Rysslands val

Putins maktparti, Enade Rysslands stora förlust kan verka dramatisk, men ska dock inte överdramatiseras. Det är osannolikt att vi står inför omvälvande förändringar i det politiska livet i Ryssland under den närmaste framtiden. Detta är varför:

Ingen opposition

De finns fortfarande ingen egentlig polemisk opposition. Övriga partier består av  gammelkommunister som likt Putin nostalgiskt blickar tillbaka på Sovjetunionen och Stalin, Zjirinovskis Liberaldemokrater (läs: nationalchauvinister) som vill införliva ett antal grannstater med Ryssland såsom de baltiska staterna och Rättvisa Ryssland, som grundades som ett rent stödparti till Enade Ryssland.

Frågan är vilket stöd det  liberala Yablonko skulle ha fått utan valfusk? Om man jämför med valen innan valfusket blev så pass omfattande som det var denna gång och justerar för hur det rimligen skulle ha sett ut utan fusket, så är det likväl osannolikt att liberalerna skulle ha fått ett stöd större än ca 10%. Således består opositionen under den närmaste tiden av kommunister och imperialister. De ryssar som inte vill ha kommunisterna tillbaka ser nog på Enade Ryssland som det tryggaste alternativet.

 

Putin

 

Putin blev mycket populär pga av att han stabiliserade ett Ryssland i fritt fall, efter Jeltsintidens chockterapi. Pensioner började betalas ut, priser stabiliserades någorlunda och ytterligare territoriellt sönderfall av den Ryska republiken förhindrades. Vi ska inte glömma bort att mycket av missnöjet med Putins regim kan härledas till de globala ekonomiska svårigheterna. Det var inte länge sedan han var otroligt populär. Mycket kan hända i framtiden, som kan ge honom denna popularitet åter.

 

Konsekvenserna av ett maktskifte?

Erfarenheterna från Ukrainas orangea revolution indikerar vad vi skulle kunna vänta oss vid ett maktskifte i Ryssland. I en politisk kultur där makten inte har några spärrar så hänfaller de flesta ledare till missbruk av denna makt och utnyttjar möjligheten att sko sig. Korruptionsproblemen försvinner inte nödvändigtvis för att personerna byts ut. De löper mycket djupare än så. Vem som än kommer till makten efter Putin, så är det troligt att denna följer honom i fotspåren.

Apati

Det ryska folket är av tradition politiskt passivt med undantag för de plötsliga våldsorgier som med jämna mellanrum utbryter när maktmissbruket har gått för långt. Jag skulle säga att vi har en bit kvar till den punkten. Ryssarna är vana vid att deras ledare är korrupta och missbrukar makten. Även om det inte innebär att de godkänner detta, är de för dock för håglösa och fyllda av maktlöshet för att göra någonting åt situationen. Många ryssar berättar att de förstår att valfusket är omfattande, men de har inte viljan att göra någonting åt det. Att några hundratal i St Petersburg och några tusental i Moskva protesterar betyder egentligen ingenting. I tiomiljonerstaden Moskva är detta försvinnade lite och bekräftar istället den ryska apatin.

Om 3-400.000 människor hade protesterat så hade jag ansett att det kunde vara början till en förändring. De ryska massorna blir istället allt mer nedgångna av fattigdom, alkholism och allmänt dålig hälsa. Detta är inte en bra grund för konstruktiv politisk aktivism. Det vi ser på Moskas gator är delar av den privilegierade medelklassen, som har tid och ork att engagera sig.

Imperiedrömmarna

En faktor som skiljer Ryssland från de andra östeuropeiska staterna är dess förflutna som imperium. Dessa minnen lämnar svårligen folkets medvetande. Jämför med fransmännens kvardröjande inbillning om den egna statens utrikespolitiska betydelse, som oftast resulterat i politiska nederlag och nesliga militära katastrofer. Vad gäller Ryssland, så ger detta att ett stort antal ryssar är beredda att betala ett pris för att symbolerna för detta imperium förblir intakta. Dessa personer kan acceptera ett mått av maktfullkomlighet, rent av diktatorsfasoner, från den person som återställer dessa symboler, såsom krigsmakten och en kraftfull och självständig utrikespolitisk hållning. Dessa personer såg Jeltsin som den utlimata boven, en USA:s lakej och en förstörare av imperiet. Denna grupp utgör nu kärnan av Putin´s mest trogna anhängare, med ungdomsrörelsen Nashi i spetsen.

Annonser

Om Mons Krabbe
Jag är en liberal-konservativ skribent och samhällsdebattör. På denna blogg skriver jag artiklar om säkerhetspolitik, historia, samhälle och religion. Är aktiv inom Medborgerlig Samling, där jag sitter i styrelsen. Är talesman i Utrikesfrågor och i Integrationsfrågor för Medborgerlig Samling.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: