Intervju om Krimkrisen för Jyllands-Posten

Jag blev i fredagens Jyllands-Posten intervjuad av Mikael Jalving om bakgrunden till Krimkrisen.

Väst har medansvar för Krimkrisen

(Jyllands-Posten 28 mars 2014)

Mikael Jalving: Mons Krabbe, vad är i dina ögon bakgrunden till de senaste veckornas händelser på Krim?

Mons Krabbe: Man behöver gå tillbaka till 1990 då Gorbatjov blev lovad av Bush att Nato skulle hålla sig utanför Östeuropa mot att han godkände den tyska återföreningen. Allt det som har skett sedan dess, Nato:s och EU:s expansion österut, ingripandet i Bosnienkriget och sedan bombningen av Belgrad 1999 ser Ryssland som ett svek. Ryssland var tillmötesgående mot USA inför kriget i Afghanistan och förväntade sig att USA skulle respektera vad de såg som sin intressesfär, men svaret blev istället att Bush Jr skrotade ABM-avtalet och placerade ut anti-ballistiska missiler i Polen. En rysk motreaktion var således att förvänta. Denna kom mot Georgien 2008 när USA sökte stärka sin position i Kaukasus. USA: passivitet inför det ryska angreppet gav Putin intrycket att USA var krigstrött och saknade viljan. Detta intryck stärktes under 2013 när Obamas röda linje korsades i Syrien utan att han ingrep.

Mikael Jalving: Du mer än antyder att krisen är västs ansvar..

Mons Krabbe: Ryssland har accepterat att ryssar har hamnat på fel sida gränsen efter uppdelningen av Sovjetunionen eftersom detta har gett landet ett stort inflytande i grannländer som Ukraina. När de västsinnade ukrainarna genom en gaturevolt drev igenom den demokratiskt valda presidenten Janukovytj avgång, med stöd och uppmuntran från väst, så insåg Putin att hans grepp om landet var till en ända. Därmed försvann skälet att acceptera en så stor rysk minoritet inom Ukrainas gränser. Putin hade tidigt deklarerat sin egen röda linje när det gällde att väst skulle hålla sig ur Ukraina. Flottbasen Sevastopol fick inte hamna i ett Natoland.

Det som förbluffar är den absoluta aningslöshet som finns i väst inför vad Ryssland ser som sina vitala intressen och att Putin faktiskt menar allvar med att skydda dessa. Man kan konstatera att västs hållning gentemot Ryssland har starkt bidragit till att Putin fördes till makten och att västvänligheten förbyttes i revanschism. Nu är Putin ingen Hitler, men parallellen med Versaillesfreden och den tyska revanschismen är tydlig och med lite historisk kompetens i Bryssel så hade man kunnat undvika denna utveckling och möjliggjort ett mer demokratiskt och västsinnat Ryssland.

Mikael Jalving: Vilken är den mest sannolika konsekvensen av Krimkrisen?

Mons Krabbe: Putin hade troligen ögonen på hela östra och södra Ukraina men nu nöjer han sig med att införliva Krim i Ryssland, då motståndet från väst har varit större än han väntat sig. Ingen kan dock rubba på det faktum att Krim nu är en del av Ryssland. USA och EU har beslutat sig för att belägga Ryssland med kännbara sanktioner, med fokus på energisektorn, om Putin går in i resten av Ukraina, men i dagsläget förblir sanktionerna relativt tandlösa. Väst vet att om man använder dessa sanktioner redan nu, så har man inget kvar att hota Ryssland med till skydd för resten av Ukraina, då militära medel är uteslutna. Sanktionerna är dessutom ett tveeggat svärd som skadar kontinentens alla gaskonsumenter såväl som Londons finansmarknad.

Den långsiktiga konsekvensen av Krimkrisen blir att världen tvingas acceptera Rysslands militära aggression. USA framstår som försvagat när man inte kan skydda de krafter som vill vara en del av väst. Detta stärker stater som Iran, Kina och Ryssland och inbjuder till fler utmaningar av den internationella ordningen framöver.

 

Annonser

Om Mons Krabbe
Jag är en liberal-konservativ skribent och samhällsdebattör. På denna blogg skriver jag artiklar om säkerhetspolitik, historia, samhälle och religion. Är aktiv inom Medborgerlig Samling, där jag sitter i styrelsen. Är talesman i Utrikesfrågor och i Integrationsfrågor för Medborgerlig Samling.

5 Responses to Intervju om Krimkrisen för Jyllands-Posten

  1. ”Godkände den tyska återföreningen”. Det är väl här som värderingarna skiljer sig. Makthavaren över 140 miljoner (varav knappt 80 % ryssar = ca 110 miljoner) kräver rätt att bestämma över andra folk, t.ex. de 80 miljonerna i Tyskland (varav 91,5 % tyskar).

    Att ryssar stöder sin regering i detta är inte konstigare än att tyskar ropade ”Sieg Heil”. Men det skall vi väl tycka illa om.

    ”Rysslands vitala intressen”. Om makten i Moskva såg demokrati och mänskliga rättigheter som vitala intressen, skulle Ryssland bli en del av Nato och EU. Då skulle Kreml kunna kritisera USA för moraliska brister, och det skulle vara en plåga för USA.

    ”Vitala intressen”? Vad menas? Intima delar på en smutsig samhällskropp? På sådana är korruption en könssjukdom (= överförd i samband med intima och gärna perverterade ekonomiska kontakter).

    • monskrabbe says:

      Ja, man kan ju med rätta tycka att det skulle ingen annan stat ha synpunkter på, men ryssen hade som sagt 300 000 man i Östtyskland. Detta var en realitet som man fick acceptera.

      Sedan kan man konstatera att alla fyra segrarmakterna ansågs sig ha rätt att ha synpunkter på denna återförening. Det vara bara USA och Bush som var oreserverat positiv. Både Thatcher och Mitterrand var negativt ställda till idén. Man kan ju argumentera för att de hade denna rätt att opponera sig med tanke på vad som hände under andra världskriget. Sen kan man ju å andra sidan argumentera för att dagens tyskar inte ska behöva lida för det deras föräldrar gjorde. Inte helt okomplicerat.

      Visst kan man anse att demokrati skulle vara en del av deras vitala intressen, men redan 10-20 år efter Sovjet så hade det kanske varit lite för mycket begärt?

      Man kan ju fundera på vad som hade hänt om EU hade erbjudit Ryssland ett medlemskap på studs 1991? Hade allt detta undvikits då? Då hade EU verkligen kunnat leva upp till sitt ursprungliga syfte, att vara ett fredsprojekt. EU:s budget hade så klart spruckit och de flesta jordbrukssubventionerna och lokalstödsfunder fått nedmonteras, men vem hade saknat dem? En positiv bieffekt hade varit att den politiska integrationen och Euron hade förhindrats under överskådlig tid, vilket vi kanske hade varit tacksamma för idag!

  2. A. Löften gavs under hot.

    B. Europas synder delar alla på. Frankrike (Tredje Republiken) var inte oskyldigt till att Hitler lyckades förföra tyskarna.

    C. Intressant tanke. Hade EU då kunnat påverka utvecklingen i Ryssland mot mindre vild kapitalism, rofferi och korruption, samt kunnat skydda demokratin och dess rättigheter? Vad hade hänt med EU, om man misslyckats med det i ett EU-land? Vi hamnar i en kontrafaktisk historieskrivning med många x, y och z i ekvationen. Svårt, svårt att bedöma.

    Jag tror inte vi är osams om något, men inget av A, B och C passar egentligen i kommentarformat. De är ämnen för hela uppsatser.

    • monskrabbe says:

      Absolut! Någon kommentar bara;

      A) Det kan man absolut konstatera. Men frågan är om detta är viktigt för den aktuella frågan egentligen? Det som är problemets kärna är att man i väst inte förstod vad detta kravet på ett löfte representerade för känsla hos ryssarna….nämligen rädslan för inringning. Hur kan man ha missat detta?

      B) Frankrikes skuld för detta har jag malt i omgångar på denna blogg 🙂 ……
      ……men, ingen vred tyskarnas arm för att de skulle mörda 6 miljoner judar och tio+ miljoner övriga civila. Detta brott gav segrarmakterna gott skäl att att hålla ett öga på tyskarna.

      C) Detta är som du säger en intressant kontrafaktisk diskussion. Givetvis är det en helt orimlig idé, men visst är den kittlande? Ryssland hade fått nästan dubbelt så många röster som Tyskland. Tänk, bara det! Hade unionen russifierats? Eller hade svaret blivit som jag var inne på tidigare att man hade stannat vid det utmärkta EG och skippat Unionen?

  3. Pingback: En liknelse | Blickens Äventyr

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: