Det är hög tid att göra slut på integrationslinjen!

DEBATT

I förra veckan blossade debatten om assimilation vs integration upp igen, med anledning av ett debattinlägg i Expressen av KDU:s ordförande Nike Örbrink. Svar följde från en grupp uppretade kristdemokrater. Både Nikes text och kritikernas hade dock avsevärda brister som mer fördunklar än något annat och de svenska väljarna bör förstå vad integration egentligen betyder och vad assimilation kan innebära, för att kunna fatta välunderrättade beslut vid valurnorna. Låt mig utveckla:


Nike och KDU använder begreppet ”kulturell assimilation” om saker som språk, samhällsvärdegrund, respekt för lagar och institutioner, ansvar för samhällsgemenskapen och en svensk identitet.
Längre ner skriver hon dock att ”Alla människor har rätt att värna kulturella särdrag, sin egen tro, sina högtider och kulturella utryck”. Denna begreppsförvirring leder till välförtjänt kritik från de arga kristdemokraterna, som menar att hon talar emot sig själv och att kulturell assimilation leder till förtryck av en grupps kultur och religion.


Nike måste skilja mellan kultur i traditionell mening och en samhällskultur! Kultur i traditionell bemärkelse, såsom just särdrag, seder, traditioner och tro, kan man inte tvångsassimilera i ett modernt samhälle. Därför leder det fel att tala om kulturell assimilation. Däremot kan man tala om samhällsassimilation (eller samhällskulturell assimilation), vilket innebär en anpassning till de värderingar och normer som gäller i det politiska systemet och den samhälleliga interaktionen. Här handlar det om att lära sig svenska, acceptera värdegrunden (d.v.s. respektera yttrandefriheten, barns- och kvinnors rättigheter, demokratin som sådan (människans lagar över guds) även kallat sekularismen, likhet inför lagen etc), förståelsen för samhällskontraktet och så vidare.


DETTA kan man och SKA man absolut kräva anpassning och assimilation till!


Samtidigt som det arga KD-drevet hade poänger angående begreppsförvirringen hos KDU, så stod man för sin beskärda del av denna förvirring själva när man feldefinierade begreppet integration sålunda:


”Integration: Nyanlända förväntas inte avsäga sig sin identitet men det är majoritetssamhällets normer som råder.”


Detta är komplett felaktigt och vilseledande om vad integration verkligen är och syftar till. I själva verket ska samhällsintegration definieras så här:


”En förening av skilda delar till en större helhet.”


Detta betyder att ALLA ska anpassa sig för att passa in i det nya samhället. Alla ska ner i smältdegeln och komma ut på andra sidan som ett helt nytt folk. Det är därför man talar om ”Det nya landet” och att även svenskar måste integreras i detta nya Sverige. Ingen grupp ska ha mer rätt än någon annan i formandet av dess framtid. Allra minst de ursprungliga svenskarna. Detta är vad svensken måste förstå om begreppet integration!

Integration betyder, både i teori och dagens praktik, att olika delar sammanfogas till en ny helhet. Det betyder inte, som många fortfarande tror eller inbillas, att ”det är majoritetssamhällets normer som råder”. Integration syftar istället till att skapa en ny helhet, på annan grund än det tidigare samhället.


Sedan kryddas detta och selektivt blandas med visionen om ”mångkultur”, där vissa utvalda gruppers (ej den inhemska befolkningsgruppens) identiteter ska stärkas och ”bejakas”. Med detta avses att man vill motverka den naturliga assimilationsprocessen som ofta sker när en grupp lever i ett främmande land i generationer. Det man dock ska ha klart för sig är att liberaler och socialister (och ibland ”medkännande” kristna i KD) selektivt plockar vad de vill ur denna vision och den besläktade mångkulturella dito.


Med andra ord så gäller integration för svenskar, i meningen att de ska tvingas anpassa sig till ett nytt land, där deras värderingar och normer inte sitter i högsätet och formellt och retoriskt så krävs detta även av invandrade grupper, men egentligen så gäller över lag principen ”mångkultur” för de invandrade grupperna, för medans svenskarna ska anpassa sig till en ny verklighet så uppmuntras dessa att behålla sina säridentiteter och att ställa sina särkrav på samhället. Endast svenskarna förnekas denna rätt till att bevara sina traditioner och att leva i enlighet med sina värderingar, utefter vad den mångkulturella modellen egentligen dikterar!


Allting är med andra ord speglar och dimridåer! Debatter som den mellan KDU och de uppretade inom KD är pseudodebatter där begreppsförvirringen ofta är medveten och döljer oviljan att beröra dagens realiteter i samhällsutvecklingen. Svenskarna måste se igenom dessa dimridåer för att kunna konstatera att spelet är riggat emot dem.


I slutändan måste vi kunna konstatera följande punkter:


1) Integration, i ordets rätta bemärkelse, och enligt dagens praxis, innebär att svenskarna ska tvingas kompromissa med den samhällsmodell som har skapat ett av de mest framgångsrika och harmoniska samhällena i den mänskliga historien. Den är således av ondo och policyn bör så fort som möjligt fasas ut som ledord för framtiden.


2) Politisk- och samhällelig assimilation av de till Sverige komna grupperna är den enda rätta vägen för bevarandet av ovan nämnda. Det betyder total anpassning till vårt politiska system och de rättigheter och skyldigheter som är knutna därtill.


3) Kulturell assimilation är inte bara omöjligt att framtvinga, utan också kränkande för individens rättigheter när man försöker. Det enda samhället/staten kan göra är att inte motverka den naturliga och frivilliga assimilation som ofta sker om man bara inte framhärdar i en splittrande mångkulturell politisk linje.


4) Givet faktum i punkt tre ovan och svårigheterna behäftade med punkt två ovan då kultur är värderingar och kan man inte styra kulturen så kan man svårligen styra de politiska värderingarna, så måste vi konstatera att migration till vårt samhälle av grupper med, över lag, väsensskilda värderingar och kultur, bör begränsas starkt. Migration bör inte bara vara ytterst begränsad utan även individprövad (ej asylrättslig) så att det säkerställs att dessa få är personer som har viljan och kapaciteten att verkligen uppnå anpassning och assimilation.

Skåningar och smålänningar!

KOMMENTAR

SVT skriver att en skåning är gripen för skjutningen i London, nyligen. En Malmöbo, förtydligar men sedan med i texten, men detta är inte begrepp som kan likställas. SVT:s senaste grepp är att rutinmässigt tillskriva invandrade, inte bara svensk identitet, utan även regionala identiteter, som det inte är självklart att ens svenskar som flyttat dit anammar! 

Kent Ekeroth, påtalade det orimliga med att kalla de nyligen anlända unga afghanerna som avled i flygkraschen i Iran, för smålänningar. Ganska dålig timing efter en sådan händelse, vilket han också sedan erkände, men i sak hade han rätt. Hanif Bali invände med att han gärna hade blivit hänvisad till som ”Solnabo”, om han avlidit, men detta är som sagt inte samma sak. Malmöbo och Solnabo indikerar platsen där man är bosatt. Detta blir man så fort man har fast adress där. Det finns ingen djupare betydelse däri.

Skåning och smålänning, däremot, blir man inte per automatik. Det innebär en regional identitet som man, för det första ska vara villig att anamma. Det finns till exempel stockholmare som bor nästan ett helt liv i Skåne utan att bli skåningar, på grundval av ett sådant ställningstagande. För det andra så är skåning, smålänning…och ja, norrlänning, dalkarl, gotlänning med mera, identiteter som implicerar en särskild sammanhållning, en särskild kärlek till hembygden och ofta även ett särskilt synsätt på samhälle och den lokala historien. De sociala koder som man ska anamma, för att ses av omgivningen som sådan, är ofta svårare än de som krävs för att bli accepterad som svensk.

Det hör till mönstret att SVT gör sitt för att tona ned sådant här. Allt för att ge intrycket att det inte finns barriärer att ta sig över, för dem som kommer till vårt land, men en afghan blir inte smålänning för att han sätter sin fot här. En tunisier blir inte skåning, för att han mellanlandar här på en ”resa” som ändar med att han blir förövare i ett skjutningsdåd i London. Detta på samma sätt som man inte blir svensk för att man ”åker tunnelbana” i Stockholm. Jag hoppas att ni inte låter sådant här försåtligt språkbruk, påverka er.

 

P.s. På ett personligt plan, så är jag Skanörsbo, svensk, europé och skåning…..i den ordningen. Jag kan inte påstå att jag, mer än till en liten del, anammat en skånsk identitet, trots att jag är född här och har mina anfäder här, men sedan är ju Skanör också något av ”Skåne-light”. Min hembygd är det absoluta närområdet, min politiska identitet, inklusive samhälleliga referensramar och värderingar är svensk, men kulturellt så känner jag mig mer hemma i Wien än i Tomelilla och den skånska myllan, mer i Berlin och Dresden än i Stockholm. Så här komplext kan det vara, så ge tusan i att sätta etiketter på folk, vars innebörd ni inte förstår, eller vill förstå, SVT!

Mångkulturell assimilation i skolorna

KOMMENTAR

Per Bolund (MP), skriver på expressen att man ska motverka dåliga skolresultat genom att tvångsintegrera eleverna i mångkulturen. Vänstern resonerar, som vanligt, i linje med att det är värt att förstöra för de elever som det går bra för, i syfte att lyfta de som misslyckas bara några millimeter. Istället för att ta itu med det kaos som den mångkulturella blandningen har skapat i skolmiljön, så ska nu de elever, som inte redan påverkats, tvingas att deltaga i detta kaos. Mycket bra lösning på problemet Bolund! 

Någonting säger mig dock att en lösning, är det sista man eftersträvar. Istället är det ett självändamål att svenskarna ska tvingas deltaga i detta misslyckade sociala projekt, eftersom det inte är skolresultat som finns på måltavlan, utan den mångkulturella assimilationen. Han skriver vidare:

”Skolsegregationen är också ett problem för hela samhället. Om barn med olika bakgrund inte möter varandra i samtalen på samhällskunskapen och i leken på rasten så sätter vi vår största tillgång på spel, vår tillit till varandra.”

Kruxet här är bara att tillit inte skapas i ett samhälle där folkgrupper har så skilda bakgrunder, som idag är fallet i Sverige. Kollisionerna mellan svensk kultur och mellanösternkultur, skapar bara mindre tillit. Mobbing av svenska pojkar, och sexuella trakasserier av svenska flickor, i skolor där mellanösternkulturen är dominerande, skapar definitivt inte tillit. Istället förstärker den känslan hos dessa unga av vem det är som bestämmer nu.

Jag ska inte uttala mig om Bolunds avsikter här. Han kan mycket väl vara naiv, på det där speciella vänsterviset, men en vanlig tanke bland de av kulturmarxismen influerade vänsterpolitikerna, är att svenskarna ska, inte ens integreras, utan assimileras in i ”det nya Landet”. Få kompromissa på sin kulturella särart och sina värderingar. Bli en del av ett samhälle, där de inte längre kan förvänta sig att ha någon särskild rätt att se detta samhälle bli väglett in i framtiden av sin kultur och sina värderingar.

 

 

Den maniska agendan med att blanda elever från olika etnoreligiösa tillhörigheter i klassrummen, är i syfte att luckra upp den tidigare kulturen och sammanhållningen och kasta ut svensken i en rotlös tillvaro. Det här med att man vill skapa ”tillit”, är rent nonsens. Det vet var och en att tillit inte byggs i konflikthärdar. Konflikten, i skolorna, är ett redskap för att mala ner den tidigare samhällsmodellen och den gamla tilliten. Ty, en ny ordning, ett nytt ”normaltillstånd”, kan bara uppnås om det gamla underkastar sig det nya.

Ingen ska kunna fly! Ingen ska kunna rösta med fötterna och ta sig till ”svenskzoner”, i syfte att bevara sin kultur. Det går inte längre att fly, svensk! Ni måste ta ställning och kämpa mot en stat som allt mer tar skepnaden av en auktoritär ångvält!

Vellinge antog en integrationsplan med skarpa krav, men nådde inte ända fram till målet!

KOMMENTAR

Vellinges Kommunfullmäktige antog igår en ny Integrationsplan. Det som var mest kontroversiellt i denna, ur vänsterperspektiv, var att de invandrade nu får en integrationsplikt. Denna innebär att om man inte gör framsteg inom SFI, följer de aktivitetsinsatser som ska leda till arbete och får godkänt resultat på en, nu obligatorisk, kurs i samhällsorientering, så kan ersättningar komma att dras in! Ännu en gång sätter nu Vellinge ned foten, bara tre månader efter förbudet mot tiggeri.

Jag drev själv under 2015 exakt denna kravinriktade linje inom mitt tidigare lokalparti, Nya Listan (NL), vilket orsakade brytningen mellan mig och dem. Det var rätt i sak, erkände man då, men inställningen ”skavde”. Det blir aldrig bekvämt för en social-liberal när verkligheten kommer och knackar på! Följaktligen inte konstigt att NL nu invände mot Kommunstyrelsens förslag till integrationsplan.

De vanliga argumenten kom från NL:s kompisar på vänsterkanten. MP uttryckte att de inte ville att man skulle ställa några som helst krav på de som invandrat till Vellinge, vilket visar att man inte har lärt sig någonting alls från de senaste decenniernas integrationsmisslyckande.

Socialdemokraternas Axtelius deklarerade att han inte kunde acceptera en linje som ställde ensidiga krav på de invandrade. Istället, menade han, skulle man följa den mångkulturella principen att både den inhemska kulturen och den nya invandrade ska förändras för att kunna passa ihop. Varför, undrar jag? Vad är det som är fel i vår samhällskultur som nu måste ändras? Tycker ni som bor i Vellinge, eller i resten av Sverige, att vårt samhälle är så pass fel att vi måste ändra det, i riktning mot det som finns i Mellanöstern? Tycker man så, så får man väl rösta på (S), men jag tycker personligen att den svenska samhällskulturen har skapat en av de mest framgångsrika, trygga och stabila länderna i världen.

Det är just därför folk väljer att komma hit, inte sant? Normativ mångkultur är ett kapitalt misslyckande och jag hoppas att väljarna är trötta på detta experiment nu!

Moderaterna ska ha cred för sitt integrationsprogram. Några steg till så kan ni kanske till och med gå med i Medborgerlig Samling. Nåja, den piken får ni moderater kanske tåla. Vi har ju ändå legat och fortsätter ligga några steg framför er när det gäller att söka en skärpning av kraven på de som har kommit till Sverige.

Jag skulle ha velat se en tydligare formulering i integrationsprogrammet om vilka kärnvärden som man vill försvara. Ni tog upp demokrati och hedersvåld, men jag läste inget om vikten av att lära ut vilken roll yttrandefriheten har i Sverige. Att det står alla fritt att kritisera religioner och profeter och att inga blasfemilagar någonsin kommer accepteras här, såsom det ofta är i hemländerna. Vidare skulle jag vilja ha sett någon formulering om vikten av att lära ut att staten och kommunernas verksamheter är sekulära och att vi inte vill se och inte heller kommer tillåta, religiös klädnad och beslöjning på varken anställda i dessa verksamheter eller på barnen som går i skolorna.

Jag saknade också en tanke om hur man vill motverka att barn undantas av sina föräldrar från gymnastik, simning, sexualundervisning, religionsundervisning mm i skolan med anledning av föräldrarnas tro.

Således, ett steg i rätt riktning, men varför inte hela vägen fram?

Sydsvenskan missförstår MED:s integrationspolitik

DEBATT

Sydsvenskan hade i fredagens nummer (7/10) fyra helsidor om det nya partiet Medborgerlig Samling. Det är bra att ett nytt och snabbt växande parti som vårt äntligen uppmärksammas av Sydsvenskan, men tyvärr finns det anledning att invända mot sättet man hanterade vårt parti. Tyvärr konstaterar jag att bilden som framträder i artikeln är förvrängd i några avseenden och det antyds på helt felaktiga grunder att vi i det stora hela skulle ha likheter med andra partier, med vilka vi varken delar värderingar eller politik.

Som integrationspolitisk talesperson för Medborgerlig Samling vill jag bemöta den felaktiga bild av vår integrationspolitik som denna blandning av utbrutna citat och reportrarnas egna texter har skapat.

Sydsvenskans artikel har tagit citatet ”fullständig anpassning” från vårt idéprogram, men citatet står inte längre i sitt rätta sammanhang och har i stället fått ett nytt sådant som ger intrycket av att vi anser att alla måste assimileras kulturellt. Så är det inte. Vad vi kräver fullständig anpassning till är de grundläggande principer som vårt moderna samhälle vilar på: Demokratin, jämställdheten, statens sekularitet, press- och yttrandefriheten, barnens rätt och likheten inför lagen. Dessa principer vill vi inte rucka på och här är det mer än befogat att kräva just ”fullständig anpassning” av dem som kommer till Sverige. Detta är en viktig ståndpunkt, då vi i dagens samhälle kan se en smygande underminering av dessa principer, när det offentliga accepterar månggifte, könssegregation, religiösa krav på samhälle och skola och faktiskt finansierar organisationer som vill avveckla demokratin.

Detta är en helt nödvändig samhällelig assimilation, men vårt parti, sprunget som det är ur liberala och konservativt frihetliga tankar, anser att en tydlig gräns skall dras mellan samhället och den privata sfären. Vi anser således att det inte är statens roll att verka för kulturell assimilation. Hur var och en väljer att leva sitt liv, värderar samhället, firar sina högtider och vad man känner samhörighet till ska givetvis inte staten ha synpunkter på, så länge man inte inskränker någon annans frihet till detsamma. Vi kräver med andra ord ingen kulturell anpassning av dem som kommer till Sverige. Att kräva detta vore, förutom att det vore en uppenbar inskränkning av den personliga friheten även, som satsning utsiktslöst, då man inte kan tvinga en person att omfamna eller känna samhörighet med en kultur eller ett samhälle.

Istället ser vi sammansmältningen av dem som kommer till vårt land, med dess majoritetskultur som en naturlig process, som givet de lärdomar som vi kan dra från historien, kommer fortskrida av egen kraft och under loppet av ett par eller tre generationer, givet att den inte aktivt motverkas av samhället, leda till en frivillig anpassning. Tyvärr blir resultatet av det normativa mångkulturella samhällsprojektet som staten driver just nu att man just motverkar denna naturliga process. Tanken att det kulturella utanförskapet, vilket blir resultatet för många grupper, ska permanentas, är märklig och gynnar varken individen eller samhället på sikt. Historiskt har över lag migrerande befolkningar frivilligt assimilerats in i värdkulturerna. Det är svårt att se varför detta skulle vara en dålig process i sig och således varför de invandrande grupperna ska uppmuntras att permanenta sitt kulturella utanförskap gentemot majoritetsbefolkningen? De franska hugenotter som flydde till England och Preussen talar inte franska idag eller har en säridentitet. De svenskar som flyttade till USA är idag fullständigt och frivilligt assimilerade i det anglosaxiska amerikanska samhället. Det är svårt att förstå på vilket sätt dessa fransmän respektive svenskar på något sätt hade mått bättre om de idag hade levt i ett permanentat kulturellt utanförskap i dessa länder.

Således är det Medborgerlig Samlings linje att inte tvinga in någon invandrare in i kulturell assimilation, men att samtidigt se till att staten inte heller aktivt motverkar den naturliga och frivilliga kulturella anpassningen till det nya landet, istället för att aktivt verka för sociokulturell splittring av samhället.

Mot en ny integrationspolitik för högern!

DEBATT

Såväl alliansen som vänsterblocket uppvisar lite intresse för en politik som syftar till att de som kommer till vårt land ska anpassa sig till de principer som vårt samhälle bygger på. Man drönar på om vad som krävs för att uppnå ekonomisk integration, d.v.s. att invandrarna blir en del av arbetsmarknaden, och hoppas på så sätt att alla andra problem helt magiskt ska försvinna. Från höger till vänster låter det nästan likadant; sänk trösklarna till arbetsmarknaden, ordna enkla jobb, billiga bostäder, ordning i skolan och….givetvis….anses diskriminering vara ett stort problem. Man pratar om allt utom värderingar, för någon social eller politisk integration, eller som jag hellre skulle uttrycka det; någon anpassning till samhället, ser man inget behov av att underlätta från samhällets sida.

Är det då total assimilation över hela brädet som vi ska verka för här? Nej, skulle jag säga. Det är varken realistiskt eller önskvärt att staten tar på sig denna roll. Det viktiga här är att vi skiljer mellan den sociala och den politiska processen av anpassningen till vårt samhälle! Metoderna bör således vara väldigt olika när det gäller den sociala sfären respektive den politiska sfären.

Migranter, var man än finner dem, kommer nästan alltid vara ovilliga att släppa sina band till hemlandets kultur. Så var det med de svenska migranterna till USA, där man pratade svenska i Chicago ända fram tills 20-talet. Svenskar som flyttar utomlands idag är likaså obenägna att ge upp sin egen kultur, vare sig de bor i Spanien eller Thailand. Lika lite kan vi förvänta oss att migranter till Sverige från till exempel Mellanöstern eller Balkan kommer agera på något annat sätt. Kulturell anpassning till det nya hemlandet är en långsam process som kan ta generationer, men assimilation blir oftast ändå slutresultatet. Detta är en helt naturlig process som kommer fortgå om bara staten inte lägger hinder i vägen för den, vilket man kan konstatera att den gör idag med sitt normativa mångkulturella samhällsprojekt. Det bör inte finnas något intresse från samhällets sida av att reglera invandrarens personliga seder, vanor och preferenser och staten ska lika lite trycka ned dessa seder som den ska tvinga på de ursprungliga svenskarna de nya kulturernas uttryck. Staten ska givetvis utgå från den kultur som finns i landet vid officiella evenemang, skolavslutningar och så vidare, men den ska inte tvinga någon att ge avkall på sin egen kultur. För att den naturliga och frivilliga anpassningen ska fungera så räcker det med att samhället inte uppvisar den bristande tro på den egna kulturens värde, såväl socialt som politiskt, som vårt samhälle gör idag, vilken då framstår som mindre attraktiv varpå den naturliga utvecklingen bromsas.

Till skillnad från denna syn på den sociala anpassningen som en naturlig och individuell process så vill jag se att samhället ställer ett obönhörligt krav på fullständig samhällelig assimilation! Detta innebär att de invandrade personerna ovillkorligt accepterar det politiska system vi har i Sverige idag och de principer, rättigheter och friheter som detta system bygger på! Jag vill att staten nu står upp för och försvarar dessa principer, som nu är djupt rotade i det västerländska samhället, såsom demokratins självskrivna roll, den sekulära staten som garant för stora individuella friheter, yttrandefrihetens okränkbarhet, individen som den minsta enheten och jämlikheten mellan könen. Respekten för dessa principer bör vara ett absolut krav för att en person ska bli aktuell för svenskt medborgarskap!

%d bloggare gillar detta: