Det är hög tid att göra slut på integrationslinjen!

DEBATT

I förra veckan blossade debatten om assimilation vs integration upp igen, med anledning av ett debattinlägg i Expressen av KDU:s ordförande Nike Örbrink. Svar följde från en grupp uppretade kristdemokrater. Både Nikes text och kritikernas hade dock avsevärda brister som mer fördunklar än något annat och de svenska väljarna bör förstå vad integration egentligen betyder och vad assimilation kan innebära, för att kunna fatta välunderrättade beslut vid valurnorna. Låt mig utveckla:

Nike och KDU använder begreppet ”kulturell assimilation” om saker som språk, samhällsvärdegrund, respekt för lagar och institutioner, ansvar för samhällsgemenskapen och en svensk identitet.
Längre ner skriver hon dock att ”Alla människor har rätt att värna kulturella särdrag, sin egen tro, sina högtider och kulturella utryck”. Denna begreppsförvirring leder till välförtjänt kritik från de arga kristdemokraterna, som menar att hon talar emot sig själv och att kulturell assimilation leder till förtryck av en grupps kultur och religion.

Nike måste skilja mellan kultur i traditionell mening och en samhällskultur! Kultur i traditionell bemärkelse, såsom just särdrag, seder, traditioner och tro, kan man inte tvångsassimilera i ett modernt samhälle. Därför leder det fel att tala om kulturell assimilation. Däremot kan man tala om samhällsassimilation (eller samhällskulturell assimilation), vilket innebär en anpassning till de värderingar och normer som gäller i det politiska systemet och den samhälleliga interaktionen. Här handlar det om att lära sig svenska, acceptera värdegrunden (d.v.s. respektera yttrandefriheten, barns- och kvinnors rättigheter, demokratin som sådan (människans lagar över guds) även kallat sekularismen, likhet inför lagen etc), förståelsen för samhällskontraktet och så vidare.

DETTA kan man och SKA man absolut kräva anpassning och assimilation till!

Samtidigt som det arga KD-drevet hade poänger angående begreppsförvirringen hos KDU, så stod man för sin beskärda del av denna förvirring själva när man feldefinierade begreppet integration sålunda:

”Integration: Nyanlända förväntas inte avsäga sig sin identitet men det är majoritetssamhällets normer som råder.”

Detta är komplett felaktigt och vilseledande om vad integration verkligen är och syftar till. I själva verket ska samhällsintegration definieras så här:

”En förening av skilda delar till en större helhet.”

Detta betyder att ALLA ska anpassa sig för att passa in i det nya samhället. Alla ska ner i smältdegeln och komma ut på andra sidan som ett helt nytt folk. Det är därför man talar om ”Det nya landet” och att även svenskar måste integreras i detta nya Sverige. Ingen grupp ska ha mer rätt än någon annan i formandet av dess framtid. Allra minst de ursprungliga svenskarna. Detta är vad svensken måste förstå om begreppet integration!

Integration betyder, både i teori och dagens praktik, att olika delar sammanfogas till en ny helhet. Det betyder inte, som många fortfarande tror eller inbillas, att ”det är majoritetssamhällets normer som råder”. Integration syftar istället till att skapa en ny helhet, på annan grund än det tidigare samhället.

Sedan kryddas detta och selektivt blandas med visionen om ”mångkultur”, där vissa utvalda gruppers (ej den inhemska befolkningsgruppens) identiteter ska stärkas och ”bejakas”. Med detta avses att man vill motverka den naturliga assimilationsprocessen som ofta sker när en grupp lever i ett främmande land i generationer. Det man dock ska ha klart för sig är att liberaler och socialister (och ibland ”medkännande” kristna i KD) selektivt plockar vad de vill ur denna vision och den besläktade mångkulturella dito.

Med andra ord så gäller integration för svenskar, i meningen att de ska tvingas anpassa sig till ett nytt land, där deras värderingar och normer inte sitter i högsätet och formellt och retoriskt så krävs detta även av invandrade grupper, men egentligen så gäller över lag principen ”mångkultur” för de invandrade grupperna, för medans svenskarna ska anpassa sig till en ny verklighet så uppmuntras dessa att behålla sina säridentiteter och att ställa sina särkrav på samhället. Endast svenskarna förnekas denna rätt till att bevara sina traditioner och att leva i enlighet med sina värderingar, utefter vad den mångkulturella modellen egentligen dikterar!

Allting är med andra ord speglar och dimridåer! Debatter som den mellan KDU och de uppretade inom KD är pseudodebatter där begreppsförvirringen ofta är medveten och döljer oviljan att beröra dagens realiteter i samhällsutvecklingen. Svenskarna måste se igenom dessa dimridåer för att kunna konstatera att spelet är riggat emot dem.

I slutändan måste vi kunna konstatera följande punkter:

1) Integration, i ordets rätta bemärkelse, och enligt dagens praxis, innebär att svenskarna ska tvingas kompromissa med den samhällsmodell som har skapat ett av de mest framgångsrika och harmoniska samhällena i den mänskliga historien. Den är således av ondo och policyn bör så fort som möjligt fasas ut som ledord för framtiden.

2) Politisk- och samhällelig assimilation av de till Sverige komna grupperna är den enda rätta vägen för bevarandet av ovan nämnda. Det betyder total anpassning till vårt politiska system och de rättigheter och skyldigheter som är knutna därtill.

3) Kulturell assimilation är inte bara omöjligt att framtvinga, utan också kränkande för individens rättigheter när man försöker. Det enda samhället/staten kan göra är att inte motverka den naturliga och frivilliga assimilation som ofta sker om man bara inte framhärdar i en splittrande mångkulturell politisk linje.

4) Givet faktum i punkt tre ovan och svårigheterna behäftade med punkt två ovan då kultur är värderingar och kan man inte styra kulturen så kan man svårligen styra de politiska värderingarna, så måste vi konstatera att migration till vårt samhälle av grupper med, över lag, väsensskilda värderingar och kultur, bör begränsas starkt. Migration bör inte bara vara ytterst begränsad utan även individprövad (ej asylrättslig) så att det säkerställs att dessa få är personer som har viljan och kapaciteten att verkligen uppnå anpassning och assimilation.