialistiska ordningen. I väst fick nazister anpassa sig, men i öst kunde de fortsätta i samma spår. Det indikerar på kommunismens och nazismens utbytbarhet, att tyskarna bytte så smidigt från att vara goda nazister till att bli goda kommunister 1945 och att i nästa skede, så många kommunister, skrämmande många, bytte tillbaka till den bruna färgen i östra Tyskland efter 1990!
GillaGilla
mb
GillaGilla