Paradoxen med islams frammarsch i Väst

KOMMENTAR

Islams roll i Europa, är ett ämne som troligen alla åtminstone nån gång har tänkt över. Stämmer det att Europa håller på att islamiseras? Oavsett vad vi tror så är det ett faktum att det finns en hel del muslimer som vill att detta ska ske. Inte minst kan man finna dessa personer, som propagerar för ett muslimskt Europa, i ledande positioner i moskéerna.

Radikala muslimer och traditionella muslimer går oftast hand i hand i denna strävan. Moderata dito hyser å andra sidan, oftare inte denna önskan. Det radikala/traditionella har en plan för hur detta ska gå till, men det finns en hake. I tanken om hur detta ska gå till, finner vi också möjligheten till planens omintetgörande. Teorin synes motsägas av det sunda förnuftet. Detta är paradoxen med Islams frammarsch i Väst!

Det är en ganska enkel tanke. För att förhindra att de muslimska unga ska falla ifrån tron, att assimileras, såsom skedde till viss del med den första generationen på 60 och 70-talen, så måste det religiösa ledarskapet agitera för att muslimerna förblir vid islams rötter och således tar avstånd från det västerländska samhället. I denna process, så skapas dock allt mer motstånd mot den muslimska invandringen till Europa, vilket kan störa det efterlängtade demografiska övertagandet, genom skapandet av en allt större opinion mot denna.

Om man å andra sidan, inte hade agiterat för avståndstagande från Väst, vilket minskat konflikterna, hade motståndet mot migrationen troligen varit svagare, men å andra sidan hade troligen den etno-religiösa sammanhållningen inom till exempel den sunnimuslimska befolkningen, som utgör den stora majoriteten, ha varit svagare och därmed chansen mindre till ett framgångsrikt formerande av en muslimsk maktposition i framtiden.

Således; bevarandet av det självvalda utanförskapet, kan bli det som utgör fröet till projektets omintetgörande. 

 

En imam i Storbritannien som agiterar mot Väst.

I dagens moskéer i Väst, varav det stora flertalet är radikala och inte sällan med direkta kopplingar till radikala regimer såsom Saudiarabien och Qatar, agiteras det rutinmässigt mot vårt samhälle. Demokratin, d.v.s. tanken om att människans lagar är viktigare än en tänkt Guds dito, ses som haram. Demokratierna ska bara brukas som redskap för att avskaffa desamma. Man agiterar för att vårt samhälle är moraliskt bankrutt och för att kvinnorna i Väst är horor, när de klär sig fritt och nekar slöjan. Denna agitation leder följaktligen till att många unga muslimska män förgriper sig på kvinnor. Detta är en uppmaning till de muslimska unga att föra en form av lågintensiv krigsföring. Detta är en gammal metod. Sexuell förnedring ska bryta ner motståndsviljan.  Och föraktet för demokratin ger bränsle till de som utför terrordåd i syfte att destabilisera hela vårt politiska system. Denna agitation mot Väst, för att bevara utanförskapet, har alltså delvis effekten att den för projektet framåt, men samtidigt så är den farlig för dem, då det hela slår tillbaka mot islam.

På ett sätt kan terrordåden ha effekten att de skapar denna underkastelse hos våra myndigheter. Detta sjuka ”elak polis – snäll polis” spel har jag varit inne på tidigare. Den ”snälla polisen” (förment moderata muslimer) säger till myndigheterna att, de borde ge efter och anpassa sig efter islam, för annars kan den ”elaka muslimen” (radikala jihadister) komma att bruka våld. Den ”snälla polisen” framställer sig som en räddare, som visar en väg ur problemen. Det hade inte gått om myndigheterna hade gjort eftergifter inför de radikala, direkt, men eftersom det är det förment moderata som ”ger goda råd” så. På det viset sker den ”krypande islamiseringen”.

Samtidigt, ska man vara klar över att detta är ett samspel mellan islam och myndigheterna/ den politiska eliten. Hur folket reagerar är en helt annan sak. Varje terrordåd och varje våldtäkt bygger vidare på den redan starka opinion, som vill stoppa muslimska invadering till Europa. Redan nu har de som vill stoppa denna migration, ett stort övertag i opinionen. Problemet är att eftersom våra europeiska demokratier fungerar så dåligt idag, med angrepp på yttrandefriheten och omfattande smutskastningskampanjer, så resulterar denna opinion oftast inte i politisk makt. Det som hade kunnat löst knuten, direkta folkomröstningar, kommer aldrig att tillåtas i denna fråga. Likväl är denna opinion en faktor som inte helt kan bortses ifrån. Traditionella högerpartier runt om i Europa, såsom i Österrike, Polen och Ungerns till exempel, har bytt sida i denna fråga och har bildat solida majoriteter i sina respektive länder.

Frågan är nu om detta räcker? Kommer det folkliga motståndet bli stark nog, innan de radikalas plan för den demografiska omvandlingen av Europa har förverkligats? Allting beror egentligen på hur sunda, eller osunda, den vanliga européns överlevnadsinstinkter är. Hur mycket älskar vi vår kultur och vill bevara den. Kommer den uppenbara paradoxen i de radikala muslimernas tillvägagångssätt få sin naturliga konsekvens, att vi uppmanar kraften att säga NEJ, eller är vi för förslöade av vårt relativt lyxiga leverne och passiviserade av medierna.

Ja, det är den stora frågan!