USA:s inre stabilitet i fara när det politiska livet blir allt mer polariserat

Valkampanjen i USA har inför detta års presidentval nått nya bottennivåer. Svenska medier har sedan länge uppmärksammat och förfärats av hetsjakten på Obama från högermedias sida. Frågorna om hans medborgarskap har sitt ursprung i en beskrivning av Obama från hans förlag i samband med att hans första bok gavs ut 1991;

Barack Obama, the first African-American president of the Harvard Law Review, was born in Kenya and raised in Indonesia and Hawaii.”

Inte konstigt då att frågan uppstår. Obama har, mot bättre vetande, gjort sitt bästa för att odla konspirationsteorierna då han har hemligstämplat en lång rad dokument såsom hans skolbetyg, hans avhandling, hans pass från barndomen och födelsebeviset. Mycket underligt. Som man bäddar får man ligga!

Demokraternas motangrepp har dock inte rönt lika mycket uppmärksamhet här i Sverige. Romney har fått utstå en smutskastningskampanj utan like. En reklamkampanj ger honom ansvaret för att en tidigare anställd, i ett företag som Romney omstrukturerade, har dött i cancer. ”Romney dödar!” Ett lågvattenmärke från demokraternas sida. Romney som själv bar ansvaret för en sjukvårdsreform som gav heltäckande sjukvård i Massachusetts ska nu hållas ansvarig för att amerikaner över resten av landet inte har full sjukvårdstäckning när de förlorar sina jobb?

En annan typ av angrepp som har tagit hårdare är idén om att republikanerna för att krig mot kvinnor, med anledning av att partiet anser att preventivmedel inte är läkemedel och inte nödvändigtvis måste täckas av försäkringen.

Men preventivmedel inte är ett läkemedel såvida man inte anser att graviditet är en sjukdom!

Orsaken till denna smutsiga och ofta osakliga kampanjanda är att USA allt mer börjar likna Europa vad gäller det politiska spektret och således blivit mer ideologiskt splittrat. USA har länge styrts av två partier som är liberal-konservativt respektive social-liberalt. Dessa har i grund och botten varit överens om att bevara den amerikanska modellen, med vilket menas en liten stat som lägger sig i ekonomin och medborgarnas liv så lite som möjligt. Under de senaste decennierna så har detta förändrats på ett smygande sätt. När Obama tillträdde så kom dock frågan om den amerikanska modellens framtid att ställas på sin spets, som ett resultat av Obamas stärkande av statens roll i samhället. Förstatligande av företag, Obama Care och enorma stimulanspaket som har gett mycket lite nytta. Många av dessa ”stimulanser” delades ut till politiska allierade eller delades ut som bidrag. Tillväxten uteblev följaktligen.

Demokraterna har fått allt fler socialister i sina led. Det social-liberala blir allt mindre liberalt. Konservativa och sant liberala amerikaner reagerar starkt inför försöken att förvandla Amerika till Europa. Denna allt mer vidgande klyfta förebådar mer konflikter i det amerikanska samhället. Det amerikanska samhällets inrikespolitiska stabilitet har ofta tillskrivits dess karaktär av ett ”multi-konfliktsamhälle”.

I ett samhälle som huvudsakligen delas upp utefter en enda konfliktskiljelinje, såsom utefter religiös tillhörighet i Mellanöstern eller utefter klass-skiljelinjer, som länge har varit fallet, i Västeuropa, blir mer polariserat och låst i sina konflikter.

I ”multi-konfliktsamhället” USA överlappar de stora konfliktlinjerna varandra. Personer som står på olika sidor i en fråga kan befinna sig på samma sida i en annan. På så vis uppstår inte lika lätt polarisering och konflikterna blir inte lika låsta. Denna motsägelse är USA:s räddning och har skapat en form av balans. Europa å andra sidan har djupt märkts av sin klasskonflikt under de senaste två hundra åren, vilket resulterat inte bara i revolutioner utan även krig.

I USA kan latinos och vita katoliker som italienare och irländare, finna gemensam grund i sin tro. Svarta och vita protestanter kan enas över rasgränserna i många frågor. Svarta rika, ofta idrottsmän och musiker, har mycket gemensamt med rika vita, kanske mer än de båda har gemensamt med fattiga svarta respektive fattiga vita, vilka i sin tur finner enighet sig emellan i många frågor.

Frågan är om inte denna modell nu är i gungning? Som en konsekvens av Obamas framträdande så har de svarta i väldigt hög grad slutit upp bakom honom. Ras verkar vara den enda frågan som är av vikt för dem i detta läge. Det skapar illvilja bland de vita. Om demokraterna nu är ett parti för de svarta och latinos, då får de vita allt mer sälla sig till republikanerna. Detta skapar en typ av polarisering som tidigare inte var lika tydlig i det amerikanska samhället.

Konfliktlinjerna för ras och klass ser nu ut att överlappa allt mindre. Välbeställda svarta röstar inte längre efter plånboken utan efter ras. Resultatet blir att motsvarande sker bland vita, då de som känner sig hotade av detta allt mer söker sig till det ”vita partiet” republikanerna. Detta är en olycklig utveckling som riskerar att rubba jämnvikten i det amerikanska samhället.

Annonser

Om Mons Krabbe
Jag är en liberal-konservativ skribent och samhällsdebattör. På denna blogg skriver jag artiklar om säkerhetspolitik, historia, samhälle och religion. Är aktiv inom Medborgerlig Samling, där jag sitter i styrelsen. Är talesman i Utrikesfrågor och i Integrationsfrågor för Medborgerlig Samling.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: