Ni röstade för det!

KOMMENTAR

FB har svämmat över av indignation efter den gruvliga skjutningen av en kvinna med sitt barn i famnen i Malmö. Jag är inte en av dem som tänker älta detta. Ni vet redan att jag tycker så. Istället vill jag uttrycka min indignation över det svenska folket. Ni röstade för detta!

Man brukar i samhällsdebatten referera till Hitlers valtriumf och säga ”aldrig mer” men jag skulle vilja säga att det händer igen och igen och igen och vi västerländska väljare inser inte detta. Vi intalas att tro att detta är vad vi vill. Att vi vill snabbt och hårdhänt förändra vårt samhälle från ett baserat på västerländska normer, där kriminalitet är en anomali som trycks ut i periferin av samhället, till ett som domineras av en, för oss främmande, våldskultur, där dödligt våld, våldtäkter och hot inte är perifert beteende utan istället finns i hjärtat av detta samhälle och är accepterat som konfliktlösningsnorm.

Politiker på båda sidorna av den f.d. höger-vänster-skiljelinjen deltager i blåsning. Trots att en majoritet idag är emot denna samhällsomvandling så röstar bara en lite andel mot den. Varje gång en etablissemangspolitiker säger att ”nu ska det bli förändring”, så låter sig dessa invändande väljare luras av detta, utan att inse att det är ett spel, för att dämpa känslorna och vagga till sömns….tills att det är för sent. Höger-vänster har INGEN betydelse idag! Den enda skiljelinjen som finns är mellan dem som vill förändra vårt samhälle bortom all återvändo, och dem som vill rädda det som går att rädda. Detta är den enda frågan av vikt idag, den enda fråga vi ska tänka på när vi går till valurnorna. Nästan alla övriga frågor råder det nämligen konsensus runt, eller är besläktade med just denna fråga.

 

Väljarna i Väst har för mycket förtroende för etablissemangspolitikerna och låter sig luras gång på gång av samma löften. Ibland tar det sig till och med uttryck i idoldyrkan och personkulter som leder tankarna till en annan tid.

 

Någon kanske invänder mot referensen till Hitler, men vad ska man annars kalla den fullkomliga idoldyrkan som riktades mot Obama, trots allt han sedermera gjorde. Vad ska man kalla den blåsning som den mycket charmiga Macron utförde på bekostnad av det franska folket, när han på ett aldrig tidigare skådat sätt svepte in från ingenstans och lovade allt till alla i sin marsch mot Elyséepalatset, för att sedan blåsa dessa alla, utom storkapitalet vill säga.

I Sverige har vi inte sådana här karismatiska politiker som charmar folket, men dessa är bara symbolerna för en tid av massbedrägeri. Istället är det den vardagliga desinformationen och skrämseln som får oss svenskar att tro och återigen tro på dem som ljuger oss rakt upp i ansiktet. Jag vill bara fråga er, det svenska folket: Hur länge till ska ni låter er luras? När har ni fått nog, egentligen? Krävs det att bebisen också skjuts nästa gång, eller krävs det att era barns förskola ska sprängas? För det här är bara sorgligt att se! Vårt samhälle berövas oss, rakt framför våra näsor, för att ni inte ser till att få er vilja igenom vid valurnorna!