Terroristerna stärker de förment moderata islamisternas position i Europa

KOMMENTAR

MSB-rapporten om det Muslimska brödraskapet (MB) tar upp ett förhållande som jag har tjatat om i flera år: ”Good cop, bad cop spelet” med de förment moderata islamisterna som ”good cop” och de våldsamma som ”bad cop”. Detta behöver inte vara en uttänkt ”rutin” för att den ska påverka våra politiker. Det är mindre intressant.  Det som är intressant är den dynamik mellan MB, terroristerna och statsmakten som man likväl tydligt kan urskilja.

Ur rapporten:

”Efter de militanta islamisternas dåd brukar politikers intresse av att föra dialog med
representanter för islam intensifieras. Mönstret som uppstått är att politiker vänder sig till
föreningar/grupper/organisationer som ingår i MB:s europeiska nätverk. (…) Konsekvensen av
detta handlingsmönster är att den islamistiska rörelsen i dess helhet ges möjlighet att ytterligare förstärka sitt politiskt-religiösa inflytande. (…) De (båda) ingår dock i en större ideologisk rörelse som i stort sett delar ideologiskt synsätt i flera frågor, men skiljer sig från varandra när det gäller vilken politisk metod som är mest lämplig att använda sig av på den europeiska kontinenten. I ena änden på detta kontinuum har vi således MB och i andra änden militanta salafister. De militanta salafisternas terror avskys och förkastas av många samtidigt som den bidrar till en politisk logik där islamisterna i MB vinner fördelar i sin roll som ”gatekeeper”.”

(s 20-21 i MSB-rapporten om MB)

Med andra ord så växer sig de s.k. moderata islamisterna (m.a.o. de som inte anser att våld är rätt metod att använda här just nu) starkare för varje terrordåd då majoriteten av våra politiker tror att man kan bekämpa islams våldsamma anhängare med förmodat moderat islamism. Löften om att dämpa de radikalas känslor ges i utbyte mot ett större islamistiska inflytandet över våra samhällen. I själva verket lever de våldsamma radikala och de förment moderata i ett symbiotiskt förhållande.

Rörelserna knutna till MB (good cop) är helt beroende av hotet från de våldsamma (bad cop) för att kunna få gehör för sina krav i de västerländska samhällena, samtidigt som de radikala och våldsamma är lika beroende av den islamistiska väckelse som MB har skapat bland muslimerna i Europa, för att få ett underlag för rekryteringen till sitt mer uppseendeväckande jihad.

Det är dags för Europas politiker att se igenom detta. Det är dags att vi bryter den onda cirkeln.

När terrorattacker reduceras till incidenter

KOMMENTAR

Jag satt uppe sent i natt och följde rapporteringen från terrorattacken i London på främst BBC, men även på France 24 och NBC. Det som slog mig, kanske tydligare än någonsin tidigare var hur dessa nyhetskanaler, såväl som de myndigheter de citerade, konsekvent vägrade använda ordet angrepp. Det var nästan plågsamt att beskåda det utstuderade sätt på vilket man bar våld på språket i syfte att uppnå en politisk effekt. Ordet par préférence var ”incident”.

I början, när det var osäkert om vad som hade hänt, när det fortfarande kunde vara bara en allvarlig trafikolycka eller ett vansinnesdåd, så passade ordvalet. Jag följde rapporteringen från början, då jag av en slump slog på BBC just då de började rapportera, och i det läget var det rimligt att benämna det hela som en ”incident”. Det som däremot föreföll mig vara märkligt var när man envist fortsatte med att använda ordet ”incident” efterhand som det blev allt tydligare att det var en samordnad attack, då två angreppspunkter hade identifierats och när polisen hade bekräftat att de hade skjutit ned minst två gärningsmän, vilket senare visade sig vara tre stycken.

Kronan på verket kom när Londonpolisen gjorde ett tweet under småtimmarna med budskapet att det absolut var ett terrordåd, men där man dock benämnde det hela som en ”terrorincident”. Vad är nu detta? Inte en ”terrorattack”, utan en ”terrorincident”!

Vad vill myndigheter och vänsterlutande statsmedier vinna på sådant här nyspråk? I mina ögon, vill man helt uppenbarligen förminska och reducera hotet från radikala muslimska terrorgrupper!

Bruket av ordet ”incident” är så konsekvent och utstuderat att vi behöver ägna det lite uppmärksamhet. En vanlig definition är ”tillfällig och störande händelse”. Synonymer anses förutom ”tillfällig” och ”händelse” vara, ”episod”, ”tillbud” och ”missöde”. Episod å sin sida är bland annat en olyckshändelse eller en tillfällighet. Tillbud är hotande händelse och ett olyckstillbud. Missöde slutligen en olycka eller en fatalitet. Ja, ni får bilden här!

Den känsla man vill förmedla genom bruket av ett ord som incident är att:

1) Terrordåden är tillfälliga missöden och absolut inget som vi kommer behöva oroa oss för på lång sikt. Absolut inget som innebär att vi behöver ta åtgärder. Detta kommer gå över snart. Sitt bara still i båten!

2) Terrordåden är tillfälliga olyckshändelser och störande episoder, som ”är en naturlig konsekvens av att leva i en storstad”. Nästan som en naturkraft som vi inte kan råda på.

3) Terrordåden är en konsekvens av mänskligt vansinne och attentatsmännen är uppenbarligen förvirrade. Det finns ingen genomtänkt tanke här inte. ”Incidenterna” är tillfälligheter! Det finns ingen genomtänkt strategi. Bara slumpmässiga vansinnesdåd. Det finns således ingen anledning att agera mot de krafter som ligger bakom dessa dåd. Detta ska anses vara en polisiär fråga och absolut inte en politisk dito.

4) När terrordåd har förvandlats till blott ”incidenter” så finns det ingen fiende och ingen krigsförklaring mot västvärlden. Hur kan man befinna sig i en kamp mot incidenter. Blotta tanken är ju löjeväckande. Detta är ännu mer förminskande än begreppet ”kriget mot terrorismen”. På detta sätt vill man förvandla dem som pekar på hotet från de radikala och våldsamma grupperna inom islam till löjliga personer som ser hot där det uppenbarligen bara finns tillfälliga och olyckliga händelser.

Hemma i Sverige har vi vant oss vid att medier och politiskt korrekta politiker brukar ord som ”incident” eller ”händelse”, eller vad som helst som gör att de slipper ta ord som attack eller angrepp i sina munnar. Detta är en smygande indoktrinering av tittare och åhörare, ett försök av forma debatten genom bruket av nyspråk, som jag hoppas att alla som ställs inför fenomenet ska genomskåda! Angreppet i London är, precis som de i Manchester, Stockholm, Berlin, Paris och Nice, inte incidenter med något diffust eller obegripligt ursprung. Dessa är tveklöst angrepp, som utgör delar av något som allt mer börjar likna början på ett krig.

 

%d bloggare gillar detta: