DEBATT
Metoo-rörelsen inleddes som ett svar på Harvey Weinsteins svineri gentemot kvinnor, hans utnyttjande av sin makt över kvinnor som ville ha en karriär i Hollywood, och som faktiskt var möjligt att pröva i rätten, då det i många fall handlade om våldtäkter som gick att bevisa. Snabbt skiftade dock fokus till allt från en hand på rumpan till anklagelser om grova övergrepp utan några som helst bevis. Anklagelserna mot kända såväl som relativt okända män haglade. Medierna älskade detta drev och publicerade utan hänsyn till principen ”oskyldig tills dömd”. Mäktiga DN spelade helt klart en roll i drevet som fick Benny Fredriksson att ta sitt liv, vilket chefredaktören Peter Wolodarski nu försöker vessla sig ur.
Mängder med välkända män fick lämna specifika positioner, eller helt dra sig tillbaka från rampljuset. Min känsla var den av en utrensning. Att aktivister tog tillfället i akt att få bort män från positioner, för att göra plats för kvinnor. Jag tänkte skriva om denna utrensning i höstas, men när Staffan Heimerson hann före mig med sin artikel om den ”Stalinistiska utrensningen”, så fick det bli skrivbordslådan. Nu kan jag dock inte hålla tillbaka pennan längre. I denna utrensning kunde man se de typiska vänsteraktivisterna, i ledande roller. För dem spelar saklighet och rättvisa liten roll. Ändamålen helgar medlen. Detta ser vi gång på gång. För mig, är det horribelt att människor ska få sina liv förstörda av anklagelser som inte kan styrkas, där offren och vittnena ibland till och med är dolda. Detta undergräver fullständigt vårt rättsväsende. Ingen av de anklagade männen skulle ha tvingats lämna sina positioner utan att ha blivit dömda i en rättsprocess. Vi har väl ändå inte redan nått punkten av fullständigt pöbelvälde? Är Sverige inte längre en rättsstat? Svaren hänger i luften.
Anledningen till att jag nu tar upp denna tråd, är utvecklingen i USA, där Brett Kavanaugh inför utnämningen till en plats i Högsta domstolen, har utsatts för denna typen av anklagelser, som gäller påstådda händelser för så långt tillbaka som för 36 år sedan. Precis som när det gäller fallen i Sverige uppstår frågan: Varför väntar man så här länge med att komma fram med anklagelser? Troligen vet man om att dessa inte skulle hålla vid någon som helst form av rättslig prövning. Det enda vittnet till Dr Fords anklagelser säger, i ett skriftligt uttalande, sig inte minnas någon sådan händelse som hon beskriver. Ingen av hans studiekamrater eller arbetskollegor kan säga att de sett honom utföra sådana här övergrepp.
Han får inte veta vilken plats eller vilken tidpunkt han ska ha utfört det påstådda övergreppet på Dr Ford. Han kan därför inte försvara sig. Samtidigt anser rösterna i vänsterdrevet, bland dem media och demokratsenatorn Blumenthal (se videon nedan), att han har skyldigheten att bevisa sin oskuld. OMVÄND bevisbörda alltså! Bortsett från vad detta gör med hela synen på rätt, hur ska han kunna försvara sig, och till exempel påvisa var han inte var om han inte får veta var och när han anklagas för att ha utfört dessa övergrepp? Bisarrt? Ja, det är bara förnamnet.
Metoo har alltså blivit politiskt. Inte längre är ”bara” individer i fara för att utsättas för en rättsvidrig behandling. Nu är även hela vårt politiska system i farozonen för att manipuleras av rättsvidriga processer. När får vi se denna utveckling i Sverige med? Bara en fråga om tid, då allt som skapas i USA, för eller senare tar sig över Atlanten.
En ytterligare drivkraft för dem som hausade metoo i Sverige, misstänker jag starkt, var att flytta fokus mitt i en tid då våldtäkter utförda av migranter från Mena, diskuteras intensivt. Inte minst eftersom ledande aktivister i rörelsen, som sagt, ofta härrör från de vanliga vänsteraktivistkretsarna. Detta var lite för lockande, för att de skulle kunna låta bli. Vad kan passa deras narrativ, att alla män beter sig lika illa, bättre än att folk i gemen får bilden av att var och varannan vanlig man i Sverige är en sexbrottsling?
Nu är det hög tid att reagera! Högern måste våga stå upp mot dessa angrepp på allt vad som är rättvist och rimligt! Det här är en liten del av en större kulturkamp, om makten över formandet av vår världsbild. Vänstern skyr inga medel för att tvinga igenom sin bild och vi till höger måste ta upp den kampen. Rättsstaten måste försvaras till varje pris och ingen ska behöva lida av anklagelser som de som framfördes i metoo utan att först vara dömd för vad de har anklagats för.
Mons Krabbe 