McCains ogenomtänkta strategi för Syrien

I veckan (5 mars) annonserade förre presidentkandidaten John McCain sin åsikt att USA borde bomba den Syriska krigsmakten som ett skydd för de civila upprorsmännen. Är detta verkligen en genomtänkt strategi? Jag undrar om senatorn har en plan för hur USA ska gå vidare efter de första veckorna av bombningar är avklarade?

Konflikten i Syrien är en riktigt svår situation som det inte finns några bra lösningar på. Detta har de flesta västerländska ledare insett och som en konsekvens avstått från att dras in i den, utom såklart John McCain. Inget ont om McCain från min sida. Jag anser precis som han gör, att USA ska bedriva en aktiv utrikespolitik och ingripa för att skydda utsatta människor runt om i världen när USA kan göra detta. Problemet är att USA inte längre har de ekonomiska resurserna att involvera sig in i en konflikt där man inte har en tydlig ”exit strategy”. Har McCain funderat över vad USA ska göra om bombningarna inte ger önskat resultat?

McCain uppvisar en oförmåga att lära av de senaste 20 årens händelser. Det är mycket svårt att endast med hjälp av bombflyg skydda civila. Kosovo lärde oss det och element av samma mönster har vi sett i alla liknande ingripanden därefter, inklusive Libyen. Istället kan en bomboffensiv leda till att Assad trappar upp sina försök att radera ut upprorsmännen. När han väl är angripen av USA så finns det inte längre någonting att förlora. Så resonerade Milosevic angående kosovoalbanerna. Det trädlösa landskapet i Syrien skiljer sig från skogarna i Kosovo och utgör mindre svårigheter för USA´s bombflyg, men likväl är det svårt att stoppa angreppen på de civila. I Libyen såg vi detta, när invånarna i Misrata fick utstå många veckor av bombardemang även efter att NATO´s flygoffensiv hade inletts.

En bomboffensiv mot Syrien skulle att döma av erfarenheterna komma att pågå under minst ett halvår. Vad som händer under den perioden är svårt att överblicka. Kommer USA av misstag att bomba civila i Damaskus och på så sätt kanske rent av stärka stödet för Assad i hans kretsar? Till skillnad från Kadaffi som bara hade stöd av lösa allianser med diverse stammar så har Assad stöd av en väsentlig andel av befolkningen. Inte bara alawiter, utan även många kristna, druser, shia och alla andra oavsett religion som gynnas av regimen och som kommer kämpa för att slippa se Syrien komma under, som de ser det, Saudiarabiskt och sunniextremistiskt inflytande.

Det är inte troligt att det skulle bli så lätt att bomba bort dessa grupper från makten. Särskilt inte så länge som Ryssland, Kina och Iran stödjer Assad. Putin skulle se det som en allvarlig utmaning av deras nationella intressen om USA ingriper. Fulltgott skäl i sig till att USA inte kommer att ingripa.

Men även om USA skulle ingripa på ett mer fullständigt sätt, med marktrupper, för att undvika scenariet beskrivet ovan, så är det behäftat med stora svårigheter. Invasionen av Irak 2003 visar detta med all tydlighet. Även om det går att genomföra s.k. ”regime change” så blir det till priset av väldiga svårigheter för landets religiösa minoriteter.

Senator McCain lever kvar i en värld där vi kunde förlita oss på att USA skulle avlägsna personer som Saddam, Milosevic, Karadcic och Kadaffi, men denna värld blir allt mer avlägsen. USA kommer inte ingripa i Syrien. De har helt enkel inte råd att dras in i ytterligare en konflikt med oöverblickbar utveckling.  Särskilt inte samtidigt som ett ingripande mot Iran ser ut att bli allt mer nödvändigt. USA sparar sina resurser till de största hoten. För övrigt så drar man sig allt mer tillbaka och det är bara för oss att vänja sig vid att vi nu lever i den post-amerikanska eran. En sak är säker, den kommer att bli avsevärt mer anarkisk än vi är beredda att acceptera.

7 kommentarer

  1. ”Problemet är att USA inte längre har de ekonomiska resurserna att involvera sig in i en konflikt där man inte har en tydlig ”exit strategy”…” USA sparar sina resurser till de största hoten. För övrigt så drar man sig allt mer tillbaka och det är bara för oss att vänja sig vid att vi nu lever i den post-amerikanska eran. En sak är säker, den kommer att bli avsevärt mer anarkisk än vi är beredda att acceptera.”

    Det ovanstående stämmer säkert så länge USA har den nuvarande miljölagstiftning som förhindrar utnyttjandet av de massiva oljereserver landet har, sådana som AMWR-oljefältena till exempel (se på http://paulmcguireblog.blogspot.se/2011/12/prophecy-2012-israel-iran-armageddon.html ). En lagändring, som tiilät utnyttjandet av dessa oljereserver, skulle kunna vända utvecklingen.

    Gilla

    • Ett utnyttjande av inhemska oljetillgångar hjälper säkerligen USA´s negativa handelsbalans och hjälper dem, men även Europa, att göra sig oberoende av diktaturerna i Mellanöstern. USA`s problem löper dock djupare än så. Snårig och hindrande lagstiftning hämmar ekonomisk utveckling, sjukvårdskostnader och hög företagsbeskattning begränsar företagens konkurrenskraft. En alldeles för mjuk policy gentemot Kina vad gäller yenens kurs och kinesisk piratkopiering av amerikanska produkter underminerar amerikansk produktion. Statens allt mer ofinansierade och raketsnabbt stigande kostnader för medicare och medicaid underminerar USA`s möjligheter att bedriva en aktiv utrikespolitik. Som sagt, ökad tillgång till inhemsk olja hjälper en del, men råder inte bot på dessa och andra strukturella brister i det amerikanska samhället.

      Gilla

  2. Det var en ganska långsökt konspirationsteori du presenterade där Jani! Det enda jag är benägen att skriva under på är att miljörörelsen varkar ha en djupare agenda än att bara bekämpa uppvärmning. Vad gäller att USA, och andra regioner förlorar produktion till regioner med lägre arbetskostnader så är detta ett både logiskt och väl etablerat mönster
    .

    Gilla

    • ”Det var en ganska långsökt konspirationsteori du presenterade där Jani!”

      Om det handlar om bara en konspirationsteori och ingen riktig konspiration, varför all hemlighetsmakeri makteliten (Bilderberggruppen, illuminaterna, the Council on Foreign Relations, frimurarna osv.) håller på med? I politiskt beslutsfattande borde det råda offentlighetsprincip men den verkar inte gälla i praktiken när våra politiker och andra ledare fattar beslut, som påverkar oss, till exempel i Bilderberggruppens årsmöten. I http://sv.wikipedia.org/wiki/Bilderberggruppen och http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_Bilderberg_participants finns det information om vilka som har varit medlemmar i Bilderberggruppen eller annars deltagit dess möten.

      Om dessa organisationer och deras medlemmar och sympatisörer ville något gott för oss, borde de inte ha något behov att dölja sina avsikter och planer från oss.

      Gilla

      • Det tänkta sambandet mellan att världens politiska och ekonomiska elit vill diskutera världsläget utan insyn och den konspirationsteori du länkade till är milt sagt spuriöst!

        Själva idén han lade fram är riktigt tokig. Varför skulle vänsterinriktade miljöaktivister sammarbeta med kapitalets företrädare i en plan syftandes till att nedmontera västvärldens produktionskapacitet? Nej, tokigt är ordet!

        Jag diskuterar gärna andra saker med dig Jani, men detta ämne lägger jag nu till handlingarna!

        Gilla

  3. Ok. Vi har tydligen olika åsikter om vad jag har skrivit och länkat ovan och för min del får det vara så. Men jag tycker att det i alla fall är både odemokratiskt och djupt oroväckande om sådana beslut, som påverkar våra liv, fattas hemligt bakom stängda dörrar utan att vi har någon möjlighet att ta del av vad som har beslutats och/eller diskuterats.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s