Varför körde Rysslands krigsmaskin fast i Ukraina?

ANALYS

Efter några dagar av blixtoffensiv, så körde Putins ryska krigsmaskin fast. Vad var det som hände? Vilka misstag begick man? Och vad kan vi vänta oss för drag från Putin nu?

Logistiken

Logistiken har alltid varit den ryska/sovjetiska ångvältens svaghet. Det är därför den kallas för en ångvält. Man bygger upp depåer av ammunition och bränsle, som skapar möjligheter för en våldsam eldkraft i inledningsskedet av en offensiv, men man saknar, då som nu, lastbilskapaciteten att föra detta med truppen i framryckningen, som således oftast strandar någonstans, som en val på land, väntandes på att den långsamma logistiken skulle komma ikapp så att det hela kan börja om igen. Tyskarna straffade ofta sådana ryska framstötar under världskriget, genom att ringa in de isolerade spjutspetsarna. De förödande kostnaderna som ofta blev resultatet, hade man då råd att ta. Inte lika mycket så idag!

Problem med logistiken, under ett pågående anfall, gäller alla krigsmakter, men man kan ändå slå fast, att problemen gäller i högre grad för den ryska än för dess västerländska motparter. Den ryska armen är, ända sedan sovjettiden, plågad av en underdimensionerad logistik i förbanden. För att ta en enkel jämförelse så kan man konstatera att där en amerikansk bataljon har ett logistik kompani, har den ryska bataljonen en pluton. Så fortsätter det hela vägen upp till divisionsnivån där en amerikanska har en logistikbrigad medans den ryska diton hat en logistikbataljon. De ryska logistikförbanden har dessutom bara 3/4 av fordonen i de amerikanska motsvarigheterna.

Varför är det då så här? Svaret är att Ryssland har en enorm yta att täcka. Förband måste kunna flyttas kors och tvärs över stora avstånd, för att möta de behov som kan uppstå. Därför använder man huvudsakligen järnvägarna, då det är både opraktiskt och dyrt att förflytta trupp och förnödenheter över sådana avstånd medelst lastbil. Ryssland har faktiskt hela 30.000 soldater engagerade i järnvägstrupperna, som sköter dessa transporter. När landet ska försvara sitt eget territorium så fungerar detta, i teorin, men så fort man beger sig utanför sina gränser, bortom den sista järnvägshubben, så får man förlita sig på sin underdimensionerade lastbilskapacitet. Summa summarum, är att dagens ryska krigsmakt inte klarar av att försörja sina trupper, till fullo, bortom 15 mil! Och detta är i en miljö utan flygangrepp, artilleri, bakhåll och trafikstockningar. Då sjunker siffran snabbt. Detta är precis vad vi ser i Ukraina idag!¹

En jämförelse mellan den storlek på logistikförband som amerikanerna resp. ryssarna har i sina manöverförband. (Källa: Warontherocks.com)

Stora brister:

Det kan också anföras i sammanhanget att en del problem med stillastående fordon, kan tillskrivas dåligt underhåll. Särskilt i de reservförband som har mobiliserats för denna uppgift. Detta får vi vänta på bekräftelse av, men det vore ingen stor chock, då detta fenomen var utbrett även under sovjettiden. Korruption spelar säkerligen in. Likaså gör apati och dålig förbandsanda, men den tyngst vägande orsaken är helt enkelt pengar! Ryssland är ett land med en BNP som är något svagare än Italiens, men som håller en av världens mest omfattande krigsmakter. Det kommer ofrånkomligen finnas brister! Det kommer finnas fordon och stridsvagnar som inte är i tipp topp skick. Piloter som inte har fått tillräckligt med flygtimmar. Stridsvagnsskyttar som inte har skjutit tillräckligt många övningsskott och så vidare. Det faktum att vi har sett att ryska soldater använder okrypterad civil kommunikation på slagfältet, är ett uttryck för denna ekonomiska otillräcklighet. Även det faktum att ryska piloter har setts använt civila GPS:er för sin navigation. Precis som på sovjettiden, så ser den ryska armén ut som en papperstiger.

Just det ryska flygvapnet har varit nästintill osynligt! Jag, precis som alla internationella militära experter, hade väntat mig att kryssningsmissilerna och Iskandermissilerna skulle ha följts upp med en furiös luftoffensiv, i syfte att slå ut resten av luftvärnet och det ukrainska flygvapnet. Och kanske drönarna med. Men den kom aldrig! Frågan varför är något av ett mysterium, men det finns ledtrådar, såsom att man har ont om precisionsammunition, att man helt enkelt är rädd för att få sina plan nedskjutna av eget luftvärn på grund av dålig samordning, eller kanske är det så att man inte vill visa sin bristande förmåga inför väst, på ett sätt att det raserar landets konventionella avskräckningsförmåga!? En annan aspekt är att den ryska försvarsindustrin har använt försvarsmakten som ett skyltfönster för sina produkter. Produkter som man Ryssland själva knappt har haft råd att införskaffa. Det skulle se mycket illa ut om Su-57:or började bli nedskjutna, eller T-14 Armata-stridsvagnen visa sig vara lika sårbar inför västerländska anti-stridsvagnsvapen, som sina föregångare!

Som det utvecklade sig så har de fåtalet ukrainska flygplan och drönare som finns, kunnat sticka upp och skjuta ned helikoptrar och transportflyg och skapat kaos i de ryska kolonnerna. För att inte tala om den psykologiska effekt detta har haft! Bristande samordning löper som en röd tråd genom allt detta. Inte minst när man ser stridsvagnsenheter som enkelt har slagits ut från luften, uppenbarligen utanför det luftvärnsparaply som luftvärnet är satta att klara av att upprätthålla. Någonstans där i Kreml, sitter en svettig general som har lovat för mycket vad gäller luftvärnets kapacitet att skydda marktruppen.

En förstörd bränslekonvoj. Lastbilar som Ryssland inte har råd att förlora!

Maskirovka som slog fel!

Det är påfallande att många av Putins soldater har uppträtt desorienterat och varit oförstående till vad som har förväntats av dem. I alla fall de ryska reservisterna. Även detta är en efterbörd av sovjettiden. Nyckeln till sovjetisk framgång i ett krig under kallakriget-eran var överraskning. Man ville slå till så fort som möjligt, innan Väst han med att mobilisera sina omfattande reserver. För att uppnå detta krävdes, vad som kallades för Maskirovka, vilseledning!

Kruxet i sammanhanget var att man för att uppå vilseledning av fienden, i processen behövde vilseleda även de egna soldaterna! Erfarenheterna från Andra världskriget var att inför varje offensiv, från båda tysk och rysk sida, så smet soldater över på andra sidan för att desertera och berätta om vad som var på lut. För att undvika dessa typer av brott av hemlighetsbubblan, så planerade man att inte informera ens lägre officerare förrän i sista stund. Den Röda armén skulle rulla rakt ut ur barackerna i Östtyskland, eller kanske direkt från en storövning till slagfälten, såsom man gjorde här i Ukraina. Detta hade nog inte fungerat särskilt bra då heller, trots att folk då var ordentligt kuvade av systemet och saknade uppfattning om rättigheter och eget värde, men idag, när folk när folk är vana vid ett annat informationsflöde, så är det självmord att bara slänga ut sina trupper i strid, utan det minsta lilla försök till att motivera dem. Denna fadäs, som jag faktiskt inte trodde att de skulle göra, visar på till vilken grad Kreml fortfarande håller fast vid världsbilden från sovjettiden. Människan, den lilla individen, förväntas inte ha någon vilja. Han ska bara lyda! Medan vi i Väst har anpassat oss, på gott och ont, där vi kan se USA:s massiva propagandakampanj för att motivera amerikanerna till att bege sig ner till Irak 2003 som ett exempel på det senare. Framgången med vilken man fick soldaterna att åka ner till ett land som de flesta inte ens visste om att det existerade, med uppenbara lögner i och för sig, men omsorgsfullt paketerade, var ett uttryck för att man hade lärt sig från erfarenheterna i Vietnamkriget. Moskva däremot, visade att de hade inte lärt sig något från sina erfarenheter från Afghanistan, eller ens från Tjetjenien!

Strategin

Således finns det stora brister i det ryska krigsmaskineriet, men trots allt detta, så har den avgörande bristen varit strategisk. Det hade funnit sätt att utföra detta fälttåg, som inte hade blottat dessa brister till den grad vi nu ser ske. Experter pratar om att de initiala blixtattackerna inte var typisk rysk krigsföring, men det beror på vad man refererar till. Jag ser ingen motsättning i sig. Det handlar om faser!

Enligt klassisk sovjetisk krigsföring, så kan anfallet delas in i tre tydliga faser:

1. Artilleribekämpning: Ofta med massiv koncentration mot den tänkta genombrottspunkten.
2. Genombrottsfasen: Koncentrerade anfall med massiv numerär överlägsenhet! Alltid centralt styrt, in i detalj. Förplanerad spärreld och angrepp enligt ett noggrant planerat mönster, med lite utrymme för initiativ på lägre nivå.
3. Utbrytningsfasen: Pansarstyrkor (ibland särskilt öronmärkta reserver, s.k. OMG = Operational Manouver Groups) slår sig igenom bräschen och kör i full fart på djupet, mot fiendens bakre regioner i syfte att förstöra staber, underhåll, artilleri och för att ta viktiga objekt, såsom broar och knutpunkter.² Här brukar det snabbt visa sig att de sovjetiska/ryska befälen inte är tränade, eller ens brukar tillåtas, att improvisera.

Vad vi såg i Ukraina under krigets första dagar, var att man skippade 1 och 2 och gick direkt till punkt 3! Ingen metodisk förstörelse av fiendens styrkor.³ Ingen koncentration! Man bara körde hejdlöst mot alla strategiskt viktiga objekt, utan hänsyn till fienden och lämnade därmed sina flanker sårbara. Visst, de ukrainska styrkorna drog sig säkerligen tillbaka, för att sedan rikta in sig på logistiken, som man instruerats av amerikanerna, men det finns ingen ursäkt för den militära dumheten att försöka angripa ner längs enskilda vägar, utan att säkra flankerna. Om inte Vinterkriget har lärt dem detta, så vet jag inte vad som skulle ha kunnat. Ryssland hade inte resurser för att angripa på 10+ täter, längs med hela gränsen som man nu gjorde och samtidigt säkra framryckningen. Istället skulle man ha koncentrerat sina trupper på högst två huvudsakliga angreppsriktningar och en understödjande. En från Krim, upp längs med Dneprs östra strand mot Dnipro och en från nordost rakt mot Kiev, understödd av en mindre arm från Vitryssland väster om Kiev, som man också gjorde. Sedan skulle dessa två huvudriktningar länka upp och därmed klyva landet itu. Det var vad jag såg framför mig när jag gjorde min prognos över hur det skulle kunna te sig.

Inga angrepp mot Kharkiv och Odessa. Inte mot Mariupol och från Donetsk. Istället koncentration så att man kunde täcka upp flankerna och skapa säkra områden för artilleri, luftvärn, framskjutna logistiska depåer osv. På så vis skulle man också ha kunnat mildra effekterna av den brist i logistisk kapacitet som har varit synlig ända sedan sovjettiden, genom att fokusera de resurser som man faktiskt hade. Man hade definitivt inte fått lastbilar sönderskjutna i bakhåll i samma omfattning som nu i alla fall. Inget av detta hade i och för sig kunnat hindra att den ryska armén skulle köra fast någonstans i höjd med floden Dnepr, vilket jag också var tydlig med. Jag hade dock inte kunnat föreställa mig till vilken grad man skulle missköta denna kampanj. Frågan man ställer sig är; är detta kompetensnivån på den ryska generalstaben, eller är detta ett uttryck för Putins klåfingrighet.

Tror att när det gäller Putins roll, att vi här ser ett klart exempel på konfirmeringsbias! Han har varit så starkt inkörd på sin övertygelse att ukrainarna egentligen vill vara ryssar, att han har trott att de är beredda att slänga sig i hans armar. Han har trott att den ukrainska armén skulle bara smälta bort, så fort de får syn på rysk trupp. Därför delade han upp sin armé i små kolonner av bataljons och till och med kompanistorlek. Därför kunde vi se bisarra förlopp, såsom när enheter med lättpansrade fordon och lastbilar körde rakt in i Kiev och Kharkov, för att i princip sätta ner flaggan. Ibland bara av plutons storlek! Trodde man verkligen att detta skulle gå? Detta kriget kommer att gå till historien, som ett av de märkligaste någonsin! Länge kommer man att analysera detta.

En parallell till det psykologiska spelet, som dyker upp i mitt huvud, är hur Hitler valde att (inte) preppa sina soldater inför fälttåget mot Sovjetunionen under andra världskriget. De utrustades inte med vinterkläder, eftersom detta skulle sända signalen att det ens fanns en chans att ryssarna skulle kunna hålla ut till vintern. Det skulle sända signaler att det 4-veckorsfälttåg som man hade utlovat, kanske inte var så säkert ändå. På liknande sätt tänker jag att man har resonerat med Ukraina. Bara att gå in med full kraft, och förbereda sig som om man avsåg möta en konventionell fiende i strid, till skillnad från i någon form av ”polisaktion”, skulle sända signalen till soldaterna att man kanske inte var välkomna ändå och att någon kanske skulle kunna tänkas skjuta tillbaka. Jag vet, det låter helt tokigt, men när alla logiska förklaringar är bortsållade så återstår bara det tokiga. Tankar födda hos en person med tydlig bunkermentalitet och konfirmeringsbias!

Vad händer nu?

Som var synligt i medierna nyligen, så fortsätter ryssarna med småskaliga attacker i storleksordningen bataljonsstridsgrupp mot Kiev. Troligen kan man inte få fram förnödenheter till mer än så. Detta går inte väl för dem. Alla angriper ned längs med samma väg och det räcker med enstaka drönare eller/och artilleri för att stoppa dem. Det ryska luftvärnet är fortfarande förbluffande ineffektivt. Jag tror att Putin har förstått nu att han inte kan vinna kriget. Det han försöker göra är:

1. Ringa in Kiev, i syfte att ha något med sig till förhandlingsbordet!
2. Ta terräng i söder. Donetsk, Luhansk och en landbrygga till Krim ner till och med Dneprs utlopp, som han avser behålla, om det inte går att få till en förmånlig, eller ens en acceptabel fred.

Jag har skissat upp på kartan nedan vilka angreppsriktningar som jag anser troligen är planerade. Om de kommer lyckas genomföra dem är en helt annan sak! Logistiken är som sagt ett stort problem, och den planerade operationen mot Odessa och fram till Transnistrien är nog den första att hamna i papperskorgen. Deras bästa chans är ändå att rycka fram i en kniptång från norrut från Krim och från söderut, från Kharkovområdet, för att på så sätt hota de ukrainska förbanden vid Donetsk-Luhansk med inringning. Då kan de få dem att dra sig tillbaka och till slut vinna lite terräng och kanske rent av fånga dem i en reträttrörelse på vägarna. Om man nu får upp sig eget flyg till slut, vill säga.

De troliga planerade ryska framryckningsplanerna. Frågan är dock om logistiken klarar av dem? Svaret är troligen nekande!

Allt den ukrainska armén behöver göra är att hålla i. Försvara med näbbar och klor. Fortsätta att skicka ut patruller på pansarjakt och jobba med sina drönare och sitt artilleri. Ryssen gör det verkligen lätt för dem! De som kommer få lida mest framöver, är de ukrainska civila som kommer att få betala priset för Putins frustration.

I summa summarum så håller mitt ursprungliga slutomdöme om detta krigsföretag, att det är dömt att köra fast och att det kan sluta med att Putin förlorar den maktposition som han håller så hårt fast vid och som kriget, till dels i alla fall, handlade om att säkerställa i första läget.

Noter:

1) Under sovjettiden så spelade också in det faktum att man var ganska usla på att tillverka lastbilar. Dessa var relativt dyra att tillverka, medans stridsvagnar och artilleri var relativt billigt att tillverka. För det röda ledargarnityret så var det också viktigt att ha många stridsvagnar, kanoner och flygplan, då det gav skrämselhicka hos omvärlden att se dessa massorna av vapen. Sovjetunionens 150 divisioner såg mäktiga ut, men de hade alla fått soppatorsk halvvägs till Frankfurt, Hamburg och München om det hade blivit krig på 80-talet, medans amerikanernas 15 divisioner bara hade fortsatt att gå som energizerbunnys! Ett illa känt faktum är att huvudorsaken till att Stalins röda armé överhuvudtaget kunde genomföra bestående offensiva operationer på djupet, under senare delen av det Andra världskriget, var att deras pansararméer försörjdes av amerikanska lastbilar, jeepar och halvbandsfordon!

2) Det ska sägas att, medans tyskarna fortfarande hade lite gnista kvar i sig (ända fram till sent 1944 faktiskt) så skulle man rutinmässigt straffa ryssarna för dessa hejdlösa attacker på djupet. De blev utan bränsle och ammunition och blev ofta inringade med stora förluster som följd!

3) Precis detta gjorde sig ryssarna skyldiga till under det första tjetjenska kriget, när man 1994 helt sonika körde in i Groznyj med stridsvagnar och infanteri uppsuttet i pansarbandvagnar. Man blev då, precis som nu, massakrerade!