Som många av er som har läst min artikel på Newsmill, ”I en värld utan USA”, som titeln egentligen lyder, har sett, så har det pågått en intensiv debatt mellan mig och ett antal vänsterdebatörer, inte bara på kommentatorsfältet på Newsmill, utan även här, i anslutning till två poster på min blogg.
Jag har haft en del erfarenhet av att debattera med västeraktivister under min studietid i Uppsala. Vad som är slående är att de hela tiden insisterar på att ideer som bara florerar i deras interna konspiratoriska kommunikation är självklarheter och således att alla som inte ställer upp på på dessa resonemang är obildade.
Vidare har jag sett en obehaglig tendens att försvara diktatorer och mördare, med hjälp av de mest osannolika konspirationsteorier. Som student, med en borgerlig ”aura”, så ville ibland de aktivister som stod på gågatan i Uppsala och delade ut sina alster, inte ge mig ett exemplar, då de trodde att jag skulle slänga dessa. Men jag insisterade. Jag har alltid hållit mig öppen för alla argument. Tyvärr ser jag när jag läser innnehållet att fokuset ligger på att försvara Saddam Hussein och Milosevic. Detta skedde helt osminkat, trots att hela världen såg vad som skedde i det forna Jugoslavien under 90-talet, och de brott som Milosevic och hans allierade begick, och vi behöver nog inte ens nämna Saddam. Detta är samma typ av vänsteragitatorer som försvarade Pol Pots massmord i Kambodja och förtrycks- och mördarregimen i Sovjetunionen ända fram t.o.m. 80-talet!
Men när vänsterns agitatorer, som i kommentatorsfälten på denna blogg, hävdar att de fria valen i Irak efter Saddams fall bör jämföras med Nazitysklands försök till att legitimera sin erövring av Västeuropa med hjälp av riggade val i Frankrike, Danmark och Norge 1942, så har det nått en punkt då det inte längre går att föra ett samtal.
Man är inte längre meningsmotståndare, man är från olika planeter!
Om vi inte kan komma överens om de mest grundläggande fakta, hur ska vi då kunna föra ett samtal?
Just detta grepp är ett av vänsterns vidrigaste. Att jämföra, ibland USAs agerande, men framförallt Israels, med Nazitysklands. Detta är ett dubbeleggat svärd. Dels så drar man ner USAs och Israels politik till en vidrig nivå samtidigt som man förminskar förintelsens brott genom att jämföra den med politiskt agerande, med helt andra motiv, mål och medel.
Mons Krabbe 