En sista rysk storoffensiv?

KOMMENTAR

Ryssen tycks ladda för en storoffensiv mot Kiev! Underhållstransporterna norrifrån bildar en konvoj som ringlar kilometervis på en enda väg. Oj oj oj….vilka måltavlor de är. Om Ukraina bara får in några attackplan eller drönare där så får de jackpot och det är tydligen även vad som har skett här och var under natten!

Underhållskonvojen från Vitryssland ner mot västra anfallsriktningen mot Kiev

Jag står fast vid att jag tror att Ryssland har lite mer kvar att ge, innan deras offensiv har tappat ångan helt och hållet och de verkar ju ladda upp rejält nu för en sista stor stöt mot Kiev, men visst är det anmärkningsvärt hur många misstag de har gjort. Underhållet synes vara ordentligt misskött och moralen är ganska svajig. Frågan som reses är denna: Har man sparat sina bästa förband i fall att konflikten eskalerar, eller är detta nivån? Halva armén ska vara yrkessoldater, men flertalet av dem som är tillfångatagna synes vara reservister, som ofta inte vet varför de är där och/eller trodde att de skulle på en övning!

Historiskt sett, så har ryska/sovjetiska styrkor, nästan alltid inlett krigshandlingarna på ett katastrofalt dåligt sätt^!1 Sedan har man anpassat sig och lärt sig och blivit något bättre efterhand. Vad detta beror på är en separat diskussion, men jag kan tänka mig att det beror på en utbredd låt-gå-attityd och korruption i fredstid, men kanske främst på fullständigt disparata målbilder för elit och folk². Framför allt det senare är synligt just nu i Ukraina. Man får vibbar av hur ryska soldater uppträdde, och hur malplacerade de troligen kände sig, under Vinterkriget mot Finland 1939-40!

Saken är bara den att moderna krig generellt går så snabbt igenom de faser, som tidigare tog månader eller år, att man nu måste ta en riktigt brant inlärningskurva för att kunna komma in i matchen. Vad vi troligen kommer få se framöver, är något enklare taktiska grepp. Mindre risker och en mer malande krigsföring. Men man har inte all tid i världen, då förlusterna stiger och Ukraina tar emot allt mer hjälp utifrån. Man kan dock uppmuntras av att det går bättre i söder, där styrkor från Krim och utbrytarrepublikerna nu ser ut att ha länkat upp vid Mariupol, som är inringat och på väg att falla.

Den nämnda långa underhållskonvojen norrifrån Vitryssland och ner på den västra sidan av Kiev, kommer, som sagt, troligen bidraga till i ett större anfall syftandes till att ringa in huvudstaden under tisdagen eller senast under onsdagen. Efteråt får vi nog börja göra bokslut över det ryska angreppet mot Ukraina. I alla fall den mobila, offensiva, fasen. Sedan kommer det bara följa en enda lång och utdragen plåga för dem, tills att de i bästa fall kan få till en fredsuppgörelse! Och det är tveksamt om de kan få en fred som inte är fullständigt förödmjukande, då de idag är komplett isolerade. Till och med Kina står och tvekar inför hur de ska ställa sig. Deras ekonomi är på väg mot en krasch med anledningen av en inom kort briserande fastighetsbubbla, så de står på skakig mark och vet mycket väl om det!

Noter:

1. Exempel på detta är: Första Världskriget, där man började uselt, för att sedan öka sin kapacitet, med en peak i samband med Brusilovoffensiven 1916, innan den sociala oron underminerade krigsinsatsen. Det Andra Världskriget, mot först Finland och sedan igen mot Tyskland, där man båda gångerna inledde med en taktik som man inte klarade av att utföra, för att sedan återgå till den klassiska ångvälten. Även kan nämnas Rysk-Japanska kriget 1904-05, där Ryssland började på ett katastrofalt och rent av nonchalant sätt, för att sedan prestera allt bättre, dock utan möjlighet att vända kriget. Inte minst pga social oro, även den gången. Detta är nog ett spöke som kommer tillbaka för att hemsöka Kreml även denna gång!
2. I Rysslands samsas en elit, som oftast har tankarna på imperiet, global ställning och Rysslands särskilda roll och mission i världen (Tredje Rom-tanken, Bolsjevismen osv) och ett folk som är saktmodigt och bara vill sköta sitt och vara ifred från en för det mesta maktfullkomlig statsmakt. Vid försvar av fosterlandet uppvisar den ryska soldaten en offervilja och passion som sällan överträffas, men ute på eliternas utländska äventyr så blir prestationerna väldigt ojämna. Detta kan tyckas vara en generaliserbar självklarhet, men så är det faktiskt inte. Det finns många exempel på stormakter, där fotfolket har deltagit i imperiebyggandet med en med eliternas nästan likvärdig entusiasm. Eller åtminstone lojalitet mot sagda projekt, om inte entusiasm.