Avslöjandet att den ökända salafistiska imamen Abu Raad i Gävles Moské har uppmanat sina följare att rösta på Miljöpartiet är en bekräftelse på det vi redan kunnat ana: Att MP inte bara är islamisternas, utan nu även salafisternas val!
Detta är resultatet av en politik som går tillbaka många år. Miljöpartiet har sedan Per Gahrton gjort antisemitiska utspel och mer och mer profilerats sig som ett parti som är vänligt inställt till islamismen och dess krav på särlagstiftning och religiös påverkan på samhället. Organisationen är full av aktivister som samverkar med direkt demokratifientliga organisationer och som för med sig antisemitiska- och demokratifientliga åsikter från sina hemländer. Denna infiltration stärker de krafter som vill inskränka yttrandefriheten och kriminalisera religionskritik.
Varför har man då gjort så här? Det finns två sätt att tolka detta ställningstagande. Å ena sidan kan man se partiets positionering i relation till islamisterna som ett försök att skaffa politiska allierade i en kamp för att fullständigt omvälva västvärlden, vilket är en tolkning som jag ser som mer och mer trolig. Eller så kan man se det som en rent krass beräkning, ett försök att ta den största portionen av landets snabbast växande väljargrupp; muslimerna. Dessa röstar redan till ca 90 % på vänsterblocket. Detta har undersökningar från runt om hela Europa visat. MP vill kapa åt sig så stor del som möjligt av dessa väljare i en huggsexa där även S har visat framfötterna med försöket att föra in Mustafa Omar i partistyrelsen.
Frågan är alltså om det handlar om en läpparnas bekännelse från miljöpartiets sida i syfte att vinna väljare, eller om en farlig samsyn om gemensamma fiender och angreppspunkter på vår demokrati?
Det tragiska i det hela är att miljöpartiets val av muslimska företrädare, med en stor andel islamister, är ett underkännande från vänstern av den muslimska majoritetens värderingar. Här ser vi återigen att det är vänstern som håller nedlåtande koloniala föreställningar om de utomeuropeiska folken! Högern, å sin sida, rekryterar mer ofta personer från muslimska länder i kraft av deras egen förmåga, som individer och inte som representanter för en föreställning som man har om deras kollektivt burna värderingar.
Mons Krabbe 
Klockren analys av detta pajasparti – eller kanske snarare sekteristiska parti!
Miljöpartister är påfallande ofta människor som har sin egen agenda (typ att miljön måste vara överordnad allt annat) och som i enlighet med annan (pseudo)religiös tradition inte skyr några medel för att baktala, förvanska, förvränga eller förtiga diversifierat tänkande utan den enda gpdkända tankegången är att allt som är bra för miljön erhåller högsta prioritet, varvid det egna fokuset inte sällan placeras på sådant som är – eller kan vara/bli – mindre bra för miljön på sikt.
Med andra ord: Vissa frågor/frågeställningar lyfts fram på bekostnad av andra. Och bedöms/betraktas som viktiga på både individ- och samhällsnivå.
Precis som det brukar bli även i andra religiösa och pseudoreligiösa sammanhang utvecklas då ofta en (sub)kultur med stora likheter med den månghundraåriga Lying for Jesus-rörelsen, kristendomens ehgen variant av att städse trampa i demokratiklaveret. Fast just i kristendomens fall handlar det ofta om att tycka illa om icke-heterosexuella personer, medan andra mosaiska lagbrytare såsom folk som tar ut skilsmässa och därefter kanske även gifter om sig slipper att bli förbannade på samma vis. Som om det ena ”brottet” (mot mosaisk lag) skulle vara väsentligt mycket värre än det andra.
Ett parti med den sortens synsätt och värderingar är givetvis mumma för exempelvis islamister, vilkas mål det är att, om inte här och nu helst kunna få ta över kontrollen av västerländska samhällen så i alla fall upprätta parallellsamhällen (för just muslimer) inuti dessa västerländska samhällen. Både det miljöpartistiska och islamistiska tänkandet har sina rötter i sekterism och avskildhet. Idealet synes vara en teokrati, inte demokrati i det sistnämnda ordets ursprungliga betydelse.
Islamistagendan och miljöpartiagendan passar ihop som hand i handske. Typ att politisk demokrati är underordnad deras egna mål. Dvs om eller när dessa mål krockar med varandra, är det läge för att överordna de egna målen och underordna det demokratiska samhällets mål. Full yttrandefrihet, fri faktaförmedling, välfungerande demokratiska institutioner osv – allt det ses som försvårande omständigheter på väg mot att uppnå de sekteristiska målen.
Att MP har backat sedan man gick in i regeringsställning med S torde bero på att sekteristerna inom partiet eller bland anhängarna känner sig svikna. Ett parti som MP kan inte driva eller följa en realpolitisk linje, vilket är nödvändigt om man vill vara ett regeringsparti i en demokratisk stat, utan att det uppstår starka spänningar inom partiet mellan de egna fåtaliga pragmatiska realpolitikerna och de klart dominerande partipolitiska gräsrötterna, vilka trivs bäst i en sekteristisk och mer eller mindre antidemokratisk miljö.
Tyvärr har Sverigedemokraterna lite av samma problematik att brottas med som MP härvidlag. Men faktum är att jag hyser bättre hopp för att SD ska mogna till sig och lära sig att agera demokratiskt ansvarsfullt än att MP ska lyckas göra det. Den stora skillnaden är att SD:s partiledning verkar se den här problematiken, medan MP:s högsta ledning uppenbarligen saknar denna insiktsfullhet, åtminstone vad gäller det egna partiets brister och tillkortakommanden.
GillaGilla
@bbnewsab
”att politisk demokrati är underordnad deras egna mål” blir uppenbart när man beaktar den globala miljörörelse som MP är en del av. Agenda 2030 är genomsyrad av demokratifientlighet. Den är också präglad av tänkande som går stick i stäv med det västerländska samhällets syn på äganderätten och den personliga friheten och självbestämmandet. I Agenda 2030 finns till exempel idéer om att staten ska kunna expropriera mark om denna inte används på ett sätt som staten anser vara förenligt med klimatagendan. Staten ska också kunna införa en lagstadgad en-barns-policy om den anser att det behövs för klimatet. Här har man uttryckligen deklarerat att Kinas policy är förebilden.
Så, ja, den klimatrörelse som MP är en del av ser nog demokratin som ett nyttigt verktyg, men så länge denna upphör att vara nyttig så är man helt uppenbart öppen för alternativa tillvägagångssätt.
GillaGilla
Du glömmer bort vilka rötter MP har. Är man springer ur 70-talets bokstavskommunistiska partier så hatar man Israel och därmed stödjer man araberna. Då var det socialistiska Baath-partier i makten i nästan alla arabländer, men att det nu är islamistiska makthavare har inte fått en omdaning av MPs inställning. Säkert beroende på att MP är samlingen för foliehattar som inte kan tolka fakta eller dra logiska slutsatser.
GillaGilla