De politiska eliternas arrogans och massinvandringen fick britterna att lämna EU

ANALYS

Brexit kommer nu att bli verklighet och politiska och ekonomiska eliter runt om i EU är förfärade. Hur kunde detta ske undrar de? Svaret är ganska enkelt: Europas folk känner en stor gemenskap med övriga européer och vill ha ett samarbete dem emellan, men det är en minoritet som vill ha en fördjupad politisk union, med förlorat nationellt politiskt självbestämmande. Detta har integrationsivrande politiska eliter aldrig förstått!

Många blandar ihop de allmänna EU-positiva känslor med ett inbillat stöd för EU:s politiska centralisering. När opinionsinstitut frågar; ”Är du positiv ställd till EU?” så svarar folk ”Ja” för att de vill vara en del av den inre marknaden och rörelsefriheten och för att man stödjer den generella fredsbevarande aspekten av samarbetet. Det betyder sällan att samma person stödjer klåfingriga byråkratiska tendenser i Bryssel och det europeiska superstatsprojektet. Än mer sällan innebär det ett stöd för EU-byråkraternas agenda att ta emot ca 1 miljon migranter per år till EU, eller den kravlösa expansionen mot syd och sydöst, som snart kommer resultera i Turkiets anslutning.

De ganska EU-positiva svenskarna röstade för en anslutning till EG, såsom undertecknad själv gjorde, men vi blev aldrig tillfrågade om Unionen! Om Euron ja, men inte om författningen och om den hela tiden fortskridande politiska integrationen! Spanjorerna som är beroende av bidrag från EU:s rika röstade så klart ja till den nya författningen, men Frankrike och Holland röstade klart nej. Anmärkningsvärt med tanke på att Frankrike var en av grundarländerna! Dessa nej kördes två år senare över av EU genom Lissabonavtalet och alla vidare folkomröstningar om författningen ställdes in. Frankrike och Holland är också samma länder där starka krafter nu ropar för folkomröstningar till stöd för att lämna EU. De politiska eliterna i EU tar inte ett nej särskilt väl och vi börjar se folkens reaktioner på detta förhållningssätt ta form nu.

Här vill jag lägga in två citat som illustrerar arrogansen och de bedrägliga avsikterna från EU-eliternas sida. Från Jean Monnet till Jean-Claude Junker finns en tydlig kontinuitet. Monnet, en av EU:s grundare sade 1952 så här;

”Europes nations should be guided towards the superstate without their people understanding what is happening. This can be accomplished by successive steps, each disguised as having an economic purpose, but which will eventually and irreversibly lead to an federation.”

EU kommissionens ordförande Jean-Claude Junker sade 2004, medan han var premiärminister i Luxemburg, följande, som för att påvisa att han var samma andas barn;

”We decide something, leave it lying around and wait and see what happens. If no one kicks up a fuss, because most people don’t know what has been decided, we continue step by step until there is no turning back.”

De integrationsvänliga statschefer som är chockade över Brexit och som har varit en del av detta föraktfulla förhållningssätt gentemot folkens vilja borde se sig själva i ögonen. Vad trodde dom skulle hända, när de bara fortskred med integrationsarbetet samtidigt som de ignorerade alla negativa reaktioner? Brexit är det logiska svaret på detta agerande!

Det är uppenbart att samma européer som vill vara en del av den inre marknaden, ofta inte vill vara en del av den fördjupade politiska integrationen. Istället resulterar den bristande lyhördheten, bland EU-eliterna när det gäller denna ovilja bland folken att ställa upp på deras politiska visioner, i en vidgande klyftan mellan folk och styrande. Den opinionsundersökning som utfördes av SIFO bland svenska väljare efter beskedet om Brexit illustrerar detta. 52 % vill stanna kvar i EU, troligen definierat såsom jag gjorde ovan, mot 31 % som vill ur, medan 52 % anser att EU är på väg åt fel håll, mot 14 % som ser en ljus utveckling. Detta betyder troligen som sagt att de vill vara en del av det ekonomiska samarbetet, men att de inte gillar den pågående centraliseringen av makt till Bryssel.

Nu ska det bli intressant att se hur de pådrivande krafterna i EU:s integrationsarbete reagerar. Det finns en del röster som reagerar med lättnad över att britterna lämnar, då man identifierar en grundläggande spricka mellan britterna, som vill ha frihandel, å ena sidan och den kontinentala synen bland fransmän och andra som vill se en mer statsinterventionistisk och protektionistisk ekonomisk politik å andra sidan. Dessa personer menar att EU nu står mer fritt att integrera utan ett Storbritannien som hela tiden har lutat sig på handbromsen. Här undlåter man dock att se att några av de starkaste yttringarna av motstånd har, fram tills nu, skett på kontinenten. Hur ska man blidka denna opposition? Eller tänker man bara köra på som om ingenting har hänt? Oddsen talar då, enligt min mening, för att EU då spricker inom en inte allt för avlägsen framtid.

Om den maktfullkomliga arrogansen gentemot superstatsmotståndarna var en av de avgörande faktorerna i att frammana Brexit, så var EU:s policy att uppmuntra till och acceptera en stadig massmigration till kontinenten från Afrika och Mellanöstern den andra faktorn. Det råder inget tvivel om att detta är en policy som majoriteten av Europas folk inte vill ha. Ändå framskrider eliterna även här i otakt med sina befolkningar.

Dublinöverenskommelsen var väldigt dåligt genomtänkt, om den var avsedd att lägga hinder för massmigration, men det var den ju inte. Skulle någon på fullt allvar kunna tänka sig att Grekland, Spanien och Italien skulle ta hand om alla migranter som kommer till Europa? Det var givetvis underförstått att de skulle släppa igenom alla dem som egentligen bara ville fortsätta norrut.

Var det ett rimligt system där ett par länder i norr skulle kunna locka till sig hela världens mindre bemedlade, medan länderna i söder skulle få ta emot anstormningen? Givetvis inte. Systemet var aldrig tänkt att fungera. Då skulle inte dessa länder ha fått locka migranter som de andra inte ville ta emot. Då skulle man istället ha tagit fram en gemensam officiell policy. Då skulle en gemensam yttre gräns istället ha fått ett riktigt skydd av gemensamma krafter.

I själva verket så driver EU-eliterna en agenda, som stöds av centrala aktörer runt om i Europa, som går ut på att EU ska ta emot 50 miljoner migranter fram till år 2050, om inte förr. Den eftersträvade migrationen underblåses av migrationskontor nere i Afrika, där EU-byråkrater matar ut budskapet till afrikanerna att alla är välkomna.

Är det konstigt om de européer som inte är intresserade av denna framtid nu gör uppror mot EU:s migrationspolitik och går så långt att de vill bryta ut sina länder ur EU-samarbetet? De som har skapat denna migrationspoltik bär också ansvaret för att EU nu rämnar sönder!

Annonser

Om Mons Krabbe
Jag är en liberal-konservativ skribent och samhällsdebattör. På denna blogg skriver jag artiklar om säkerhetspolitik, historia, samhälle och religion. Är aktiv inom Medborgerlig Samling, där jag sitter i styrelsen. Är talesman i Utrikesfrågor och i Integrationsfrågor för Medborgerlig Samling.

12 Responses to De politiska eliternas arrogans och massinvandringen fick britterna att lämna EU

  1. bbnewsab says:

    Mons Krabbe, du skriver:

    I själva verket så driver EU-eliterna en agenda, som stöds av centrala aktörer runt om i Europa, som går ut på att EU ska ta emot 50 miljoner migranter fram till år 2050, om inte förr. Den eftersträvade migrationen underblåses av migrationskontor nere i Afrika, där EU-byråkrater matar ut budskapet till afrikanerna att alla är välkomna.

    Jag undrar: Hur motiveras detta synsätt, att hit till Europa är 50 miljoner migranter välkomna?

    Är drivkrafterna månne religiösa (typ ”Den som gör goda gärningar kommer kanske lättare till Himmelriket”-resonemang)?

    Tävlas det i tävlingsgrenen Vilket land i EU är allra godast och mest generöst av alla medlemsländerna?

    Handlar det om skuld typ ”Vi måste dela med oss till dem som har det sämre” (ett synsätt som också det kan ha religiösa konnotationer)?

    Är det demografikortet som spelas ut (åberopande att befolkningen inom EU kommer att minska, om inte en generös invandringspolitik tillämpas)?

    Eller varför ses denna migration av inte sällan muslimska halvanalfabeter som så viktig (för framför allt norra Eiropas länder)? Har vi i norra halvan av Europa fått politiska ledare och makthavare, som på fullaste tror på idén om fria luncher åt alla och envar, inte bara för dem som är hungriga?

    I mina ögon verkar det lite som att vi svenskar i valet mellan en gratis semestervecka i Sydeuropa (betald av arbetsgivaren) och en löneförhöjning på 1.000 kr per månad (betald av arbetsgivaren) väljer bägge delarna. Dvs vi saknar insikten att ekonomin i mångt och mycket är ett nollsummespel.

    Alternativt kan det förstås vara som så, att det är jag som håller på att bli galen eller åtminstone har svårt att fatta hur makthavarna resonerar.

    Kan du kasta ljus över mina problemställningar, Mons Krabbe, hoppas jag att du vill lysa upp min tillvaro på det att jag ska slippa att famla i kognitivt mörker även framdeles.

  2. monskrabbe says:

    Denna planerade massinvandring till Europa motiveras nästan alltid med ”demografikortet”, som du uttrycker det. Att det sedan finns andra tankar, som inte lika ofta yttras är en annan sak. Ofta handlar det då om ”white guilt” för vad man upplever att Europa har gjort mot andra världsdelars befolkningar. Givetvis glömmer man då gärna att Europa har fört moderniteten till resten av världen. Vilka bovar vi är! Vi borde ha behållit den för oss själva och låtit dem fortsätta med ”överlevnadsjordbruk”. Eller hur? Som om detta hade varit bättre?

    Det handlar också om tanken att alla ”har rätt” att bo i Europa. Varför skulle ”vi” behålla rikedomen för oss själva, resonerar man. Men då glömmer man att rikedom är tätt knutet till kultur och värderingar. ”Vore Europa detsamma med andra invånare” frågar sig historikern Walter Laqueur? Nej, blir svaret givetvis. Europa och hur kontinenten ser ut, är avhängigt den kultur som dess invånare bär på. Således är det troligt att Europa skulle bli lika fattigt som Mellanöstern, till exempel, om vi ersatte vår befolkning med personer från denna kultursfär. De sjunkande skolresultaten på sistone indikerar precis detta. Det går med andra ord inte att bjuda in världens alla fattiga till Europa och utgå från att de alla ska kunna leva i samma välstånd framöver som vi gör nu. Våra välfungerande samhällen är förutsättningen för att vi ska kunna hjälpa folk runt om i världen, med bistånd och vägledning. Om vi accepterar massmigrationen så förstör vi inte bara för oss själva, utan även för alla dem som är beroende av vår hjälp. Och där ingår inte minst att vi kan ta emot flyktingar, d.v.s. riktiga flyktingar, som är värda vårt beskydd, vare sig det är tillfälligt eller permanent. Massmigrationen rycker undan denna möjlighet. Vi ger ofta vår hjälp till dem som inte ska ha den, medan de riktigt utsatta, dem som blir kvar där hemma lider av att vi inte har råd att hjälpa dem.

  3. Du verkar mycket fokuserad på immigration och det hot som du der utgör mot välfärdsstaten. Jag vill gärna fråga dig vilken moraliska rätt du har till att bestämma om jag kan bosätta mig i Sverige. Din moraliska rätt och inte någons annan.

    • monskrabbe says:

      Jan, det handlar inte om min rätt, utan om medborgarnas rätt och då jag är en medborgare så hör jag till dem som har den rätten ja. Medborgarna ska ses som delägare i staten Sverige. Vi äger en del av statens tillgångar och dess territorium. Medborgarskapet medför ett knippe an såväl rättigheter som skyldigheter. Bland skyldigheterna hör att de ska försvara staten och att de ska följa de lagar som man gemensamt har tagit fram. Till rättigheterna hör rätten till skydd och en del av de trygghetssystem som man har byggt upp gemensamt i staten. Dessa hör alltså inte till alla, från världens alla hörn. Statens ”frukter” hör till medborgarna och endast medborgarna bestämmer om någon ska få ta del av dessa. Så här fungerar, underförstått om inte annat, alla moderna stater. Det är alltså rent nys, som ”fri migrations” förespråkarna hävdar att alla har en ”rättighet” att flytta vart de vill. De skulle man kunna diskutera i ett primitivt samhälle, men inte i dagens moderna medborgarstater. Man kan aldrig ha ”en rätt” till någon annans egendom!

      • Jan Bruun Andersen says:

        Du skriver: ”(D)et handlar inte om min rätt, utan om medborgarnas rätt”.

        Eftersom 1 § i Regeringsformen tydligen säger att ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket”, så handlar det i högsta grad om din rätt. Om du inte har rätt, och andra inte har rätt, så kan den icke-existerande rätt inte ges vidare till staten. Och då har heller inte staten eller dets medborgare rätt till att bestämma var jag för bosatta mig.

        ”Medborgarna ska ses som delägare i staten Sverige. Vi äger en del av statens tillgångar och dess territorium”.

        Det låter som kommunisme. Vill det säga att om jag köper en tomt eller en liten stuga i Sverige, så är det inte 100% min. Du och resten av dom svenska medborgare äger — hur många procent? 5, 10, 50, 90%

        ”Medborgarskapet medför ett knippe an såväl rättigheter som skyldigheter. Bland skyldigheterna hör att de ska försvara staten och att de ska följa de lagar som man gemensamt har tagit fram”

        Jag är inte intresserad i medborgarskap. Jag är fullt tillfreds med mitt danska medborgarskap. Och jag har ingen lyst till att gå med i militären och riskera att skickas till Afghanistan och döda personer som inte har gjort mig någon fysisk skada.

        ”Till rättigheterna hör rätten till skydd och en del av de trygghetssystem som man har byggt upp gemensamt i staten.”

        Jag är faktisk heller inte intresserad i skydd. Jag vill helst bara vara i frid. Men när svenska staten insisterar på att ha ett våldsmonopol och inte vill tillåta att jag beväpnar mig i självförsvar, är det så inte rimligt att staten – oavsett mitt medborgarskap – också påtar sig plikten att skydda mig?

        ”Man kan aldrig ha ”en rätt” till någon annans egendom!”

        Och det samtidigt som du skriver att staten och medborgarna äger min stuga?

        • monskrabbe says:

          För det första, så menar jag med ”att det handlar inte om min rätt” att det är medborgarnas gemensamma rätt.

          För det andra så missförstår du och drar egna slutsatser från det jag säger. Jag har aldrig sagt att staten äger din stuga. Jag pratar givetvis om det gemensamma ägandet av statens tillgångar. Dessa tillgångar äger medborgarna i princip en andel i. Detta är en grundläggande tanke i alla medborgarstater. Man äger tillsammans och man förvaltar detta tillsammans och man försvarar det också tillsammans. Du behöver inte bli medborgare i Sverige och deltaga i detta, men det är våra medborgares rätt att ha en åsikt om huruvida du ska få bosätta dig här. Men du behöver inte vara orolig. Det finns en ingen opposition som jag känner till mot att danskar bosätter sig i Sverige, eller någon annan medborgare från ett annat EU-land. Vi har dessutom, som du bekant, avstått rätten, så länge vi är med i EU, att ha invändningar mot att dessa EU-medborgare bosätter sig här. Den fria rörligheten du vet…

          • Jag har inget emot att du eller någon annan har ÅSIKTER om huruvida jag kan äga och bo i en stuga i Sverige. Jag är emot att du och andra med våld vill och kan förhindra mig eller någon annan fridlig icke-våldsbenägen person i att äga och bo i stuga i Sverige.

            • monskrabbe says:

              ”Med våld”? Ta det nu lite lugnt! Vem pratar om ”våld”? Visst, staten har våldsmonopol och kan använda detta för att upprätthålla lagarna, men det är för det mesta inte så det går till. Sen tror jag inte att du förstår: Som dansk medborgare får du köpa och bo var du vill i Sverige! Ingen har föreslagit att du som medborgare i ett EU-land ska hindras att göra detta.

              • Jan Bruun Andersen says:

                Okay – jag kan köpa en stuga och bo i Sverige. Men åter igen – vad ger dig og andra rätt till att avhysa min vän Kamir från Sudan som jag inviterar till att bo tillsammans med mig i min stuga? Avhysa med hot om våld om vi inte följer statens order? Äger jag inte min stuga? Varifrån kommer den mystiske ”medborgerrätt” till att bestämma vem jag får invitera och hur länge?

                • monskrabbe says:

                  Det blir en ganska märklig diskussion om jag måste förklara hur en stat fungerar. Staten kan neka din vän inresa i Sverige till exempel på grund av att misstanken att han tänker söka asyl, om detta är ett scenario som staten inte ser på med positiva ögon. Detta är statens rätt, baserat på medborgarnas rätt att kollektivt avgöra vem som ska flytta till Sverige och om det blir aktuellt dra på samhället kostnader för uppehälle och anpassning till ett modernt samhälle. Medborgarna har kollektivt denna rätt! Vad är det som är oklart med detta?

                • Thomas Schultze says:

                  När Danmark gick med i EU 1972 fick man en särregel som direkt påverkar utlänningars möjligheter att köpa sommarhus i landet. Den gången var danskarna rädda för att tyskarna skulle åka norrut och köpa upp varenda hus på den jylländska västkusten.
                  Så nu kan bara utlänningar som bott i Danmark i över fem år köpa sommarhus. Andra som har sådana planer får söka om särskilt tillstånd hos justitiedepartementet. Och för att få det ska man kunna visa att man har anknytning till Danmark.
                  (saxat från nätet)

  4. bbnewsab says:

    Jag tycker att den debatt som här ovanför förs mellan Jan Bruun Andersen (JBA) och Mons Krabbe (MK) visar exempel på vad jag brukar kalla för woowoo-istiskt feltänk.

    Eller för att vara mer konkret: De påståenden som JBA inledde debatten med här ovanför har väl inte framförts av MK?

    Eller är jag blind?

    Jag vill mena, att JBA:s argumentationsteknik i hög grad bygger på konstruerandet av s k halmgubbar, dvs den bygger på att tillvita motparten åsikter som denne inte har framfört.

    Halmgubbar (Strawmen) är hypotetiska tolkningar och/eller slutsatser, vilka man kommer fram till genom att tyda en utsaga (ett påstående) påtagligt vinklat.

    Det sättet att argumentera på är typiskt för woowoos.

    Därmed inte sagt att JBA måste vara en woowoo. Även ”vanligt” folk kan argumentera woowoo-istiskt. Emellanåt. Även jag.

    Så här skulle jag vilja beskriva woowoo-istiskt debatterande:

    1) Använd inte logiskt tänkande när du debatterar. Bygg i stället argumentationen på känslor och önsketänkande.

    2) Läs helst bara rubriken på motdebattörens skrivna debattinlägg. Det sparar tid och energi.

    3) Alternativt: Läs motdebattörens skrivna inlägg tills du någonstans finner en passage som passar dina önskemål och intressen. Bortse från resten.

    4) Tillämpa vid genomläsningen av motdebattörens inlägg fria associationer hej vilt. Räkna med att djärva fria associationer kan få andra woowoos att nicka instämmande och hålla med samt sända Ljus & Kärlek-hälsningar till den som debatterar enligt ovanstående debattekniksmönster.

    Till sist en fråga till Mons Krabbe: Hur känns det att få ord lagda i din mun, vilka du aldrigt har yttrat/uttalat?

    PS Det riksdagsparti med flest woowoo-istiska medlemmar, i alla fall på landstingskommunal nivå, är av allt att döma Miljöpartiet. Inte konstigt, alltså, att det i det partiet finns gott om politiska clowner även på riksdagsnivå. DS

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: