Lärdomarna av GSA – skandalen

GSA – skandalen har knappt blivit omnämnd i svensk media trots att lärdomarna från denna händelse har lika mycket bäring på det svenska samhället som det amerikanska. Fördömanden strömmar in från båda de stora partierna i USA, men problemet är att många, särskilt i det demokratiska lägret, ser detta som en enskild händelse och inte som en yttring av en djupare problematik.

Ett av GSA:s – General Services Administration – uppdrag är att se över andra statliga organs budgetar och förmå dem att slösa mindre. När nyheten spred sig att de anställda hade bränt över 800,000 dollar (ca 5,3 miljoner kronor) på en konferens i Las Vegas så låter det som ett dåligt skämt. Clowner och tankeläsare, rikligt med mat och sprit och minnesmynt för 40,000 kronor upprör Amerika.

Det har också läckt ut att en anställd vann en intern talangtävling genom att rappa om att han ville bli chef för organisationen så att han kunde slösa så mycket som möjligt av skattebetalarnas pengar.

Den senaste delen i skandalföljetongen GSA är avslöjandet (11 april) att 5 GSA – anställda spenderade en vecka på Hawaii med anledning av en 1 timma lång ceremoni vid första spadtaget till uppförandet av en federal byggnad under 2011. Fler och längre resor planerades under 2012. Bortsett från att detta är ett uppenbart svepskäl för att få en statligt betald semester, så borde de GSA – anställda inse hur smaklöst det är att just den myndigheten gör den onödiga utflykten i dessa tider! Men icke.

Obama har sent omsider fördömt slöseriet, men varför dolde han detta för det amerikanska folket i 11 månader från det att myndigheterna upptäckte det bedrägliga beteendet? Svaret är att denna skandal utgör ett hot mot hela den samhällsmodell som han vill påtvinga amerikanerna. Ett semi-socialistiskt system med en ofantlig offentlig sektor modellerat efter Sverige och övriga Västeuropa. Klart att Obama då inte vill att väljarna ska se bristerna i de statliga verksamheternas modus operandi.

Statliga verksamheter är alltid ineffektiva. Dom är alltid slösaktiga. Detta är nästintill en naturlag. Anledningen är att det inte finns några incitament till att vara effektiva och hushålla med pengarna. Pengarna är inte deras egna, varför då bry sig om spill? Kategoriskt och svepande? Kanske, det gäller definitivt inte alla statliga tjänstemän och verksamheter, men empirin förtäljer oss att detta är fallet om man dömer efter helheten. Således ska statens verksamheter hållas till ett minimum.

Det som dock förbluffar mig är timingen. Hur kan ett statligt organ slösa på detta viset med skattepengarna i en tid då USA:s budget löper med ett historiskt stort underskott? Hur resonerar dessa GSA – anställda?

Ett grundläggande samhällsproblem är den tilltagande egoismen. De egna behoven står allt mer i fokus, medan hänsynen till det allmänna bästa får stå tillbaka. Det ”allmänna bästa”, ”samhällsnytta” och andra ledord från det förgångna blir allt mer diffusa för nuets och framtidens medborgare. Till och med ursprunget av statliga medel blir för några ett mysterium. Följande är ett utdrag ur ett samtal mellan en reporter i USA och en Obamasupporter på gatan inför Obamas ankomst till ett möte. (Min översättning)

Supportern: Vi älskar Obama!

Reportern: Varför?

Supportern: Han ger oss pengar!

Reportern: Men var kommer pengarna ifrån?

Supportern: Jag vet inte. Det är Obama-pengar!

Detta kan tyckas vara ovanligt obegåvat, men det är dessvärre inte ovanligt. Många i USA, och även i vårt land kan det tyckas, har tappat greppet om att ”statens” pengar faktiskt kommer från andra medborgare. Är det då konstigt att GSA – personalen agerade som de gjorde? Nu finns det tyvärr inte en outsinlig pengafontän som man kan ösa ur. Statliga byråkrater och politiker ska vända på varje krona då det faktiskt är våra pengar som de förvaltar.

Det finns fler exempel på slöseri än man vill tänka på, men jag vill lyfta fram ett exempel från USA som visar på vansinnet.

I ett program för vidareutbildning betalades till delstatsbiblioteket i Illinois ut 420,000 dollar (2,8 miljoner) för att lära bibliotekarierna att hantera sociala medier som Facebook och Bloggar. (Detta var bara till en delstat i ett projekt med nationell utbredning.) Är detta någonting som en bibliotekarie inte kan lära sig utan att staten öser pengar på det? Än en gång; när den statliga budgeten löper med ett sådant enormt underskott så är det direkt tjänstefel att starta upp ett sådant projekt. Även vårt land är fullt av klåfingriga byråkrater med stor beredvillighet att slösa med andras pengar. Allt från utsiktslösa biståndsprojekt till finansierandet av allsköns föreningar utan någon nyttig samhällsfunktion och tillsättandet av ämbeten som syftar till ”socialt ingenjörskap” som definitivt inte är statens roll. En god byråkrat eller politiker ska ställa sig frågan; ”Är jag beredd att betala för detta ur egen ficka?”, innan han eller hon spenderar någon annans pengar på det!

Allt detta dränerar medel från det som borde vara statens kärnverksamheter såsom sjukvård, infrastruktur och försvar. Det är dags att vi tar slösarna i kragen innan det går över styr!

Annonser

Om Mons Krabbe
Jag är en liberal-konservativ skribent och samhällsdebattör. På denna blogg skriver jag artiklar om säkerhetspolitik, historia, samhälle och religion. Är aktiv inom Medborgerlig Samling, där jag sitter i styrelsen. Är talesman i Utrikesfrågor och i Integrationsfrågor för Medborgerlig Samling.

One Response to Lärdomarna av GSA – skandalen

  1. Pingback: Ödesval i USA « Mons Krabbe

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: