Det fina hatet ser Jackelén inte!

När Antje Jackelén säger att man inte får hata islam samtidigt som hon vänder bort blicken inför kommunisternas och feministernas hat så påvisar hon sin dubbelmoral. Hat leder aldrig till någonting gott och är aldrig en önskvärd känsla, men ska de som hatar en syn på hur livet ska levas och kanske framför allt begränsas, inte tillåtas framföra sina synpunkter? Varför är det bara religionen som inte får hatas i vårt samhälle? Klasshat och manshat är ju uppenbarligen fullt acceptabelt om man dömer av hur diskursen ser ut idag.

Tolererar vi inte att man hatar nazismen och kommunismen? Uppenbarligen tolererar vi också att man hatar kapitalismen, med tanke på de kommunister som sitter i riksdagen och i de smygkommunistiska ungdomsförbunden knutna till riksdagspartier som uttrycker sitt hat mot kapitalismen. Borgare ska ”betalas i bly” skriver ung vänster. Vänsterpartiets Simon Fors skriver att han ”hatar borgarsvinen så jävla mycket” och att ”Alla tänkande människor förespråkar väl Per Gudmundsons avrättning?”. Christoffer Hurtig skrev att han ville skjuta Billström och att han kommer ”glädjas den dagen han dör”.

När ska Jackelén protestera mot detta? Troligen kommer detta inte ske eftersom kyrkan numera allt mer ser ut att vara en vänsterkraft.

Feminister tillåts att hata män med etablissemangets tysta medgivande. De skriver att ”alla män ska dödas” och att deras genitalier ska ”klippas av”. Feministen Samson Wiklund skriver på sin twitter att han drömmer om att ”machete-döda all vita män”. En annan feminist säger att det är ”..rimligt, legitimt och till och med positivt att hata..”. När ska Jackelén protestera mot detta och uttrycka sin bedrövelse över att detta okristna hatande? Svaret är att det kommer hon aldrig göra! Hon kommer aldrig vilja kritisera de feminister som framställs som kvinnlighetens befriare, avsett hur många lik de än säger sig vilja trampa över.

Islamister tillåts uttrycka sitt hat mot demokratin och etablissemanget förblir till större delen tyst. Varför är det bara islam som inte får hatas? Det är uppenbarligen skillnad på hat som riktas mot det man själv stödjer.

Jag är inte själv predisponerad att hata och ser inte nyttan med det, men anser likväl per princip, att hat varken kan eller bör förbjudas, som Jackelén tycks mena. Var och en får tycka som dom vill och uttrycka detta, så länge de inte tar ett steg till och hetsar till våld, såsom kommunisterna och feministerna ovan och den SD-representant som mer än implicerade att förintelselägren borde öppnas igen. Kriminaliserar man en människas känslor så leder detta bara till att hatet stärks. De som hatar tenderar bara till att undergräva sin egen position om de uttrycker sitt synsätt öppet, så låt dem hållas!

Moraliska omdömen om detta bör man dock lägga, men till skillnad från vad Antje Jackelén gör så bör hon, i positionen som ärkebiskop, fördöma alla de typer av näthat som förekommer idag. Varför ska kommunister och feminister få ett frikort? Varför ska islam få speciellt skydd från näthat? Man kan tolka det som att just detta hat ska kriminaliseras. Det är inte ok att ”man KAN gå ut i dagens Sverige och säga att ”jag hatar Islam””. Vad säger Jackelén till en iransk kvinna som hatar islam pga. av det religiöst betingade förtryck som hon har utsatts för i sitt hemland? Ska det inte heller vara ”ok”? Ska hon förbjudas att deklarera denna ståndpunkt på nätet eller i andra medier? Problematiskt i sammanhanget är att det som är kritik av religioner ofta målas upp som just hat. Vad som är vad tycks vara mycket subjektivt idag. Således är Jackeléns position bara en dörröppnare för ytterligare förtryck av religionskritiker.

Blasfemilagar nästa?

Man kan skönja ett mönster i svenska kyrkans och dess uppbackares agerande sedan islamister började ta för sig i den svenska samhällsdiskursen. I takt med att islamister har trappat upp sina krav på en position befriad från kritik har kyrkan försökt hänga med och för sin egen del också flytta fram positionerna. Det som nu gäller för islam borde ju också kunna gälla för kyrkan tycks man tänka. Riksdagsmannen Tuve Skånberg (KD) deklarerade i en intervju i tidningen Dagen (d 1/1-2014) att ”man inte bör få hetsa mot religion”. Han försöker skydda sin position genom att identifiera ett antal kontemporära fall som inte skulle räknas som ”hets”, såsom Vilks teckningar, men likväl står han fast vid principen som sådan, att det finns en gräns för yttrandefriheten när det gäller religion. I synnerhet islam!

Varför detta är så viktigt framgår inte? Skånberg exemplifierar med nazismens brott, men missar att nazisternas antisemitism grundade sig på föreställningar om ras och inte på kritik av den judiska religionens teologiska uppbyggnad eller hat mot den judiska religionen! Jackelén och Skånberg jämställer kritik, eller rent av hat, mot religionen islam med detsamma riktat mot personerna som tror på dess budskap. En tänkande människa ser omedelbart bristen i detta resonemang och kan skilja mellan sak och person. Varför väljer man då denna väg? Svaret är att man genom en oärlig debatteknik vill tillskansa sig immunitet från kritik och bygga upp en form av ömsesidig relation av stöd med de islamister som snabbt håller på att bli en maktfaktor i vårt offentliga samtal!