Trump utmanar Kina om Taiwan

Förra veckans stora säkerhetspolitiska händelse i Östasien var den oro som skapats i svallvågorna av att tillträdande presidenten Donald Trump har brutit med mer än 40 år av praxis i amerikansk Östasienpolitik när det gäller förhållandet till Taiwan. USA har inte officiella diplomatiska kontakter med landet, i likhet med flertalet andra stater, sedan Republiken Kina, som Taiwan heter officiellt, 1971 förlorade Kinas plats i FN till Folkrepubliken i Peking. När Trump telefonledes mottog en gratulation från Taiwan till valsegern så sände detta en signal till Peking om att han gav ett visst erkännande till Taiwans oberoende, eller i alla fall öppnade dörren lite på glänt.

Ett storm i ett vattenglas kan tyckas, men detta är en fråga på dödligt allvar för Peking. Såväl FN som majoriteten av världssamfundet erkänner principen att den de-facto självständiga staten Taiwan egentligen tillhör Kina. Detta kallas ”Ett Kina” principen. Kina har hotat Republiken Kina, eller Taiwan som det kallas, med att om de utropar formell självständighet, eller ens officiellt byter namn till Taiwan, så kommer landet invaderas av folkrepublikens väpnade styrkor. (1) Taiwans politiska status är den stora risken för ett nytt stormaktskrig i Östasien. Kinas hot står mot USA:s utfästelse att försvara landet. Detta kan tyckas märkligt i ljuset av att USA inte diplomatiskt erkänner detsamma, men så märklig är denna relation.

USA:s relation med Republiken Kina går tillbaka till dess stöd för general Chiang Kai-shek under andra världskriget och det följande inbördeskriget mot de röda, som fortsatte när man skyddade Republiken Kina från möjliga invasionshot under 50-talet. Stora delar av Taiwans försvarsmateriel är dessutom av amerikanskt ursprung, såsom dess F-16 plan, dess stridsvagnar och dess artilleri, vilka har sålts trots kinesiska protester. Även Japan ser Taiwans politiska status som en viktig strategisk fråga, vad det nu innebär i realtermer. Klart är i alla fall att en konflikt över Taiwan har kapaciteten att växa i betydelse. Särskilt i en tid då fruktan för kinesisk expansion är påtaglig i regionen, inte minst kopplat till dess aktiviteter i Sydkinesiska havet.

Att utmana ett allt stoltare och allt mer nationalistiskt Kina kan få konsekvenser.

Att utmana ett allt stoltare och allt mer nationalistiskt Kina kan få konsekvenser för stabiliteten i regionen.

När Trump försvarar sitt ställningstagande så deklarerar han att han inte känner sig bunden av ”Ett Kina”-principen. Det som framkommer med all tydlighet är att han avser använda denna osäkerhet vid kommande förhandlingar med Kina om handeln länderna emellan. Han tänker sig Taiwan som ett ess i rockärmen. Om Kina inte vill gå honom till mötes i frågan om tullar på amerikanska varor eller vad gäller det artificiella låga värdet på Kinas valuta (yuan), så kan han hota med att förändra USA:s policy vad gäller Taiwan. Detta vore dock en farlig väg att gå, då Peking har hotat med motåtgärder och en situation där Kina känner sig tvingat att agera mot Taiwan kan uppstå. Detta är inte ett troligt scenario och Trumps regering förstår säkert riskerna i situationen, likväl är det en farlig väg att färdas längs.

Vad har då denna situation för bäring på Sverige, kan man fråga sig? Sverige har precis som de flesta andra länder kommit till slutsatsen att värdet av att ha ekonomiska relationer med Kina överväger värdet av att stå upp för en demokratis rätt till oberoende och till att leva utan ett ständigt invasionshot. Detta är dock det enda vi egentligen kan göra. Sverige har avsevärda ekonomiska intressen i handeln med Kina så här får realpolitiken trumfa idealismen. Relationerna mellan de två Kina är trots allt inte vår sak. Likväl kan man konstatera att situationen som skulle uppstå om Kina verkligen beslutar sig för att invadera Taiwan gränsar till det absurda och det skulle inte skada om Sverige tänker igenom hur man vill reagera om detta verkligen sker. Frågan är vad någon skulle kunna ta sig för rätt att invända mot att ett land betvingar det som nästan alla runt om i världen, inklusive FN, erkänner som en del av dess eget territorium? (2) Trots att det uppenbarligen i praktiken är en självständig och dessutom demokratiskt styrd stat. Det kan ju knappast bli aktuellt med en FN-resolution, med grund i artikel 51, som fördömer Kina för att ta det FN redan erkänner som deras. Absurt var ordet.

Fotnoter: 

(1) Lustigt nog så går denna uppfattning i båda riktningarna. Länge dominerade hållningen även på Taiwan att ”Ett Kina” gäller, men ur deras perspektiv så är är det Taipei-regeringen som bör styra fastlandet någon gång i framtiden. På senare år har dock en förskjutning skett till förmån för de som istället vill att Taipei bara ska aspirera över att styra över Taiwan. Alltså att Taiwan även formellt ska bli självständigt.

(2) FN har inte accepterat upprepade ansökningar från Taiwan om inträde, med motivationen att invånarna på Taiwan redan är representerade genom Peking.

Annonser

Om Mons Krabbe
Jag är en liberal-konservativ skribent och samhällsdebattör. På denna blogg skriver jag artiklar om säkerhetspolitik, historia, samhälle och religion. Är aktiv inom Medborgerlig Samling, där jag sitter i styrelsen. Är talesman i Utrikesfrågor och i Integrationsfrågor för Medborgerlig Samling.

6 Responses to Trump utmanar Kina om Taiwan

  1. Det var inte länge sedan du skrev det här. Nu har Trump träffat Xi, pratat snällt om Kina och snurrat ett halvt varv om deras yuan. Men vad sa dom till varandra? Trump och Kim hotar varandra och i går såg jag Li på TV, som sade att det här är en konflikt mellan å ena sidan Sydkorea och USA, och å andra sidan Nordkorea!!! Vad har Kina i utbyte mot den beskrivningen av konflikten? Något mer än ett löfte om ”fred i vår tid”?

    • Mons Krabbe says:

      Du menar att Kina släpper NK mot att USA släpper Taiwan? Fullt så Ribbentov-Molovov tror jag inte att det är. Kina har länge tagit avstånd från NK och vill inte dras in i en konflikt som de eventuellt startar. Kina vill ju primärt sälja till väst och för det krävs fred. Om Trump backar från sitt uttalande om två Kina så tror jag att den situationen kyler ned sig. Och det ser han ut att göra.

      Det man måste förstå är att Trump är en förhandlare!!! Det är därför han är vald. Han vet att han måste gå in med starka kort och skarpa positioner för att sedan kunna ge med sig lite för att få det han egentligen ville. Det här med Taiwan är en sådan situation. Han intar en position som USA inte haft på decennier för at kunna få någonting han vill ha från Kina. Troligen gällande valutan, yuan.

      Han använder MOAB mot talibanerna som en varning mot NK, för att visa dem att han kan slå ut deras nukleära kapacitet. Det är ett annat exempel på att komma till en förhandling med starka kort. Han bombade Assad. Samma sak. För att visa Ryssland att han visar allvar. Sedan kan han gå in i en förhandling. Detta fattade Obama aldrig. Han trodde att man kunde förhandla med en mjuk röst och utan omtalade påken. Detta är varför Trump kommer få så mycket mer gjort på den internationella arenan som Obama aldrig kunde.

  2. Släppa Taiwan trodde jag väl inte, men kanske någon mindre eftergift i Sydkinesiska Havet. Eller kan det vara så enkelt att Kina ser en potentiellt mycket bättre handelspartner i ett Korea enat under Seoul? Att de ser pengar! En konspirationsteori: Tänk om Trump har manipulerats av smarta kineser!

    • Mons Krabbe says:

      Jag tror nog att Kina inte längre ser ett större värde i en hårdför kommunistisk allierad när de själva är, dock auktoritära, men ändå kapitalistiska och starkt beroende av handel med det kapitalistiska väst.

      Att man inte distanserar sig helt från NK kan nog till del tillskrivas en minnesreflex från 1950 och att det kanske ändå sänder signaler till kineserna om de ser ett folk i närheten fira en diktaturs fall.

      Helst av allt vill nog Kina att NK bara håller sig lugna och att de inte varken imploderar politiskt eller drar till sig USA:s fulla uppmärksamhet.

  3. bbnewsab says:

    Citat ur nyhetstelegram på Omni:

    Trump svek vallöftet för att få hjälp med Nordkorea

    Donald Trump bekräftar nu att beslutet att inte stämpla Kina som valutamanipulatör är kopplat till landets hjälp mot känvapennationen Nordkorea, skriver Bloomberg.

    ”Varför skulle jag kalla Kina för en valutamanipulatör när de arbetar tillsammans med oss med Nordkoreaproblemet?” skriver han på Twitter på söndagen.

    Därmed tar den amerikanske presidenten tillbaka löftet under valkampanjen om att klassa Kina som valutamanipulatör, skriver nyhetsbyrån.

    • Mons Krabbe says:

      Ja, han har sannerligen ändrat utrikespolitisk linje i relation till den som han kampanjade på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: