Så ska vi besegra IS!

Att västmakterna kan gå in med marktrupp och krossa den islamiska statens struktur och kontroll av territorium är självskrivet. Frågan är vad som händer sedan? Jag tror att det kommer bli lika angenämt som att klippa till ett getingbo med kvasten. IS-terroristerna kommer alla flyga ut och väl ”hemma” i Europa kommer de sticka till i form av en omfattande terrorvåg. Betyder det att vi inte ska slå ut IS i Syrien och Irak? Svaret blir nej, då vi likväl vänta oss terror från IS och i allt större omfattning framöver. Det finns dock trots allt strategiska vinster med att slå till nu.

När vi överväger vad som kommer hända med IS organisation om västmakterna krossar dess statliga struktur, så kan vi betänka vad som hände med al-Qaida när USA gick in i Afghanistan. al-Qaida såg slaget ut när de efter den amerikanska invasionen i stort sett fördrevs från landet och 10 år senare när Osama bin Laden sköts till döds så menade många att de var slut som organisation. Istället spred de sig till andra platser där USA inte var berett att följa efter. Maghreb, Jemen och Syrien där al-Qaidas Nusra-fronten utgör organisationens starkaste militära element. Organisationen blev mer lös, men inte dess slagkraft. Terrorattacken mot Charlie Hebdo till exempel tillskrivs al-Qaida. Organisationens fjärde underavdelning, den i Irak, utvecklades till ISIS och så småningom IS. Detta påvisar det svårbedömda i en sådan här organisations utvecklingspotential. IS har i sig, redan nu, en större spridning från sin ursprungsregion än moderorganisationen al-Qaida har. IS har även de styrkor i Jemen, en stark närvaro i Libyen och på Sinai där de biter ifrån sig ordentligt mot Egyptiska styrkor. Skulle IS i Syrien och Irak krossas så skulle troligen framförallt närvaron i Libyen och Sinai stärkas. Där skulle troligen inte västmakterna vilja följa efter.

Skickar Frankrike Främlingslegionen för att slå ut IS?

Detta kan tyckas vara en kamp som inte går att vinna, om väst inte är berett att följa efter sin fiende till kanske ett halvt dussin nya stridszoner och sedan kanske nya efter dessa? Så blir det kanske, men det är inte ett alternativ att still åse IS använda Syrien som en trygg bas varifrån de nästan utan konsekvens, kan slå till mot väst. Vad finns det då trots detta dystra scenario att vinna på att slå ut IS i Raqqah?

 

Vikten av att spräcka ballongen!

Det som är IS styrka också är dess svaghet. IS har byggt upp en bild av organisation som den slutgiltiga jihadrörelsen, vars kalifat inom ett antal år kommer inta Rom och Paris. Denna illusionen har uppenbarligen en stor lockelse på unga frustrerade muslimska män som har svårt att pussla ihop sitt kulturella mindervärdeskomplex som blir realiteten av västs dominans och rikedom med den idé de har om islam som en överlägsen civilisation. Men en sådan illusion gör IS sårbart på ett sätt som många andra islamistiska jihadorganisationer inte är. Dessa bara gnetar på mot ett avlägset mål. IS däremot utlovar snabba resultat utefter en redan fastslagen tidsplan då de ska dominera stora delar av världen. Om västmakterna driver IS från Syrien så slår man hål på ballongen. Man krossar myten! Man visar att denna tidslinje aldrig kommer att följas och att IS är en bluff. Då sinar troligen också ganska snabbt strömmen av frivilliga. Om inte denna ballong spräcks så kommer IS bara fortsätta att sprida sig och attrahera allt fler nya jihadrekryter.

Vid en intervention av västerländska styrkor i Syrien skulle vi ställas inför ett gerillakrig liknande det som USA stod inför i Irak 2003. Hur ska väst då gå tillväga för att undvika ett långdraget och blodigt engagemang? Det finns dock sätt att undvika detta. De punkter jag tar upp nedan kan leda fram till ett framgångsrikt neutraliserande av IS närvaro i Syrien och Irak. Men lite vind i seglen så finns det en möjlighet att både IS och resterna av al-Qaida blir ordentligt marginaliserade i Sinais eller Jemens bergsregioner. Utan Syrien så blir det troligen mycket svårare för IS att locka nya rekryter och kanske tynar de bort när blivande jihadister ser att västmakterna inte alls mötte sin undergång i Dabiq?

 

1) Lämna över snabbt

I Irak 2003, utraderade USA stora delar av statsapparaten och demonterade armén. Man tog exempel från Tyskland 1945 då nazistpartiet upplöstes och nazister tvingades bort från makten och Wehrmacht upplöstes. Vad man inte förstod var att medan Tyskland var en homogen stat som kunde klara av en re-boot, så föll Irak ner i kaos innan en ny balans kunde finnas. Iraks multikulturella konflikter hölls nere av just denna statsapparat. Om väst går in i Syrien så måste det ske efter en kompromissöverenskommelse med Assads styre, YPG och de delar av den jihadistiska oppositionen som det går att föra samtal med. Dessa styrkor måste gemensamt gå in och ta kontrollen över det territorium som befrias från IS och al-Qaidas Nusra. Samma sak gäller i Irak där en intervenerande styrka skulle lämna över kontrollen till landets regering och peshmergastyrkorna.

IS:s högsta önskan är att dra in väst i ett långdraget gerilla- och terrorkrig i Syrien. De hänvisar, som sades ovan, till undergångsprofetior som säger att ”romarna” ska möta sin undergång i staden Dabiq i nordvästra Syrien. Inte minst därför är det viktigt att inte ge dem detta. Om väst ska slå ut IS så ska alla förhållanden efter kriget vara ordnade redan innan och en fredsuppgörelse med alla andra element, förutom al-Nusra, involverade finnas på plats.

 

2) Strypa det externa stödet för IS

Västmakterna måste upphöra med sitt erbarmerliga krypande inför oljestaterna runt Gulfen. Detta är påtagligt på punkt efter punkt, från Saudi i FN kommission för mänskliga rättigheter till vår egen Wallströms pudel inför Saudi nyligen.Väst fruktar en ny oljekris som skulle drabba Europas skakiga ekonomi hårt. Vad man glömmer är att det ekonomiska beroendet går åt båda hållen. Gulfstaterna har investerat enorma summor i väst sedan den förra oljekrisen och de vill inte se sina tillgångar gå förlorade.

Västmakterna måste inse att deras sakta glidning mot irrelevans på den världspolitiska scenen är tätt knutet till dess bristande vilja att stå på sig. De senaste åren kan man se att USA har låtit sig (miss)ledas av sin regionala allierade Saudiarabien i regionen, istället för att själva visa vägen. Många av USA:s misstag i regionen, som den naiva hanteringen av islamister som redskap för en politik som egentligen bara gynnar Saudiarabien, kan härleds till denna giftiga relation. USA måste vakna upp ur denna farliga slummer och visa familjen Saud och dess wahhabitiska imamer var skåpet ska stå. USA måste alltså genom påtryckningar på Saudi och Qatar sätt stopp för flödet av pengar till jihadisterna i Syrien. Det är ett känt faktum att privata donationer från Gulfen letar sig ända ner i IS och Nusras fickor. På samma sätt finansierade intressen i dessa, med USA allierade länderna, det sunnimuslimska upproret mot USA under kriget i Irak.

 

3) Ta bort de uppenbara grunderna för sunni-arabiskt missnöje i Irak och Syrien

IS styrka i Irak är avhängigt det faktum att shia-araberna konsekvent har diskriminerat sunni-araberna sedan de fick en majoritet under de första valen efter Iraks befrielse från Saddams styre. Decennier av diskriminering av shias skulle nu revancheras. Hämnd är dock ingen bra sätt att vinna freden. Det var erfarenheten som Europa fick betala ett dyrt pris för i Versailles efter VK I. Detta hade vi kunnat lära ut, om USA inte hade fört en postkolonial policy som byggt på tanken att vi inte ska lägga oss i det lokala styrelseskicket. Invadera går tydligen bra. Slå vakt om att naturtillgångar finns tillgängliga för den globala marknaden, med amerikanska möjligheter till business säkerställda, det går tydligen också bra, men inte att ha en synpunkt på hur landet styrs. Där är det tydligen hands off numera. Problemet här var inte för mycket väst, utan för lite. Den irakiska författningen var den enkla och, ska man säga renodlade, typ som passar homogena nationalstater i Västeuropa. Exilirakier fick själva skriva den och trodde kanske att den skulle passa bra även i Irak. Den innehöll inga balanserande instrument som, ironiskt nog, den amerikanska innehåller och som de med fördel hade kunnat föra in.

Inget sätt att balansera den permanenta shia majoriteten, som uppkommer med anledning av att de utgör 55-60 % av befolkningen och nästan uteslutande röstar på partier som profilerar sig som shia, fanns i den irakiska författningen. Till exempel hade man kunnat införa en senat där de tre stora befolkningsgrupperna, shia, sunni och kurder har lika andelar, som har samma funktion som den amerikanska senaten som syftar till att säkerställa de små delstaternas inflytande i landets styre. Detta hade kunnat balansera shia-arabernas maktfullkomliga utnyttjande av sin permanenta majoritet.

Givetvis måste det auktoritära styret i Syrien upphöra, men för att punkt 1 ovan ska fungera så måste detta ske i samförstånd med Assad. Den model som jag skulle kunna tänka mig skulle kunna fungera för Syrien är en Schweizisk kanton-modell med en hög grad av självstyre, som skulle kunna garantera tryggheten för minoriteterna och en hög grad av medinflytande i politiken för grupper som bara lokalt är starkt representerade, såsom alawiterna, druserna och de kristna grupperna. Det är ett genomgående problem i Mellanöstern att minoriteternas rättigheter inte respekteras. Därför behövs i en övergångsfas, på ca 50-100 år, på vägen mot modernisering skydd för dessa minoriteter. Den onda cirkeln måste brytas. Förtryck kan inte tillåtas som en hämnd för tidigare förtryck. Under denna övergångsfas måste var lands författning specialsys för att passa den lokala situationen. Med tiden, med tilltagande sekularisering, (ja den kommer till Mellanöstern också så småningom) så kommer folks beslut om vilka politiska partier de ska rösta på tas på grundval av vardagliga frågor som skatt, samhällsservice och näringslivspolitik, istället för på grundval av vilken religiös eller etnisk profil partierna har, så som är fallet nu.

Om sunni-arabernas missnöje i Irak och Syrien undanröjs på detta sättet så försvinner också mycket av det lokala stödet för IS i regionen. Fanatikerna blir givetvis kvar, men om man torkar ut dammen så får fiskarna ligga där och sprattla. Detta var strategin i Anbar under ”the surge” som drev ut al-Qaida ur dess starkaste fäste innan USA drog sig ur. Att Iraks shiastyre sedan gjorde det värsta möjliga av situationen, som jag skriver ovan, är en annan sak. Det var som sagt, ett fall av för lite väst, inte för mycket.

Annonser

Om Mons Krabbe
Jag är en liberal-konservativ skribent och samhällsdebattör. På denna blogg skriver jag artiklar om säkerhetspolitik, historia, samhälle och religion. Är aktiv inom Medborgerlig Samling, där jag sitter i styrelsen. Är talesman i Utrikesfrågor och i Integrationsfrågor för Medborgerlig Samling.

29 Responses to Så ska vi besegra IS!

  1. bbnewsab says:

    Kloka ord – som vanligt.

    Skulle vilja tipsa dig – och dina följare – om följande länkar där liknande frågeställningar antingen diskuteras direkt eller där man erhåller länktipsförslag till andra sajter med gedigen bakgrundsinformation etc:

    1) http://god-knows-what.com/2015/11/26/comment-know-thy-enemy/ (med massor av bra länkar eller länktips);

    2) http://vridar.org/2015/11/25/the-origins-of-islamic-militancy/ (om ISIS’ föregångare, dvs den religiösa terrorismens bakgrundshistoria); samt…

    (fortsättning i nästa kommentar)

  2. bbnewsab says:

    3) http://religionsvetenskapligakommentarer.blogspot.se/2015/11/ . Denna blogg drivs av religionsvetare runt om i landet. På senare tid har där förts en intressant debatt om varför religionsvetare, trots sina kunskaper i ämnet religion (islam), har så svårt att förklara islamistisk terrorism och komma med förslag på hur väst ska kunna möta hotet. Jag kan rekommendera, som en start, dessa två bloggposter: a) http://religionsvetenskapligakommentarer.blogspot.se/2015/11/svepande-kritk-fran-svds-hanna-gadban.html ; samt b) http://religionsvetenskapligakommentarer.blogspot.se/2015/11/replik-till-johan-hakelius.html . Inte minst intressant, tycker jag, är religionsvetarnas ovilja att bemöta den kritik, som riktas mot dem. Uppenbarligen läser de inte din blogg, ty om de hade gjort det, skulle de för länge sedan ha insett varför de så ofta är sist på (debatt)bollen och, om de råkar vara först på densamma, mest åstadkommer snedträffar.

    • monskrabbe says:

      Det grundläggande problemet som ligger bakom det du beskriver är subjektiviteten som är inneboende i individen redan när denna väljer sitt studium. Om man får generalisera, så är de flesta islamologer intresserade och fascinerade av islam. Det är en positiv känsla som uppfyller personen när denna ska välja sitt ämne vid universitetet. Man väljer inte att viga sitt liv åt att studera Islam om man avskyr religionen/kulturen. Det finns givetvis undantag, de som väljer att studera ämnet ur en neutral emotionell ståndpunkt, såsom Eli Göndör, men jag upplever det som att de är fåtaliga.

      Varandes förtjusta i studieobjektet och efter att ha ägnat kanske 20 år åt att fördjupa sig, så växer intresset till en kärlek till regionen. Det är då troligen lite svårt att förmå sig till att till exempel spåra IS ursprung tillbaka till islams ursprungliga dogmer och Muhammed föredöme. Detta måste svida i själen. Det skulle innebära en form av negativ uppenbarelse om att den religion/kultursfär som de har ägnat så mycket av sitt liv till att studera faktiskt bär på så här mycket unket tankegods. Vad säger det då om dem själva och deras val av akademisk förälskelse? Således, tänker de, bättre då att fortsätta blunda för de mörka sidorna av islam. För det är väl det förälskade människor gör?

  3. Maria says:

    Jag lyssnade pa en debatt i fransk tv i torsdags. Inbjudna var Matthieu Guidere, den enligt mig mest sakkunnige vad gäller allt som har med islamism att göra, Hubert Vedrine, f.d. utrikesminister (socialist) och Raffarin, f.d. premiärminister (höger). De tva senare visade sin okunskap genom att förneka det tredje världskriget och genom att skylla terrorism pa social bakgrund. Det riktigt intressanta var Guideres inlägg och han slog givetvis de övriga med hästlängder. Han var inte sa positiv till västmakternas inblandning i muslimska länder, allt har varit katastrof – Afghanistan, Libyen, Irak. IS är redan vad han kallade en protoétat, om man förgör den kommer elementen att leta sig nagon annanstans där de kommer att ställa till skada. Han hade nyss besökt Nordafrika – han talar franska med nordafrikansk accent – och där vill man inte ha tillbaka alla de som nu farit till Syrien. De är ocksa kritiska till Hollandes agerande – tror han att han är Bush III? Nyckeln ligger enligt honom i att IS har retat upp alla närliggande muslimska länder genom attentat. Man ska ha klart för sig att de här staterna befinner sig pa 1500-talet religionsmässigt. Det som nu pagar är ett muslimskt inbördeskrig, som väst inte bör lägga sig i. Det tog 30 ar att fa ett slut pa religionskriget i Europa, och fredsförhandlingarna ledde till den moderna diplomatins födelse.

  4. bbnewsab says:

    Intressant kommentar, Maria! Även jag tycker mig se vissa likheter med 30-åriga kriget I Europa, fast då var det protestanter vs katoliker. Nu är det sunni vs shia.

    Enligt Graeme Wood ser ISIS’ agenda ut så här: 1) Ta kål på de ”falska” shiiterna; 2) Gör upp med de ”falska” sunniterna som styr i Saudiarabien; 3) Besegra Rom (det gamla östromerska imperiet, också känt som Bysantinska riket, med centrum i Konstantinopel), samt 4) Implementera islam i resten av världen.

    Vad vi nu är med om är första fasen i denna målsättning. Dvs att ISIS som bäst håller på med mål nr 1. Tills vidare ligger ISIS, sannolikt av strategiska skäl, lågt med nr 2 och nr 3 (jfr talesättet att man i det längsta bör undvika att bita den hand som föder, och göder, en).

    Om Graeme Wood har rätt i sin analys, ska väl målsättning nr 4 inte ses som huvudspåret just i nuläget. Men för att kunna attrahera och rekrytera ”utsocknes” jihadist-wannabes är det bra att kunna tilldela den kristna världen små nålstick då och då, om inte annat så för att upprätthålla den apokalyptiska visionen om att nu pågår slutfasen i det godas kamp mot det onda. Dvs det budskap som trumpetas ut via Dabiq, via Facebooksidor och videor kan sammanfattas så här: Hallå, muslimer världen över! Det är hög tid för er, marginaliserade eller inte i era nya ”hemländer”, att välja sida i denna svartvita konflikt.

    Eller med George W Bushs ord: Antingen är du MED oss eller så är du MOT oss.

    Du vet din muslimska plikt! Valet är ditt! Tertium non datur!

    Ett av de allra största misstagen, enligt mig, är att driva tesen, att ISIS inte är några ”riktiga” muslimer. Även detta är något som Graeme Wood påpekar. Han skriver i sin Atlantic-artikel, att de islamtroende som försöker ta en religiös debatt med ISIS-ideologerna sannolikt kommer att förlora den sortens diskussion. Likt kristendomens Jehovas vittnen-sekt är ISIS-ideologerna väl inlästa på att hitta stöd för sitt stundtals bisarra budskap i de heliga skrifterna.

    Förhoppningsvis kan Mons Krabbe måhända beröra den här sortens frågeställningar i kommande bloggposter om ISIS.

  5. Maria says:

    Vid sidan av militärmakt för att besegra IS skulle det behövas ett krig pa internet. All IS-propaganda borde bort fran nätet och det borde in argument som motsäger dessa dödsknarkare.Västledarna borde ocksa läsa in sig pa den rödskäggige al-Suris (syrierns) strategidokument (fran tiden som Bin Ladens medarbetare?) för att första vilken islamisternas langsiktiga plan är.
    I gar sag jag för övrigt en högintressant tva timmar lang dokumentär om islamismens historia fran 1979 och framat, med betoning pa Al Qaida men ocksa IS. Det var lite som att se Al Qaida eller vägen fram till 11 september, med intervjuer av författaren till boken, Lawrence Wright, och anställda pa CIA som omtalas i boken. Nagra nya uppgifter framkom, bl.a. att amerikanska drönare hade Bin Ladin pa kornet tva ganger före den 11 september, men att ena gangen saknades missil (heter det sa?) och andra gangen avfyrades ingen för att CIA och FBI inte var överens om vem som skulle betala. Andra amerikanska misstag nämndes ocksa, som att man överlät tillfangatagandet av Bin Laden pa som man trodde samarbetande afghaner för att man inte ville riskera amerikanska soldaters liv, vilket ledde till att maltavlan än en gang kom undan med afghanernas hjälp.

    • monskrabbe says:

      Det grundläggande som behövs är att Väst erbjuder ett attraktivt alternativ till islam, men så länge vår kultur inte tror på sig själv, så länge vi öppet föraktar de värden som har skapat vårt välstånd och vår ickemateriella livskvalitet, så kommer denna inte vara attraktiv för muslimer. Väst är i muslimers ögon, såsom bin-Laden uttryckte det ”den svaga hästen”. I våra ögon är vårt självtvivel ett yttryck för en akademiskt hederlig hållning som ska visa på öppenhet mot omvärlden, men för en person från Mellanöstern är vårt självtvivel osmakligt och inbjuder istället till en aggressiv utmaning.

      • Maria says:

        Erbjuder inte väst redan ett attraktivt alternativ? Varför skulle annars miljontals muslimer redan befinna sig här och fler vara pa väg? En ung afghansk student som följde med den stora strömmen i höst sa att inte kom i första hand för pengarna utan för säkerheten som väst kan erbjuda. Det är riktigt att Bin Laden sag det som en svaghet när amerikanerna drog sig ur Somalia efter att nagra döda amerikanska soldater hade släpats efter ett fordon. Han insag att attentat var ett effektivt sätt att fa västmakterna att dra sig ur länder. Ja, det är riktigt att det finns en stor kulturskillnad mellan väst och Mellanöstern. Självkritik och självrannsakan star inte lika högt i kurs där (däremot i Asien).

        • monskrabbe says:

          Vårt välstånd och de förmåner som går att hämta här är attraktiva! Tveklöst så, men inte våra värderingar! Det sekulära samhället, jämställdhet och yttrandefrihet är inte attraktivt för många muslimer. I runda tal 40-45 % av muslimer i nordvästra Europa förkastar dessa värderingar enligt opinionsundersökningar. Dessa siffror är katastrofala, i min mening.

          En anledning till denna situation är att vi inte är tydliga med varför dessa värden är viktiga. Istället för vi kulturrelativistiska resonemang om att ”det är deras kultur” och ”vårt synsätt är inte bättre än deras”. Klart att muslimerna inte ”köper” våra värderingar om vi själva inte tror på dem och förmår förklara hur viktiga de är, inte bara för våra liv, utan även för vårt välstånd.

  6. bbnewsab says:

    @Maria: Stort TACK för dina insiktsfulla kommentarer!

    Jag håller med dig, att kriget mot ISIS borde föras på flera olika fronter. Bombfällning över kalifatet räcker inte. Man måste också försvåra nyrekryteringen av jihadister. Och då måste man fokusera inte bara ISIS-vänliga internet-sidor (vilka inte sällan fungerar som rekryteringscentraler) utan även de budskap som trummas ut via imamer och inbjudna föreläsare i moskéerna.

    Och så måste staten (samhället) bli tuffare mot hemvändande jihadister. Anser jag. Det ska göras tydligt, att envar, man eller kvinna, som reser till Mellanöstern för att deltaga i striderna där nere riskerar att förlora sitt eventuella svenska medborgarskap och dessutom löper risk att åtalas för krigsbrott, folkmord och andra brott där straffvärdet motsvarar livstids fängelse.

    Här är en sajt, eller snarare länk, vars innehåll jag tror att du kan ha viss nytta av, Maria: http://www.radicalisationresearch.org/debate/francis-paris-attacks/ .

    Här följer nu, avslutningsvis, några citerade stycken från just denna artikel:

    There are many ways to analyse why people might become radicalised, how they might join violent groups and how they end up carrying out a terrorist attack.

    Structural explanations can help us understand what we might call pre-conditional factors – circumstances that create the potential for radical violence, rather than the trigger that sparks that violence.

    There are permissive factors, things that enable future radicals to first find out about and associate with conflicts and terror groups – the internet and social media, for example.

    Motivational factors, on the other hand, include personal circumstances that could provoke the desire to fight, such as experiences of poverty or racial inequality.

    Separate from these are situational factors that can act as triggers or catalysts for actions. It’s this realm that includes the perceived unfairness or immorality of foreign policy, which can trigger someone to decide that violent action is warranted.

    Med andra ord: Det finns inga enkla lösningar. Det förstår både du och jag.

    Problematiken är multifaktoriell. Och, enligt min mening, religionen (islam) spelar en viktig roll i allt detta.

    Enkäter gjorda i Danmark visar nämligen, att religiositeten snarare ökar än minskar bland muslimska invandrare, sett över tid. Och inget talar för att det skulle vara annorlunda här i Sverige eller andra delar av (väst)världen.

    Rent spontant kan man ju tycka, att om man lever en längre tid i ett sekulärt samhälle, så borde även invandrarnas religiositet minska med åren. Annars är det något fel på den förda assimileringspolitiken.

    Eller vad tycker du, Maria? Dela gärna med dig av ditt kunnande. Du har definitivt något att komma med och att tillföra denna debatt. Det vill jag att du ska veta!

  7. Maria says:

    Jag har arbetat professionellt med dessa eller i närheten av dessa frågor, har bl.a. träffat Magnus Norell i tjänsten, så viss insikt har jag. Jag delar gärna med mig av nya uppgifter och tankegångar, men det får göras på fritiden.

    • bbnewsab says:

      @Maria: Jo, det märks. Och kanske bäst av allt: Du vågar uttrycka åsikter som ligger utanför den svenska smala PK-åsiktskorridoren. Härligt ”osvenskt” – precis som denna ovanligt klarsynta blogg som Mons Krabbe driver. Så jag hoppas på att snart få återse dig här på Mons Krabbes fina blogg.

      Apropå ingenting. Har du, Maria, eller någon annan Mons Krabbe-bloggföljare tagit del av denna tragikomiska berättelse om hur svårt det kan vara, för en del, att få ens tillfälligt besöka Sverige: http://detgodasamhallet.com/2015/11/28/gastskribent-nils-borje-tallroth-sila-mygg-och-svalja-kameler/ .

      Här i Sverige görs sannerligen ingen skillnad på jude eller grek, på folk eller fä. Alla behandlas lika. Eller hur förhåller det sig egentligen med den saken? Kan det vara så, att en del behandlas mer lika än andra – så att säga?

      Kryptiskt formulerat, det medges. Men samtidigt: I say no more. 🙂

      Vill ju inte avslöja poängen, innan Tallroths självupplevda historia ur verkliga livet har hunnit bli berättad för – eller snarare läst av – Mons Krabbe-bloggens följare. I mitt tycke är mitt länktips en liten pärla i all sin ”galenskap”. Svensk gränspasseringsbyråkrati kan uppenbarligen slå åt båda hållen. Samtidigt.

      • Maria says:

        Jag jobbade i flera ars tid med minst tva politiskt inkorrekta personer, vilket naturligtvis paverkade min syn pa saker och ting, men rent allmänt var jag redan intresserad av verkligheten sadan som den är, och inte som vissa anser att den bör vara. Jo, jag läser det mesta som skrivs pa Det goda samhället, ett mycket bra debattforum! Det fyller ett vakuum.

  8. bbnewsab says:

    @Maria: Har läst ditt artikeltips i knagglig Google Translate-översättning. Ser fram emot dina kommentarer, enär du verkar vara sällsynt klarsynt. (Kan detta sistnämnda, åtminstone delvis, förklaras med att du synes häcka en bit utanför den svenska ankdammen?)

    Apropå denna svenska ankdamm. Här är en bra artikel om livet däri: http://detgodasamhallet.com/2015/12/13/vi-bor-vara-vaksamma/ . Mohamed Omar har jag, precis som av Mons Krabbe, lärt mig en hel del av.

    I sin artikel säger Mohamed bland annat följande: Det kan vara klokt att som Löfven föreslår hålla ett öga på vissa moskéer. I början av december avslöjade Gefle Dagblad att Al-Rashideen-moskén i Gävle finansierats av en stiftelse i Qatar som också finansierat Al-Qaida i Irak, det som sedan blev Islamiska staten (IS). Gävlemoskéns imam Abo Raad är ökänd för att ha hyllat Islamiska statens offensiv i Irak sommaren 2014. Han stod också bakom en salafitisk hemsida som förespråkade stränga sharialagar. Enligt hemsidan är det förbjudet för en muslim att bli vän med en ”otrogen”, att delta i demokratin och att fira jul, det vill säga man förespråkar segregation och hat mot den svenska kulturen.

    MIn kommentar till detta: Inte minst den sista meningen i detta citat innehåller information som det är intressant att få kännedom om. Kriget mot IS/ISIS/Daesh måste förstås föras på en rad fronter samtidigt. Annars väljer nog ISIS-jihadisterna själva ut lämpliga nya fronter åt sig, ifall de drivs bort från Syrien och Irak. Mons Krabbe är för övrigt inne på liknande tankegångar i sin bloggpost här ovanför, ifall jag inte har missförstått hans budskap helt.

    Alltså: Tillflödet av nya jihadister måste strypas. Och hårdhandskarna på gentemot de jihadister som återvänder hem till Sverige eller andra EU-länder, inte sällan för att erhålla sjukhusvård för sina skador, eller för att vila upp sig lite, eller missionera och rekrytera nya villiga kamrater som kan, och önskar, göra sin jihadistiska ”värnplikt”.

    Gårdagens livstidsdomar, meddelade av tingsrätten i Göteborg, mot två ”svenska” jihadister, kan förhoppningsvis erhålla ett visst avskräckande symbolvärde i det avseendet. Fast problemet är väl, att hemvändande jihadister nu också har lärt sig läxan och ser till att radera de avrättningsvideor de medverkat i och, förmodligen, låtit videofilma för att ha som trevliga (?) jihadistiska ”värnpliktsminnen” eller, kanske, som rekryteringsargument i sitt missions- och rekryteringsarbete här på hemmaplan.

    • Maria says:

      Jo, jag plaskar utanför den svenska ankdammen. Eller egentligen inte, jag läser ju nästan allt pa nätet som rör svensk samhällsdebatt. Men jag är bosatt i Frankrike och jag följer bara fransk tv och radio. Svensk sadan klarar jag numera knappt av, bade pga propagandan och den amatörmässiga nivan. Sedan Expressen hängde ut Julia Caesar strök jag de fyra rikstidningarna som favoriter och gar mer och mer över till att läsa utländsk press.
      Artikeln jag länkade var intressant eftersom en sakkunnig fick uttala sig. Han nämnde just al-Souris dokument fran 2005 som nu är en manual för IS-terroristerna. Den borde alltsa europeiska statsmän ta till sig för att första hur islamisterna tänker och planerar. Det var al-Souris idé att utföra attentat i Europa i stället för USA, eftersom Europa sags som svagare. Därför attackerades Madrids tunnelbana 2004. Planen är att islamistiska attentat ska leda till inbördeskrig mellan europeer och muslimer i Europa. Fragan är hur framgangsrik denna strategi kommer att bli. Vi sag vid det senaste attentatet i Paris att mördandet var urskillningslöst. Bl.a. föll tva tunisiska systrar offer. Dessa terrorister har inte fatt särskilt stor uppbackning bland muslimerna.

      • Maria says:

        Angaende kriget pa internet sag jag ytterligare ett intressant reportage i ett samhällsprogram för inte sa länge sedan. NSA:s allt större befogenheter har lett till en marknad för krypteringstjänster. IS är mycket säkerhetsmedvetna och rekommenderar vilka tjänster som är säkrast. Den allra effektivaste tjänsten är sa effektiv att inte ens företaget själva kan komma at innehallet. Detta har aktualiserats i ett rättsfall i USA. En ung kvinna blev ihjälskjuten utanför sitt hem medan hon talade i telefon. Om man kunde komma at innehallet i telefonen skulle man sannolikt ocksa kunna lösa mordfallet, men det gar inte pga krypteringen. Alltnog, det finns aktivister som lyckas avlyssna IS-samtal. En naturligtvis anonymiserad snubbe lyssnade av samtalet mellan IS-kadrer och en blivande ”martyr”, attentatsman. Han förstod att attentatet var nära förestaende och att det var det sista samtalet, men inga orter nämndes sa han kunde inte avgöra var det skulle ske. Den blivande attentatsmannen ska ha gratit, vilket jag har funderat pa sedan dess. Detta var dagen före attentatet i Tunis mot presidentgardet, sa troligen var det detta som avsags. Men som aktivisten sa, de flesta attentaten äger rum i Syrien-Irak, upp till 70 om dagen.

  9. bbnewsab says:

    Psst, Mons Krabbe: Jag passade på att kolla om du hade godkänt en kommentar, som jag skrev inunder en annan av dina intressanta bloggartiklar i lördags den 12 december. Noterade då att du ännu inte godkänt densamma. Beror det på att du inte har noterat kommentarens ankomst till din blogg? Eller anser du, att kommentaren är så full av bullskit, att den bör besparas dina läsare/följare, på det att de ska slippa lida helt i onödan? Kolla närmare på: https://monskrabbe.wordpress.com/2015/08/26/det-har-ar-inte-sverige/#comment-806 , så kan du ta ställning till min kommentar, ifall du inte redan har hunnit göra det.

  10. bbnewsab says:

    Tack, Mons Krabbe, för det!

    Ett annat problem jag noterar med din blogg, är att kommentarerna inte hamnar i kronologisk ordning, ifall man trycker på SVARA-knappen. I stället synes kommentaren då hamna direkt under den kommentar man valt att besvara.

    Detta har både sina fördelar och nackdelar. Min min erfarenhet är att det trots allt kan vara bättre om ALLA kommentarer hamnar i strikt kronologisk ordning. Annars riskerar de nya svarskommentarerna att s a s försvinna i mängden, enär de flesta av oss har en benägenhet att skrolla nedåt till slutet av kommentarsfältet ity att det ju är där vi förväntar oss att finna de senaste kommentarerna.

    Man kan ju för övrigt lätt apostrofera den kommentar (kommentator) man vill ge ett svar till, t ex genom att skriva så här: SVAR till XX och hens kommentar tidsstämplad 15yyxx kl 10.40 (eller när den nu hamnade i kommentarsfältet).

    När det gäller kommentarsfält med många kommentarer är jag av uppfattningen, att det bästa är att hålla sig till en strikt kronologisk ordning. Dock inget krav från min sida. Jag vill bara aktualisera ”problematiken” för dig.

    Att min kommentar från 151212 måste godkännas först tror jag beror på, att den innehöll för många länkar. WordPress synes ”vilja” klassa alla kommentarer med flera länkar som spam. Eftersom jag ofta lägger in många länkar i mina kommentarer, är detta något jag har stor erfarenhet av, inte bara från din blogg, Mons Krabbe.

  11. bbnewsab says:

    Apropå vad monskrabbe skrev 16 december, 2015 kl. 01:33 i detta kommentarsfält.

    Tack för genomtänkta kommentarer, vilka verkligen tillför såväl ny som nyttig/värdefull information!

    Som en kommentar till dina olika kommentarer här ovanför skulle jag vilja tipsa dig och dina läsare om vad som står i denna länk: http://www.skeptic.com/reading_room/the-appeal-of-isis-islamism-trust-and-costly-signaling/ .

    Den artikeln handlar om skillnaden mellan islam (läs: religionen som sådan) och islamism (religionens politiska aspirationer).

    Budskapet synes vara att vad som behövs är något som kallas för ”costly signaling”, lite förenklat ett klargörande från ”vanliga” islamtroende, att de förvisso ser islamisterna som en del i den islamska laguppställningen men helst såge, att de inte finge så mycket ”speltid”.

    Eller annorlunda formulerat, och starkt förenklat: ”Vanliga” islamtroende kläms mellan två sköldar: Dels utsätts de för påtryckningar från västvärlden att ta avstånd från islamism, dels riskerar de att bli måltavlor för islamistiskt terrorvåld, ifall de öppet distanserar sig.

    En form av rävsax, således.

    Hur de ”vanliga” islamtroende än väljer att bete sig, gör de sig till ovän med endera sidan. Väst anklagar dem för att inte våga/vilja sätta ned foten och ta avstånd från islamistiska strömningar (inte bara ISIS/Daesh utan även, exempelvis, Muslimska brödraskapet etc). Och islamisterna ser dem som ”avfällingar”, ifall de öppet vidgår, att islamisternas bokstavstolkningar av Koranen och hadither är, om inte ”galen” så i alla fall en extrem fundamentalistisk tolkning i starkt behov av reformering och nytänkande.

    Hittills ser det ut som att islamisternas hot och skrämselpropaganda väger tyngst. Varför utsätta sig för islamisternas vrede och riskera att få halsen avskuren? Bättre då, kanske, att utsätta sig för västvärldens vrede; den är ju mer civiliserad – om man säger så.

    Jag har för övrigt noterat detta bland exmuslimska ateister också. De tar alltså avstånd från islams dogmer. Men de väljer, påfallande ofta, att ligga lågt med sin religionskritik Kanske för att inte i onödan stöta sig med icke-ateistiska släktingar. Eller för att inte stöta sig med islamisterna, vilka, tyvärr, verkar finnas lite överallt och definitivt har en hel del att säga till om i den muslimska världen.

    För en exkristen ateist kan exmuslimska ateisters sätt att ”utöva” sin ateism på ses som både motsägelsefull och tragikomisk. Det känns lite som hur det var i Japan för ett halvsekel sedan eller så. Där kunde arbetstagare ”demonstrera” mot sin arbetsgivare, till exempel kräva högre lön, genom att framföra sina protester mot, i mitt exempel, lönesättningen, dock inte på arbetstid, utan protesterna brukade äga rum på ledig tid, kvällar, nätter, helgdagar osv, så att arbetsgivaren inte skulle lida någon påtaglig ekonomisk skada av arbetstagarens proteståtgärder.

    • monskrabbe says:

      Vad gäller islam vs islamism så ser jag inte att skillnaden ligger i ”religionens politiska aspirationer”. Dessa är djupt inbäddade i islam. Det finns ingen separation mellan ”kyrka” och stat som i väst. Muslimer kan vilja ha en sådan åtskillnad, men religionen gör det inte. Det är då ett fall av brott mot dogmerna.

      Den stora skillnaden mellan islam och islamism är att den senare är påverkad av totalitära ideologier som ger dess följare drifter att påverka samhället på ett med genomgripande sätt. De är framförallt mer intoleranta. Medan kristna och judar under islam traditionellt har förtryckts och utpressats, så ska de under IS till ex fördrivas och utrotas.

      Se denna artikel:https://monskrabbe.wordpress.com/2014/04/04/vad-ar-egentligen-islamism-2/

  12. bbnewsab says:

    Två bra länktips till:

    1) http://detgodasamhallet.com/2015/12/15/fem-ar-sedan-sverige-attackerades-av-en-sjalvmordsbombare/#more-3116 . Om de två salafistiska – eller salafitiska som Mohamed Omar brukar skriva – grenarna av islam.

    2) http://www.ft.com/intl/cms/s/2/aee89a00-9ff1-11e5-beba-5e33e2b79e46.html?#axzz3uUB0lCfi . Om hur ISIS får ekonomin och finansieringen att fungera.

  13. bbnewsab says:

    Tack, Mons Krabbe, för det länktipset. ( https://monskrabbe.wordpress.com/2014/04/04/vad-ar-egentligen-islamism-2 )!

    Väldigt bra kompletterande synpunkter!

    Kan bara säga: Läs den bloggposten, om ni är intresserade av ämnet ”Skillnader mellan islam och islamism”.

    Men som framgår av https://monskrabbe.wordpress.com/2014/04/04/vad-ar-egentligen-islamism-2/#comment-820 har kristendomen och judendomen lyckats reformera och moderna sig. Islam ligger så att säga ca 600 år efter i utvecklingen.

    Det vore bedrövligt, om inte också islam skulle kunna gå att modernisera. Inom rimlig tid. Fast lätt kommer det förstås inte att bli. Men omöjligt? Förhoppningsvis inte (för mänsklighetens skull).

    Det hela påminner mig om talesättet att även mirakel kan ske. Ibland.

    Men då måste vi nog förutsätta att det inte är Gud/Allah som initierar det miraklet. Om Gud/Allah vill ha ett ord med i laget, ja, då är det nog kört. En gud kan väl inte vara velpottig när det gäller det egna lag- och regelverk som Han har givit till mänskligheten? Det skulle bli förödande för Hans auktoritet.

    Bättre då att borttränga de omoderna heliga verserna. Den sortens bortträngningsmekanism har ju de flesta kristna och judar lyckats tillägna sig. Så det finns sannolikt ingen naturlag som säger, att muslimer inte skulle kunna bli kapabla att åstadkomma detsamma med sin religion.

  14. monskrabbe says:

    Inte omöjligt, men islam är kanske den mest svårmoderniserade av alla de stora religionerna.

    När det gäller de 600 åren, håller det argumentet inte. Många glömmer bort att i dag går utvecklingen snabbare, för alla som befinner sig i kontakt med det moderna samhället (vilket arabvärlden gör).

    100 år under den agrara tiden motsvarades av ca 30-50 år under den industriella eran, vilket i sin tur motsvaras av ca 10 år nu under ”kunskapseran”.

    Egentligen borde islam nu vara ifatt, som alla andra regioner i den tidigare tredje världen, såsom Östasien och Indien. Det är där Mena urskiljer sig. Den moderniseringsvåg som inleddes under 1800-talet och var stark fram till 1960-talet har nu stannat av och rullas steg för steg tillbaka i många länder. Hur regionen och religionen ska reda ut detta vet jag inte, men säkert är att det kommer ta många år av konflikter och blodsutgjutelse innan denna ”motreformation” är hävd!

  15. bbnewsab says:

    @Mons Krabbe: Jo, den arabiska våren har ju snarast förbytts i sin motsats.

    Kan för övrigt rekommendera ett reportage från eftermiddagens Studio Ett (första sändningstimmen) i Sveriges radio P1. Ett intressant reportage inifrån Saudiarabien. Om hur moderniseringsutvecklingen i det landet går framåt, låt vara med ”små små myrsteg” som Cecilia Uddén sade.

    I reportaget åberopades viss statistik. Som till exempel att år 1960 var 98 procent av alla kvinnor och 88 procent av alla män i Saudiarabien analfabeter. Tyvärr nämndes inget om hur dagens statistik inom samma område ser ut. Men det lät som att det var mindre analfabetism ilandet i dag.

    En annan sak jag minns av programmet – jag julstädade samtidigt – är att många av de intervjuade kvinnorna tyckte, att vi i väst skulle vara glada och tacksamma för att det trots allt går framåt, på könsjämlikhetens område, om än med dessa små små myrsteg. Lite av en bättre så än inga framsteg alls-attityd.

    Sedan gavs exempel på vad saudiarabiska kvinnor fortfarande inte får göra. Typ att de inte får köra bil. Och att de måste ha en manlig förmyndare (fader, broder, make etc), vilket väl rimligen betyder att de vuxna kvinnorna är omyndigförklarade.

    Men, som sagt, trots detta var de intervjuade kvinnorna överlag glada över de små små myrstegsframsteg som ändå gjorts. Särskilt stolta var de, verkade det som, att de häromdagen fick rösta i ett saudiskt val för första gången. En av intervjuade kvinna påpekade, att hon minsann var invald i kungens rådgivande församling (vars namn jag nu lyckats glömma). Frågan är väl hur villig kungen är att lyssna på dessa råd, ifall de går ut på att takten i reformarbetet bör ökas framöver.

    Sedan fick vi lyssnare veta att många, både män och kvinnor (fast kanske mest kvinnor), på sätt och vis har valt att framleva sina liv via sociala medier som Twitter, Facebook etc. Där verkar de lättare kunna få utlopp för sina livsförhoppningar,livsönskemål och livsdrömmar. Något som jag personligen tolkade som frustrerande information. Tycker det påminner lite om de där japanerna som decennierna efter WWII strejkade för bättre levnadsvillkor – fast bara på sin fritid, dvs på kvällar och helger, för att inte arbetsgivarna skulle bli lidande av deras strejk.

    Alltså: Visar man sådant hänsynstagande till myndigheter och arbetsgivare, ska det mycket till att ”framtvinga” förändringar. Och ska förändringarna komma till stånd via frivillighet, ja då lär det nog fortsätta med de där småsmå myrstegen även framdeles.

    FDETDA: Jag håller med dig om att de där 600 åren, som islam är yngre än kristendomen, borde ha varit inhämtade för länge sedan, OM BLOTT viljan hade funnits. Utan vilja heller ingen förmåga. Snarare drar ju väst ifrån ytterligare.

    Ett bra exempel härpå, värt att nämna, är den snabba utvecklingen inom it och telekom. Många uländer har sålunda kunnat hoppa över 1G- och 2G-generationerna och satsa på 3G och 4G direkt. Det är alltså ingen naturlag som säger att eftersläntrarna alltid måste genomgå samtliga de mellanstadier – och upprepa alla misstag – som de som gått före i (teknik)utvecklingen har gjort. Så de där små små myrstegen kan förlängas rejält. OM, som sagt, bara viljan finns.

    Till sist: Måste säga dig, Mons Krabbe, att du har en sällsynt förmåga att berika debatten, även i dina kommentarer, inte bara i bloggposterna. Som nu senast, när du publicerade en bloggpost-analys av svensk inrikespolitik, enkannerligen orsakerna bakom socialdemokraternas stadiga och successiva tillbakagång. Nu kan ju de låga väljarsympatisiffrorna näppeligen längre skyllas på Juholtarn (och hans ”släktskap” och likheter med Klabbarparn och Åsa-Nisse).

    Helt klart en MYCKET BRA analys av dig! (Gillar även ditt sätt att behandla vårt svenska språk, vilket annorstädes på webben ofta blir tämligen misshandlat och blåslaget.)

    För alla läsare som blev nyfikna nu, här är länken till Mons Krabbes färska analys av vårt största regeringsparti jjust nu: https://monskrabbe.wordpress.com/2015/12/17/socialdemokraterna-faller-utan-en-ny-konstruktiv-identitet/

    Apropå ingenting: Kan inte du ta över som programledare för SVT:s Agenda, Mons Krabbe? Även det programmet är, precis som S, i behov av förnyelse.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: