Vad innebär egentligen: ”Islam – Fredens religion”?

KOMMENTAR

”Islam – Fredens religion” (”The religion of peace”), denna uppenbara motsägelse i termer, är ett begrepp som lanserades av islamister i ett försök försköna islams metoder och syften. De är lätt att avfärda begreppet som löjeväckande, men jag tycker att man ska skärskåda det lite djupare än så. Då finner man nämligen essensen av det islam som vi nu dagligen måste brottas med.

Islamister och islamapologeter menar att begreppet ”fredens religion” står för den muhammedanska lärans strävan att leva i fred med sin omgivning. För dess tolerans för andra religioner och livsåskådningar. Jag vidhåller dock att sanningen är mörkare och mer illasinnad.

Enligt muslimsk dogm, delar man, för stunden, upp världen i två delar:

Den ena, dar al-Islam (Islams boning, egentligen; underkastelsens boning), är den del av världen där islam regerar. Även kallat, dar al-sulh (fredens boning).

Den andra delen, dar al-Harb (Krigets boning, House of War), är den del där islam inte styr. Den del där islam inte styr, anses alltså vara en plats för krig, en plats där muslimerna bör bedriva sitt (o)heliga krig i syfte att expandera dar al-Islam.

”Fredens religion” uppstår när alla länder inom dar al-Harb (krigets boning) har kapitulerat inför islam och underkastat sig dess dogmer!

Det följer således, att begreppet ”fredens religion” syftar på det tillstånd, som ”idealt” uppstår när islam har besegrat sina fiender och underkuvat dem. ”Fred” är en omskrivning för dominans och underkastelse! Muslimska teologer är ju ganska rättfram med att islam inte kan ha fred med sina fiender. Bara uppehåll i striderna. Olika långa beroende på om islam för stunden är svagt eller starkt, givetvis. Nu när islams styrka återigen är på tillväxt, utlovas fred, men bara till dem som underkastar sig. Annars väntar svärdet.

Fredens religion, innebär också, som jag ser det, ett tillstånd i ett samhälle där det råder mental och intellektuell ”fred” och stillhet. Inga diskussioner, inga avvikande åsikter, inga intellektuella konflikter. Bara en version av vad som är sanningen. Det är detta tillstånd som råder i större delen av den muslimska världen idag. Få böcker trycks. Inga avvikande åsikter accepteras och ingen yttrandefrihet finnes.

Den muslimska idealvärlden är en värld där alla har underkastat sig, kroppsligt såväl som mentalt. Deras mentalt fredliga värld är en fördummande och stagnerad dystopi. Hade deras ”fred” fått sprida sig över klotet, så hade det inneburit ett nesligt slut för en annars så kreativ och blomstrande mänsklighet.

Det ironiska med denna ”idealmodell”, är att inom det verkliga islam finns det ingen fred, i traditionell bemärkelse. För varje radikal muslim så tycks det alltid finnas en som är ännu mer radikal. Men denna inre konflikt hjälper inte oss, då den inte är uppbygglig. Medan vi i Väst träter om sätt att utvecklas, så är deras interna diskurs ett ”race to the bottom”, en tävling för att nå nya bottennivåer i mänskligt mörker. Slutresultatet av deras inre konflikt blir, oavsett vinnaren, ett slut på alla andras rättigheter och livsluft.

Således; låt oss alla se ”fredens religion” för vad den är. En religion vars dogmer ser vår värld som en zon för konflikt och krig, en plats som ska kuvas och underkastas för att vi ska få ta del av detta som islam kallar för fred.