Alexei Navalny kommer troligen inte bli vald till borgmästare i Moskva den 8 september, men visst har han en chans. Historien om Navalny tar troligen dock inte slut där. Såvida han inte blir inspärrad i fängelse som en konsekvens av domen mot honom den 18 juli, som troligen är en konsekvens av Putins manipulation av rättssystemet, så kommer han troligen bli den farligaste motståndare till Putin i nästa presidentval. Oddsen är väl mot honom även i det valet, men likväl besitter han kapaciteten att skaka om systemet ordentligt.
I en intervju för Swedbanks interna nyhetsbrev våren 2012 fick jag frågan om vad som vi kunde förvänta oss från Putin framöver. Där svarade jag bland annat att: ”Fler obekväma kandidater kommer troligen släppas fram.” Det är det vi ser nu. Många blev överraskade när Navalny blev utsläppt från fängelset, trots att han var dömd, så att han kunde ställa upp i borgmästarvalet. Troligen förstår Putin att det skadar hans styre mer att spärra in honom. Domen var kanske aldrig avsedd att förverkligas. Istället ska den kanske ses som en varning till Navalny, en varning om att det finns en gräns för vad Kreml tolererar. Men likväl står han där nu som kandidat. Detta indikerar en vilsenhet i Kreml om hur man ska hantera problemet.
Vem är då denna Navalny? De liberala krafterna har sedan 1991 haft oerhört svårt för att sprida och förankra sitt budskap bland de breda folklagren. Dessa problem kommer kvardröja under lång tid, framför allt på landsbyggden, då dessa tankar utgör ett så nytt koncept för den genomsnittliga ryssen. I den ovan nämnda intervjun sade jag, apropå vilket program en framgångsrik utmanare av Putin ska saluföra; ”För att en utmanare ska kunna vinna 2018 och kanske t.o.m. behöva övervinna valfusk, så bör denna sammanväva värderingar som ingen kandidat gör idag. Det spelar inte så stor roll om han är liberal, socialliberal eller konservativ i grunden, men han bör vara både marknadsvänlig samtidigt som han spelar lite på nationalism och den kristna tron, för att fånga in hela bredden av det ryska samhället”
Navalnys program innehåller just en sådan här sammanblandning. Hans välkända korståg mot korruptionen och hans tydliga ställningstagande för en fri marknadsekonomi och ett oberoende rättsväsende kombineras med ett starkt nationalistiskt drag. Navalnys nationalism är det som kan vinna honom de nödvändiga rösterna på landsbyggden och ger honom potentialen att på allvar utmana om presidentposten 2018.
Denna sida av Navalny har fått lite uppmärksamhet i västliga medier. Hans motstånd mot invandring passar inte in i deras bild av en liberal politiker. Han har deltagit i marscher och möten tillsammans med nynazistiska organisationer och gjort hårdhänta uttalanden. Rysslands islamistiska motståndare i Kaukasus kallade han för kackerlackor. Han utvecklade resonemanget med att säga att kackerlackor dödar man med en sko, men när det gäller människor så föredrog han att använda sig av en pistol. Spel för gallerierna eller hans riktiga syn på saken? Jag lutar åt det senare alternativet. Svårt att veta dock, men det man kan vara säkrare på är att detta ger honom mer ”street cred” hos en rysk befolkning som troligen annars hade sett honom som för vek för att ta över rodret för det ryska ”imperiet”.
Mons Krabbe 