Kommunismen och Nazismen har sina rötter i religionen

(Bright Magasin nr 3 2012)

Religiösa kritiker av ateism tar ofta upp 1800- och 1900-talens totalitära ideologier som produkter av det gudlösa samhället. Syftet är att vända bort den kritik av religionerna, som fokuserar på dessas krigiska yttringar och förtryck av individen. Mitt gensvar är att detta är ett illa genomtänkt argument. Om man granskar frågan på djupet så ser man att det istället är de monoteistiska religionerna som har lagt grunden för de totalitära ideologierna.

Den ateistiska utgångspunkten och den sekulära samhällsläran, vars startpunkt vi finner bland de rationella grekiska naturfilosoferna (Christer Eriksson, Bright nr 2/2012), fördes sedan vidare från antiken till upplysningsfilosoferna. Dessa idéer förvaltades av liberala borgerliga kretsar under 1800-talet och kännetecknades av individualism, kritiskt och fritt tänkande och en strävan efter att föra en öppen och obehindrad samhällsdebatt. Detta stod i kontrast till de religiösa etablissemangens påbjudna kollektivism, dogmatiska läror och kategoriska tankemönster. De monoteistiska religionernas företrädare skapade en upplevelse av vi-och-dom, kristna mot muslimer och troende mot icke-troende, där det svartvita tänkandet lade grunden för konflikter.

Den socialistiska rörelsen och sedermera den nazistiska, som uppstod ur denna, hade inte sina rötter i den liberala sekulära rörelsen. Dess företrädare hade istället marinerats i den världsbild och de föreställningar som religionens representanter saluförde. Det kan tyckas ironiskt, med tanke på uttryck såsom ”religionen är ett opium för folket” som kommunisterna ofta framförde. Det var dock inte själva principen de var emot, utan att kyrkan hade monopol på att tillhandahålla detta ”opium”.

Det provocerande omslaget till Bright nr 3, 2012, så som det var avsett att se ut innan den tyska lagstiftningen stoppade tryckningen.

Vare sig det skedde medvetet eller omedvetet så har de totalitära ideologierna, kommunism och nazism, tagit sitt grundläggande tankegods såväl som mycket av sitt bildspråk från de monoteistiska religionerna. Den nämnda religiösa dogmatismen är påtaglig inom dessa ideologier. Kommunister och nazister finner bara ett sätt att tolka världen och denna tolkning är en absolut sanning. Likaså är det kategoriska tänkandet utbrett. Allting ses ur ett svart eller vitt perspektiv. Du är antingen en klassfiende eller en ”sann arbetare”, antingen ”arier” eller ”rasmässigt undermålig”. Alla som tillhör ”vi” gruppen blir del av en stor anonym gemenskap, precis som för de troende. De som är utanför, ”dom” gruppen ska förskjutas om de inte vill omvändas som var fallet inom kommunismen, eller förintas, när detta inte var möjligt som under nazismen, i en återspegling av kristendomens helvete.

Dogmatismen manifesteras genom de totalitära ideologiernas egna heliga texter; ”Det kommunistiska manifestet/Kapitalet” respektive ”Mein Kampf”. Precis som för förebilderna Bibeln och Koranen, så kan dessa texters sanningsvärde inte ifrågasättas. De förklarar i väldigt kategoriska termer tillståndet i världen och lägger fram en berättelse om hur samhället kommer att utveckla sig, precis som i de heliga texterna. Hitler lånade dessutom helt skamlöst tanken om att hans tredje rike skulle bli ett ”tusenårigt rike” från förebilden Jesus förväntade tusenåriga rike på jorden. Idén om den hägrande utopin, som man bokstavligen kunde gå över lik för att uppnå, präglade kommunismen i lika hög grad.

Alla de tre stora monoteistiska religionerna betraktar sina troende som en särskilt utvald eller gynnad grupp. I de två ideologiernas utopier så spelar ”den ariska rasen” och ”arbetarklassen” denna roll som utvalda grupper. De ska styra under det tusenåriga riket, då de är, underförstått, av någon högre kraft utvalda enligt nazisterna, eller rättrogna enligt kommunisterna.

Men den kanske mest slående influensen från de monoteistiska religionerna på de två totalitära ideologierna är att de dyrkar sina viktigaste ledare som profeter, eller rent av som gudomligheter. Det finns en tydlig koppling mellan den ortodoxa kyrkans vana att bära ikonbilder under religiösa processioner och dess arvtagares, de sovjetiska kommunisternas, vana att låta anhängare bära ikonliknande bilder på avlidna Sovjetledare såsom Lenin under parader. Allt för att underlätta övergången till den nya regimen i folkets sinnen. Lenin tänktes hålla sin beskyddande hand över den kommunistiska församlingen även efter sin bortgång, från en sarkofag på röda torget värdig en Faraon.

Det var inte ovanligt att djupt troende tyskar såg Hitler som en Messias som hade kommit för att rädda den tyska nationen undan dess svårigheter. Hitler själv såg sig med säkerhet som denna frälsare. Han var väldigt inspirerad av de religiöst influerade romantiserande nationalistiska epos som Wagner hade producerat. Hitler ville efter religiös förebild skapa ett uppvaknande bland det tyska folket. Hitlers ”Messiaskomplex” kunde få komiska konsekvenser, då han var besatt av att ses som ofelbar. Eftersom han var som en gudomlighet i relation till folket så fick de aldrig se honom ha fel eller utföra handlingar som han inte till fullo behärskade, då detta skulle indikera svaghet, eller rent av mänsklighet. Ett av de många exemplen på detta är att trots att han älskade att färdas i bilar så ville han inte lära sig köra själv, av fruktan för hur det skulle påverka bilden av honom om folket i något sammanhang såg honom som en novis.

Trots den inom ideologin uttalade fientligheten mot religion, så dolde inte Hitler sin beundran inför islam, som han högaktade på grund av vad han såg som dess renodlade krigiska natur och dess anpassning för expansion. Detta passade Hitler så pass bra att han hade planer på att införa islam som statsreligion i det tusenåriga tredje riket.

Som summering kan vi konstatera att kommunismen och nazismen är genomsyrade av monoteistiska religiösa tankemönster. De har en helig bok, en profet och samma dogmatiska och kategoriska tankesätt som sina religiösa förebilder. Att påstå att den ateistiska tanken har gett upphov till dessa monstruösa ideologier är uppenbarligen ogrundat.

Annonser

Om Mons Krabbe
Jag är en liberal-konservativ skribent och samhällsdebattör. På denna blogg skriver jag artiklar om säkerhetspolitik, historia, samhälle och religion. Är aktiv inom Medborgerlig Samling, där jag sitter i styrelsen. Är talesman i Utrikesfrågor och i Integrationsfrågor för Medborgerlig Samling.

7 Responses to Kommunismen och Nazismen har sina rötter i religionen

  1. Pingback: Det revolutionära Frankrike – en essä om de djupa orsakerna till social oro och revolutioner i Europa | Mons Krabbe

  2. Christer Brodén says:

    Jag fick en bok i present: ”Nazisterna och det ockulta” (ISBN 978-1-84837-054-8). Orkade bara skumma delar av den. Hittade den nu och slog upp sidan 58: År 1919 sitter Adolf Hitler och några män vid ett bord i ett skumt rum. De har en siderisk pendel. Med den kan man upptäcka en jude i ett fullpackat rum. Jag ids inte läsa mer.

    Miraklen i Nordkorea i samband med den lokale gudens bortgång var märkliga. Borde man inte åka dit med en av Ron Hubbards scientologiska apparater för att mäta dem? Visserligen sysslade ”lärda teologer” länge med allt möjligt sådant här, men är det religion? Är inte det ett alltför fint namn på skiten, som ogräset växer i?

    Om någon kan ge mig ett fungerande recept på att göra guld, skall jag ompröva mina tvivel och börja tro på alltsammans.

  3. Christer Brodén says:

    När jag tänker efter, bör vi nog skapa begreppet ”De monarkistiska religionerna”. GT är ju riktigt republikanskt: ”… att det i Herrens ögon var en stor synd som ni (israeliterna) begick när ni begärde en kung (1 Sam 12:17, 19f). Kravet att få en kung framfördes av israeliterna för att få en ledare i ”vi och dom”-konflikter.

    Trots Guds sura ord (1 Sam 8) om kungar, har även kristendomen, likt andra religioner, fått motivera monarki. Kungens extraordinära ställning innebär en reträtt till polyteism enligt Guds sätt att beskriva saken: I stället för mig (1 Sam 8:7, 10:19).

    Jag vill därför vända på resonemanget, och hävda att monarkistisk religion har sina rötter i politiken, i ”vi och de”-resonemang och i maktlystnad. Kommunismen och nazismen bara fortsätter med den politiska traditionen att ersätta monoteismen med personkultens polyteism.

    Fast det förstås, Guds vrede över kung Saul berodde ju på, att han inte ville slå ihjäl allt, bara män,kvinnor, barn och spädbarn (1 Sam 15). Kor och får behölls som krigsbyte. En svår synd. Märkligt nog krävdes samma beteende av de forna polyteistiska germanerna. Allt krigsbyte skulle förstöras. Hur långt tillbaka kan denna gemensamma idé sökas?

    • monskrabbe says:

      Kanske handlar motståndet mot en kung i GT egentligen om en ovilja att tillåta en konkurrent till den de religiösa domare som styrde det tidiga Israel. Alltså inte republikanskt utan teokratiskt.

      Jag skulle nog inte säga att kommunismen och nazismen är polyteistiska. Snarare är de sekulära monoteismer! Den politiska ledaren; Hitler, Mussolini, Stalin dyrkades som den enda ledaren. Tydlig influens från religionen.

  4. Christer Brodén says:

    Din teokratiska teori är helt möjlig, men resten …

    Du glömmer bort gudarna Marx och Lenin samt alla döda ideologiska helgon. Stalin var ”bara” överstepräst. Och hierarkier är viktiga i sådana här kulter. Kungar omger sig inte med bönder, utan med adel. I Sovjet bars bilder av andra ledare än Stalin i processionerna på Röda Torget.

    Jag klipper följande ur Wikipedia, rubriken Gud, artikelns underrubrik personkult: ”Adolf Hitler sägs ha planerat att upphöja sig själv och de högre nazistiska ledarna och krigshjältarna till gudar i ett nytt, eget pantheon, då de vunnit andra världskriget.”

    Från min barndom minns jag antinazistiska böcker, där de högre nazisterna med vred ironi beskrevs som gudar och halvgudar, givetvis med Hitler som övergud. Personkulten tycks i Tyskland ha omfattat fler än Adolf, om än mer begränsat.

    Googlar du på ”nazism och ockultism” eller liknande, hamnar du bland information om en värld, så sjuk, att alla konfliktforskarens försök att få en logisk ordning i den misslyckas.

    • monskrabbe says:

      En eller flera ”gudar” inom kommunismen må vara, men oavsett spekulationerna i texten du citerar så är det ganska uppenbart att Hitler inte tillät konkurrens i rampljuset. Den nazistiska ideologin är helt fokuserad på att dyrka ledaren. Se bara på hur nynazisterna idag bara fokuserar på Hitler. Resten faller i skymundan.

  5. Pingback: Den oheliga alliansen mellan extremvänstern och islamismen | Mons Krabbe

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: