Lögner och bedräglighet om Afghanistan

KOMMENTAR

Uppdrag Granskning visade, för dem som inte redan hade förstått, att utvisning till Afghanistan inte innebär en dödsdom. Masood Ahmadi, integrationsansvarig för FN organet IOM (International Organization for Migration), hade inga uppgifter om specifika säkerhetsproblem för de 20 000 återvändarna från väst, sedan 2002. Det fanns uppgifter om att en person som utvisats från Sverige år 2014 hade omkommit, så det här kan man inte se som en väldigt stor risk. Denna man hade dessutom jobbat som lastbilschauför åt armén. Den propaganda som sprids från vänsterhåll om att de utvisade skickas direkt i döden är alltså rent nonsens.

Det är även bevisligen så, att inte heller har att de som utvisas generellt sett inte har ett socialt sammanhang att komma tillbaka till. Vi har ofta fått höra att de kommer lämnas ”helt ensamma” på gatan i Kabul! Istället är det så att av de 7000 som utvisades från Västeuropa förra året har bara 179 använt möjligheten att få en gratis hotellvistelse. Övriga har hämtats av familj eller vänner.

Det stora hindret för dessa utvisade i deras fortsatta liv är uppenbarligen ekonomiska svårigheter, men enligt vad jag vet så är detta inte ett legitimt skäl för att få flyktingstatus i Sverige, framför allt inte på bekostnad av hjälp till de verkligt utblottade och svältande i 3:e världen.

De återvändande från väst är inte ensamma i sin situation. Tydligen så har ca 1 miljon afghaner återvänt frivilligt till hemlandet från Iran och Pakistan bara förra året. Tydligen upplever man att situationen har stabiliserats så pass mycket nu att det går att återvända. Kabul är nu en snabbt växande mångmiljonstad. Visst, det råder fortfarande konflikt och talibanerna är inte på långa vägar betvingade, men är i alla fall upptryckta i bergen. Regeringen kontrollerar 60 % av landet, men i dessa 60 % går det alldeles utmärkt att bo. Detta är det enda som är intressant för oss ur ett migrationsperspektiv!

3500 civila dödas årligen i Afghanistan. En hög siffra? Jämfört med vad? Samtidigt dödas ca 6500 årligen i trafikolyckor. 10 ggr dödligheten jämfört med i Västeuropa. Ska man kunna söka asyl i Sverige baserat på även denna högre risk för att förolyckas? Jag jämställer inte konfliktdöda och trafikdöda på något annat sätt än att jag vill peka på risken för att dö i denna konflikt i relation till vardagliga orsaker till fataliteter i landet. Jämförelsen syftar till denna slutsats: Om man anser att 3500 döda civila årligen som ett resultat av, ofta slumpmässiga terrordåd, innebär en orimlig risk för de unga männen från Afghanistan som nu befinner sig i Sverige, vad ska vi då säga om den dubbet så stora risken att dödas i den hejdlösa trafiken?

Vi vet att livet i den 3:e världen inte är lätt. Dödligheten är avsevärt högre än här i väst pga sjukvårdsbrister, våldsam trafik, kriminalitet och stora såväl som små samhällskonflikter. Om allt detta hade varit grund för asyl, d.v.s. att man inte är lika trygg där som i Sverige, så skulle vi behöva ta emot minst 1 miljard migranter till vårt lilla land. Detta kan vi givetvis inte göra! Därför måste hårda kriterier gälla. Just nu ska fullskaligt krig i hemlandet eller personlig förföljelse gälla som skäl. Personligen så anser jag att inte heller detta fungerar längre. Sverige har tagit på sig för mycket. Vi kan helt enkelt inte integrera dem som har kommit hit på ett sådant sätt att vårt samhälle på överskådlig tid återigen kan bli stabilt och harmoniskt. Därför måste vi hjälpa katastrof- och krigsflyktingar i närområdet och vi måste ha motståndskraft mot den sortens bluffpropaganda som organisationer som ”Ung i Sverige” sprider.

Slutligen så måste detta sägas igen, ja, om och om igen, tills alla förstår. Unga män är generellt INTE en grupp som vi ska ta emot från länder som befinner sig i konflikt eller politisk oro. Det får inte vara vår inställning att vi ska premiera att ta emot unga män från konfliktdrabbade länder, samtidigt som kvinnor, gamla och småbarn blir kvar. Det anses säkert som en anakronism, i dagens feministiska samhälle, att män och kvinnor till viss del har olika funktioner i samhället, men det strider verkligen mot klassik moraluppfattning, och tillika min moraluppfattning, att unga män ska vara de första att fly från en konfliktzon, istället för att stå till förfogande för försvarsmakten i syfte att bekämpa sådan ondska som talibanerna utgör. Det är svårt att tänka sig en ström av unga finska män till Sverige vintern 1939/40!

Jag kan givetvis inte tycka att sådant är mer acceptabelt från Afghanistan, eller är det de låga förväntningarnas rasism vi ser här?

2 kommentarer

  1. Finns det någon statistik som visar hur könsfördelningen ser ut bland migranterna här i Sverige? Helst uppdelad i hur könsfördelningen är under migrantvåg nr 1, så att man kan jämföra med motsvarande könsfördelning efter migrantvåg nr 2.

    Med migrantvåg nr 1 avser jag här, förenklat, när en eller ett par representanter för en familj eller släkt tar sig hit. Och med migrantvåg nr 2 avser jag när den först anlända personen – läs: denna ”förtrupp” – efter sin ankomst hit har lyckats få hit resten (eller delar av) sin familj.

    Jag delar fullt ut Mons Krabbes uppfattning, att det måste anses strida mot vedertagen (västerländsk) moralsyn, ifall det då skulle visa sig att migrantvåg nr 1 huvudsakligen utgörs av mer eller mindre unga manspersoner. Jfr med det gamla talesättet ”Barn och kvinnor först till livbåtarna”.

    Gilla

Lämna en kommentar